Analys av empiri och redovisning av resultat

Narrativ analys kan uppfattas som en tolkande aktivitet där forskaren som uttolkare frågar sig vad berättelsen betyder och vilken mening den har. Här söks inte en enda sann tolkning utan utgångspunkten är att varje berättelse står öppen för en mångfald tolkningar. En person tolkar andra människors tolkningar. Dessutom är den narrativa analysen en reflexiv aktivitet, vilket innebär att relationen mellan den producerade kunskapen vad och sättet kunskapen görs på hur systematiskt beaktas. Den egna konstruktionen av kunskap och de egna tolkningarna tolkas kontinuerligt. Forskarens olika positioner och roller i dessa tolkningsprocesser är i praktiken sammantvinnande. Forskaren innehar rollen som lyssnare till en berättelse, som översättare från tal och skrift, som läsare av denna utskrift samt som författare till en skriven text. Genomgående är dock att forskaren hela tiden skall ses som en aktiv uttolkare. Utifrån detta finns en mängd frågor att reflektera över och att besvara för forskaren. Det kan handla om hur forskaren ser på den kunskap som berättelserna

förmedlar, i vilken kontext berättelsen konstrueras, hur tal omvandlas till text, vilken del av berättelsen som är grunden för analysen, vilka aspekter av berättelsen som undersöks, vem som avgör berättelsens mening och slutligen om det finns alternativa läsningar av texten och hur dessa i så fall möjliggörs (Johansson, 2005). Frågan är om livsberättelser som tar form under ett samtal kan ses som samkonstruerade. Därför är det viktigt att forskarens roll som medskapare av det emiriska materialet synliggörs, problematiseras och integreras i analysarbetet (Karlsson, 2008).

Samtal kan analyseras som vilka andra narrativer som helst. Nya berättelser skapas där varje utskrivet samtal blir en redigerad text som tolkar och förmedlar tal (Johansson, 2005). Utskriften är alltid en fråga om en subjektiv tolkning av verkligheten och det är inte helt problemfritt att transkribera från talspråk till skriftspråk (Kvale, 1997). Det är viktigt att ta ställning om berättelserna ska skrivas i skriftspråk, det vill säga med korrekt stavade ord, om pauser ska vara med och om vanliga talspråksord ska vara med (Perez Prieto, 2000). Jag har valt en medelväg i denna fråga genom att behålla en del av samtalens individuella karaktär genom att transkribera talspråksformuleringar som är vanligt förekommande.

Naiv läsning

Min transkribering skedde genom att jag skrev ner varje elevs berättelse i sin helhet utifrån bandinspelningarna. Därefter genomfördes en naiv läsning, med fokus på helhet för att få en bild av den synbara texten. På detta sätt fick jag en ytlig uppfattning om vilka informanterna var och hur deras skoltid sett ut. Detta resulterade i korta presentationer av informanterna, som jag förstärkte med citat.

Upprepad läsning

Därefter läste jag texterna upprepade gånger för att hitta det dolda innehållet, det vill säga bilda mig en uppfattning om vad informanterna berättade. Med hjälp av den hermeneutiska spiralen trängde jag djupare och djupare in i materialet. Jag gjorde understrykningar i texten på sådant som jag tyckte var relevant utifrån mitt syfte. Jag ville veta hur informanterna skapar sin identitet där skolorganisationen, skolprestationer, lärares bemötande och kamratrelationernas betydelse var utgångspunkter. Dessa fyra infallsvinklar fick bli övergripande teman vid denna läsning. Skolorganisationen handlade om hur deras skolsituation sett ut rent organisatoriskt. Skolprestationerna handlade om hur de såg på sina egna skolresultat och förmåga till lärande. Lärares bemötande och kamraters betydelse fokuserade på vad informanterna uttryckte som vikigt, bra eller dåligt i dessa relationer. Vid varje läsning upptäcktes nya nyckelord, teman och mönster. Jag klippte sönder texten i meningsbärande delar, i princip blev det en mening på varje papperslapp. Jag sorterade och placerade varje mening under det tema den hörde hemma. Därefter gjordes själva kategoriseringen. Detta resulterade i en löpande text där varje problemfråga är ett tema och svaren på frågorna är kategoriserade enligt hermeneutiska tankegångar.

