Analys av hur barnen påverkas av samarbetet med specialpedagogen

att utvecklas. Dock är det bara tre förskollärare som fått uppleva detta. De två utan

specialpedagog antar jag berättar hur de hoppas och tror att det hade kunnat vara. Förskolor har enligt lag skyldighet att ta emot barn i behov av särskilt stöd samt ge dem det stöd som deras behov kräver. För att lagens intentioner ska förverkligas behövs ibland en annan typ av pedagogik än den som förskollärarna har kunskap om. Att ta in en specialpedagog för hjälp och handledning kan ibland krävas. Detta är förskollärarna medvetna om och de beskriver själva att de inte har kompetensen som krävs för att stödja alla barn i deras utveckling. Jag anser att detta brister då två av informanterna faktiskt inte har någon specialpedagog att få handledning av. Även Björck–Åkesson (2009) anser att många kommuner och förskolor inte har tillräckligt med resurser för dessa barn vilket är ett stort problem. Detta styrks av en studie skolverket gjorde, då 80 procent av de tillfrågade menar att stödet inte är tillräckligt

(skolverket 2007). Även i läroplanen framkommer det tydligt att förskollärarna ska se till så att alla barn får sina behov tillgodosedda. ”Förskollärare ska ansvara för att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och får uppleva sitt eget värde” (Lpfö, 1998/2010, s8.). Precis som förskollärarna berättade anser även Björck-Åkesson (2009) att det är bra om man tar tag i problemen så tidigt som möjligt. Hon menar att det är bättre att förebygga problem än att reparera dem i efterhand. I den förskoleverksamhet där specialpedagogen inte finns är risken därför stor att många barn inte får det stöd som behövs och att det inte få möjligheten att utvecklas så mycket som de hade kunnat göra med rätt metoder. Och förmodligen är detta något som kommer synas när barnet början skolan och man få då ta tag i problemet som antagligen har växt sig mycket större än vad det hade behövt vara.

31

4.6 Slutsats

Min slutsats är att jag utifrån syftet gjort förskollärarnas röster hörda och synliggjort deras perspektiv på samarbetet med specialpedagoger. De olika förmågor och arbetsuppgifter förskollärarna efterfrågar stämmer väl överens med hur specialpedagogens uppdrag och yrkesroll beskrivs enligt examensförordningen. Förskollärarna förväntar sig att

specialpedagogen ska ha bra kompetens inom området samt vara en bra samtalspartner som de kan ”bolla” tankar med och få tips och idéer av. Specialpedagogen ska också vara lyhörd, ha en bra social förmåga och alltid se till barnets bästa. Studien visar att förskollärarna är väldigt positiva till tanken om specialpedagogen. Men fyra av de fem informanterna önskar att samarbetet hade varit en större del i verksamheten, att de hade kunnat träffa

specialpedagogen oftare samt att hen gärna hade fått vara schemalagd någon dag varannan vecka eller liknande. Undersökningen visar också att förskollärarna anser att den kompetens och de erfarenheter de har ofta inte räcker till för att barnet ska få det stöd som behövs, därför vill de ha kontinuerlig kontakt och handledning. De är alla överens om att ett bra samarbete påverkar barnets utveckling positivt. När en oro kring ett eller flera barn uppstår ska man ta kontakt så fort som möjligt, även fast det kan kännas som ett litet problem. Alla är också överens om att man ska arbeta med barnet i den grupp det tillhör, barnet ska få vara delaktigt och man ska fokusera på det som fungerar bra. Vilket stämmer väl överens med förskolans uppdrag enligt läroplanen. Förskollärarna anser att man ska arbeta efter det kritiska

perspektivet, vilket innebär att problemen ska läggas utanför individen och verksamhetens uppgift är istället att anpassa miljön. Detta menar förskollärarna att specialpedagogen ska kunna hjälpa dem med genom att ge handledning.

32

5 Diskussion

I detta kapitel kommer jag att diskutera arbetet i sin helhet. Jag kommer först att diskutera litteraturen sedan metoden, resultatet och till sist ger jag förslag på fortsatt forskning i ämnet. Jag valde att dela upp diskussionen under olika rubriker för att göra det mer lättläst.

