Analys av ramverken

Ramen om att woke är något man bör vara används i 13 av totalt 15 positivt kategoriserade artiklar, dessutom användes ramarna förklarande/accepterat (5), woke som en subkultur (1), woke kopplat till ideologiska idéer (2) och med koppling till sociopolitiska frågor (3) inom denna kategori. Även om en artikel kunnat kopplas till flera ramverk är det relativt tydligt hur de positivt kategoriserade artiklarna till stor del använt sig av ramen om att woke är något man bör vara. Total användning av ytterligare ramar uppgår till 11 med relativt låga antal på respektive ramverk. Detta kan tala för att de kulturjournalister som haft en positiv ton till woke förhåller sig till begreppet som ett etablerat sådant med inställningen om att det är kopplat till värderingar som bör eller ska vara vedertagna i det svenska samhället. Dessutom bör vetskapen om att de positivt kategoriserade artiklarna varit betydligt färre totalt sett än de andra kategorierna.

Utifrån den negativa kategorin är det utmärkande hur inramningen som härrör kring woke som förstörare av konst är dominerande och utmärker ett stort antal av artiklarna (19 av totalt 29). Inom denna kategorisering är författarna entydiga och visar inte på att det kan vara något positivt, eller neutralt, något som kan bero på att ramen i sig har en negativ betoning. Å andra sidan är det en markant och avgörande siffra som visar på att det är vedertaget där det även förekommer i kombination med ramen om ideologi (18). Detta handlar om hur till exempel företag eller kulturella produktioner (filmer, serier, artefakter) påverkas av det politiska eller ideologiska idéer där även många artiklar anspelar på socio-politiska frågor, något som frekvensen i tabellen även visar på (11). Det bör däremot noteras att kulturjournalisterna inte nödvändigtvis är negativa till själva ämnet, utan till hur woke ställs i relation till detta. Inramningar kopplade till ideologi har främst negativa associationer till woke och kopplas ofta till vänster-ideologier (ibland kopplade till kommunism, censur och marxism) men även som en motpol till kapitalistiska värderingar som de negativt kategoriserade artiklarna anser är viktigare än att konsten ska vara inkluderande.

De ramar inom den negativa kategorin som var mindre förekommande, men som ändå har en relativt jämn fördelning är woke som subkultur (4), kopplat till generationer (3), men även förklarande och accepterat (3). Att kulturjournalister som ser negativt på woke refererar till det som en subkultur kopplas ofta till att radikala individer för in nya värderingar och sätt att leva i samhället, och där det är något som anses förstöra samhället. Dessutom kan det tänkas

vara en strategi för att underminera dess relevans och kalla det för “woke-kultur” som att det är en reaktion, möjligtvis som en följd av MeToo och BLM som så småningom kommer att lägga sig. Vilket även till viss del går i linje med hur de refererar till woke i kombination med generationer och ungdomar i synnerhet. Här är det intressant att vid en utförligare studie se vem författaren är och vilken generationstillhörighet denna kan placeras inom. Den förklarande och accepterande ramen visar på att författarna till artiklarna är förstående för woke och dess innebörd, vilket i sig kan anses som något progressivt och därför bestrider den negativa tonen. Men det visar även på att de som benämner woke inom denna ram och kategori är medvetna om och tydligt tar ställning mot dess innebörd.

De neutralt kategoriserade artiklarna använde till största delen en förklarande och accepterande inramning (33 varav det totala antalet neutrala artiklar på 48). Således använde fler än hälften av de neutrala artiklarna inramningen som anses accepterande eller förklarande till woke. Detta resultat kan även det tänkas vara konstruerat efter den neutrala kategorin, däremot används den inom alla kategorier, dock i betydligt mindre grad (5 respektive 3). Varför denna inramning användes i så stor utsträckning inom den neutrala kategorin kan ha att göra med att de författare som skriver om woke är medvetna om vad begreppet har för betydelser och hänvisar till det neutralt för att inte lägga någon värdering eller ta ställning till det. Alternativt, med koppling till det kulturjournalistiska fältet, beskrivs begreppet i förbigående där woke bara är en del av ett resonemang om exempelvis en filmkaraktär eller ett segment i en serie.

