Analys av begreppet delaktighet

Analysen presenteras på samma sätt som presentationen av data i temana; barnsyn, demokrati,

pedagogisk dokumentation samt miljö. Då vårt syfte med studien är att analysera Reggio

Emilia- filosofins pedagogiska syn på barns delaktighet i förskolan, förs ett resonemang kring hur delaktigheten kommer till uttryck i den Reggio- inspirerade förskolan. Resonemanget förs utifrån valda texter om delaktighet, Reggios syn på delaktighet samt pedagogernas intervjusvar. Delaktighet definierade vi i kapitel 2, som kan sammanfattas enligt följande:

Verksamheten ska utgå från barnets intresse, nyfikenhet, erfarenhet, behov och initiativförmåga. Den ska därefter formas i samspel mellan barn och mellan barn och pedagoger. Barn är delaktiga i sin egen utveckling, genom att vara medvetna om sin individuella lärandeprocess. För att delaktigheten ska komma till uttryck måste pedagogerna vara medvetna om sitt förhållningssätt.

Pedagogerna benämner delaktighet som ett svårdefinierat fenomen, något som även Arnér (2006) och Engström (2008) poängterar. Delaktighet är ett begrepp som lätt kan feltolkas då det kan ha olika innebörder. Arnér (2006) menar att delaktighet handlar om att ta del av något redan förutbestämt, medan Engström (2008) anser att delaktighet skapas i samspel med andra. Inom Reggio betyder delaktighet att vara del av någonting, vilket kan liknas med Engströms (2008) tolkning av delaktighet och vår definition av begreppet då vi säger att verksamheten ska utgå och formas efter barnens behov och intressen i ett ömsesidigt samspel. När vi tolkat von Wrights(2005) relationella perspektiv har vi knutit an delaktigheten till en social process där man lär tillsammans med andra.

Barnsyn

Åberg och Lenz Taguchi (2005) betonar vikten av att som pedagog vara medveten som sin barnsyn eftersom den påverkar hur pedagogen förhåller sig till barnen. Detta kan liknas med svaren från flertalet intervjuade pedagoger då de säger att de inte ska ha en barnsyn utan snarare en människosyn där barnet ska ses som en fullvärdig människa. Genom att ha en människosyn gentemot barnen ska de visas lika mycket respekt som till en vuxen. Något som kan liknas med FN:s konvention om barnets rättigheter (1989) där de vuxna ska visa respekt

för barnens tankar och åsikter. Enligt Arnér (2006) påverkas delaktigheten bland annat av pedagogernas barnsyn. Uppmärksammas bör dock att hennes syn på delaktighet är att barnen får ta del av något redan förutbestämt.

I vår definition av delaktighet skriver vi att den vuxne ska inta ett barnperspektiv. Vår tolkning om att inneha en människosyn är att inta ett barnperspektiv med ett professionellt

förhållningssätt. Det betyder att det är viktigt som pedagog att vara medveten om vad som

händer i barnets värld för att på så sätt kunna erbjuda en meningsfull vardag i förskolan. I rapporten Ds 2003: 46 framhävs pedagogens medvetenhet om sitt perspektiv gentemot barnet. Som pedagog är det viktigt att ha kännedom om vilket perspektiv man utgår från, sitt barnperspektiv eller barnets perspektiv. För att barn i förskolan ska känna delaktighet behövs en tro på barnet från pedagogens sida. FN:s konvention om barnets rättigheter (1989) säger att barnet ska sättas i främsta rummet, vilket vi tolkar som att utgå från barnets perspektiv.

Demokrati

I Lpfö 98 betonas ett demokratiskt arbetssätt. Enligt pedagogerna ses delaktighet som

demokrati i Reggio. De ser sin uppgift som att fostra barnen till de medmänniskor som de vill

träffa i framtiden. Dewey (1916/1997) beskriver att han ser lärandet som något demokratiskt och socialt, där barnen ska vara delaktiga. Han anser att barns nyfikenhet ska uppmuntras och som pedagog är det viktigt att ta tillvara på barns intressen och behov. Enligt Dewey (1916/1997) ska barnen ses som intelligenta och ges möjlighet att utforska sin omgivning utan förutbestämda mål. Att förskolan inte ska använda färdiga mallar menar även Malaguzzi (Barsotti 2005) då han anser att pedagogerna ska ta tillvara på barnens kompetenser och anpassa verksamheten utifrån dessa.