5.1 Litteraturdiskussion

Under min litteraturundersökning fick jag bekräftat att specialpedagogik och olika studier samt litteratur i ämnet mest är inriktat mot skola. Trots detta anser jag att jag lyckades hitta och få en bra och intressant fakta som var användbar i min undersökning som till exempel tidigare forskning som gjorts i ämnet, beskrivning av förskolans uppdrag och begreppet barn i behov av särskilt stöd. Detta var till stor hjälp då jag skulle tolka och analysera den empiri jag samlat in. Jag kan även se att antalet studier och litteratur kring specialpedagogik i förskolan ökat de senaste åren. Denna ökning anser jag vara positivt då alla insatser som görs i tidig ålder gynnar barnets utveckling framöver. För att jag skulle förstå och kunna tolka den empiri jag samlat in behövde jag kunskap om hur den specialpedagogiska historien och forskning format synen på hur man i förskolan bör arbeta med barn som är i behov av särskilt stöd, samt vad olika lagar och styrdokument säger. I kapitel 2 beskriver jag tre olika perspektiv på specialpedagogik, det kompensatoriska, kritiska och dilemmaperspektivet. Det

kompensatoriska perspektivet handlar om att kategorisera barnen efter vad deras speciella behov kräver för stöd medan man i det kritiska perspektivet anser att man ska arbeta utanför individen och istället titta på miljön och hur den bör utformas. Dilemmaperspektivet menar på att varken det ena eller andra perspektivet är rätt eller fel, det finns för och nackdelar med dem båda. I min studie kom jag fram till att det perspektiv förskollärarna anser att man ska arbeta efter är det kritiska perspektivet. Detta stämmer också överens med läroplanens styrdokument. Där det beskrivs att delaktighet är en av ledstjärnorna. Jag anser att det i praktiken inte finns några enkla lösningar för hur man ska ge barn det stöd dem behöver för att kunna utvecklas. Alla barn är olika och deras särskilda behov kräver olika typer av stöd. Därför menar jag att man inte endast kan använda sig av det ena perspektivet, man måste se vad barnet behöver för stöd och hur man bäst kan ge detta. Men jag håller med förskollärarna om att man i största möjliga mån bör arbeta med miljön och hela gruppen om en oro eller problem uppstår.

33

5.2 Metoddiskussion

För att få svar på mina frågor valde jag att göra kvalitativa forskningsintervjuer. Dock kan jag se att det hade kunnat vara en möjlighet att även göra besök på förskolorna när

specialpedagogen var där för att få en egen uppfattning kring samarbetet. Jag hade då kunnat jämföra de svar jag fick under intervjuerna med de observationer jag gjort. De frågor jag ställde under intervjuerna hade jag kunnat ha lite mer följdfrågor kring, det hade eventuellt gett mig fler och kanske lite djupare svar. Dock var jag rädd att för många följdfrågor skulle leda in intervjupersonen i olika riktningar och att jag därför inte skulle få deras egna

tolkningar och upplevelser, vilket jag var ute efter. Med tanken på tidsramen för detta arbete har jag bara fem informanter, därför går studien inte att generalisera men den ger en tydlig inblick i hur förskollärare ser på specialpedagogens uppdrag. Ett alternativ för att ge mig en större undersökningsgrupp hade varit att istället göra en kvantitativ studie med enkäter för att samla in data.

5.3 Resultatdiskussion

Resultatet i min undersökning visar att förskollärarna önskar mer samarbete med en

specialpedagog och att de anser att hen borde vara mer delaktig i den dagliga verksamheten. Detta styrks även av andra studier som gjorts i ämnet. Sandberg & Norling (2009) beskriver att förskollärarna önskar att de kunde få mer handledning då de själva inte har den kompetens som krävs för att kunna stötta och utveckla vissa barn. Vilket även mina informanter sa vid intervjutillfället. Om inte alla barn får de stöd och hjälp som deras behov kräver anser jag att lagens intentioner inte förverkligas (skollagen kap 8 § 9). Där står klart och tydligt att alla barn har rätt att få det stöd som deras speciella behov kräver. Det jag menar är att

förskollärarna inte alltid har den kompetens som krävs för att barnet ska få möjlighet att utvecklas efter sin förmåga. En specialpedagog har mer kompetens inom ämnet och kan förhoppningsvis därför hitta rätt medel. Trots de tydliga styrdokumenten och skollagen var det två av informanterna som inte hade någon specialpedagog att få handledning av. En av

informanterna är även resurspedagog, hon var den enda av de fem förskollärarna som ansåg att samarbetet med specialpedagogen var tillräckligt. Detta kan tänkas bero på att hon träffar specialpedagogen oftare än de andra förskollärarna. Där finns en kontinuerlig handledning med bestämda antal träffar per termin vilket innebär att hon har en helt annan relation till

