Analys av erfarenheterna från SwB-programmet 2012-2014

I ljuset av den samlade information som denna uppföljning omfattar träder ett särskilt område fram som kanske det allra viktigaste för utgången av en storskalig satsning som SwB-

programmet. Det området är kontinuerlig omvärldsanalys. Vad gäller Sveriges deltagande i SwB ledde bristen på omvärldsanalys och engagemang, och ett sent agerande från

Utbildningsdepartementets sida till:

a. En sen start i programmet för Sveriges del. Detta resulterade i sin tur i att när väl Utbildningsdepartementet fattade beslut om deltagande fanns det inte mycket tid varelse för IPK att förklara och förankra gentemot lärosätena, eller för

lärosätena att internt strukturera sig och själva eller i samarbete med den samordnande myndigheten utveckla smarta administrativa rutiner för de

arbetsinsatser som krävdes. Det fanns heller inte mycket tid för att marknadsföra Sverige, som i Brasilien är ett relativt okänt europeiskt land, som en attraktiv studiedestination. Detta kan ses i ljuset av att många SwB-studenter i sina enkätsvar framhölls just vikten av ökad marknadsföring av Sverige och svenska lärosäten i som en viktig faktor för att öka antalet inresande brasilianska studenter till Sverige.

b. För högt ställda förväntningar. Efter att lärosätena identifierat de

utbildningsplatser de ansåg sig kunna ställa till förfogande för SwB-programmet inför läsåret 2013/2014 uttryckte utbildningsminister Jan Björklund, under ett möte med rektorer i september 2012, en fundering om huruvida lärosätena skulle kunna ta emot fler studenter än de 1 800 som det nationella erbjudandet då omfattade19. Detta utspel skickade förstås en signal till lärosätena om att ett mycket högt studentantal var att vänta, vilket gjorde att planeringen

dimensionerades därefter, t.ex. vad gäller uppbokningen av bostäder, och att en stor besvikelse uppstod när det verkliga studentantalet stod klart (46 studenter totalt!).

c. Ett stort antal framtagna kurspaket som inte attraherade några studenter. Om man i ett tidigt skede hade analyserat och tydliggjort dels SwB-programmets generella inriktning och dels mönstret hos de mest mobila brasilianska studenterna hade det funnits en realistisk möjlighet att tillämpa en strategisk planering, på antingen nationell nivå eller lärosätesnivå, vad gäller lärosätenas deltagande och/eller antalet och inriktningen på de erbjudna kurspaketen. Baserat på den information som fanns till hands vid utformingen av Sveriges erbjudande tog lärosätena gemensamt fram i storleksordningen 250 kurpaket som omfattade ca 2 000 studieplatser inför läsåren 2013/2014 och 2014/2015 (tabell 2). Av dessa rekryterade sammanlagt 73 kurpaket 46 respektive 92 SwB-stipendiater. Med en bättre analys i kombination med större framförhållning hade troligen betydande arbetsinsatser sparats och ett mindre spretigt utbildningsutbud erhållits.

39

Ett annat område som i SwB-perspektivet framstår som mycket viktigt är strategisk

planering och långsiktighet. Av enkätundersökningen bland lärosätena framgår att det

upplevda värdet av deltagandet i SwB i viss utsträckning tycks vara beroende av om man ser sina insatser som en del av en långsiktig satsning inom ramen för en strategi för ett särskilt land. KTH, som i SwB-sammanhanget är ett av de mest framgångsrika svenska lärosätena, har sett deltagandet i SwB som ett verktyg för att uppnå långsiktiga strategiska mål i en prioriterad region. Lärosätet är därför nöjt med utfallet trots att det hyste förhoppningar om att ta emot fler studenter än vad som hittills har kommit/ antagits. KTH menar att det efter den första antagningsomgångens besvikelse över det lilla antalet (14) inkommande SwB- studenter ute på skolorna ändå var relativt enkelt att motivera personalen inom

utbildningsadministrationen till fortsatt arbete just genom att hänvisa till helheten och det långsiktiga perspektivet.

På samma tema men en högre nivå uppmanar Tillväxtanalys i sin rapport om hur Sverige bäst möter SwB-programmet23 till diskussion kring Sveriges långsiktiga förhållande till

brasilianska forsknings- och utbildningsinstitutioner, och myndighetens egen slutsats är att en fortsatt satsning kräver en långsiktig strategi och en koordinerad ansats.

