Analys av kursplan Det globala i det lokala

I kursplanen för delkursen Det globala i det lokala så återfinns fyra listade lärandemål i inledningen. Dessa är:

 Kunna reflektera kring de politiska, ekonomiska, sociala och kulturella grunddragen i den globala samhällsomvandlingen från forntiden till sent 1700- tal, med tonvikt på europeiska förhållanden.

 Kunna tillämpa kris- och konflikthantering i mångkulturella skolsituationer.

 Kunna göra bedömningar av hur internationalisering och mångkulturalism påverkar elevers historiemedvetande och historiebruk och vilka konsekvenser det har för historieundervisningen.

37

 Kunna genomföra och i skrift samt med hjälp av IKT presentera en vetenskaplig undersökning av historieundervisning som bygger på bearbetning och sammanläggning av delundersökningar

Vid en anblick av litteraturlistan till denna kurs så kan det tolkas som att det bara är historiska kunskaper om specifika tidsperioder som är av vikt i denna kurs då fem av sju böcker är historiska beskrivningar och berättelser. I bilagorna ”Körschema” Kurslitteratur” går det att se vad för slags litteratur som ingår i kursen. Det är framförallt två stora klassiska verk om världshistorien som utgör stommen i undervisningen, boken A history of world societies av McKay samt Mänskliga nätverk av McNeill. Kursen innehåller 10 stycken föreläsningar som behandlar historien från de första högkulturerna fram till revolutionernas tid. Av dessa föreläsningar är sju stycken koncentrerade på perspektiven i McKay och McNeills böcker, detta för att studenten ska kunna jämföra hur historien har skrivits och förmedlats, samt hur det står att finna olika perspektiv på samma tidsperiod. Att kunna jämföra olika böcker och läromedel är en viktig kunskap för blivande lärare då det lättare går att ifrågasätta vad som skrivs i texter och vad de förmedlar. När jag läste kursen Det globala i det lokala så var jag av uppfattningen att McKays bok var skriven utifrån ett mer inkluderande perspektiv där författarna inte utgick från en lika klar eurocentriskt utgångspunkt när de beskrev perioder och betydelsefulla händelser i världshistorien. I Maria Sjöbergs bok Kritiska tankar om historien (2012) så är det dock en annan bild som framkommer och författaren tar sin utgångspunkt i tre begrepp för att beskriva historieskrivningens kanon: eurocentrism, evolution, och könsblindhet. I tidigare kapitel om läromedel i detta arbete så diskuteras hur framställningen av Europa och de västerländska oftast ser ut, samt varifrån det moderna västerländska samhället har hämtat sina demokratiska ideal och dess betydelse för ”vårt” samhälle. Sjöberg menar att denna syn går igen i många av de stora verk som används som läromedel i grundkurser i historia (2012). Sjöberg förklarar att både McKay och McNeill förmedlar en eurocentrisk bild i framställningen av den grekiska och den romerska kulturen, och att bristfälliga perspektiv på just begrepp som demokrati och dess ursprung och spridning är förekommande. I McKays bok så återfinns följande text:

The period known as late antiquity preserved the essence of Greco-Roman civilization and its assimilation of Judeo-Christian culture for The European Middle Ages and ultimately for

38

the world. The true heritage of Rome is its long tradition of law and freedom. Under Roman law and government, the empire enjoyed relative peace and security for extensive periods of time. Through Rome the best of ancient thought and culture was preserved to make its contribution to modern life (s.155-156).

Här framgår det hur betydelsefullt det grekiska och romerska arvet har varit och är för det moderna livet i vår tid och liknande tankegångar står att finna i McNeills texter när de pratar om de grekiska och romerska modellerna:

Den litteratur de frambringade kom att bevara idealen om frihet och medborgarskap även sedan de sista spåren av det romerska kejsardömet hade försvunnit. Efterföljande generationer hade en rätt begränsad kännedom om denna litteratur tills konkurrerande stadsstater någon gång kring 1300 v.t började växa fram i delar av Italien, och likheten mellan deras offentliga liv och det som hade funnits under antiken plötsligt gav studiet av dessa antika texter en helt ny relevans. Idealen om frihet och medborgarskap fick ny luft under vingarna. De kom senare att tas upp och tillämpas norr om Alperna i de betydligt större västeuropeiska staterna. Och med början på 1700-talet och fram till våra dagar har dessa ideal om ett fritt och demokratiskt styre gradvis kommit att spridas över allt större delar av världen (s.95).