Pedagogerna menar att barnen ska kunna påverka sin vardag och enligt Åberg och Lenz Taguchi (2005) ska pedagogerna ha en stark tilltro till barnens individuella förmåga. Författarna menar också att det är viktigt att pedagogen respekterar och lyssnar på barnens tankar. Barns delaktighet menar de handlar om hur mycket utrymme pedagogerna ger barnen. Under intervjuerna framkommer det att barnen i förskolan inte ska få så pass mycket utrymme att det går överstyr. Barnen ska heller aldrig bli lämnade åt sig själva, utan ska istället

Att låta barnen vara delaktiga i förskolan upplevs ibland som en svårighet hos pedagogerna. De menar att det kan vara svårt att veta hur tillåtande man som pedagog ska vara. Samtidigt som pedagogen ska vara sträng men mild och agera som den vuxne, måste han/hon vara medveten om sin maktposition. Makt är något vi lyfter i definitionen av delaktighet då vi menar att pedagogerna måste kunna släppa sin maktroll för att våga tro på barnet.

Ytterligare en svårighet med barns delaktighet ser några pedagoger med att fastna i Reggios tankegångar. Detta kan då bidra till att de blir osäkra i sitt handlande gentemot barnen och sina kollegor. Pedagogerna i Reggio ska ses som medkonstruktörer till barnens lärande och det är i dessa situationer som de kan uppleva att de hjälper till för mycket och tar ifrån dem deras egen forskningsprocess. Vi tolkar det som att det finns en risk för att de tappar fokus på sin uppgift när det gäller att göra barnen delaktiga. Istället för att fungera som den viktiga vuxna förebild som barnen behöver, kan det bli som vi nämnde ovan att barnen blir lämnade åt sig själva. Enligt pedagogerna bidrar detta till att delaktigheten tappar sitt syfte.

Ett viktigt redskap i arbetet med demokrati och delaktighet är kommunikationen. Detta skapar sociala relationer där pedagogerna betonar att det är viktigt att motivera sina handlingar och uttalanden. Dewey (1916/1997) hävdar att all kommunikation är bildande eftersom man tar del av varandras erfarenheter. Dahlberg mfl (2002) anser även de att kommunikation är en central del i barns lärande. De lyfter även Reggios tankar om att ett barn har hundra språk och på så sätt gör kommunikationen barnen delaktiga i både sitt eget och andras lärande. I vår definition av delaktighet poängterar vi vikten av att föra en dialog mellan barn och vuxna för att ta del av varandras erfarenheter och på så sätt bli delaktiga i varandras livsvärld. Enligt von Wright (2000) är det i möten med andra som erfarenheter utbyts och där reflektioner om kunskaper uppstår.

Pedagogisk dokumentation

För att verksamheten ska fungera och formas efter barngruppens intressen och individuella förmågor dokumenterar pedagogerna verksamheten och barnens lärandeprocesser. För att stärka dokumentationen används läroplanen för att koppla reflektionerna till. Pedagogerna menar att användningen av dessa verktyg skapar de bästa möjligheterna för att alla barnen ska få känna delaktighet i gruppen och i sitt eget lärande. Detta synliggörs i den dokumentation

som en pedagog redogör för under datainsamlingen där en pojkes intresse för kattdjur uppmärksammades. Åberg och Lenz Taguchi (2005) menar att med hjälp av dokumentationen skapas en verksamheten där allas delaktighet är betydelsefull. Kopplat till Dewey (1916/1997) kan dokumentation och reflektion ses som de verktyg han menar behövs för ett kontinuerligt växande av barns utveckling.