Den inramning som användes i näst störst utsträckning inom neutrala artiklar var den om sociopolitiska frågor (10). Denna ram används genomgående för att ge beskrivningar till woke, vilket kan anses rimligt i och med dess nyetablerade status i det svenska samhället. Det är alltså troligt att många journalister använder en neutral och beskrivande inramning till begreppet, dels för att förklara fenomenet, men även för att lyfta upp det på den mediala kartan och nå ut till personer som ännu inte kommit i kontakt med begreppet. Detta behöver inte i sin tur vara ett ställningstagande i agendasättningssyfte, utan kan även ses som ett sätt att spegla samhällsdebatten och uppehålla relevans för mediet och tidningen i sig. Ramen om sociopolitiska frågor kan alltså vara ett verktyg för att beskriva woke, som i sig är kopplat till sociopolitiska frågor.

Generellt inom den neutrala kategorin användes ramarna med syfte att förklara fenomenet woke, med olika strategier. Där en stor del av de neutrala artiklarna beskriver woke som en subkultur (8) och kopplat till ideologi (7). Dessutom som kopplat till generationer (4) och som att woke är något man bör vara (4). Den sistnämnda ramen som använts kan anses positivt kodad, däremot har de artiklar som använt dessa i neutralt syfte snarare tagit woke för givet i förbigående eller har beskrivit båda aspekterna (både positivt och negativt) av woke för att därför kategoriseras som neutral.

Olika inramning kan ge olika effekter på hur fenomen uppfattas och tas emot. Eftersom woke är ett nytt fenomen, speciellt i den svenska kontexten, kan den relativt höga produktionen av negativa konnotationer till woke med inramningar som använder vedertagna uttryck (till exempel “get woke - go broke” eller inramningen av woke som en förstörare av kultur och konst) bidra till skepsis. Däremot kan den övervägande neutrala tonaliteten till woke, och dess beskrivande inramningar och förbigående omnämnanden bidra till att ordet i sig och fenomenet i stort tar fäste i Sverige och får större plats på den mediala agendan. Detta går dessutom naturligtvis i linje med vad som produceras i den kulturella sfären, och om det som recenseras eller utvärderas fortsatt innehåller samhällskritik och inkluderande diskurser.

Generellt för alla inramningar förekommer det variationer på woke där det satts ihop med andra ord som ger det ett visst tonfall. Utifrån den subjektiva kontext som begreppet förekommer i har kulturjournalister ramat in fenomenet för att styrka det övergripande tonfallet. Det kan handla om ett negativt sätt att beskriva en “woke-kultur” eller ett neutralt sätt att referera till en “woke-generation” (se bilaga 2, Tabell 6.3).

Vidare visar den negativa inramningen hur kategorin vuxit sig större över tid (Tabell 7.1), och är den typ av inramning och tonalitet där det är lättast att urskilja mönster (Tabell 7.2). Centralt för denna kategori är den politiska koppling som författarna tillskriver woke, där begrepp som “vänsterpolitik”, “identitetspolitik” och “kulturmarxism” kan urskiljas. Således kan dessa kopplas till en ideologisk inramning som ofta använder sig av slagord enligt ovan. Dessutom härleds de till det politiska fältet till vänster om mitten. Detta visar tydligt på författarens inställning till begreppet och fenomenet kring woke där det används på ett nedlåtande sätt. Andra ord som var förekommande i kombination med woke är “kapitalism”, vilket ger en denotation att woke förstör eller försvårar sunda kapitalistiska värden. Dessutom används

värdena och även som något som går i linje med tidigare studier kring “woke-washing”, där det på ett negativt och nedlåtande sätt tas ifrån dess initiala betydelse och istället används till kulturjournalistens fördel i argumentationen.