Begreppen miljö och ekonomi har ofta ansetts oförenliga, men faktum är att dessa går hand i hand. Vår ekonomi är beroende av ekosystemens livsgivande processer. Samtidigt är
tillståndet i vår miljö och användningen av våra naturresurser beroende av den ekonomiska utvecklingen. EU ETS anses vara ett sätt att kombinera miljö och fortsatt ekonomisk tillväxt genom att främja klimatneutral teknologi. Faktumet att koldioxid har fått ett pris påverkar små och stora beslut hos företag. Men en hel del utmaningar återstår och i denna analys kommer jag utgå ifrån neoklassisk ekonomisk teori som presenterades i teoriavsnittet för att belysa vilka utmaningar EU ETS fortfarande står inför när det kommer till att strama upp systemet, utan att riskera ökat läckage.
Inledningsvis är det viktigt att poängtera att syftet med EU ETS är att minska utsläppen.
Genom att sätta ett pris på koldioxid kommer de externa effekterna att uppmärksammas och inkluderas i marknadspriset. Problemet är att miljöaspekten inte haft den plats den förtjänar i diskussionen vid utformningsprocessen. Det står klart att stora företag har fört lobbying för att påverka systemets utformning, i syfte att minska påfrestningarna för deras sektorer. Man menade att det nya regelverket gav ovisshet för framtiden och att det skulle hota
konkurrenskraften jämfört med omvärlden. Företag vill fortsatt se ett flexibelt system, enligt neoklassisk ekonomisk teori, med betoning på kostnadseffektivitet och marknadsmekanismer.
I ett sådant system bestäms koldioxidspriser av marknaden, och företagen får själva välja hur de vill agera för att få sina utsläpp godkända. Dock visar de låga priserna på utsläppsrätter åter igen hur inkapabel marknaden är när det kommer till att kompensera för negativa externa effekter. Dessa låga utsläppspriser täcker inte upp den faktiska samhälleliga kostnaden.
EU ETS har därmed stora brister, vilket enligt miljöekonomisk teori legitimerar statligt ingripande som höjer priserna på utsläpp. Problemet är att gröna partier i EU parlamentet inte har de mandat som krävs för genomslagskrafterna åtgärder. Även om andra partier också för en stringent klimatpolitik är dessa partier bredare och har inte klimatet som hjärtefråga. De miljöorganisationer av icke-statlig karaktär saknar resurser och expertis för en
systemförändring på EU-nivå, vilket innebär att EU ETS inte fått den prägel av
miljömedvetenhet som skulle önskats. Det betyder också att de drabbade inte kompenseras tillräckligt för de externa effekter de utsätts för. Även om det är extremt svårt att sätta ett pris på de förödande konsekvenser som följer den globala uppvärmningen, om det ens är möjligt, är låga priser på utsläppsrätter inte en hoppfull syn.
29 Visserligen är det viktigt att ha med sig näringslivet in i nya reformer för att underlätta
övergången, men också för att minska risken för missnöjdhet och för koldioxidläckage. Dock kvarstår faktumet att stora vinster kunnat tas ut av industrier som erhålls gratis utsläppsrätter, i kombination med den låga andel energikostnaden som finns i företags budgetar, vilket visar att risken för läckage under rådande regelverk är låg. Detta bekräftas av en rad studier på området som presenterats genom studiens gång. Att näringslivet inte gjort mer motsättning när systemet infördes, kan tolkas som att systemet egentligen inte har den avsevärda effekt som önskas för att täcka de externa effekterna eller för att nå ambitiösa klimatmål.
Ur ett ekologiskt perspektiv skall vi bedriva miljöpolitik utifrån vad naturen tål. Dessutom måste vi agera snabbt. Det verkar finnas kritiska belastningsgränser som, om de överträds, gör att naturen skadas allvarligt och kanske oåterkalleligt. Ett exempel är 2-gradersmålet från Parisavtalet. Problemet är att det är mycket kostsamt ur ett samhällsekonomiskt synsätt att rena alla utsläpp fullt ut eftersom det skulle påverka BNP kraftigt. Här menar man att miljöreglering inte får ”kosta mer än den smakar”. För att veta hur långt man ska gå inom miljöpolitiken, måste vinsterna i form av ren luft på något sätt mätas, och sedan vägas mot kostnaderna för företag och individer att minska sina utsläpp. Men denna typ av kvantifiering är extremt svår att göra. Dessutom måste man inkludera risken för koldioxidläckage.
