Utifrån vår huvudfrågeställning ”Hur arbetar lärare med genus i sin undervisning samt hur
förhåller de sig till traditionella könsmönster i ämnet idrott och hälsa?” samt vår underfråga
”Vilka könsskillnader upplever lärare i idrott och hälsa idag jämfört med elevernas
perspektiv?” har vi försökt dela upp området i olika arbetsområde. Först ville vi få en inblick
kring hur det ser ut utanför skolan. Vi ville se vilka krafter och mönster som styr normer. Hur det ser ut i samhället samt hur det speglas i skolans verksamhet. Vi går även in på teoretiska utgångspunkter kring hur vi tar oss an och förhåller oss utifrån detta arbete.
Vi har kommit fram till att den skola som vi har undersökt arbetar med genus på ett sätt där elever ses som individer och inte skiljs utifrån kön. De traditionella könsmönster uttrycks i form av att pojkar hörs och syns mest samt föredrar att arbeta med boll, dock är inte undervisningen, enligt intervjuerna, styrd utifrån dessa mönster. Enligt tidigare forskning brukar lärare anpassa undervisningen efter kön (Patriksson, 2011), detta är något som skiljer sig utifrån vår undersökning. Dock uppvisar intervjuerna liknande resultat som tidigare forskning där pojkar tar större plats i undervisningen (Patriksson, 2011). I enkäterna svarade sammanlagt 84,7% ”Ja” eller ”Rätt ofta” på frågan om pojkar och flickor behandlas lika i idrott och hälsa. 67,7% av eleverna ansåg även att både pojkar och flickor får påverka undervisningen lika mycket. Detta kan vara en indikator på att lärarna inte anpassar
undervisningen efter kön. Utifrån könsskillnader menar de intervjuade lärarna att skillnaderna i prestation varierar utifrån klass och årskurs. Det vill säga att prestationen inte är
könsrelaterad och att prestationsskillnaderna mellan pojkar och flickor varierar från klass till klass. Enligt Mats Björnsson (2005) tenderar pojkar att ha bättre betyg än flickor inom idrott och hälsa. Detta är något som lärare 1 håller med om då hen berättar att pojkar tenderar att ha högre betyg än flickor i idrott och hälsa på skolan. Dock finns det även klasser på skolan där enbart flickor hade uppnått betyget A.
Carrie Paechter (2015) menar på i sin forskning att redan i ung ålder kan vi se hur barn strävar efter att tillhöra något eller känna sig viktiga. En strävan som uppmuntras av samhället i både media samt kultur. Dagens samhälle värdesätter normalitet och de som avviker blir ofta utanför. En normalitet som vi själva har skapat och som vi hela tiden förändrar. Genom historien har vi alltid kunnat använda oss av olika kategorier för att placera oss i samhället. Vem vi är och vilka vi vill tillhöra. Vad flest människor kategoriserar sig som blir vad
39
samhället anser vara normalt. Carrie Paechter (2015) nämner även att normer skapas utifrån vad majoriteten av människor associerar sig med. En norm som sätter press på både barn och vuxna över hur de skall agera för att bli accepterade. Både flickor och pojkar tenderar att eftersträva starka roller inom de olika könen. Att vara den stora fotbollsstjärnan, polis eller superhjälte möts av prinsessor eller andra karaktärer som har en stark position. De placerar sig omedvetet i olika fack utifrån samhällets uppbyggnad. En uppbyggnad som syns i barns böcker, filmer och sagor. Den heteronormativa synen i samhället har en stark representation i både media och vår kultur (Paechter, 2015). Vidare tar Mats Björnsson (2005) upp hur pojkar tenderar att anstränga sig om sin egen position eller status i förhållande till de andra pojkarna istället för att koncentrera sig på sina skolresultat. Pojkarnas strävan efter maskulinitet och popularitet styrs av normer samt föreställningar över hur en man skall vara. Detta leder till att pojkar som är stillsamma och prioriterar skolan ofta är dem som har lägre status bland sina klasskamrater. I vår intervju med lärare 2 svarade hen att det ligger någonting i detta påståendet. Enligt hen kan det handla om pojkarnas egen föreställning om hur en pojke ska lyckas. Men när pojkarna visar en god kamratkänsla kan detta smitta av sig och bli den nya normen i skolan. Lärare 2 förklarar även att vi alltid kommer att hitta den lilla killen som ska vara kaxig för att göra upp för den maskulinitet som denna fattas i fysisk form. Däremot har läraren ett stort ansvar när det kommer till elevernas självkänsla. Det är viktigt att läraren väljer sina ord noga och inte kallar en elev för ”klen” när denne inte klarar av en specifik uppgift. Förväntningar som läraren har på eleven kan förändra individens självkänsla. Genom att läraren inte premierar en specifik förmåga kan individen skapa en trygghet i att utmana sig själv samt utvecklas på bästa möjliga sätt.
