När lagstiftaren tar beslut om att anta en ny lag vore det anmärkningsvärt om lagstiftaren ansåg någonting annat än att den antagna lagen är någonting annat än tillräckligt omfattande i sin utformning. Som med så mycket annat är det ändå lätt att bli blind för sin egen text. Det är därför ett gott råd vid allt skrivande är att låta någon annan läsa texten. Om läsaren, som inte är insatt i detaljerna, också förstår textens innebörd är texten tillräckligt tydlig. Det torde gälla också när en lagtext blir ifrågasatt för att vara otydlig.
När mitt arbete började med att reda ut hur tydlig lagstiftningen kring begreppet icke-konfessionell insåg jag mer och mer att lagstiftningen i sig inte var lika otydlig som professorn i religion påstod. Med mina juridiska kunskaper och förståelse för lärarnas didaktiska arbete faller det sig ganska naturligt vilka delar en lärare kan ta med i sin undervisning och vad som måste hållas utanför. Men det är inte jurister som står i klassrummen och undervisar skoleleverna, det är lärarna. Här kommer en viktig fråga som både lagstiftare och de som använder sig av lagen måste tänka på: För vem behöver lagstiftningen vara tydlig?.
Inom förvaltningsorganen torde resonemanget om att mycket av lagstiftarens intentioner försvinner när lagstiftningen hamnar i händerna på tjänstemännens agerande vara välkänt. Det är ofrånkomligt att den mänskliga faktorn och kanske ibland även egna motiv skiner igenom trots att uppgiften är att vara opartisk.101
För att hålla skolväsendet neutralt ligger mycket ansvar på lärarna, eftersom de utformar den största delen av innehållet i undervisningen. För att motivera sitt agerande som lärare är det av vikt att vara inläst på de regler som gäller för yrket. Det gäller för alla yrken att yrkesutövaren är införstådd med de regler som gäller för den aktuella branschen och gör sitt bästa för att följa dem. Läraren, som har stor frihet i utformandet av undervisningen, behöver kunna förklara att ett agerande görs utifrån den ena eller andra grunden. För att undvika att lägga allt för stor börda på den enskilda läraren finns det behov av tydliga lagar och andra styrdokument som är entydiga i hur de ska tillämpas. Det är inte acceptabelt att en lärare skyller sitt agerande på att denne inte varit införstådd med lagstiftningen, men det bör heller inte vara acceptabelt att lagstiftningen är så svårtillgänglig att läraren behöver ägna orimligt mycket tid åt att sätta sig in i lagstiftarens intentioner bakom en bestämmelse för att kunna följa regelverket för sitt arbete. Det rimliga i ett sådant fall är att någon annan, som till exempel Skolverket, förenklar lagstiftarens intentioner för att lärarkåren ska kunna förhålla sig till skolväsendets regler. För det handlar givetvis inte bara om frågan om konfessionellt innehåll i skolan, utan det är många frågor som i vissa fall troligtvis tillmäts större betydelse när den enskilde läraren väljer mellan att klanderfritt planera undervisningen, äta sin lunch stående samtidigt som denne ställs inför att lösa ett par konflikter mellan några elever som uppstod på rasten.
Detta ansvar som lärarna har att hålla sig uppdaterade på skolans styrdokument har tidigare hanterats under avsnittet om ansvarsfördelning. Där konstaterades det att det är upp till huvudmannen att ge personalen den kompetensutveckling som är nödvändig och med maktmedlet från Lärarnas ansvarsnämnd att lärarlegitimationen kan dras in om läraren missköter sitt arbete borde det finnas en tillräcklig motivation för lärare att ta sitt ansvar. Frågan kvarstår om det är tillräckligt.
I mitt arbete har tanken om att lärarna själva borde tvingas till att ta större ansvar för att vara ordentligt pålästa dykt upp. Hur stort ansvar är det då rimligt att lärarna har för att hålla sig uppdaterade angående gällande styrdokument och hur skulle systemet se ut för att kontrollera att lärarna faktiskt gör detta extra arbete. Som det är idag med huvudmännen som ansvariga för kompetensutvecklingen och rektorn som ansvarig för det pedagogiska arbetet borde systemet vara tillräckligt fungerande. Det är förmodligen inte en förändring av skolans
system som är nödvändig, utan det som i de flesta fall är det som behöver förändras är på vilket sätt både lärare och rektorer motiverar sitt arbete. Det är givet att det i alla verksamheter alltid kommer finnas problem med att det finns personer som missköter sitt arbete och utnyttjar en position, men den generella bilden som detta arbete har gett är att ett större problem är att det inte sker tillräckligt tydlig kommunikation mellan skolväsendets olika parter, vilket resulterar i att förskolebarns deltagande i kyrkans barntimmar tolkas som en aktivitet inom ramen för förskolans verksamhet, trots att det sker utanför förskolans verksamhet, att elever och vårdnadshavare missförstår vilka av skolans aktiviteter som är obligatoriska eller frivilliga och att lärare missförstår hur de ska bedriva olika delar i sitt arbete.
