Analys av läromedel Perspektiv på Historien A

Vid en analys av innehållsförteckningen av detta läromedel så framgår det att fokus ligger på den västerländska historien. Vid en närmre titt på textavsnitten så kommer det dock fram en mer mångfacetterad bild av hur olika historiska företeelser och skeenden i samspel med varandra har utvecklat samhällen världen över. Det är framförallt perspektivet att människor under historiens gång har påverkat varandra som förekommer och författarna väljer ofta att lyfta fram likheter och kulturers utbyte av varandra i stället för att framhäva skillnader och olikheter mellan folk. I kontrast till perspektiven i Hans Molunds läromedel Historia A där de europeiska kulturerna tilldelas väldigt stor betydelse för utvecklingen av samhället inom områden som exempelvis uppfinningar, vetenskap, och filosofi, så väljer författarna att direkt i inledningen av kapitlet Antiken förklara följande när de diskuterar västkulturers ursprung- ”samtidigt ser vi nog idag mer än förr hur den grekiska kulturen i sin tur var en produkt av inflytandet från mellanöstern” (s.41). Denna tanke återkommer flera gånger i olika avsnitt i boken och författarna försöker hitta positiva aspekter av konflikter mellan folkgrupper och kulturer i världshistorien och dess betydelse för dagens samtid. I ett avsnitt om korstågen så menar de att:

Korstågen fick också betydelse på det kulturella planet, genom fredliga kontakter över religionsgränserna. Både i Konstantinopel och i arabländerna fanns en mera utvecklad och förfinad civilisation, där de gamla grekernas skrifter studerats under ”de mörka århundraden” då de varit bortglömda i Europa. Tidens främsta vetenskapsmän och filosofer var också araber. På så sätt förmedlades mycket av den lärdom som sedan fördes vidare på de nya universiteten som uppstod i Europa vid denna tid (s.73).

När Molund väljer att illustrera korstågen med en bild på Saladin i form av djävulen i

Historia A läromedlet utan att förklara eller diskutera bilden så visar Perspektiv på Historia A en bild på en kristen riddare som spelar schack med en arabisk man i dennes

tält med tillhörande text ”schackspelet var ett av de många ting som européerna lärde sig av araberna under den långa tid då den arabiska kulturen på de flesta områden var mer utvecklad än den europeiska” (s.61). Det framkommer också en tydlig skillnad i hur de båda läroböckerna framställer det ottomanska riket och dess betydelse. Medan Molund benämner denna del av historien som det ”turkiska hotet” och framställer turkar och muslimer som krigiska och aggressiva, och avslutar med att förklara dess negativa inverkan på delar av Europa i modern tid, så är det en annorlunda bild som målas upp i Bröderna Nyströms bok. På en helsida så diskuterar författarna det Osmanska rikets

34

historia och ger en mer nyanserad bild av historien. De förklarar toleransen mot andra religioner och hur människor från olika kulturer kunde leva sida vid sida. De skriver:

Inom den islamska världen accepterade man även andra religioner. Dessutom ville man inom det osmanska riket binda samman islam med traditionerna från grekiska och östromerska kulturer. Till skillnad från muslimerna fick kristna och judar betala skatt, men de fick behålla sin religion, utbilda sig och få framträdande poster i samhället. När en kvarts miljon judar fördrevs av de kristna från södra Spanien 1492 gav sig de flesta iväg till det osmanska riket, där de fick en bättre behandling än i Europa (s.111).

I boken återfinns också en diskussion om hur de kristna framställde turkarna som ett hot för att vinna sympatier och skapa starka militärmakter, men författarna förklarar vidare att ”det förekom också att kristna stater som Frankrike och England gick i allians med det turkiska väldet” (s.111).

Vid jämförelse av de två historieböckerna så framgår det tydligt hur de skiljer i perspektiv i sin historieframställning. I kapitlet Skolböcker och kognitiv andrafiering från SOU-rapporten Utbildningens dilemma. Demokratiska ideal och andrafierande praxis (2006) så diskuterar Kamali hur många tidigare historieläromedel ofta förmedlar en bild av två världar, öst och väst, som står i motsatsförhållande till varandra och att ”den mänskliga historien indelas längs en skiljelinje mellan ”vår historia” och ”de andras” (s.86). Kamalis resultat visar på att det ofta är en bild av ”det arabiska hotet mot Europa” som förmedlas, samt att man ofta reducerar de arabiska och muslimska influenserna i Europa genom att diskutera dess ”roll som förmedlare av andra folks ”positiva” egenskaper och uppfinningar” (s.86). Vid en analys av Molunds bok Historia A så kan det argumenteras att den förstärker dessa värderingar, medan bröderna Nyströms bok Perspektiv på Historien A kan sägas förmedla en annan historiesyn med bredare perspektiv och ett inte lika tydligt Vi och dem synsätt.

