I detta kapitel förs en inledande en diskussion om gruvmiljön, som ett manligt landskap med lång tradition av män och manlighet. Som en beskrivning av gruvindustrins färdriktning, genom tre förändringstrender i LKAB, som ställer frågor om maskulinitet i modernt gruvarbete. Jag lämnar sedan utrymme för gruvarbetarnas egna röster, en återgivning av personliga berättelser och livliga diskussioner om gruvarbete inom ramen för det interaktiva projektet Framtidens Gruvkultur. Avsnittet följs upp av en sammanfattande diskussion om förhandling kring manlighet och återkommande mönster i konstruktioner av maskulinitet, samt vad dessa mönster får för konsekvenser för individ och organisation.
ETT MANLIGT GRUVLANDSKAP
Metaforen av ett landskap användas för att beskriva gruvmiljön, det vill säga gruvanläggningarna i Kiruna och Malmberget Mining Division LKAB, som ett rum ur flera perspektiv. Saltzman (2001) menar att en miljö kan förstås, dels som en fysisk miljö men också som ett landskap eller rum i kulturell bemärkelse, en plats där det rumsliga och sociala bestäms av varandra. Det vill säga, hur människor beter sig och uppfattar sig själva, beror inte bara på mänsklig interaktion utan också av samspelet mellan människa – rum, mellan människa – teknik. Gruvlandskapet blir på detta sätt en mångtydig arena för gruvarbetarnas yrkesutövning. Landskapsmetaforen kan också omfatta maktstrukturer och skillnaden i uppfattningar kring rummet (Saltsman, 2001). Gruvlandskapet framstår på detta sätt som en plats märkt av förförståelse och symbolik - en plats som för den människa som träder in, innebär ett rum av traditioner, relationer och i synnerhet kön. Friberg (1990) visar i sin studie av kvinnors förflyttning, att relationer mellan könen kan vara inbyggt i fysiska rum. Hon menar att många offentliga rum är manligt kodade, i den bemärkelsen att de är byggda för och av män. Inte sällan visar det sig också att män har tillgång till fler och vidare rum än kvinnor. Gruvmiljön kan beskrivas som ett landskap fyllt av manlig symbolik – ett manligt gruvlandskap. Det kan dock vara på sin plats att upplysa läsaren om att när den manliga symboliken beskrivs i följande avsnitt, är det med avseende på den diskurs kring kön som utgår från en tydlig uppdelning, mellan manlighet och kvinnlighet, där könen konstrueras i polemik med varandra som samlade sociala kategorier. I senare avsnitt utvecklas denna manliga symbolik, där olika uttryck för maskulinitet diskuteras.
Gruvlandskapets fysiska skepnad, är på många sätt en säregen miljö. Gruvanläggningarna i Kiruna och Malmberget består av tunnlar och rum, egentligen hålrum i ett bergsmassiv, där brytning äger rum kring djupt liggande malmkroppar. Under jord hittar vi transportleder, schakt, malmhissar, krossar, tåg och stora lastfordon anpassade för gruvdrift. Miljön karaktäriseras i stort av nakna cementbesprutade bergväggar, där
det vita ljuset från lysrör ersätter det dagsljus som aldrig når underjorden. Här slamrar ventilationsledningar och högljudda automatiska maskiner sköter stora delar av processer. Men det finns också andra rum i landskapet, exempelvis personalutrymmen, kontrollrum, matsalar och verkstäder, som utan vidare kunde varit placerade i vilken industrilokal som helst. Det som är påfallande i landskapet är den manliga symboliken, där den ruffa och karga miljön på något sätt osar av maskulinitet, som många andra traditionella industrimiljöer, symboliken förstärks genom landskapets placering i den mörka farliga underjorden. Eller om vi vänder på begreppen, det sista du förväntar dig att möta i landskapet är en mamma med barnvagn. På så sätt kan landskapet beskrivas som manligt kodat, en uppenbar och tydlig könssymbolik. Landskapet är byggt av män, för män. Lokaler, utrustning och teknik är utformade med utgångspunkt i den manliga kroppen.