Nya berättelse

Slutligen började jag om från början och utgick från texten i sin helhet. Jag läste igenom texten ytterligare några gånger innan jag delade upp den i små korta

berättelser som jag skrev in i en tabell under rubriken anekdoter. Berättelserna hade en början, en kärna och ett avslut. Jag gjorde en ny kolumn för inledning och skrev in varje anekdots inledning i den. Därefter letade jag efter intrigen, själva händelsens kärna eller budskap i anekdoten och skrev in den i nästa kolumn. Intrigen kan ses som en slags organiserad princip, en metastruktur som ger innebörd till berättelsens olika delar och som skapar illusionen av en sammanhängande enhet (Öberg, 1997). Ibland kan det förekomma flera olika sorters intriger, även motsägelsefulla i en och samma livsberättelse (Johansson, 2005). Med nedanstående figur visas exempel på detta förfarande.

Anekdot -

Kort berättelse med början, kärna och avslut

Inledning- Presentation av händelsen. Intrig – Händelsens kärna Spegling- Reflektion, eftertanke Avslut- Händelsens avslut Tema

Jag kände mig dum i skolan för att jag inte hade så många saker

som mina klasskompisar eller att

jag gjorde så mycket som de. De berättade att de var i simhallen eller på hockey och då blev jag förbannad. För jag ville ju också det. Allra helst skulle jag velat skejtat. Så det var inte så kul.

Jag kände mig dum i skolan för att jag inte hade så många saker som mina klasskompisar

eller att jag gjorde så mycket som de. Jag ville också göra roliga saker. De berättade att de var i simhallen eller på hockey och då blev jag förbannad. Det var inte så kul att inte få göra sådant som andra gjorde. Utanförskap Ilska

Figur 1. Exempel på anekdotens delar.

Reflektion kan jämställas med en spegling/återspegling och ses som ett optiskt eko. I abstrakt bemärkelse tillskrivs det ofta betydelsen av eftertanke och mental distansering, vilket kan innefatta att forskaren begrundar, analyserar, ifrågasätter eller värderar idéer. Det är en process som växlar mellan inlevelse och distans samt del och helhet (Granberg, 2004). Speglingen utgår från anekdoten och speglar intrigen, det vill säga vad intrigen får för följder. Jag gjorde en ny kolumn för speglingsresultaten och skrev in dem parallellt med varje anekdot och intrig. Därefter gjordes en ny kolumn för händelsens avslut. Den står för det som intrigen leder fram till. Jag tolkade varje avslutning och gjorde slutligen en sista kolumn för det tema jag kunde hitta i varje händelse. Jag sammanställde sedan dessa till ett fåtal kärnfulla och övergripande teman (Bilaga 1). Denna uppdelning tog lång tid att genomföra men gav mycket information. Detta resulterade i mina nya berättelser, som redovisas i löpande text med de övergripande teman som rubriker.

Under analysen kan forskaren alternera mellan att vara berättelsefinnare och berättelseskapare och det blir viktigt att fundera över hur det går att rekonstruera den ursprungliga historia som berättades av informanten till en historia som forskaren vill berätta för sin publik (Kvale, 1997). Med den socialkonstruktionistiska utgångspunkten i ett narrativt analysförfarande kan analysen ske utifrån två perspektiv, form och innehåll. De utesluter inte varandra utan kan snarare ses som komplement (Johansson, 2005). Även om jag anser att en analys av berättelsens form kan ge ny och värdefull kunskap valde jag att koncentrera mig på berättelsernas innehåll och vad som berättades mellan raderna. Det blev många val att ta ställning till och mycket arbete las ner på tolkningen. Mina berättelser är en symbolisk, kreativ

sammanfattning av det jag hört och läst. Jag har dock hela tiden fokuserat på identitetsskapandet.