Analys av resultat

I detta avsnitt ämnar vi att diskutera och analysera resultatet med den huvudsakliga

frågeställningen: varför fick vi detta resultat? Denna fråga skall analyseras med hjälp av både forskningsöversikten och det teoretiska ramverket.

I enkäten når vi ut till 35,8% av den totala populationen vilket tillåter oss att dra slutsatser om den totala populationen på miljöförvaltningen. Givet dock är att det finns en viss, men liten, felmarginal i alla studier som inte har svar från 100% av populationen. En förklaring till att vi inte kunde identifiera någon individ som uppnådde alla de sju egenskaperna för att benämnas som en grön insidanaktivist är helt enkelt att det inte fanns någon. Alternativt att det finns ett väldigt begränsat antal gröna insidanaktivister och att de inte blev identifierade eftersom detta inte blev en totalundersökning. Vad vår studie med relativt stor säkerhet kan berätta är att på Örebro kommuns miljöförvaltning finns det färre än de 11,5% gröna insidanaktivister som Hysing och Olsson (2011) kunde presentera i sin studie.

Ovanstående stycke ger oss inte inblick varför det finns så få om ens några gröna

insidansktivister. Vi ställer oss därför en i sammanhanget relevant fråga, varför det är så betydligt färre gröna insidanaktivister på miljöförvaltningen i Örebro kommun jämfört med Hysing och Olssons nationella studie från 2011. Det är en mycket svår fråga att besvara och kan på sin höjd endast spekuleras om baserat på det material som samlats in i denna studie. En möjlig förklaring diskuterade vi i metoddelen, att respondenterna under ett tidigare skede redan kan ha sett frågorna eller läst studien som vi delvis replikerade. En annan förklaring kan ligga i forskningsöversikten och teorin som är medtagen i denna uppsats. Här syftar vi på Jonsson et.al (2012) där de i sin studie undersöker hur rollfördelningen mellan politiker och ser ut. I den studie är både tjänstemännen och politikerna överens om att politiker skall ägna sig åt vad-frågor och tjänstemän åt hur-frågor (Jonsson et.al 2012). Hysing och Olsson (2012) redogör att i egenskap av att vara aktivist intresserar tjänstemannen också sig för vad-

frågor medan hen egentligen bör ägna sig åt endast hur-frågor. En möjlig förklaring skulle

vara att rollfördelning mellan tjänstemän och politiker efterlevs eftersom den är klar och tydlig på förvaltningen. Tjänstemän och politiker arbetar inom sina

29

insidanaktivism. Två av de egenskaper som krävs för att vara en grön insidanaktivist är att de ska som huvudsaklig eller ofta förekommande arbetsuppgift initiera och driva miljöfrågor. Men endast 3 av 24 besitter denna egenskap. Angående frågan om politiker ofta vänder sig till dem för frågor om miljön så ser det likadant ut som på ovanstående fråga, endast 3 av 24 respondenter innehar denna egenskap. Detta stödjer tanken på att det inte finns något spelutrymme eller alternativt något behov åt specifikt gröna insidanaktivister. Politikerna driver själva miljöfrågor i Örebro kommun och de behöver inte förlita sig på tjänstemännen. Denna förklaring utesluter dock inte närvaron av aktivister på miljöförvaltningen i Örebro kommun. Men dessa aktivister kan inte, enligt Hysing och Olssons definition från 2011- studien, bli sedda som gröna insidanaktivister utan kanske endast som arketypen för aktivister som de redogör för i “Tjänstemän i politiken” från 2012. Detta för att de möjligtvis kan uppnå de egenskaper som krävs för att vara en respondent klassad som en aktivist men inte de kriterier som krävs för att vara en grön insidanaktivist. En grön insidanaktivist skulle

nämligen kunna benämnas som en specifik typ av den aktivistiska tjänstemannaarketypen och det går att skapa flera av dessa specifika arketyper genom att förändra vad det är som studien letar efter. Det skulle vara möjligt att söka efter feministiska insidanaktivister ifall man ersätter de frågor i denna studie som är inriktade på miljö och ändrar dem till frågor om jämställdhet. Till exempel finns det en fråga om respondenterna är med i en

miljöorganisation, i ett teoretiskt exempel skulle den frågan kunna ersättas med en fråga om de är med i en feministisk organisation. Det är alltså i teorin möjligt att vissa av

respondenterna uppnår egenskaperna för att vara aktivistarketypen men inte de som krävs för att vara specifikt en grön insidanaktivist. Om frågorna inte var så nischade till miljö och varit skrivna i mer generella termer hade förmodligen betydligt fler fallit inom ramen för

aktivistiska egenskaper. Det är skillnad på frågorna om du med i en miljöorganisation jämfört med om du är med i en organisation. Fler hade sannerligen också fallit inom ramen grön insidanaktivism om egenskaperna inte var snäva.