Som tidigare nämnt tog Jonsson (2015) upp ett exempel på hur heteronormativitet synliggörs i idrott. Vissa idrotter anses vara mer maskulina än feminina och vice versa. Inom ishockey har kvinnor alltid varit en minoritet och idrotten i sig har alltid setts som maskulin. När det gäller gymnastik är det helt tvärtom och männen är en minoritet. Gymnastik i sig är kategoriserat med estetik och koordination som anses vara feminina attribut (Jonsson, Eriksson, Källberg, 2015). Vad som är normalt samt avvikande i samhället och inte minst inom idrotten är barn och ungdomar väl medvetna om. Något som vi väljer att anpassa oss efter för att inte avvika från samhället. Med tiden förändras normer och samhället likaså (Paechter, 2015).
Hur det ser ut i skolan idag är på många sätt ett resultat av samhället. De normer och föreställningar som råder är något som genomströmmar de flesta verksamheter och då även skolan. Inom idrott och hälsa är dessa roller tydliga och relativt enkla att urskilja (Björnson,
40
2005). Mats Björnsson (2005) tar upp att inom idrott och hälsa kan de maskulina normerna flöda vilket också skulle kunna vara en förklaring till att pojkar tenderar att ha bättre betyg inom just detta ämne. Däremot är flickors resultat generellt bättre än pojkars inom andra ämnen där den teoretiska delen är större.
Detta leder till att vi funderar kring om skolan kanske är mer lämpad för flickor än för pojkar. Eller att de normer och föreställningar som pojkar besitter gör att de måste lägga energi på områden som inte lämpar sig inom skolans verksamhet. Både från våra egna erfarenheter samt det material som använts till denna undersökning visar på att det är lättare att se
genusskillnader inom idrotten och fysiska aktiviteter än exempelvis en lektion i ämnet Svenska.
Vidare ville vi undersöka vilka föreställningar eleverna har om betyget i idrott och hälsa samt vem eleverna tror får högst betyg mellan pojkar och flickor. Enligt vår enkätstudie trodde 48% av eleverna att pojkarna har högst betyg i idrott och hälsa medan 52% trodde inte det. Vi valde att även redovisa resultatet, på fråga 4 i enkätstudien, i vår intervju med lärare 1 och hen svarade att betygsättningen skiljer sig mellan klasserna. Lärare 1 är ansvarig för två klasser som går det nionde året på grundskolan och hen berättar att i en av klasserna finns det enbart två elever som uppfyller betygskravet A. Dessa två elever är båda flickor och inga pojkar når upp till betygskraven för A. Däremot nämner lärare 1 att generellt har pojkarna högre betyg än flickorna i idrott och hälsa i deras skola. Enligt lärare 1 kan resultatet bero på vad eleverna har med sig i ”ryggsäcken”. Om eleven har varit aktiv i föreningslivet kan denne ha lite lättare för vissa saker inom idrott och hälsa. Det finns även en möjlighet att vissa lärare bemöter pojkar och flickor olika beroende på erfarenheter. Har läraren arbetat en längre tid är det lättare att falla i den gropen. Lärare 1 är dock noga med att påpeka att hen inte bemöter pojkar och flickor olika och att det kan vara ett resultat av att hen är nyutbildad. Dock när det gäller att eleverna tror att pojkarna får högre betyg än flickorna kan detta bero på att pojkarna vågar kliva fram mer och tror att de är duktiga. Det är lätt att de tror att dem är bättre än dem är för att dem vågar genomföra momentet. Flickorna är kanske lite försiktigare enligt lärare 1. Detta går i sin tur att koppla till att Coakley och Pike (2009) beskriver idrott som historiskt