Gruvlandskapet är också till största del befolkat av män, ett rum av manliga kroppar. Vid tiden för min studie kan gruvarbete vid LKAB inte annat än beskrivas som ett arbete för män. Manligheten är här strukturell och konkret genom att närmast alla verksamma gruvarbetare vid företaget, de facto är män. Under perioden, 2006-2007, är könsfördelningen bland kollektivanslutna gruvarbetare ca 96 % män och 4 % kvinnor. Av närmare 500 verksamma gruvarbetare under jord, finns det endast ett tjugotal kvinnor. I gruvlandskapet kan kvinnor situation beskrivas som en tydlig minoritet, att liknas vid en token (jmf. Kanter, 1977). Kvinnor välkomnas i rollen som något nytt och annorlunda i relation till den manliga gruvarbetaren, men utan att utmana den manliga normen. Gruvlanskapet är könssegregerat, trots att antalet kvinnor är mycket få. Kvinnorna hittar vi framförallt koncentrerade kring vissa arbetsplatser och arbetsuppgifter i malmbrytningen. Manuell lastning i Kiruna och Malmbergsgruvan är de arbetslag med flest antal kvinnor, det vill säga som förare för lastmaskiner som hämtar och tömmer malm i schakt under jord. Men enstaka kvinnor finns också i resursteam roterande mellan flera arbetsställen i Malmbergsgruvan. I Kiruna finns kvinnor vid tillredning och gruvbyggnad. Det pågår med andra ord en förändring i landskapet, allt fler kvinnor tar plats på denna manliga arena. Men trots liknande utveckling är det lång väg till reell förändring; gruvalandskapet är fortfarande ett manligt rum med manliga normer. Skrapar vi på ytan, börjar dessa normer framträda. Visserligen finns det en och annan kvinna i arbetslagen under jord, men en basal förutsättning som toaletter saknas exempelvis på flera avlägsna arbetsplatser. Männen upplever inte problemet, rutinen är helt enkelt att ”ställa sig” i ett dike någonstans. Gruvlandskapet ger därmed olika villkor för män och kvinnor, där praktiker och rutiner fortfarande utgår från ett manligt normsystem.
Gruvarbetets intima förbund med manlighet, handlar inte bara om dagens skeva könsfördelning eller manliga normer, utan snarare att yrkesutövning sker på en traditionellt manlig arena. Det handlar om komplexa historiska processer där gruvarbetet maskuliniserats, likt många andra mansdominerade industriarbeten. Järnmalmsbrytning kring Kiruna och Gällivare har bedrivits i LKAB:s regi på samma plats i mer än 100 år och detta arv finns närvarande i landskapet både konkret och symboliskt. Tidigare generationers gruvarbete återfinns exempelvis i målningar på bergväggar, gamla skyltar eller kvarglömd utrustning. Företaget har också ett anslutande
arbetsförhållanden och hjältemodiga män som byggt upp det landskap där dagens gruvarbetare verkar. Gruvarbete i Malmfälten har existerat i ett sammanhang av män och manlighet från ett historiskt perspektiv, sedan slutet av 1800-talet då malmbrytningen industrialiserades (Blomberg, 1995). Att mansideal historiskt har dominerat strukturer, praktiker och relationer i arbetarklassens yrkesverksamhet är väldokumenterat (Acker, 1990; Willis 1977, m.fl.). Industrialiseringen kan beskrivas som ett paradigmskifte och ny organisering av lönearbete, men också som formation av en könsordning i det nya industrisamhället, där den manliga industriarbetaren framställs i en familjeförsörjande kontext (Haywood & Mac an Ghaill, 2003; Holloway 1996; Blomberg, 1995). Dagens gruvarbete kan härmed ses som en länk i en närmast obruten kedja av män och manlighet. Gruvlandskapet kan beskrivas som en institution för tradition och stabilitet, vilket i synnerhet innefattar manlighet, samtidigt som det moderna gruvföretaget efterfrågar förnyelse.
