Analys av branschtillhörighet

I det här avsnittet analyseras den påverkan branschtillhörighet har på finansiell stress mellan sex olika branscher, samt diskussion om skillnader och likheter med resultaten från tidigare forskning.

Som presenteras i tabell 3 är det endast branschen data, it och telekommunikation som saknar signifikans. Som tidigare nämnts används byggbranschen som referensgrupp, vilket innebär att alla värden för branscherna i tabell 3 jämförs med byggbranschen. Av de fem branscher som presenteras i tabellen är det två av dem som har högre risk för finansiell stress än vad byggbranschen har, nämligen tillverkning och industri samt partihandel. Partihandel har två gånger så högt odds för finansiell stress gentemot byggbranschen medan tillverkning och industri har 1,6 gånger högre odds. Resultatet visar att utifrån de sex branscher som inkluderats i studien är det just partihandel som har högst risk följt av tillverkning och industri samt byggbranschen. Den bransch med lägst risk är transport och magasinering. Bhattacharjee et al. (2009) undersökte även de branschtillhörighetens påverkan på finansiell stress men med viss skiljaktighet vid urvalet av branscher. Deras resultat visade på att det är textilindustrin och byggbranschen som har högst risk för finansiell stress bland de börsnoterade företagen i Storbritannien. Bhattacharjee et al. (2009) undersökte även informationsteknik och elektronisk kommunikation som kan likställas med data, it och telekommunikation. I studien av Bhattacharjee et al. (2009) är det den bransch med lägst risk för finansiell stress medan det i den här studien ligger relativt nära byggbranschen. Det går däremot inte att dra några större slutsatser kring detta då data, it och telekommunikation saknar signifikans i den här studien. Utfallen i denna studie är i linje med H5, som angav att finansiell stress kan påverkas av branschtillhörighet, vilket innebär att företag generellt sett påverkas olika beroende på vilken bransch de befinner sig i. Det innebär däremot inte att branschen i sig påverkar uppkomsten av

finansiell stress, utan resultatet visar snarare på att generella egenskaper hos företag som är kännetecknande inom en specifik bransch, påverkar uppkomsten av finansiell stress. Ser man till, som i den här studiens fall, att det är partihandel, tillverknings- och byggindustrin som är de med högst risk går det att utläsa i tabell 1 att dessa tre branscher också är de tre största. Det finns även andra branschspecifika egenskaper som skiljer branscherna åt och som kan påverka studiens resultat. Som diskuteras tidigare i analysavsnittet kan graden av omsättningstillgångar, till exempel varulager, ha påverkan på företagets finansiella ställning, och det finns därför anledning att anta att det förekommer branschrelaterade skillnader mellan dessa nyckeltal. Företag inom partihandel och tillverkning kan antas ha högre andel varulager än vad exempelvis kultur, nöje och fritid har, samtidigt som tillverkningsföretag även generellt sett präglas av höga investeringskostnader bundna i anläggningstillgångar som är relativt svåra att likvidera vid behov av kapital. Som nämnts tidigare kan olika branscher tendera att ha olika grad av förutbetalda kostnader och förutbetalda intäkter något som kan påverka resultatet i studien. En annan skillnad kan vara kundkretsen. Kultur, nöje och fritid har rimligtvis högre andel privatpersoner som kunder medan partihandel och tillverkningsföretag förmodligen är mer inriktade på business-to-business-försäljning.

Olika sorters kriser påverkar samhället och ekonomin på olika sätt vilket möjliggör att de nämnda skillnaderna kan ha en påverkan på resultatet. Dessa branschspecifika skillnader kan också kopplas till pecking order-teorin och de antaganden som Myers och Majlufs (1984) nämner i sin studie. Företag med hög andel omsättningstillgångar eller hög omsättningshastighet i varulagret kan lättare skapa tillgång till likvida medel internt än vad exempelvis kapitalintensiva företag med hög andel anläggningstillgångar kan göra, men det behöver nödvändigtvis inte bara vara en nackdel. Företag med högt värderade tillgångar kan ha lättare att få extern finansiering genom lån, då de bedöms ha en hög säkerhet i företaget. Ett annat antagande som går att göra kopplat till pecking order-teorin gällande skillnaderna mellan branscherna är informationsasymmetrin. Som beskrivits under avsnittet om pecking order- teorin har informationsasymmetri och informationskostnader en stor påverkan på hur företagen prioriterar sina finansieringsalternativ. Något som kan skilja mellan branscherna är informations- och kapitalkostnaderna som uppstår då företaget söker utomstående kapital, vilket påverkar företagets möjligheter till extern finansiering. Lån hos kreditinstitut ges inte utan riskbedömning från kreditgivarens sida, och det är här informationsasymmetrin spelar stor roll. Myers och Majluf (1984) nämner att det vanligtvis krävs viss djupgående kunskap om företaget och dess verksamhet för att kunna göra en rättvis bedömning av ett företags investering och dess framtida utfall, något en extern finansiär inte alltid besitter. Det leder till att den externa finansiären kommer kräva ränta på lånet som motsvarar den risk långivaren tar vid finansieringen, vilket är företagets kapitalkostnad. Då det kan antas att olika branscher har olika informations- och kapitalkostnader kan det även antas att företag inom branscher där dessa kostnader är låga också är mer benägna att söka om extern finansiering vid behov.

Yazdanfar och Öhman (2020) undersökte också ifall branschtillhörighet har inverkan på finansiell stress men vars resultat saknade signifikans, vilket skiljer sig från resultatet i denna studie. Samtidigt finns vissa metodologiska skillnader mellan deras studie och denna. I denna studie har en uppdelning skett mellan varje bransch för att kunna rangordna dem efter graden

av risk för finansiell stress. Yazdanfar och Öhman (2020) har även de specificerat branscherna men har i den logistiska regressionen aggregerat branscherna till en variabel kallat “industry”, vilket medför att det inte går att urskilja branschernas specifika risk för finansiell stress. Den metodologiska skillnaden kan vara orsaken till att Yazdanfar och Öhman (2020), till skillnad från den tidigare forskningen och den här studien, inte finner något signifikant samband mellan branschtillhörighet och finansiell stress.