Maria Sjöberg hänvisar till historiker som Kenneth Neil Cameron och Amartya Sen när hon diskuterar förekomsten av liknade demokratiska principer och ideal som återfinns världen över under tidsperioder som negligeras av många kritiker och skriver ”det fria ordet och likhet inför lagen var demokratins grundbultar och de praktiserades på många håll” (s.99). Sjöberg menar vidare att de stora historiska verken inte nödvändigtvis är dåliga men att det behövs en diskussion, ett ifrågasättande, och ett kritiskt förhållningssätt till dem för att på så vis väcka frågor om vad som är historia och hur den förmedlas. Sjöberg skriver om böckerna:

Deras viktigaste uppgift är dock att ständigt utsättas för nya frågor, om till exempel eurocentrism, evolution och könsblindhet. I förlängningen innebär de nya frågorna en ökad medvetenhet om att historia inte bara förvaltar humanistiska traditioner utan också är ett politiskt ämne. Kritik och diskussion av rådande ordning, historiens kanon eller politik, är då en självklar nödvändighet. På så vis väcks frågor om vad historia egentligen är – och vad det skulle kunna vara (s.26).

En utökad kunskap om dessa teorier och perspektiv skulle kunna vara till stor hjälp för de lärarstudenter som får till uppgift att analysera och jämföra texter i den kurslitteratur de förväntas läsa och lära sig om.

Även om en stor del av kursen Det globala i det lokala fokuserar på ett historiskt innehåll och textmaterial så återfinns flera andra mål i kursinnehållet. En viktig del av vad studenten skall ha tillgodogjort sig återfinns i detta mål:

39

Centralt för denna kurs är globalisering och mångkulturalism. Kursen kommer att diskutera hur globala processer påverkar vår vardag i lokalsamhällena. Mångkulturalismen skapar många arenor för möten vilket påverkar elevers historiemedvetande på olika sätt och är också utfordrande för kris- och konflikthantering.

Återkommande i både lärandemål och innehåll är kris- och konflikthantering i relation till mångkultur, samt hur mångkulturalism och internationalisering påverkar undervisningen i skolan. I Kursplanen för Det globala i det lokala så är ett av målen att studenten ska kunna tillämpa kris- och konflikthantering i mångkulturella skolsituationer. Denna formulering är i mina ögon olycklig då begrepp som ”kris” och ”konflikt” kopplas till elever med utländsk bakgrund. I stället för att ha en formulering som uppmanar studenten att hantera kris och konflikter på sin framtida arbetsplats inom skolan så blir det här kopplat till en föreställning om vem det är som läraren skall kunna hantera. Tidigare i arbetet så framgår det hur många forskare problematiserar begreppet ”mångkulturalism” och innebörden och användningen av det (Pripp, et al, Lozic) och det skulle här behövas en förklaringsmodell över vad Malmö Högskola menar med användandet och innebörden av begreppet för att på så vis kunna skaffa förståelse för vad det är för kunskap som eftersträvas hos studenten. Kamali (2006) belyser frågan om begreppet ”mångkulturalism” och menar att ”skolan har letat redskap för att hantera den s.k kulturella och etniska mångfalden hos elever. Därmed reduceras ”mångfaldstänkandet” och policyn till att gälla enbart skolor med hög andel elever med utländsk bakgrund i stället för en generell politik för alla skolor” (s.18). Kamali förklarar också att ”mångkulturalism” som begrepp inom skolan har stor risk att verka diskriminerande i stället för någonting som skall verka positivt och utvecklande, då det kan bli ett sätt att negativt särbehandla och utmärka elever med utländsk bakgrund. Begrepp som ”mångkulturell utbildning” och ”mångkulturellt förhållningssätt” skapar enligt Kamali en andrifiering av vissa elever eftersom det skapar en kategorisering och lyfter fram olikheter och Kamali skriver:

Det verkar som om blotta föreställningen om dessa skillnader tilldelar lärarna och skolpersonalen en ”mångkulturell kompetens”. Detta förstärker sedan den etablerade föreställningen om existensen av två från varandra väsensskilda grupper, ett ”normalt vi” och ett ”avvikande dem”. Skolan blir därmed en normativ arena, där ”avvikande elever” med invandrar- och minoritetsbakgrund påverkas negativt av maktförhållandena i skolan samtidigt som normativa elever med svensk bakgrund sanktioneras positivt och därmed återskapas de etablerade institutionella normerna (s.18)

40

När det som i kursplanen för Det globala i det lokala lyfts fram att studenten skall inneha kunskap om kris- och konflikt hantering i en mångkulturell skola så menar jag att det blir svårt att tillgodogöra sig den kunskap och de perspektiv som är nödvändiga för att kunna diskutera denna fråga. Under denna termin när studenter som gick lärarutbildning HT 2009 fick vi också närvara på en föreläsning om konflikter som kan uppstå i skolan och hur lärare förväntas agera, där merparten av föreläsningen togs upp av en diskussion kring hedersrelaterat våld och förekomsten av att unga kvinnor i Malmö tvingas att åka till sin familjs ursprungsland för att gifta sig under loven. Vid detta tillfälle var nämnda föreläsning inte något som jag fäste så stor vikt vid men det är dock något som jag i efterhand har diskuterat med andra klasskamrater utifrån frågan om vilka perspektiv som förmedlades till oss studenter inom temat kris- och konflikter i skolan. Just detta perspektiv tar Kamali (2006) upp som en typ av kategorisering och nämner ”ett exempel på detta är när livsutrymmet för flickor med invandrarbakgrund reduceras till att utgöra ett kategoriskt föremål för hedersvåld och hedersmord och pojkar med invandrarbakgrund görs till bråkiga, blivande patriarker” (s.18).