GRUVLANDSKAP I FÖRÄNDRING
Landskapsmetaforen kan också omfatta rörelser och förändringar i det fysiska eller sociala rummet (Saltsman, 2001). Gruvlanskapet kan ur detta perspektiv, beskrivas som ett rum i förändring med avseende på både strukturer och symboliker. Under åren 2006-2007 har jag följt gruvbolaget LKAB:s aktiviteter kring övergripande personalfrågor och ledningsstrategier för att rusta sig för framtiden, med fokus på arbetsmiljö- och jämställdhetsfrågor.
Företaget präglas under perioden av framtidstro och optimism, mycket tack vare en god efterfrågan på järnmalmsprodukter. Den positiva andan kan exempelvis avläsas i flera nya anläggningsprojekt, progressiv teknikutveckling och återkommande hög vinstredovisning. LKAB arbetar strategiskt med att skapa positivt bilder av gruvindustrin som helhet, med tanke på vidare expansion och ett växande socialt ansvar för kringliggande samhällen. Utifrån denna position uttalar personalledningen framtidens kompetensförsörjning som ett centralt utvecklingsområde. Att attrahera närregionens kvinnor, ses som en viktig målgrupp, till alla befattningar i den mansdominerade organisationen. Det handlar också om att skapa mer tilltalande bilder av just malmbrytningen och gruvarbete, där goda arbetsvillkor och säkerhet i LKAB:s gruvanläggningar lyfts fram. Samtidigt med ambitionen att lyfta fram en modern och nytänkande gruvindustri, vill det anrika företaget värna en lång och stolt tradition av gruvdrift i Malmfälten.
Utifrån ovanstående verklighetsbeskrivning utkristalliseras flera teman som berör verksamma gruvarbetare som yrkesgrupp. Jag har valt att lyfta fram tre förändringstrender, som ställer frågor om gruvarbetarens yrkesroll och arbetspraktiker - en fond mot vilken maskulinitet i modernt gruvarbetet vidare kan beskrivas och analyseras; Drömmen om en högteknologisk gruva, Drömmen om en säker gruva och Drömmen
om en jämställd gruva. Trenderna kan dels ses som en diskursändring eller av rent retorisk
karaktär, som en symbolisk förändring i gruvlandskapet. Samtidigt som konkret omställning pågår som effekt av dessa trender, vilket kan avläsas, i form av aktiviteter, utbildning eller nya arbetspraktiker, som återspeglas i gruvarbetarnas vardag, en mer strukturell förändring av gruvlandskapet.
Den första trenden handlar om en teknisk utveckling av produktionssystemet kring malmbrytning, där gruvarbetaren i LKAB är verksam. Här fokuserar jag främst hur delar av produktionssystemet automatiseras, vilket innebär att vi idag hittar gruvarbetare i kontorslika styrcentraler även ovan jord. De två andra förändringstrenderna handlar mer direkt om personalfrågor, men kan också spegla en kultur och värdestyrning vid LKAB. Här vill jag först lyfta fram organisationens arbete med arbetsmiljö- och säkerhetsfrågor, genom att beskriva ny säkerhetspolicy Säkerheten först, ett utbildningsprogram om säkra förhållningssätt som även omfattar gruvarbetare. Sist men inte minst vill jag lyfta fram företagets satsningar med jämställdhet som tema. Fokus läggs på aktiviteter som berör den sneda könsfördelningen i personalgruppen gruvarbetare och problematisering av en manlig arbetsplatskultur. I nedanstående avsnitt beskrivs dessa aktiviteter mer utförligt. Vilket följs av en sammanfattande diskussion.
Drömmen om en högteknologisk gruva
Sedan underjordsbrytningen inleddes i slutet av 1950-talet, har LKAB arbetat med att effektivisera och utveckla produktionssystemet kring malmbrytningen. Företaget strävar mot högre andel automatiska operationer och IT-processtyrning, för att öka produktiviteten och dra konkreta fördelar av minskad bemanning och bättre arbetsmiljö i den storskaliga underjordsbrytningen. Effektivisering av LKAB:s gruvdrift tog ett stort kliv framåt i samband med att den nya huvudnivån, nivå 1045, togs i bruk i Kiruna 1997. Då implementerades flera satsningar på fjärrstyrning och automation, vilket innebar förändringar i produktionsflödet, så väl som nytt arbetsinnehåll för personalen kring brytning. Tekniken kring fjärrstyrning vidareutvecklades, omfattande såväl borriggar som tappning, liksom fjärrstyrning av gruvtågen under jord. Under efterföljande år tillkom också fjärrstyrd lastning och skutknackning. Operationer som fjärrstyrdes från kontrollrum nere i gruvan, på den så kallade nivån 775 (Broms & Lindahl, 2005).