I de tillsynsbeslut från Skolinspektionen där fristående skolor med konfessionell inriktning fått anmärkningar om att det förekommer konfessionellt innehåll i undervisningen har jag lagt märke till ett mönster där felet i flera fall grundar sig i att rektorn inte är tillräckligt påläst om vad som gäller och därför inte förmår att leda sina lärare till att följa regelverket. Det faktiska ansvaret ligger på huvudmannen och dessa tillsynsbeslut kan indikera på att det kanske inte är självklart att skolor med konfessionell inriktning har en plats i det svenska samhället, men den diskussionen är större än vad det finns utrymme för i denna uppsats.
Min inblick i vad bakgrunden till den icke-konfessionella skolan är har växt med detta arbete och med tanke på vilken snäv förklaring som gavs under föreläsningen om detta på lärarutbildningen torde det inte vara osannolikt att allt för många nyutexaminerade lärare kommer ut med för lite kunskap om vad denna fråga och säkerligen andra frågor i styrdokumenten egentligen har för mål och syfte med sin existens. Med detta menar jag inte att dessa frågor behöver fler timmar i lärarutbildningen, men det skulle troligtvis inte göra skada om undervisande universitetslärare gav styrdokumenten och lagstiftningen likvärdig status som de pedagogiska och didaktiska teorierna. För att ge eleverna en bra undervisning och utbildning som också följer det sätt lagstiftaren har tänkt sig, behöver lärarkåren tänka på att med styrdokumentens hjälp göra undervisningen laglig och med de didaktiska verktygen målinriktad för de elever läraren har i sin klass.
Gällande frågan om hur undervisningen ska hållas icke-konfessionell kan jag med materialet som är presenterat i denna uppsats fastslå att lagstiftarens intentioner är enkel. Det handlar om att låta varje elev få åtnjuta rätten till såväl negativ som positiv religionsfrihet, för att det är nödvändigt för att bedriva undervisning i ett demokratiskt land. Ett rättesnöre som kan vara till hjälp för lärare är i detta sammanhang att det resonemang som förs i den svenska skolans styrdokument om konfessionella inslag i undervisning och utbildning i slutändan ofta handlar om elevernas rätt till frihet från religion. Huvudtanken med skolan som en frizon från konfessionella inslag handlar om att alla elever ska kunna känna att deras åskådning får plats i skolan. Det är därför att ta den enkla vägen när skolväsendet suddar ut ställningstaganden ur skolmiljön. Skolans värdegrund tar ställning angående att alla elever ska känna sig tillräckligt trygga för att stå för sina egna åsikter och ta ställning i olika frågor102. Här kan jag inte hålla undan en tanke jag ställer mig som blivande lärare. Är det möjligtvis fel väg att gå när skolväsendet så tydligt tar ställning mot att påverka eleverna i endera riktningen? Med detta menar jag att det hos hela eller delar av lärarkåren kan uppstå en rädsla för att utmana elevernas tankemönster, med bakgrund i uppdraget att inte påverka eleverna, trots att det bör vara nyttigt att utmana sina uppfattningar för att på ett ärligt sätt. Det är här frågan om olika former av verklighetsanknutna inslag i undervisningen blir riktigt intressanta. Sådant som studiebesök utanför skolan och klassrumsbesök av utvalda personer har troligtvis det didaktiska syftet att berika undervisningen på sådant sätt att eleverna får tillgång till en informationskälla som står utanför läromedlens och den undervisande lärarens ramar. Att plocka in någon utomstående kan få både bra och dåliga konsekvenser. I egenskap av positiva konsekvenser, i
styrdokumentens mening, får eleverna nya intryck och mer kunskap och i egenskap av dåliga konsekvenser riskerar läraren att orsaka en snedvriden bild av till exempel en religion eller någonting annat område om besöket inte bearbetas på ett tillbörligt sätt. Det är i denna bearbetning lärarna har möjlighet att överbrygga gränsen mellan konfessionellt och icke-konfessionellt innehåll. I Skolverkets material Skolan i kyrkan beskrivs lärarens för- och efterarbete med eleverna som en självklarhet för att det ska kunna bli aktuellt med ett besök till en religiös plats som en kyrka eller moské inom ramen för undervisningen tillsammans med det andra självklara antagandet att eleverna inte utsätts för något innehåll i besöket som har bekännande karaktär.103
7. Slutsatser
Syftet med denna uppsats var att redogöra för skolväsendets historia och dokument om religionsfrihet nationellt och internationellt samt hur dessa två aspekter påverkar skolans styrdokument och tillämpningen av dessa. Utifrån detta var syftet att ta reda på hur lagstiftarens intentioner på bästa sätt ska uppfyllas. För uppnå syftet har arbetet kretsat kring följande frågeställningar. Vilka spår finns i dagens svenska skolsystem av bland annat den kristna bakgrunden? På vilket sätt har lagstiftningen och styrdokumenten förändrats nationellt och internationellt sedan den första läroplanen som utkom 1962 till idag? Vilka svårigheter och problem att följa kravet på att undervisningen saknar konfessionellt innehåll framkommer genom anmälningar och tillsynsärenden från Skolinspektionen? På vilket sätt bör lärare och övrig skolpersonal agera för att uppfylla lagstiftarens intentioner angående konfessionellt innehåll?