mansdominerat. Detta i sin tur reflekterar resultatet från vår enkätstudie där 48% av eleverna trodde att pojkarna fick högre betyg än flickorna i idrott och hälsa. Däremot trodde 52% att pojkarna inte fick högre betyg än flickorna men endast 12,2% av deltagarna i studien trodde att flickorna får högre betyg än pojkarna. Detta kan vara ett tecken på att historiska aspekter fortfarande kan ha en betydelse i elevernas syn på idrott. Detta är också något som McKenzie,
41
Prochaska, Sallis & LaMaster (2004) undersöker. De skriver bland annat om effektiviteten bland elever i könsuppdelade grupper. De menar att i klasser med enbart flickor så var det lägst aktivitetsgrad och klasser med enbart pojkar så var aktivitetsgraden högst. Den höga aktivitetsgraden hos pojkarna kan resultera i att eleverna tror att pojkarna får högre betyg i idrott och hälsa än flickorna. Dock är det viktigt att påpeka att 52% av eleverna inte tror att pojkarna får högre betyg än flickorna i idrott och hälsa samt att detta kan vara ett resultat av att de historiska spåren på det ”mansdominerade” området börjar avta. Larsson och Meckbach (2012) nämner även att mycket bollspel och fysisk träning gynnar pojkar i större grad än flickor medan mer estetiskt präglade aktiviteter samt koordination gynnar flickor mer. Både lärare 1 samt lärare 2 nämner i intervjuerna att dem väldigt sällan använder sig av traditionella bollspel, så som fotboll, i sin undervisning. Detta i sin tur kan vara en förklarning till varför 52% av eleverna på skolan inte tror att pojkarna får högre betyg än flickor i idrott och hälsa. Reimer och Martinsson (2008) antyder att samhället har under en längre tid skiljt på manligt och kvinnligt. Förväntningarna kring hur vi ska bete oss samt vara är socialt konstruerade och har formats under längre tid. På så sätt blir dessa mönster också svåra att bryta. En del
människor känner obehag vid förändringar och vidgar sällan sina vyer. Normer och sociala regler är inbitna i vårt samhälle, dock är dem inte omöjliga att ändra på. Reimer och
Martinsson (2008) menar även på att skillnaderna som vi ser på män och kvinnor är starkt kopplade till samhället samt att det är där förändringarna måste börja.
Jesper Andreasson (2006) tar upp att relationen mellan könen är det som vi bör koncentrera oss på för att försöka se förbi skillnaderna för vad som anses manligt och kvinnligt. De regler som skiljer på könen upprätthålls av föreställningar och förväntningar och om vi kan bryta dessa finns det chans att vi kan skilja på människor utan något genusnät.
Hur kan vi pedagoger då förhålla oss till och arbeta kring detta område? Viktoria Kalonaityté (2014) menar på att det är viktigt att utmana de föreställningar och mönster som finns i dagens samhälle. Hon anser även att det är viktigt att normer problematiseras och behandlas i klassrummet. Detta för att normer genomsyrar vår vardag och är ett sätt att förstå kollektiv identitet. Genom att hela tiden arbeta utifrån flera olika perspektiv kan vi försöka få eleverna att på egen hand reflektera kring sin egen kunskap och samhällsstruktur. Målet är att försöka få eleverna att förstå att normer inte är givna regler och att de ska se bortom de
föreställningarna som att vissa grupper är annorlunda och avvikande medan andra är normala (Kalonaityté, 2014). Viktoria Kalonaityté (2014) tar upp olika tillvägagångsätt hur vi skulle kunna angripa detta område. Under pedagogiskt förhållningssätt beskriver vi Kalonaitytés
42
upplägg utifrån tre punkter. Den första var interventionen följt av bearbetning och sist lärande och konsekvenser. Detta upplägg möjliggör en diskussion där olika perspektiv och synsätt synliggörs.