Fjärrstyrning av exempelvis lastning vid LKAB, innebär att lastmaskinerna kan köras obemannade i gruvgångarna mellan orter och gruvschakt, med hjälp av ett navigeringssystem. En gruvoperatör i styrcentralen kan styra och övervaka flera lastmaskiner. Driften av de fjärrstyrda lastmaskinerna infördes stegvis och omfattade efter några år närmare hälften av maskinparken. Men även vid fullt utbyggd fjärrlastningsteknik måste dock viss manuell lastning behållas för komplexa delar av gruvprocessen. Drivkraften för att utveckla fjärrstyrda lastmaskiner var framför allt möjligheterna till effektivisering och minskad bemanning. Ambitionen var också att komma till rätta med arbetsmiljöproblem som exempelvis det monotona arbetet i de personstyrda lastmaskinerna (Broms & Lindahl, 2005). Fjärrstyrningstekniken, skapar nya förutsättningar och arbetsinnehåll för gruvarbetaren, ny miljö, på distans och med helt nya hjälpmedel, samt en övergång från ensamarbete i en lastmaskinhytt till ett gemensamt operatörsarbete i ett kontrollrum.
Produktionscentral LKAB Kiruna – ”Sjunde våningen”
Något år efter att den nya huvudnivån tagits i drift stod LKAB inför ett behov av ytterligare operatörsplatser för fjärrlastningen. Det blev med andra ord trångt i styrcentralen på nivå 775. En idédiskussion initierades med utgångspunkten att flytta upp hela eller delar av styrcentralen ovan jord. Tanken var också att knyta samman fjärrstyrningen av gruvan med styrningen av förädlingsverken ovan jord, i en gemensam produktionscentra för hela produktionsflödet i Kiruna. Målsättningen var att skapa en effektiv organisation som kan utvecklas och anpassas över tiden mot en ökad fjärrstyrnings- och automationsgrad, höjd kompetens och successivt bredare befattningar. En annan viktig drivkraft för utvecklingen av ett gemensamt produktionscentra var också att erbjuda attraktiva och utvecklande arbetsformer och en god arbetsmiljö.
Vid årsskiftet 2003/04 togs Produktionscentral LKAB Kiruna i bruk, placerad ovan jord på plan sju, i det centrala kontoret LKAB i Kiruna, även kallad sjunde våningen eller ”sjunde himlen”. Härifrån styrs och övervakas nu gruvbrytningen av operatörsteam i samverkan med olika stödfunktioner. I och med detta helhetskoncept skapas också en ny befattning med ett bredare ansvarsområde; gruvoperatören, till skillnad från
separerade befattningar som exempelvis lastare, tappare och skutknackare. Nere i gruvan har ett antal arbetsplatser på olika nivåer knutits samman i tre driftstationer: Driftstation Lastning och Driftstation Anläggning på nivå 775, samt Driftstation Bergtransport på nivå 1045. Från dessa tre driftstationer i gruvan samverkar maskinskötare och underhållspersonal samt stödfunktioner för att upprätthålla hög tillgänglighet i gruvprocesserna. I och med detta har en plattform lagts för en fortsatt utveckling mot bredare befattningar, vidgade ansvarsområden och en utvecklad samverkan mellan gruvoperatörer och stödfunktioner i både gruva och verk (Broms & Lindahl, 2005).