En kort beskrivning av det svenska skolsystemet är ett system som tar sin början i den protestantiska kristna kyrkan och har med åren mer och mer skalats av söndagskostymen. Idag har skolväsendet i princip fogats in i det multikulturella samhälle det verkar i och någonting annat än icke-konfessionella utbildningar vid offentligt drivna skolor vore otänkbart. De få spår av kristendomen som finns i till exempel skolans värdegrund och i religionskunskapsämnet är motiverat utifrån landets kulturella ursprung. Det som Skolinspektionens anmälnings- och tillsynsbeslut visar vittnar på att det finns vissa problem med att efterfölja lagstiftningen om att undervisningen ska vara icke-konfessionell i fristående skolor med konfessionell inriktning. En del av denna problematik beror troligtvis på att de enskilda personerna som gör dessa fel inte är tillräckligt insatta i hur styrdokumenten är utformade och varför de utformats på det sättet.
Innan jag satte igång med arbetet formulerade jag en tes. Jag trodde att resultatet skulle vara att lagstiftningen är tillräcklig, men att det finns ett glapp mellan lagstiftarens definition av religion och konfessionellt innehåll och varje enskild lärares syn på dessa begrepp. Min tes var att det skulle krävas mindre generellt uttryckta styrdokument för att ge de enskilda lärarna bättre underlag för att de ska kunna uppfylla kravet på likvärdig utbildning. Det motsäger den ofta vanliga viljan att formulera lagstiftning generellt för att kunna tillämpa den på flera fall. Efter att ha studerat hur lagstiftningen är formulerad och tagit reda på vilka problem som vanligen dyker upp i samband med den anser jag att det inte är lagstiftningen i sig som är problemet, utan lärarnas och rektorernas vilja att ta till sig den. Det verkar som att det i de allra flesta fall går utmärkt att bedriva en undervisning och utbildning som är icke-konfessionell, men att det i vissa fall är svårt att genomföra sitt uppdrag på ett tillbörligt sätt och då finns förklaringen ofta i bristande kunskap om vad som förväntas av var och en.
En kort vägledning för en lärare eller rektor som känner sig osäker på vad som förväntas av denne är att syftet med att utbildningen (eller undervisningen i vissa fall) ska vara fri från konfessionella inslag handlar om att internationella dokument som Europakonventionen och
FN-stadgan ger alla människor en rättighet till religionsfrihet. Religionsfriheten gäller i både
103 Skolverket, Skolan i kyrkan, s. 4.
positiv och negativ bemärkelse, det vill säga att en människa har rätt att ha en religion och på olika sätt visa detta samtidigt som hon har rätt att inte ha en religion och rätt att slippa delta och se andra delta i olika former av religiösa manifestationer. Då skolan är en plats som ska kunna erbjuda alla elever utbildning är det olämpligt att det manifesteras religiösa budskap i skolan och inom ramen för utbildningen och därför ska skolans verksamhet vara icke-konfessionell. Det finns möjlighet att välja en fristående skola med konfessionella inslag i utbildningen där de konfessionella inslagen är frivilliga. Anledningen till att detta är tillåtet är att det är frivilligt att välja skolan och eleven antas ha valt för att denne vill gå i en sådan skola.
Ansvaret på att upprätthålla en utbildning som följer lagstiftningen ligger på huvudmannen, men som lärare bör man känna ett ansvar att upprätthålla en god standard på utbildningen. Det har inte dykt upp några självklara förslag på förändring i lagstiftningen, men en möjlig attitydförändring hos de personer som undervisar blivande lärare på universiteten och de personer som är yrkesverksamma vill jag uppmana att ta även dessa delar av lagstiftningen på största möjliga allvar, för elevernas rättigheters skull.