Viktigt att komma ihåg är att det tar tid att införa ett så omfattande system och göra så betydande förändringar i regelverket. De första faserna har varit för att testa systemet och nu när vi snart går in i den fjärde handelsperioden (2021–2030), har vi mycket kunskap i
bagaget. Gällande mängden utsläppsrätter finns mer data för verksamheters historiska utsläpp tillgängliga att analysera, som kan bidra till en mer precis uppskattning kring hur ”taket” ska sättas. Vidare utvärderas metoderna för hur verksamheter i riskzon skall identifieras och kompenseras. Detta ger möjlighet att ställa högre krav på verksamheter som egentligen kanske inte befinner sig i riskzon. För få till stånd en ökad utveckling mot grön teknik, måste priset på utsläppsrätter stiga ytterligare och pristrenden måste vara långvarig för att skapa stabilitet och inge säkerhet för företag som vill investera i grön teknik. För att sätta igång en trend och verkligen få till en växling mot en mer klimatsmart produktion, bör de inkomster som genereras från den ökade andelen auktionerade utsläppsrätter användas till att bistå företagen med investeringsmedel för kapitalintensiva omställningsprojekt.
Även om det är lockande att införa stramare åtgärder för stora utsläppare, kan vi inte ignorera framtida potentiellt koldioxid läckage. Denna studie visar att de industrier som faktiskt är i
30 riskzon måste fortfarande kompenseras fullt ut. Om företag flyttar sina verksamheter
utomlands kommer möjligheterna att påverka klimatomställningen att minska drastiskt. Det är bättre att ha dem på hemmaplan.
I dagens Covid -19 läge står hela världen stilla. Enligt en studie av den internationella energiorganisationen IEA väntas världens totala utsläpp av växthusgaser minska med 8 procent 2020 jämfört med föregående år. Detta syns tydligt på många håll i världen, inte minst i storstäder. Venedigs vattenkanaler har blivit klara och satellitbilder visar tydliga minskningar av kvävedioxid från biltrafiken. Detta är positivt för klimatet men risken finns att vi kommer se ett rejält bakslag i klimatarbetet efter Covid-19 krisen. (Agenda, 2020) Men så småningom ska den globala ekonomin kickstarta igen, och resurser motsvarande ett helt reformutrymme för 10 år skall satsas världen över, menar Thomas Sterner, miljöekonom vid Göteborgs Universitet. Dessa resurser kommer i princip vräkas ut under en kort tidsperiod och under mindre kontrollerade förhållande än vanligt fortsätter han. Men det finns en
möjlighet att använda de enorma stimulanserna till satsningar på förnyelsebar energi och teknik. I ett öppet brev som publicerats i europeisk press kräver 180 politiker och
företagsledare en grön återstart i EU av ekonomin efter pandemin. Risken finns dock att många regeringar världen över inte längre anser att de har råd att satsa på stora klimatinsatser.
(Agenda, 2020)
Istället kommer det finnas starka incitament för att få fart på ekonomi och sysselsättning.
Risken är att vi faller in i gamla vanor och ser en rusning mot fossilbaserad tillväxt. Om så blir fallet kommer det i princip bli dödsstöten för Parisavtalet. Coronakrisen har fått oss att inse att vi är sårbara. Världen behöver inte välja mellan att undvika klimatförändringar eller att främja tillväxt och utveckling. Vår ekonomi har flertalet gånger genomgått
strukturomvandlingar. Förändringar inom energiteknik och den ekonomiska strukturen har skapat möjligheter att bryta sambandet mellan tillväxt och utsläpp av växthusgaser i vissa länder såsom Sverige. (Agenda, 2020)
Att strunta i klimatförändringarna kommer i själva verket skada den ekonomiska tillväxten på sikt. Åtgärderna mot klimatförändringar skapar avsevärda affärsmöjligheter, då nya
marknader för mindre koldioxidintensiv teknik, varor och tjänster skapas. Dessa marknader skulle kunna uppgå till ett värde av hundratals miljarder dollar om året, och sysselsättningen inom dessa sektorer kommer därmed att expandera. Att vara ledande på denna front kommer
31 i framtiden vara fördelaktigt, när EU satsar på att vara klimatneutralt till 2050.
(Naturvårdsverket, 2007, p. 8)
För att klara av klimatkrisen är det avgörande att den rika världen visar vägen. Inte bara för att vi kan, vi är också skyldiga. Vår levnadsstandard och lyxkonsumtion är vad som orsakat problemen. Vi har satt ett dåligt exempel för resten av världen och måste därmed ta vårt ansvar.
