Nedan presenteras olika alternativa lösningar på övergångsbestämmelser om undantaget från överföringsavgifter för mindre produktionsanläggningar tas bort.
Enligt uppdraget får eventuella förslag sammantaget inte innebära någon försämring för berörda produktionsanläggningar jämfört med dagens läge.
Inga övergångsbestämmelser
Ett alternativ är att låta bestämmelsen upphöra utan särskilda
övergångsbestämmelser. Detta skulle omedelbart ta bort incitamentet att såväl nedgradera produktionsanläggningar som att behålla befintliga nedgraderingar.
Med tanke på de kraftiga avgiftshöjningar som skulle drabba befintliga mindre produktionsanläggningar skulle det tvärtom finnas incitament att ta bort befintliga nedgraderingar för att kunna producera så mycket el som möjligt och genom intäkter täcka upp de ökade kostnaderna. Samtidigt skulle nätavgifterna kunna justeras för att bli mer kostnadsriktiga.
Alternativet skulle således kunna leda till ökad elproduktion samt ge utrymme för lägre nätavgifter för övriga kunder, det vill säga kostnadsriktiga tariffer med korrekta prissignaler. Förslagen får dock enligt uppdraget sammantaget inte innebära någon försämring för berörda produktionsanläggningar jämfört med dagens läge. Alternativet är därmed inte förenligt med uppdraget.
Behålla undantaget för befintliga produktionsanläggningar
Ett alternativ till att ta bort dagens undantag utan att försämra för berörda produktionsanläggningar är att låta nuvarande regelverk fortsätta att gälla för dessa anläggningar. Ett sådant alternativ kan motiveras med att det är rimligt att inte ändra förutsättningarna för befintliga anläggningar, men ändå förbättra regelverket framöver. Undantaget kommer även att gälla för anläggningar som har planerats utifrån gällande regelverk om de ansluts före ikraftträdandet.
Genom att bibehålla regelverket för befintliga anläggningar påverkas inte de ekonomiska förutsättningarna för dessa.
Alternativet medför vissa nackdelar. Genom att ha två regelverk, ett för befintliga och ett för nya anläggningar, skulle det innebära en viss ökad administrativ belastning för nätföretagen att hålla ordning på vilka som går under vilket regelverk.
Sammantaget bedömer vi fördelarna som större än nackdelarna och detta är därför det alternativ som vi föreslår. Vi har även övervägt om förslaget bör kompletteras med ytterligare bestämmelser om nedgradering av befintliga anläggningar, nyinvesteringar i befintliga anläggningar, slutdatum för undantaget eller ett förskjutet ikraftträdandedatum. Dessa frågor behandlas nedan.
Stoppregel för nedgradering av befintliga anläggningar
Om undantagsregeln fortsätter att gälla för befintliga anläggningar som omfattas av bestämmelsen finns förstås risken att ytterligare befintliga anläggningar nedgraderas innan regeln upphör för att omfattas av undantaget. Detta kan hanteras i övergångsbestämmelserna genom att villkora undantagets fortsatta giltighet för befintliga anläggningar med att de vid ett angivet datum innan lagändringen träder i kraft ska vara anslutna med en effekt om högst 1 500 kW. En befintlig anläggning som därefter sänker den anslutna effekten skulle således inte omfattas av övergångsbestämmelsen.
Enligt övergångsbestämmelserna skulle undantagsregeln även gälla för nya produktionsanläggningar som ansluts innan lagändringen träder i kraft. Därmed skulle undantaget gälla för anläggningar som har planerats utifrån hittills gällande regelverk om de ansluts före ikraftträdandet.
Vi ser dock risker med alternativet. Datumet för när befintliga anläggningar ska vara anslutna för att även fortsättningsvis omfattas av övergångsbestämmelsen måste ligga nära i tiden. Det kan i sin tur medföra flera snabbt fattade beslut om nedgradering. Detta skulle teoretiskt kunna undvikas genom att välja ett datum som infaller innan förslaget lämnas. Bestämmelsen skulle då få en retroaktiv verkan. Förutom det legala problem detta innebär skulle förslaget vara i konflikt med uppdragets skrivning om att förslagen sammantaget inte får innebära någon försämring för berörda produktionsanläggningar jämfört med dagens läge.
Sammantaget bedömer vi att nackdelarna med detta förslag är större än fördelarna.
Stopp för nyinvesteringar
Om undantaget fortsätter att gälla för befintliga anläggningar som är anslutna vid ett visst datum uppstår frågan om hur länge dessa anläggningar kan anses vara
befintliga. För att uppnå konkurrensneutralitet mellan framtida investeringar i mindre produktionsanläggningar kan det i övergångsbestämmelser definieras när en anläggning inte längre är att betrakta som en befintlig utan en nyansluten.
Löpande drift och underhåll inklusive utbyte av enstaka delar i utrustningen måste förstås vara möjligt med bibehållet undantag för att inte göra
övergångsbestämmelsen verkningslös och hämma att anläggningarna underhålls.
Samtidigt kan det ifrågasättas om till exempel ett uttjänt vindkraftverk kan bytas ut mot ett nytt med bibehållet undantag samtidigt som ett likadant verk nyanslutet på en annan plats får betala full nätavgift. En rimlig gränsdragning skulle kunna vara när investeringen antingen ger nätägaren rätt att ta ut en ny anslutningsavgift eller när hela turbinen byts ut. Med anslutning avses enligt 1 kap. 4 § ellagen också återinkoppling av en befintlig anläggning och höjning av avtalad effekt i
inmatningspunkt.
Vi ser dock tillämpningsproblem med en sådan övergångsbestämmelse. Den skulle troligen medföra många gränsdragningsproblem för nätföretagen och Ei att ta ställning till. Osäkerheten som bestämmelsen medför kan även få negativ påverkan på viljan att investera hos innehavarna av befintliga
produktionsanläggningar. Sammantaget bedömer vi att nackdelarna med detta förslag är större än fördelarna.
Slutdatum
Om undantaget genom övergångsbestämmelser fortsätter att gälla för befintliga anläggningar kan ett definitivt slutdatum övervägas. Det skulle då finnas en tidpunkt när tillämpningen av undantaget upphör. Det valda datumet bör i så fall kunna motiveras utifrån någon omständighet, till exempel elcertifikatets
upphörande och att upphörandet därmed inte är negativt för anläggningar som omfattas av elcertifikatsystemet (som då inte längre existerar). Alternativa
motiveringar skulle kunna vara kopplade till avskrivningstiderna för de befintliga anläggningarna.
För att sammantaget inte innebära någon försämring för berörda
produktionsanläggningar jämfört med dagens läge, och därigenom strida mot uppdraget, skulle ett slutdatum behöva ligga relativt långt fram i tiden. Vi bedömer nyttan av att i förväg bestämma ett slutdatum kanske 10–15 år fram i tiden som ringa.
Förskjutet upphörande
Eftersom solkraft enligt uppgift från branschen har en planeringshorisont på cirka två år har vi övervägt att föreslå ett ikraftträdandedatum lite längre fram i tiden.
Den nya lagstiftningen skulle då träda i kraft cirka två år efter att den har beslutats.
Detta skulle innebära att flertalet av de anläggningar som är under planering hinner anslutas innan regeln upphör att gälla.
Ei:s bedömning är dock att den förväntade tid som krävs för beredning och lagstiftningsprocessen uppgår till närmare två år. Samtidigt bör lagändringar genomföras när de har beslutats och därigenom funnits lämpliga. Ei bedömer det därför inte som lämpligt att föreslå ett senare ikraftträdandedatum.