Larsson, Quennerstedt och Öhman (2012) påpekar att det är viktigt att förstå uppkomsten av normer samt genusfördelning. En klass behöver inte delas upp i olika genusgrupper beroende på övningar. Larsson (2012) beskriver hur vi kan bryta dem heteronormativa mönstren. Larsson (2012) tar upp ett exempel inom området dans där de traditionella könsrollerna är borttagna. Resultatet av det blir att förutsättningarna blir lika för alla elever.
Enligt kursplanen i idrott och hälsa (Skolverket, 2011) står det ingenstans att eleverna skall uppnå specifika resultat inom olika idrottsaktiviteter. En specifik tid, längd eller höjd skall inte användas som ett argument för ett betyg i idrott och hälsa. När både elever och lärare är medvetna om detta går det att forma lektioner utan genusfördelning med biologiska faktorer som argument. I vår intervju med lärare 2 förklarade hen att skillnaden mellan pojkar och flickor var större förr i tiden när specifika resultat var ett argument vid betygsättningen. Pojkarna var mer överlägsna inom vissa moment där aktiviteterna var resultatbaserade men att idag tar flickorna lika stor plats i undervisningen som pojkarna. Idag har idrott och hälsa blivit mer av ett kunskapsämne och baseras inte på resultatbaserade aktiviteter. Detta har resulterat att flickor och pojkar möts mycket mer i ämnet. Lärare 2 förklarade även att hen tar upp ämnet genus när eleverna arbetar med styrketräning samt att vissa moment behöver
individanpassas. Dock beror inte individanpassning på genus utan detta är något som berör både flickor och pojkar. Finner eleven svårigheter med en viss övning så kan denna anpassas efter individen för att eleven skall få förutsättningar att utvecklas. Detta går att koppla till Larsson och Quennerstedt och Öhmans (2012) forskning som antyder att det är svårt att förbise de genetiska förutsättningarna. Detta resulterar i att uppdelning inte behöver ske utifrån genus utan att den sker från elevernas individuella förutsättningar. Vad vi kan utläsa av detta är att lärarna som intervjuades inte fördelar eleverna efter genus eller använder sig av traditionella könsmönster och istället arbetar efter varje elevs förmågor. Även fast vi finner tydliga könsroller inom idrotten i samhället så har vår undersökning visat att könsskillnaderna inom idrott och hälsa, på skolan där undersökningen skedde, bryter mot dessa och arbetar istället efter varje individs förutsättningar. Lärare 2 förklarar även hur de traditionella idrotterna har försvunnit från idrott och hälsa undervisningen och istället finner vi ett mer modernt och varierande innehåll där könsmönstren inte är lika dominanta.
43
Slutsats
Utifrån den tidigare forskningen och litteraturen som vi tagit del av samt våra egna undersökningar har vi kommit fram till att genus och dess påverkan på människor är stor. Genus är ett svårt ämne att behandla och hur de mönster och stereotyper som råder är svåra att diskutera och förändra. Däremot så anser vi att det borde läggas mer tid och kraft på
diskussioner kring området. Skolan i sig kan inte som enskild arena förändra sättet vi ser på varandra utan samhället i sig har här den styrande faktorn. Däremot kan skolan vara en av de platser som har möjlighet att påverka. Utifrån en skolkontext står det i läroplanen (Skolverket, 2011, s.5) under förståelse och medmänsklighet att ”Skolan ska främja förståelse för andra
människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten. Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Alla sådana tendenser ska aktivt motverkas”. Läroplanen är tydlig i sin syn på
genus och att alla ska få lika möjligheter och behandlas på rätt sätt. Detta är något som vi kan utläsa från både intervjuerna samt enkäter i vår undersökning. Lärarna som arbetar på skolan anpassar inte sin undervisning utifrån kön. Lärarna arbetar istället individanpassat. I enkäterna som eleverna fick besvara kan vi även utläsa att det finns goda möjligheter till att påverka undervisningen oavsett könstillhörighet samt att 84,7% av eleverna som deltog i
enkätundersökningen svarade ”Ja” eller ”Rätt ofta” när dem blev tillfrågade om pojkar och flickor behandlas lika i idrott och hälsa.