Enligt pedagogerna är barnen delaktiga i sin egen utvecklingsprocess genom att de har en

egen pärm som de själva får välja ut bilder och teckningar till. Denna pärm bidrar till att barn

och pedagoger tillsammans reflekterar över barnets utveckling. Genom att pedagogen lyfter barnets positiva egenskaper inför de andra på förskolan stärks medvetenheten om sina egna kompetenser samt andras lärande. von Wright (2000) belyser erfarenheterna som något nödvändigt för att reflektera kring sina kunskaper. Hon betonar även interaktionen med andra som viktig då det i meningsfulla relationer bidrar till ökade erfarenheter för individerna. Genom reflektionen sätts det ord på barnets lärande vilket skapar delaktighet för barnet i sin egen lärandeprocess. Åberg och Lenz Taguchi (2005) framhäver att dokumentationen ger pedagogen men även barnet en förståelse för hur han/hon lär.

Miljö

Samtliga intervjuade pedagoger beskriver miljön som den tredje pedagogen i Reggio- förskolan. Detta är något som även beskrivs av Dahlberg och Åsén (2005), då de menar att miljön ska vara inspirerande och utmanande för att uppmuntra barnen till ett aktivt forskande och lärande. I Reggio ska miljön vara formad till att fånga barnens kunskapsprocesser där fokus inte ska ligga på slutprodukten (Dahlberg & Åsén 2005). Detta håller även Dewey (1916/1997) fast vid då han menar att det viktiga i lärandet är processen. Vidare ser han färdigheter och sysselsättning som viktiga aspekter vid lärandet. Pedagogerna anser att miljön ska ge förutsättningar för barns delaktighet, något som de ser som det mest primära. Det innebär att den ändras och formas efter de barn som finns för tillfället samt att pedagogerna måste ha ett tydligt syfte med miljön. Miljöns utformning stärks av Lpfö 98 då den ska grundas på barnens olika intressen och behov.

Pedagogerna betonar att avdelningarnas åldershomogena grupper bidrar till att avdelningarna lättare kan anpassas till barnens mognad och ålder. Tillgängligheten ska genomsyra miljön

både när det gäller utbud av material och dess placering samt möblernas storlek. Enligt vårt sätt att definiera delaktighet har barns behov betydelse för verksamhetens utformning. I presentationen av intervjusvaren har vi beskrivit en pedagog som berättar att pedagogerna på avdelningen ändrade miljöns innehåll utefter vad dem tyckte barnen klarade av att hantera. Dahlberg och Åsén (2005) håller med pedagogerna om att miljön ska förändras efter barngruppen, men de menar dock att i Reggio ska miljön utformas tillsammans av barn och pedagoger.

Slutsats av analysen

Utifrån analysen har vi funnit att barns delaktighet i Reggio- förskolan kommer till uttryck genom: att pedagogerna har en människosyn jämnt emot barnen samt att de kan inta ett barnperspektiv, förskolans demokratiska grund där barnen erbjuds olika val under dagen, vikten av kommunikation för att motivera sina handlingar, dokumentation och reflektion, åldershomogena grupper, tillgängligheten samt miljön som den tredje pedagogen. Delaktighet handlar om att pedagogerna och barnen tillsammans beslutar om verksamhetens utformning samt att barnen får vara delaktiga i sin egen och i sina vänners utveckling. Detta möjliggörs genom att samspelet och kommunikationen får stor plats och betydelse i den dagliga verksamheten. Samspelet och kommunikationen skapar förståelse för sin egen individ, varandra och för den värld vi lever i. I förskolan skapas sociala relationer där respekt och tillit är viktiga grundstenar. För att fånga delaktigheten reflekterar barn och pedagoger. Genom reflektionen synliggörs verksamheten och vilka som befinner sig i den. Därefter kan de tillsammans forma den verksamhet de vill vistas i.