7.0 Avslutning
Syftet med denna studie har varit att undersöka hur metoderna för att identifiera och
förebygga koldioxidläckage i EU ETS kan förbättras, samt hur systemet kan stramas upp utan att öka risken för läckage. Genom arbetets gång har jag redogjort för hur systemet utformats, förändrats över tid och vilka kommande förslag och utmaningar som förväntas inom den närmsta tiden. Vidare undersöktes vilka möjligheter systemet har för att bli mer ambitiöst, utan att riskera läckage.
För det första är det viktigt att hålla isär diskussionen om det låga priset på utsläppsrätter till följd av överskott på utbudssidan, från diskussionen om hur man kan kompensera branscher i riskzonen. Ett förstärkt EU ETS kommer vara en förutsättning för en kostnadseffektiv
klimatpolitik, men det kan göras utan att lamslå dess instrument för att säkerställa att konkurrenskraften för de industrier som verkligen är i riskzonen för läckage. Industrier i riskzon bör tillåtas 100 procent gratis utsläppsrätter. Om branscher verkligen löper hög risk, kommer mindre än full ersättning inte vara effektivt för att förhindra läckage. (Nordiska rådet, 2019, p. 67)
För det andra visar resultatet att metoden som används för att identifiera industrier i riskzon för läckage bör nyanseras. Mer specifikt bör man fokusera mer på energiintensitet och mindre på handelsintensitet, eftersom handel i sig inte påverkar konkurrenskraften eller risken för läckage. Därför bör detta kriterium endast användas om verksamheten också är
energiintensiv. När handelsintensiteten skall övervägas menar Martin m.fl. (2014) att vi bör undersöka vilka länder verksamheterna handlar med. Deras studie visar att det är mer
riskabelt att ha handelspartners i industriländer som exempelvis Kina och Indien, eftersom de har konkurrensfördelar på grund av ländernas mindre ambitiösa klimatkrav. Idag sker inte denna bedömning, vilket resulterar i bristfälliga resultat. (Martin, et al., 2014) Dessutom visar flertalet studier att det inte görs någon skillnad mellan industrier i hög respektive låg riskzon.
32 De alla tilldelas samma andel gratis utsläppsrätter, vilket leder till att somliga industrier blir överkompenserade, medan andra blir underkompenserade.
För det tredje måste EU uppmärksamma de industrier som investerat i förnyelsebara energikällor (till följd av EU ETS incitamentsstruktur) och som därmed har avsevärt lägre koldioxidinnehåll i sina utsläpp. Även dessa industrier riskerar läckage på grund av höjda totala utgifterna.
För det fjärde kommer det behövas nya verktyg för att kunna fortsätta strama upp systemet.
Eftersom läckage beror på att andra länder erbjuder lägre kostnader till följd av mindre ambitiösa klimatkrav, är det avgörande att se dessa höjas. Ett nytt förslag som presenterats i EU är en klimattull, som innebär att varor som inte tidigare beskattats för dess
koldioxidinnehåll, kommer utsättas för en tariff vid import till EU ETS. Detta förslag möter många politiska utmaningar däribland hur koldioxidinnehållet skall beräknas och prissättas.
Avslutningsvis finns det många metoder för att identifiera och förebygga läckage, men det effektivaste sättet och det allra bästa för vårt klimat, vore om fler länder vidtog åtgärder för att minska utsläppen genom att lyfta fram Parisavtalet. Det har emellertid visat sig vara lättare sagt än gjort, men här är det viktigt att EU visar vägen med höga klimatambitioner. I samband med att systemet stramas upp måste bedömningen för läckage bli mer nyanserad.
EU måste analysera marknader och företags förhållanden på branschnivå för att kunna rikta kompensationen dit den verkligen behövs, utan att riskera läckage.
33
8.0 Referenser
Agenda. 2020. [Film] Directed by Oskar Idin, Kent Vågesjö. Sverige: SVT.
Alexeeva-Talebis, V., 2010. Cost pass-through in strategic oligopoly: Sectoral evidence for the EU ETS. 10(056).
Bjerström, E., 2018. Analys: För sent att nå Parisavtalets mål. [Online]
Available at: https://www.svt.se/nyheter/utrikes/varldens-klimatkris-och-ledarskapskris-forstarker-varandra
[Accessed 19 Maj 2020].
Branger, F. & Quirion, P., 2014. Would Border Carbon Adjustments Prevent Carbon Leakage and Heavy. Ecological Economics, Volume 99, pp. 29-39.
Branger, F., Quirion, P. & Chevallier, J., 2013. Carbon leakage and competitiveness of cement and steel industries under the EU ETS: Much Ado About Nothing. The Energy Journal, 37(3), pp. 109-135.
