Här kommer en diskussion av resultaten i min undersökning. Jag ska försöka ge förklaringar till varför eleverna svarar som de gör, diskutera de eventuella skillnaderna i svaren och orsakerna till detta, samt ta fram vad som är för mig överraskande svar.
Jag måste erkänna att jag blev lite överraskad av enkätundersökningens resultat. Både min uppfattning och resultaten av tidigare forskningar har gett mig anledning att tro att elever, både flickor och pojkar, föredrar arbetet i könssegregerade grupper och att flickorna gör det i större utsträckning än pojkarna. Enkätundersökningens resultat visar dock tydligt att både flickor och pojkar som deltog i undersökningen föredrar arbetet i könsintegrerade grupper. Det framgår även att det är fler flickor än pojkar som tycker mer om denna gruppsammansättning, även om skillnaden inte är så stor. Trots att det är fler flickor än pojkar som vill jobba i könsintegrerade grupper, trivs de flesta av flickorna med arrangemanget, vilket stämmer bra med tidigare forskning. När eleverna får jobba i könssegregerade grupper är det fler pojkar som säger att det är dåligt. Både flickor och pojkar som inte trivs i könssegregerade grupper säger att det är stökigt, att man pratar för mycket om andra saker förutom det som skall göras och då får man inget bra resultat. Av dem som tycker att det är bra att arbeta i könssegregerade grupper upplever både flickor och pojkar att det positiva med detta arbetssätt är att det är bra att arbeta med en kamrat som har samma intresse och tänker på samma sätt som en själv, vilket gör att man blir mer engagerad. Detta i sin tur leder till jämnare fördelning av arbetet och bättre resultat, förklarar eleverna. Skillnaden mellan flickor och pojkar som tycker om arbetet i könssegregerade grupper är att vissa pojkar tycker att det är bra med bara pojkar eftersom de inte behöver vara snälla på samma sätt som när det finns flickor med. De tycker att det är lättare att visa sin auktoritet när det bara är pojkar.
Både flickor och pojkar anser att det i de flesta ämnena passar bäst att arbeta i könsintegrerade grupper. Flickorna anser att det är två ämnen där det passar att jobba i könssegregerade grupper. Dessa ämnen är idrott och biologi. Orsaken till att flickor vill vara själva på idrotten pekar enligt forskning antingen på att flickor och pojkar är intresserade av olika aktiviteter (Gulbrandsen, 1993) eller på den fysiska skillnaden i utvecklingen hos flickor och pojkar (Staberg, 1992). Forskning visar på att i många klasser är det pojkkulturen som dominerar inriktningen på idrottslektionerna, vilket leder till att många flickor ofta bara blir publik (Gulbrandsen, 1994). Detta kan också vara en anledning till att flickor föredrar att arbeta själva på idrotten. Dessutom i de klasser där jag har gjort
idrott inte är något som flickor och pojkar bör göra tillsammans. Biologi är ett ämne som flickor brukar tycka om eftersom de anser att den har med människan och verkligheten att göra medan pojkarna visar ointresse för biologi. Man vet att flickor ofta har ett stort behov av att förstå begrepp och fenomen. Det blir lättare för dem att förstå saker och tings när de pratar med varandra. Om flickor får vara för sig så blir det lättare för de att komma fram till en lösning. Ämnet som pojkar tycker passar bäst för arbete i könsintegrerade grupper är hemkunskap. Detta kan också bero på att invandrarelever har en mer traditionell syn på vad flickor och pojkar har som uppgift i livet. Att just pojkar vill ha könsintegrerade grupper kan tyda på att pojkar vill att flickorna sköter arbetet.
Svaren på frågan 6 visar att om eleverna i enkätundersökningen får välja mellan att arbeta själva och att arbeta med en kamrat, föredrar de att jobba själva. De flesta flickorna jobbar oftast själva och de gånger när de jobbar med någon annan är det helst en annan flicka. Pojkarnas ”självständighet” är ännu tydligare än flickornas. Nästan alla pojkar i undersökningen jobbar alltid själva och de få av pojkarna som jobbar med någon annan föredrar liksom flickorna en kamrat av samma kön. Resultaten kan tolkas som att flickor är mer villiga att lära av en annan kamrat och uppmuntra varandra så att man får fram nya lösningar och idéer. Dessutom tyder detta på att flickgrupperna har en större chans att fungera än pojkgrupperna. Detta bekräftar det jag har läst i litteraturen och är därför inget oväntat resultat.
När jag har formulerat frågan ”Hur ofta leker/umgås du på fritiden med det motsatta könet?” har jag tänkt att det är intressant att granska om elevernas umgänge utanför skolan har någon betydelse för hur de upplever arbetet i könssegregerade grupper. Resultatet visar att de flesta flickor sällan träffar någon av det motsatta könet på sin fritid, vilket stämmer bra med svaren på frågan 6 – c, som visar att flickor sällan gör sina hemuppgifter med en pojke. Pojkarna kan man dela i tre lika stora grupper: pojkar som ofta umgås med flickor, pojkar som sällan umgås med flickor och pojkar som aldrig umgås med flickor. Om man jämför hur många pojkar som gör sina hemuppgifter med en flicka med hur många pojkar som umgås med en flicka på fritiden, kan man dra slutsatsen att pojkarna föredrar att arbeta själva eller eventuellt med en annan pojke men har ingenting emot att ha en flicka som kompis som man kan träffa på fritiden.
Att eleverna är positiva till arbetet i könsintegrerade grupper i skolan även om en del har en helt annan inställning till det motsatta könet utanför skolan, visar på att Inga Wernersson har rätt när hon säger att elevernas sociala sammanhang och erfarenheter är viktiga. Det är tydligen många andra kriterier än kön som lärare bör tänka på vid en gruppsammansättning (Wernersson, 1995). Detta märks även i min enkätundersökning när man tittar på elevernas svar om hur
viktig gruppsammansättningen är för dem. De flesta anser att man jobbar på samma sätt oavsett hur gruppen ser ut eller har samma intresse. Det är däremot inget barn som säger att könstillhörigheten har någon som helst betydelse för hur man jobbar. Detta pekar på att det finns andra kriterier som elever anser är viktiga och som läraren bör tänka på.
Piagets konstruktivistiska teori om lärande säger att all kunskap har sin grund i erfarenheter och Vygotskijs teori säger att barn lär sig saker genom att samspela med omgivningen. Att forskarna inte läger vikt på barnens könstillhörighet gör nog att deras teorier är mer aktuella än någonsin.