I ett långsiktigt strategiskt förhållningssätt spelar etablerade samarbeten i landet i fråga ofta en viktig roll. Inom ramen för SwB-programmet har ett av de svenska lärosätena (Chalmers) uttryckt att man upplevt CAPES centrala styrning som ett hinder för de brasilianska

partneruniversitetens ambition att nominera fler studenter till Sverige. Samtidig är ett annat lärosäte (LU) av åsikten att det till stor del fått sina stipendiater tack vare att de råkat ha goda samarbetspartners vid ett par av de få brasilianska universitet som har skickat ut flest

stipendiater. Ytterligare ett annat lärosäte (UU) drar samma slutsats om hemuniversitetens stora betydelse för de brasilianska studenternas mobilitet genom att jämföra sin

attraktionskraft i SwB-programmet med ett annat mobilitetsprogram där man tack vare uppmuntrande brasilianska partneruniversitet fått ett stort antal sökande. KTH har å andra sidan inte sett ett tydligt samband mellan inkommande studenter och partnerskap med

studenternas hemuniversitet. Istället tror man att det finns en ganska stor kännedom om KTH bland de studenter som har övervägt Sverige som studiedestination och att det kan ha varit en avgörande faktor för deras val. Frågan om partnerskapens betydelse kompliceras möjligen ytterligare av att Tillväxtanalys i sin rapport23 konstaterar att den brasilianska

”samarbetskulturen ofta bygger på personliga kontakter och det enskilda mötet”, samtidigt som man rekommenderaratt man i Brasilien bör ”söka nya och hittills outforskade

utbildnings- och forskningsmiljöer” eftersom ”de traditionella områdena, São Paulo och Rio de Janeiro, är redan idag under ansenlig press från utländska universitet och konkurrensen är därför stor.” Slutsatsen är därför att det krävs en mycket djupare analys för att förstå vilken roll etablerade samarbeten med brasilianska samarbetspartners har spelat och hur samarbetena eventuellt hade kunnat användas för ett bättre resultat i SwB-programmet. Ett tredje område som är värt att reflektera kring är kommunikation av information. En ansenlig mängd informationsmeddelanden och dokument av skilda slag har under åren

40

cirkulerats till en utpekad kontaktperson vid respektive lärosäte via e-post. Synpunkter har framförts från lärosätena om att informationen, främst i början, varit bristfällig eller förvirrande, vilket resulterade i en oklarhet om hur processen går till och vad lärosätena skulle leverera och när. Med tanke på det förhållandevis stora antalet involverade personer vid varje lärosäte och det tidvis ganska intensiva utskicket av innehållsrika e-

postmeddelanden eller brev, ibland under semestertider, kunde det vara motiverat att fundera över en kommunikationsstrategi som även inkluderar alternativa eller kompletterande

kommunikationsmetoder. Förslagsvis kunde man överväga att använda en gemensam elektronisk arbetsplats (eller motsvarande) som ett komplement till e-postkommunikation. Det skulle ge samtliga involverade personer en god möjlighet att snabbt få en överblick över viktiga meddelanden och dokument

Slutligen har SwB-programmet visat på vikten av att inför igångsättandet av en stor nationell satsning grundligt analysera vilken kompetens och vilka resurser som krävs av den

samordnande funktionen, och att tydliggöra dess ansvar. Rör det sig om en nationell

satsning bör en princip om gemensamhet i övergripande frågor tillämpas. Det är angeläget att få till stånd en fungerande ”återkopplingsloop" så att ev. problem- och förbättringsområden som identifieras, oavsett tidsramar, tas om hand av den samordnande funktonen för samtliga lärosätens räkning. I fallet med SwB hade det t.ex. varit fördelaktigt om en ansvarig aktör hade arbetat fram en smidigare organisation för antagningen istället för att klämma in SwB- satsningen i NyA. Dessutom skulle en samordnande funktion ha kunnat arbeta med lösningar på problematiken med överskottssökande, den dåliga matchningen mellan de brasilianska studenternas engelskakunskaper och de svenska lärosätenas höga förkunskapskrav i språket, och övriga problemområden som under lång tid har diskuterats utan att en gemensam lösning har nåtts.