Vad jag menar med dessa exempel är att även om även om tanken med ovan nämnda lärande mål om konflikthantering i skolan utgår från ett positivt perspektiv så kan det argumenteras för att detta inte når fram till studenten. Att sätta begreppen ”kris” och ”konflikt” i relation till ett mångkulturellt samhälle utan att formulera och diskutera teorier om detta, att exkludera forskning och litteratur kring dessa ämnen, samt att erbjuda en föreläsning om hedersvåld, kan i slutändan leda till ökade fördomar och diskriminering. Det går här också att referera till Pripp, Plisch & Printz-Werner (2005) och deras tankar kring hur formuleringar kring ”mångkultur” kan fungera: ”när individer ses som bärare av avgränsbara kulturer bygger sådan förståelse på att traditionellt antropologiskt kulturbegrepp, som till sin natur är homogeniserande och betonar skillnader” (s.31). Mångkulturbegrepp kan då fungera som något stigmatiserande och utpekande, som jag anser det göra i detta fall.

Även formuleringen och utgångspunkterna i det tredje lärandemålet i kursplanen för Det globala i det lokala kan anses vara svåra att uppnå med hjälp av den kurslitteratur och föreläsningar som gavs vid kurs tillfället (se bilaga 1 ”körschema” och bilaga 2 ”kurslitteratur”). Det blir här intressant att gå tillbaka till litteraturlistan för att se vilka perspektiv och teorier som studenter i denna kurs vid detta tillfälle fick möjlighet att tillgodogöra sig genom att läsa angiven kurslitteratur. I litteraturlistan finns det ingen text som diskuterar begrepp som mångkulturalism och internationalisering, och vad

41

innebörden av dessa begrepp är. I kapitlet Etnisk mångfald i utbildningen: en översikt över politik, forskning och projekt (Hällgren, Granstedt & Weiner, 2006) som återfinns i SOU 2006:40 så diskuterar författarna just ovanstående begrepp när de pratar om hur skolans värdegrund förändrats genom 1960-talet och framåt. Om dagens situation skriver de- ”Både mångkulturalism och internationalisering är alltså betydelsefulla teman i de senaste politiska dokumenten: elever med utländsk bakgrund förknippas med det multikulturella temat och ”svenska” elever med internationalisering” (s.318). Det måste anses svårt att som blivande lärare kunna erbjuda teorier om ”hur internationalisering och mångkulturalism påverkar elevers historiemedvetande och historiebruk och vilka konsekvenser det har för historieundervisningen” när kurslitteraturen inte diskuterar olika kritiska perspektiv på detta. I stället skulle det vara mer relevant med ett lärandemål som var omvänt formulerat i stil med ”Hur internationalisering och mångkulturalism påverkar lärares historiemedvetande och historiebruk och vilka konsekvenser det har för historieundervisningen”. Detta skulle ge lärarstudenter en möjlighet att studera olika teorier kring historiemedvetande, begrepp som mångkultur, och kritiska aspekter på hur man som lärare kan agera i ett klassrum. Exempelvis skulle Vanja Lozics bok I historiekanons skugga: Historieämne och identifikationsformering i 2000-talets mångkulturella samhälle i kombination med regeringens rapport Utbildningens dilemma: Demokratiska ideal och andrafierande praxis kunna ge en kompletterande bild av de aktuella ämnena, och hur man som lärare kan närma sig dessa. I inledningen på sistnämnda publikation så diskuterar även författarna behovet av teoretisk och praktisk kunskap för lärare och skolpersonal inom områden som maktojämlikheter och antirasism (Kamali, Sawer, 2006). Här diskuterar författarna vikten av att ge personal inom skolan kunskaper och perspektiv på sin egen roll i den reproduktion av stereotyper som pågår i skolan och menar att införlivandet av Critical race theory inom lärarutbildningar är önskvärt. De skriver- ”att just CRT- perspektivet används är viktigt för att motarbeta de interkulturella och multikulturalistiska teorier som dominerar i dagens skola och som ofta saknar ett makt- och rasifieringsperspektiv vilket ibland förstärker kulturrasistisk praxis” (s.36). Författarna menar också att det inom lärarutbildnings examensordning skall ställas krav på kunskap om ”rasism och maktojämlikheter samt metoder för att motverka detta i det vardagliga praktiska arbetet” (s.36). I relation till detta och kursplanen för Det globala i det lokala så bör det också tilläggas att även om det fanns en text med i listan över kurslitteratur som behandlar liknande ämnen (I enlighet med skolans värdegrunder? En

42

granskning av hur etnisk tillhörighet, funktionshinder, kön, religion och sexuell läggning framställs i ett urval av läroböcker, Skolverket Rapport 285) så återfinns denna text inte bland läsmaterialet till föreläsningar och diskussioner (se bilaga 1 ”körschema”).