34

specialpedagogen än de andra förskollärarna. Jag anser att inte bara de barn som har en diagnos ska få den tiden av en specialpedagog. Min förhoppning och önskan är att alla barn ska bli sedda och att specialpedagogen ska bli en viktigare person inom

förskoleverksamheten. Detta var även förskollärarna överens om. De menar att

specialpedagogen borde vara schemalagt en gång varannan vecka eller liknande. För att inte bara få information från förskollärarna utan också kunna se med egna ögon och bilda sig egna uppfattningar. Alla informanter tror på en kontinuerlig kontakt.

Resultatet visar också att de förmågor och arbetsuppgifter förskollärarna anser att

specialpedagogen ska ha stämmer väl överens med examensförordningens (SFS 2007:638) beskrivning. Samt med läroplanens riktlinjer. Och jag tolkar det som att förskollärarna har en klar bild över specialpedagogens uppdrag och att de alla ser värdet och möjligheten i ett samarbete.

Jag hoppas att resultatet i min studie ger förskolechefer, specialpedagoger och förskollärare förståelse kring vikten av ett samarbete redan i förskolan. Och att det ger dem en tydlig bild om vilket samarbete förskollärare faktiskt önskar samt vilka förmågor och arbetsuppgifter de anser att en specialpedagog ska ha. Min förhoppning är att om det finns förståelse om detta finns chansen att specialpedagogen får spela en större roll i förskoleverksamheten.

5.4 Förslag på fortsatt forskning

Jag har under arbetets gång funderat på att det skulle vara intressant att göra studien bredare och med en större undersökningsgrupp. Detta hade man kunnat göra genom att göra en kvantitativ studie där enkäter hade kunnat skickas ut till förskollärare runt om i Sverige. Jag har också tänkt på möjligheten att utveckla studien genom att intervjua specialpedagoger för att se om deras tankar kring vad förskollärarna önskar för samarbete stämmer överens med det förskollärarna har beskrivit vid intervjuerna.

35

Referenser

Björck-Åkesson, E. (2009). Specialpedagogik i förskolan. Sandberg, A. (red.) Med sikte på förskolan – Barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur AB.

Fejes, Andreas & Thornberg, Robert (2009). Handbok I kvalitativ analys.Stockholm: Liber AB

Gerland, Gunilla & Aspeflo, Ulrika (2009). Barn som väcker funderingar. Se, förstå och hjälpa förskolebarn med en annorlunda utveckling.Pavus utbildning AB

Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur AB

Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur AB

Lantz, Annika (2007). Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur AB

Lutz, Kristian (2013). Specialpedagogiska aspekter på förskola och skola: Möte med det som inte anses lagom. Stockholm: Liber AB

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010).

Nilholm, Claes (2007). Perspektiv på specialpedagogik. Lund: Studentlitteratur AB

Patel, Runa & Davidson, Bo (2011). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning. 4 uppl. Studentlitteratur AB

Rakstang Eck, Oddrun & Rognhaug, Berit (red) (1995). Specialpedagogik i förskolan. Lund: Studentlitteratur AB

Sandberg, A & Norling, M. (2009). Pedagogiskt stöd och pedagogiska metoder. Sandberg, A. (red.) Med sikte på förskolan - Barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur AB

SFS (2007:638). Förordning om ändring i högskoleförordningen. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Också tillgänglig på internet:

http://www.liu.se/utbildning/pabyggnad/L7YSP/for-programmets-

36

Skollagen (kap 8 § 9). Förskolan: Särskilt stöd. Skolverket. Också tillgänglig på internet: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag- 2010800_sfs-2010-800/?bet=2010:800#K8

Skolverket (2007). Skolverkets lägesbedömning 2007. Förskoleverksamheten, skolbarnomsorg, skola och vuxenutbildning. Rapport 303. Stockholm: Fritzes

Socialstyrelsen (1995). Barnomsorgen i socialtjänstlagen. Allmänna råd från socialstyrelsen 1995:2. Stockholm: Socialstyrelsen

SOU (1951:15). Daghem och förskolor. Betänkande av 1946 års kommitté för den halvöppna barnavården. Stockholm: Socialdepartementet

SOU (1972:26). Förskolan del 1. Betänkandet angivet av 1968 års barnstugeutredning. Stockholm: Socialdepartementet

SOU (1972:27). Förskolan del 2. Betänkandet angivet av 1968 års barnstugeutredning. Stockholm: Socialdepartementet

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Också tillgänglig på internet: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

Ödman, Per-Johan (2007). Tolkning, förståelse, vetande. Hermeneutik i teori och praktik. Nordstedts Förlagsgrupp AB

Intervjuer

Informant: Förskollärare 1, Skåne län. 2014. Intervju 14 april.