Arbetet i produktionscentralen, innebär en ny, mer processorienterad styrfilosofi för LKAB. Informationen om processen, logistiken och kunderna kommer ständigt att vara aktuell i produktionscentralen. Detta innebär att samordnade beslut snabbt kommer att kunna tas av produktionspersonalen. Vilket också innebär stora förändringar för den enskilde gruvoperatören och för stödfunktioner vid driftstationerna under jord. Gruvarbetets traditionella krav på självständighet och yrkeskunnande ställs här mot nya behov av samarbete och helhetssyn. För att arbetet ska bli effektivt, krävs bland annat förmåga att arbeta i grupp och befogenheter att gemensamt i gruppen fatta beslut som rör helheten. En fungerande kommunikation mellan personalen i produktionscentralen och i driftstationerna kommer därför på sikt att bli lika viktig som den tekniska förmågan att styra anläggningen. Den nya fjärrstyrningstekniken tillsammans med det organisationskoncept, som är en del av Produktionscentral LKAB Kiruna, kan i ett historiskt perspektiv innebära genomgripande förändringar för gruvarbetare som yrkesgrupp en process som inte är helt okomplicerad men samtidigt nödvändig för att bland annat locka till sig arbetskraft med den kompetens som kommer att krävas för den framtida gruvverksamheten.
Personaldirektören uppmärksammar en del underliga beteenden bland produktionspersonalen, efter en rad omorganisationer och den nya Produktionscentral
LKAB Kiruna. Hon berättade att gruvarbetare som nu arbetade i den kontorslika
lokalen mestadels sittande framför dataskärmar, bytte likväl om till arbetskläder, jobbade sitt pass och gick ner till manskapshusen för att duscha och byta om. Trots att de varken var smutsiga eller svettiga. Personaldirektören förklarar att visserligen hade detta ”inkörsproblem” upphört, men att det fortfarande cirkulerade glåpord om gruvarbetets nya arbetsuppgifter ovan jord. ”Här ser vi nu ett ”vi och dom” tänkande mellan gruvarbetare
under jord och personal på nya typer av arbetsuppgifter” menade hon.
LKAB är angelägen om att föra fram och marknadsföra den moderna gruvteknologin. Där utvecklingen i och med Produktionscentral LKAB Kiruna, står symbol för ett nytt modernt gruvarbete. Personalchefen betonar att ”Tack vare ny teknik är gruvarbete idag
öppet för alla, till skillnad från dåtidens gruvarbete som ofta lämpade sig för och attraherade tuffa, starka män.”. Teknikutvecklingen vid LKAB ställer följaktligen frågor om
gruvarbetarens framtida kompetens så väl som kön.
Drömmen om en säker gruva
exempelvis minskade olyckstal. Men arbetsmiljöfrågor är alltid aktuella, för att attrahera personal och legitimera sin verksamhet och arbete pågår på flera fronter. Grunden för säkerhetsarbete/arbetsmiljöarbete i LKAB är ett systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM), som utgörs av exempelvis skyddsronder, tillbudsrapportering och riskrapportering. Företaget arbetar också strategiskt med att skapa motbilder till lokalmedias ensidiga rapportering om semiologisk aktivitet och arbetsplatsolyckor. Det handlar med andra ord om att nå ut med information och goda exempel om gruvarbete.
Säkerheten först
Under perioden 2005-2006 sjösätts en långsiktig övergripande säkerhetspolicy, kallad
Säkerheten först, som ett tredje ben i det systematiska arbetsmiljöarbetet för LKAB.
”Safety first” är ett klassiskt begrepp som lanserades i USA 1914 av The National Safety Council som blev bärare av ”the safety movement” (Sund, 1993). En uttalad anledning till den nya policy, var exempelvis att olyckstalen landat på en stabil nivå, vilket talade för ett behov av nya angreppssätt. Policyn Säkerheten först betonar det förebyggande säkerhetsarbetet, med ambitionen om en positiv säkerhetskultur som skall genomsyra alla nivåer i organisationen. Det tidigare arbetsmiljöarbetet hade främst fokuserat den fysiska arbetsmiljön, i den nya policyn skulle även mänskliga beteenden problematiseras. Målet var att ytterligare förebygga skador och olyckor bland personalen, genom förändrade beteenden och attityder till säkerhet och risker. Säkerheten först kunde handla om att tjänstemän ska välja bussen istället för trafikfarliga bilresor mellan gruvanläggningarna i Kiruna och Malmberget. Likväl som att gruvarbetare under jord skall registrera sig med hjälp av en ID-tagg, eller bära hjälm även i fordon. Personalchefen uttryckte att; ”Säkerheten först, har fokus på individens ansvar och är mer än
utbildning, det handlar om att andas och tänka säkerhet för att bidra till en positiv säkerhetskultur”.