Idrott och hälsa är ett ämne som skiljer sig på många sätt från de andra mer teoretiska ämnena och som kanske har mest traditionellt synsätt utifrån genus. Det viktiga är att försöka få eleverna att inte döma utan att förstå, respektera och acceptera varandra (Björnsson, 2005). Resultatet från vår enkät och intervjuer gav i stora drag det som vi trodde på förhand. Idrott och hälsa är generellt ett omtyckt ämne. Det har varit så att pojkar legat i framkant vad gäller betyg i idrott och hälsa medan flickor har presterat bättre i övriga ämnen. Varför det är på detta vis är såklart svårt att svara på och kan bero på många olika faktorer. Kanske kan den praktiska delen vara mer tilltalande för pojkar eller har idrott som statusmarkör ett större
44
värde. Kanske har den historiska påverkan en roll då idrott var för pojkar och tävling är något som pojkar oftare går igång på. Som vi nämnt tidigare är genus svårt att diskutera och greppa men i idrott och hälsa finns det tydliga könsmönster och uppdelningar och detta gör ämnet attraktivt för att diskutera genus. Intervjuerna gav oss också en inblick kring lärarnas tankar och hur de ser på genus när de planerar eller genomför undervisning. Enligt intervjuerna koncentrerades inte undervisningen på genus utan utgick ifrån elevernas individuella förutsättningar och förmågor. Lärarna påpekade istället vikten av att skapa en undervisning där könsroller inte skall vara en betydande faktor. Intervjuerna förstärkte också den bilden som vi fått utav forskningen. Att pojkar generellt tar mer plats på idrott och hälsa lektionerna och lättare kan etablera sig i gruppen. Mycket handlar om att passa in och att inte bli
utelämnad eller ensam.
Vad kan vi då säga om vårt resultat? Utifrån vår huvudfråga ”Hur arbetar lärare med genus i
sin undervisning samt hur förhåller de sig till traditionella könsmönster i ämnet idrott och hälsa?” samt vår underfråga ”Vilka könsskillnader upplever lärare i idrott och hälsa idag jämfört med elevernas perspektiv? så har vi fått en bättre förståelse kring genus i idrott och
hälsa. Till exempel hur det uttrycks utanför skolan samt i skolan. Även vad forskningen säger hur pedagogerna kan agera. Detta har sedan legat till grund för vår undersökning som vi anser har förstärkt vår uppfattning samt förståelse om genus. Skolan som undersökningen
genomfördes på arbetar inte med genus utifrån könsmönster och könsskillnader utan arbetar utifrån varje individ oberoende av elevens kön. På så sätt har det varit svårt att få en
övergripande bild över hur könsskillnader och traditionella könsmönster påverkar elevers undervisning. Dock har enkäterna samt intervjuerna gett oss en indikation på hur vi kan arbeta med genus utifrån traditionella könsmönster i idrott och hälsa. Vi har även fått en inblick i elevers samt lärares perspektiv på könsskillnader i idrott och hälsa. I efterhand hade vi velat undersöka omklädningsrummens påverkan på könsmönster. Detta för att få ett bredare resultat och perspektiv.
Vi hoppas att detta arbete kan fungera som en grund för pedagoger att få förståelse och tankar kring området och hur genus ser ut och fungerar. Vi vill gärna se att detta ska leda till nya tankebanor i sättet att angripa området och eventuella nya undersökningar där underlaget kan ge nya resultat och idéer. Resultatets giltighet är dock inte tillräcklig för ett universellt svar på vår frågeställning på grund av storleken på undersökningen. Detta har inte heller varit vårt
45
mål utan att som nämnt tidigare hoppas vi att det ska arbetas vidare kring genus och pedagogernas möjlighet till ett givande genuspedagogiskt arbetssätt. Vi hoppas att detta väcker ett intresse för området och bjuder in för fortsatt forskning inom genus.