Informant: Förskollärare 2, Skåne län. 2014. Intervju 11 april.

Informant: Förskollärare 3, Skåne län. 2014. Intervju 9 april.

Informant: Förskollärare 4, Skåne län. 2014. Intervju 15 april.

37

BILAGA 1

Examensordning för Specialpedagogexamen enligt Högskoleförordningen (SFS

2007:638)

Specialpedagogexamen Omfattning

Specialpedagogexamen uppnås efter att studenten fullgjort kursfordringar om 90 högskolepoäng. Därtill ställs krav på annan avlagd lärarexamen.

5

SFS 2007:638 Mål

För specialpedagogexamen skall studenten visa sådan kunskap och förmåga som krävs för att självständigt arbeta som specialpedagog för barn och elever i behov av särskilt stöd inom förskola, förskoleklass, fritidshem, skola eller vuxenutbildning.

Kunskap och förståelse

För specialpedagogexamen skall studenten

– visa kunskap om områdets vetenskapliga grund och insikt i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete samt kunskap om sambandet mellan vetenskap och beprövad erfarenhet och sambandets betydelse för yrkesut- övningen, och

– visa fördjupad kunskap och förståelse inom specialpedagogik. Färdighet och förmåga

För specialpedagogexamen skall studenten

– visa förmåga att kritiskt och självständigt identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbete och i arbetet med att undanröja hinder och svårigheter i olika lärmiljöer,

– visa förmåga att kritiskt och självständigt genomföra pedagogiska utred- ningar och analysera svårigheter på organisations-, grupp- och individnivå, – visa förmåga att utforma och delta i arbetet med att genomföra åtgärds- program i samverkan med berörda aktörer samt förmåga att stödja barn och elever och utveckla verksamhetens lärmiljöer,

38

– visa fördjupad förmåga att vara en kvalificerad samtalspartner och råd- givare i pedagogiska frågor för kollegor, föräldrar och andra berörda, och – visa förmåga att självständigt genomföra uppföljning och utvärdering samt leda utveckling av det pedagogiska arbetet med målet att kunna möta behoven hos alla barn och elever.

Värderingsförmåga och förhållningssätt För specialpedagogexamen skall studenten – visa självkännedom och empatisk förmåga,

– visa förmåga att inom det specialpedagogiska området göra bedöm- ningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter med särskilt beaktande av de mänskliga rättigheterna,

– visa förmåga att identifiera etiska aspekter på eget forsknings- och utvecklingsarbete,

– visa insikt om betydelsen av lagarbete och samverkan med andra yrkes- grupper, och

– visa förmåga att identifiera sitt behov av ytterligare kunskap och att fort- löpande utveckla sin kompetens.

6

SFS 2007:638

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00 Elanders, Vällingby 2007

Självständigt arbete (examensarbete)

För specialpedagogexamen skall studenten inom ramen för kursfordringarna ha fullgjort ett självständigt arbete (examensarbete) om minst 15 högskole- poäng.

Övrigt

I examensbeviset skall det anges för vilken verksamhet utbildningen är av- sedd.

För specialpedagogexamen skall också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examens- beskrivning.

39

BILAGA 2

Intervjuguide

1. Hur vill du beskriva specialpedagogens uppdrag och arbetsroll i förskoleverksamheten?

2. Vilken är specialpedagogens roll i arbetet?

3. Vilka arbetsuppgifter anser du vara specialpedagogens viktigaste?

4. Vilken syn och vilka attityder finns hos förskollärarna om specialpedagogen? 5. Vilka färdigheter och förmågor anser du att specialpedagogen ska ha?

6. Hur använder du dig av specialpedagogen eller den specialpedagogisk kompetens som finns i din verksamhet?

7. Hur önskar du att samarbetet mellan förskollärare och specialpedagog ska se ut? 8. Hur påverkas barnen av ditt samarbete med specialpedagogen?