Förutom våra fyra teman har vi funnit att pedagogerna även ser delaktighet genom lyssnandet. De menar att verksamheten ska utgå från barnen och formas efter deras intressen, tankar och idéer där barnet ska vara i centrum. För att fånga detta krävs ett aktivt lyssnande från pedagogens sida. Aktivt lyssnande handlar inte bara om att lyssna med öronen. En pedagog beskriver det som att:

Man lyssnar inte enbart med öronen utan man lyssnar även med sin syn, man lyssnar även med sin känsel, alltså man lyssnar med hela kroppen.

Pedagogerna menar att ett aktivt lyssnande handlar också om att vara en närvarnade och engagerad pedagog. I dialogen med barnen är det lätt att nicka och säga ”jaja” till barnens uttalanden, utan att bry sig om vad barnen har att säga. För att barnen ska tillägna sig kunskap behöver de sociala relationerna präglas av mening enligt von Wright (2000). Vidare menar hon att det är i de sociala relationerna som kunskaper utvecklas. Genom ett aktivt lyssnande skapas ett förtroende för pedagogen hos barnet, vilket kan ses som en nödvändighet då barnen snabbt känner av vilken vuxen som tar dem på allvar. Pedagogen behöver lägga fokus på det enskilda barnet för att förtroendet ska uppstå.

Pedagogerna nämner att de ser gruppen som en tillgång för det enskilda barnet. Några pedagoger nämner att leken ska ses som en måttstock för verksamheten eftersom den bidrar till det sociala samspelet. Gruppens betydelse kan vi koppla till Engström (2008) och hennes tolkning av delaktighet, då hon menar att delaktighet skapas i samspel med andra. Pedagogerna poängterar att genom gruppen blir barnen medvetna om varandras kompetenser. Med ett aktivt lyssnande kan pedagogerna fånga barnets intresse, nyfikenhet, erfarenhet, behov och initiativförmåga, vilka är de begrepp som vi tolkar som viktiga beståndsdelar i vår definition av delaktighet.

För att skapa en betydelsefull vardag bestående av delaktighet räcker det inte med att arbeta utefter ett av dessa områden vi utgått från, utan allting hör ihop och kräver ett samspel. Delaktighet skapas när barnsyn, demokrati, pedagogisk dokumentation, miljö och lyssnande får vara delar av delaktigheten.

37 KAPITEL 6

Diskussion

I studien har vi använt oss av kvalitativa intervjuer för datainsamling. Vi kan konstatera att vi har fått relevanta svar för vårt syfte, men självklart kan vi ifråga sätta vårt metodval. Kanske hade observationer gett oss en mer korrekt bild av hur delaktigheten gestaltar sig i förskolan? Vi kan även fråga oss om intervjuerna har god reliabilitet och validitet. Med detta menar vi att genom intervjuer kan informanterna ha svarat efter Reggios tankar och inte efter sina egna erfarenheter. Då samtliga informanter har beskrivit konkreta exempel från deras vardag anser vi att vi uppnått relativt god reliabilitet och validitet med studien. Vi anser även att observationer hade varit ett bra komplement för att ge barns delaktighet i förskolan en mer rättvis bild. Till denna studie fanns inte utrymme för att genomföra både intervjuer och observationer. Dock ser vi studiens upplägg av tre moment som betydelsefullt för ett trovärdigt resultat.

Vår utgångspunkt var att intervjua pedagogerna individuellt, men vid närmare kontakt kom önskemål om att intervjuas fler åt gången. Vi upplevde dock inte att fler informanter åt gången var någon nackdel då de skapade ett gemensamt resonemang kring delaktighet. Vi upplevde heller inte att de pratade i munnen på varandra eller hade delade meningar, då ett arbetslag i förskolan måste arbeta efter gemensamma ramar samt kunna motivera sina pedagogiska tankar.