Detta blir också tydligt vid en analys av de båda läromedlen Historia B och Perspektiv på Historien A’s texter om det mångkulturella Sverige och framtiden i detta land. Molund problematiserar bilden av ett mångkulturellt Sverige och förklarar att människor inte möts och att folk håller sig inom sina kulturer (2012). Han skriver ”hur ska framtidens mångkulturella samhälle fungera och se ut? Är både ”nya” och ”gamla” svenskar beredda på att det mångkulturella livet måste se annorlunda ut än deras gamla?” (s.162). Bröderna Nyström antar en mer lösningsfokuserad inställning till ett Sverige med en förändrad befolkningssammanssättning och förklarar ”hur ska vi förena människors rätt till en egen kultur med kravet på integrering i det svenska samhället?

35

Hur ska vi dra nytta av de kunskaper de nya svenskarna för in i landet?” (s.352). Här ses diversiteten i det svenska samhället som något positivt och något som kan utnyttjas, och med potential.

I analysen av de avsnitt i Molunds läromedel Historia A och Historia B som behandlar Afrika genom historien så framgår det tydliga likheter med de fördomar som Mai Palmgren listar som vanligt förekommande i svenska läromedel. Bröderna Nyströms läromedel försöker dock mer ingående förklara vilka mekanismer som låg bakom det kaos som kolonialmakterna skapade. Mai Palmgren menar att många historieböcker helt missar att förklara hur ekonomiska intressen och koloniala exploatörer var en stor del i de inbördeskrig som utbröt. I läroboken Perspektiv på Historien A så återfinns dock detta i texterna. Författarna diskuterar bakgrunden till många konflikter och menar att ”splittringen utnyttjades av europeiska exploatörer” och att detta var en betydelsefull faktor (s.314). Boken frångår också det stereotypa i att visa svarta människor som utsatta, svaga, och historielösa. I stället har författarna valt bilder på starka afrikanska presidenter och frihetskämpar, och även i textmaterialet så återfinns flera gånger avsnitt om hur de afrikanska folken organiserat sig och gjort motstånd mot de europeiska förtryckarna. Detta står i kontrast till hur Molund valt att porträttera den afrikanska historien. Det bör också poängteras att bröderna Nyström raserar iden om att de vita kolonisatörerna skulle ha bidragit med positiva aspekter i sitt utbyte på den afrikanska kontinenten. I Molunds Historia A så diskuterar han som tidigare nämnts i detta arbete att ”sedan är det inte sant att gåvorna kommit från Europa till Afrika” och tar då in musiken som bevis. I Perspektiv på Historia A (2008) så menar författarna dock följande:

En vanlig tanke var att erövringarna var ett sätt att hjälpa folket i kolonierna. Man talade om ”den vite mannens börda”. Erövringarna var enligt detta synsätt en uppoffring européerna gjorde för att ge de färgade folken en möjlighet att höja sig ur sin ekonomiska efterblivenhet och överge sina barbariska seder. Med tanke på de maktövergrepp och den ekonomiska utplundring som kännetecknade kolonialismen var detta antingen självbedrägeri eller rent hyckleri (s.207)

Dock finns det saker i bröderna Nyströms bok som är viktiga att belysa. Mai Palmberg (1987) menar att trots att det har skett en klar förbättring inom många läromedel så står det ändå att hitta fördomar mot svarta i moderna läromedel. Hon skriver:

det finns för övrigt i språket en term som kan anses som en kvarleva av denna sorts fördomsfullhet, nämligen ”färgad”. Den förutsätter att den relativt pigmentlösa hud, som vi

36

brukar kalla ”vit” på något sätt är ursprungsfärgen. Ordet ”färgad” borde rensas ut – vi bör tala om afrikaner eller svarta. Men ordet lever envist kvar och ännu i Natur och Kulturs flitigt använda SOL-serie har historieboken ett avsnitt benämnt ”de färgade folken gör sig fria”. Benämningen ”färgad” betraktades tydligen som mindre fördomsfull än den gamla benämningen ”neger” (s.8).

Att benämna svarta människor som färgade är något som förekommer i läromedlet Perspektiv på Historien A såväl som i Molunds Historia B bok.

Vid denna analys och genomgång av läromedel så framgår det att även i moderna läromedel så återfinns det textmaterial som kan anses vara diskriminerande. De västerländska perspektiven är väl dokumenterade, även om framställningen är olika i Molunds böcker och i bröderna Nyströms bok. Historia A och Historia B påvisar flertalet gånger kulturella skillnader som något negativt, och tillskriver inte heller icke- västerländska kulturer någon större historisk betydelse, något som dock återkommer i Perspektiv på historien A. I denna bok är också eurocentrism något som författarna synliggör och diskuterar i olika kapitel, exempel på detta är följande:

När vi talar om ”geografiska upptäckter” i samband med européernas sjöfärder är det egentligen ett konstigt sätt att beskriva vad som hände. Nästan alla delar av jorden var ju redan befolkade med människor som varken behövde upptäcka sig själva eller den plats där de bodde. Talet om ”upptäckter” visar att vi betraktar historien ur europeisk synvinkel. Man måste inse att det finns andra perspektiv på historien än det som vi själva valt att följa (s.92)