I följande stycke redogörs om flera respondenter uppnår de mer generella aktivistiska egenskaperna. När vi jämför Hysing och Olssons (2012) arketyp för tjänstemannaaktivisten med våra resultat kan man göra en analys på följande sätt. Initialt tas frågorna med någon koppling till miljö bort och det fokuseras endast på de frågor som handlar om den generella aktivistiska arketypen. Således används endast de frågor som handlar om tjänstemännen

30

formar sina egna arbetsuppgifter, om de fungerar som spindeln i nätet, ifall medborgare och intresseorganisationer har väg till förändring genom dem. Dessa frågor kan kopplas till den mer generella aktivistarketypen och denna arketypens legitimitetsgrund. När en tjänsteman kan forma sina egna arbetsuppgifter så kan resultat bli att hen ägnar sig åt Vad-frågor istället för Hur-frågor. Fungerar tjänstemannen som spindeln i nätet så får den tillgång till många kontakter inom förvaltningen eller kommunen och kan på sådant sätt skapa opinion inom dessa. Om denna tjänsteman även betraktar sig själv som en väg till förändring för

medborgare och intresseorganisationer så står tjänstemannen på aktivistisk legitimitetsgrund. Det innebär att hen vill uppmärksamma åsikter som hen anser inte får tillräckligt gehör i politiken (Hysing & Olsson 2012). Om vi endast tar hänsyn till dessa frågor för att identifiera den generella aktivistiska arketypen så märker man att det är problematiskt att bevisa. Det tycks finnas ett utrymme för tjänstemännen att forma sina egna arbetsuppgifter, 37,5% (9/24) har nämligen uppgett att de har den möjligheten. Det är ännu fler som svarar inom ramen för att vara en aktivist då 16,6% (4/24) uppger sig fungera som spindeln i nätet. Hela 25% (6/24) har svarat att medborgare och intresseorganisationer möjlighet till förändring genom dem. Det är enklare för flera respondenter att uppnå dessa egenskaper dels för att de är färre men också för att dessa frågor är mer generellt ställda och de behöver inte ha kopplingar till någon miljörörelse eller dylikt för att inneha egenskaperna. Att ha färre egenskaper gör dock detta mätinstrumentet sämre och mindre exakt. Få mätpunkter leder nämligen till större risker för falska positiva resultat. Hade studien enbart utgått från frågan om hur tjänstemännen formar sina egna arbetsuppgifter, så hade den stoltserat med hela nio aktivister. Det är ett felaktigt sätt att resonera på. Om man skulle granska alla frågorna som har använts för att identifiera en generell aktivist så visade det sig att totalt 4/24 respondenter hade möjligheten att inneha alla egenskaper för att vara en aktivist, detta är dock ingen stor ökning än jämfört med gröna insidanaktivister då det var 3/24 som hade möjligheten att uppnå alla egenskaper. Det tycks som att det är väldigt få om inga tjänstemän som följer den aktivistiska tjänstemannatypen i Örebro miljöförvaltning. Det skulle dock behövas ytterligare studier för att bekräfta eller dementera detta.

Dessa tjänstemän kunde inte benämnas som gröna insidanaktivister eller aktivister

överhuvudtaget. Innebär detta att de fullständigt följer arketypen för byråkrater? Arketypen som kännetecknas av att tjänstemännen vet sin plats i hierarkin, lägger inga personliga

31

värderingar, agerar helt neutralt, opartiskt, sakligt och som drar sin legitimitet från det korrekta agerandet i politiska processer (Hysing & Olsson, 2012). Det är problematiskt att analysera utifrån detta fenomen eftersom det insamlade resultatet är begränsat. Resultatet kan endast ge ett konkret besked om en eller flera respondenter faller inom ramen för att vara en grön insidanaktivist eller inte.

Ingen av respondenterna hade de krävda egenskaperna som utmärkte den gröna

insidanaktivsiten. Emellertid betyder inte detta resultat respondenterna per automatik innehar egenskaperna för att vara en byråkratartetyper. Med andra ord, en respondent innehar inte egenskaperna för att vara den byråkratiska arketypen genom avsaknad av de aktivistiska arketypens drag. Detta är enbart något som kan göras genom att uppfylla kraven för den byråkratiska arketypen, dvs genom att inneha vissa drag och inte avsaknaden av vissa drag. Det insamlade resultatet är otillräckligt gällande möjligheten att bevisa majoriteten som helt

saknar aktivistiska drag uppfyller de byråkratiska dragen. Den tjänar endast till som ett mätinstrument för att utröna om en person är en grön insidanaktivist eller inte. För att kort summera, det går inte utifrån insamlat resultat att bevisa att majoriteten av tjänstemännen på miljöförvaltningen i Örebro kommun följer den byråkratiska tjänstemannaarketypen. Det skulle krävas ytterligare studier som är specifikt inriktade på att söka efter respondenter som innehar drag från den byråkratiska arketypen för att kunna få svar på denna fråga.

32