Bryman, A., 2018. Samhällsvetenskapliga metoder. 3 ed. s.l.:Liber.
Brännlund, R. & Kriström, B., 2012. Miljöekonomi. 2:a ed. Lund: Studentlitteratur.
Climate Action Tracker, 2019. Temperatures. [Online]
Available at: https://climateactiontracker.org/global/temperatures/
[Accessed 24 Maj 2020].
EU , 2020. EU Emission Trading System (EU ETS) data viewer. [Online]
Available at: https://www.eea.europa.eu/data-and-maps/dashboards/emissions-trading-viewer-1 [Accessed 24 Maj 2020].
European Commission, 2019. ETS Market Stability Reserve to reduce auction volume by almost 400 million allowances between September 2019 and August 2020. [Online]
Available at: https://ec.europa.eu/clima/news/ets-market-stability-reserve-reduce-auction-volume-almost-400-million-allowances-between_en
[Accessed 18 Maj 2020].
European Environment Agency, 2019. The EU Emissions Trading System in 2019: trends and projections. [Online]
Available at: https://www.eea.europa.eu/themes/climate/trends-and-projections-in-europe/trends-and-projections-in-europe-2019/the-eu-emissions-trading-system
[Accessed 4 Maj 2020].
Europeiska Kommissionen, 2015. Rapport om den europeiska koldioxidmarknadens funktion, Bryssel:
s.n.
Globalis, 2015. Kyotoprotokollet. [Online]
Available at: https://www.globalis.se/view/content/2812/full/1/1958 [Accessed 21 Maj 2020].
Heywood, A., 2017. Political Ideologies An introduction. 6:e ed. London: Palgrave.
ICC, 2019. Article 6: What is it and why is it important?. [Online]
Available at: https://iccwbo.org/media-wall/news-speeches/article-6-important/
[Accessed 19 Maj 2020].
34 Joltreau, E. & Sommerfeld, K., 2019. Why does emissions trading under the EU Emissions Trading System (ETS) not affect firms’ competitiveness?. Climate Policy, 21 April, 19(4), pp. 453-471.
Kragh, M., 2012. De ekonomiska idéernas historia. 1:a ed. Stockholm: SNS .
Markussen, P. & Svendsen, G., 2005. Industry lobbying and the political economy of GHG trade in the European Union. Economy Policy, 33(2), pp. 245-255.
Martin, R., Muûls, M., de Preux, L. B. & Wagner, U. J., 2014. On the empirical content of carbon leakage criteria in the EU Emissions Trading Scheme. Ecological Economics, Volume 105, pp. 78-88.
Naturvårdsverket, 2007. Sternrapporten – en genomgripande analys av klimatförändringens ekonomi, s.l.: s.n.
Nordiska rådet, 2019. Carbon leakage in the Nordic countries, Copenhagen: Nordic Council of Ministers.
Plumer, B. & Popovich, N., 2019. These Countries Have Prices on Carbon. Are They Workning?.
[Online]
Available at: https://www.nytimes.com/interactive/2019/04/02/climate/pricing-carbon-emissions.html
[Accessed 14 Maj 2020].
Seth, C. J. v., 2019. Carl Johan von Seth: Tullar ska tvinga fram minskning av globala utsläpp. [Online]
Available at: https://www.dn.se/ekonomi/carl-johan-von-seth-tullar-ska-tvinga-fram-minskning-av-globala-utslapp/
[Accessed 3 April 2020].
SVT, 2019. Forskning: Svensk koldioxidskatt ineffektiv. [Online]
Available at: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/forskning-svensk-koldioxidskatt-ineffektiv [Accessed 3 April 2020].
SVT, 2019. Hård kritik mot EU:s utsläppsrättssystem. [Online]
Available at: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/hard-kritik-mot-eu-s-utslappsrattssystem [Accessed 03 April 2020].
The European Council, 2020. Climate change: what the EU is doing. [Online]
Available at: https://www.consilium.europa.eu/en/policies/climate-change/
[Accessed 4 Maj 2020].
UNCC, 2020. The Paris Agreement. [Online]
Available at: https://unfccc.int/process-and-meetings/the-paris-agreement/the-paris-agreement [Accessed 19 Maj 2020].
35 Verde, S., Graf, C., Jong, T. & Marcantonini, C., 2016. Installation entries and exits in the EU ETS industrial sector. IDEAS Working Paper Series from RePEc.
Vlachou, A., 2014. The European Union's Emission Trading System. Cambridge Journal of Economics, Volume 38, pp. 127-152.
World Bank Group, 2015. Carbon Leakage Theory, Evidence and Policy Design, Washington: s.n.