Säkerheten först genomförs med DuPont Safety Resources som samarbetspartner. Under
våren 2006 genomfördes en revision, bland annat undersöktes regelverk, informationsstruktur och ledarskap, vilket resulterade i ett antal utvecklingsområden. Lanseringen av Säkerheten först inleddes med att information som skickades hem till alla anställda. Samtidigt genomgick allt chefer i koncernen en tredagarsutbildning, som leddes av DuPont. Därefter utbildades en grupp internutbildare, som fick i uppdrag att leda den endagsutbildning som alla anställda genomgick under våren 2007.
Utbildningsprogrammet kring Säkerheten först innehöll flera diskussionsmoment som syftade till att öka medvetenheten om säkra och osäkra handlingar och förhållningssätt. Säkerhetsrundor var ett annat centralt inslag, vilket innebär att personal ska besöka en annan arbetsplats än den egna och diskutera säkerhet tillsammans. Säkerhetsrundan skulle också dokumenteras med hjälp av en blankett, där det positiva och negativa från besöket fylls i. Ytterligare delar i Säkerheten först var en ”30 sekunders riskanalys”, en snabb riskanalys där varje individ, innan ett arbete påbörjas, ska tänka efter vilka risker arbetet medför. Inom satsningen Säkerheten först bedrevs även arbete med att höja chefers kompetens inom arbetsmiljöområdet, under 2007 införs bland annat ett arbetsmiljökörkort, vilket innebär att alla chefer måste genomgå en obligatorisk säkerhetsutbildning. Därutöver skapandet av en arbetsmiljöhandbok som stöd för linjechefer och enskilda medarbetare i arbetsmiljöfrågor (Alm, 2007). Material som är
relaterar till Säkerheten först markeras genomgående med satsningens logotyp, exempelvis återfinns logotypen i veckobladet vid artiklar som handlar arbetsmiljö och säkerhet. Ett viktigt motiv till forskningssamarbetet i Framtidens Gruvkultur var att införliva den nya policyn Säkerheten först. Projektet skulle verka för en positiv säkerhetskultur, genom att diskutera gruvarbetarnas attityder och beteenden och tillsammans problematisera exempelvis risktagande eller slarv med skyddsutrustning. Personaldirektören intresserade sig också för ett genusperspektiv på frågor som handlar om risktagande och personalsäkerhet. Finns det skillnad på män och kvinnors risktagande, exempelvis? Och hur ska
vi som företag profilera oss för att inte bara ”högrisktagare” skall söka sig till oss? undrade hon.
Under perioden följde jag arbetet med Säkerheten först och projektet Framtidens Gruvkultur blev på många sätt en del av denna satsning, genom kontinuerliga rapporter till den ansvariga utbildningsgruppen. Några tankar och idéer från projektet implementerades i den första utbildningsplanen och presenterades vid en säkerhetskonferens.
Införandet av säkerheten först har framförallt förändrat rutinerna kring det förebyggande säkerhetsarbetet vid LKAB. Idag är säkerhetsarbetet mer linjeorienterat med fokus på personalens beteenden, att arbeta mer förebyggande genom att kartlägga risker. Alla skall engageras i arbetsmiljö- och säkerhetsfrågor, inte bara drivas av engagerade individer eller skyddsombud (Alm, 2007). Men Säkerheten först är framförallt ett exempel på en förskjutning i synen på säkerhetsfrågor, där fokus nu läggs på att förebygga osäkra arbetspraktiker och förändra personliga förhållningssätt till risker.
Drömmen om en jämställd gruva
Sedan 2005 arbetar LKAB mer strategiskt för att attrahera kvinnor till alla befattningar i