Efter genomförd studie om delaktighetens uttryck i den Reggio- inspirerade förskolan kan vi även konstatera att vi har fördjupat våra kunskaper om hur barn kan vara delaktiga i sin vardag på förskolan. Som utgångspunkter för studiens intervjuer använde vi barnsyn, demokrati, pedagogisk dokumentation och miljö vilka vi anser har belyst att barns delaktighet i förskolan inte behöver ses som något svårt och komplicerat. Efter intervjuerna har vi funnit att barn i Reggio- inspirerade förskolor är delaktiga i stor utsträckning av sin tid på förskolan. Förutom de fyra områden vi valde som utgångspunkter för intervjuerna fann vi det aktiva lyssnandet och barngruppens betydelse som ytterligare viktiga delar i att fånga barns delaktighet. Med aktivt lyssnande framhävs pedagogens betydande roll, något som vi anser väsentligt för att de ska kunna anse sig ha ett professionellt förhållningssätt.

I inledningen refererar vi till Lpfö 98 med bland annat citatet: ”De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten” (s 10). Detta är något som stärker Reggios pedagogiska syn, då de menar att verksamheten ska utgå från den barngrupp som finns där för stunden. Vi bedömer att Reggio är ett bra sätt att uppfylla läroplanens syfte. Därmed inte sagt att bara för att förskolan arbetar efter Lpfö 98 så arbetar de efter Reggio Emilias filosofi, utan det handlar om att tolka och sätta sin prägel på ordens innebörd.

Referenser

Arnér, Elisabeth (2006): Barns inflytande i förskolan- problem eller möjlighet för de vuxna?

En studie av ett utvecklingsarbete och dess betydelse för att förändra pedagogers förhållningssätt till barns initiativ. Örebro: Licentiatavhandlingar vid Pedagogiska

institutionen, Örebro universitet 3.

Barsotti, Anna (2005): Loris Malaguzzi. I Katarina Grut, red: Exemplet Reggio Emilia.

Pedagogik för demokrati och lokal utveckling. s 59-60. Stockholm: Premiss förlag.

Bergström, Göran & Boréus, Kristina (2005): Samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. I Göran Bergström & Kristina Boréus, red: Textens mening och makt. Metodbok i

samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. s 9-42. Lund: Studentlitteratur.

Brulin, Göran & Emriksson, Birgitta (2005): En pedagogik för regional utveckling. I Katarina Grut, red: Exemplet Reggio Emilia. Pedagogik för demokrati och lokal utveckling. s 11-23. Stockholm: Premiss förlag.

Claesdotter, Annika (2000): Början på något nytt XXV Aprile. Tidningen förskolan, 2000(4), s 14-17.

Dahlberg, Birgitta; Moss, Peter & Pence, Alan (2001): Från kvalitet till meningsskapande.

Postmoderna perspektiv- exemplet förskolan. Stockholm: HLS förlag.

Dahlberg, Gunilla & Åsén, Gunnar (2005): Loris Malaguzzi och den pedagogiska filosofin i Reggio Emilia. I Anna Forssell, red: Boken om pedagogerna. s 188-211. Stockholm: Liber. Dewey, John (1916/1997): Demokrati och utbildning. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB. Ds 2003:46. Var-dags-inflytande i förskola, skola och vuxenutbildning. Stockholm:

Utbildningsdepartementet.

Engström, Karin (2008): Delaktighet under tvång. Om ungdomars erfarenheter i barn- och

ungdomspsykiatrisk slutenvård. Örebro: Örebro Studies in Education, 22.

Eliasson, Annika (2006): Kvantitativ metod från början. Lund: Studentlitteratur. Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter (1989). [Hämtad 2008-11-24]

http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/020521/a2fe55424340e999a

ed047eb281537d7/fn_891120.pdf

Gilje, Nils & Grimen, Harald (1992): Samhällsvetenskapernas förutsättningar. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.

Jonstoij, Tove & Tolgraven, Åsa (2001): Hundra sätt att tänka. Om Reggio Emilias

pedagogiska filosofi. Stockholm: Sveriges Utbildningsradio AB.

Lenz Taguchi, Hillevi (1997): Varför pedagogisk dokumentation? Om barnsyn, kunskapssyn

och ett förändrar förhållningssätt till förskolans arbete. Stockholm: HLS Förlag.

Lpfö 98, Läroplanen för förskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Nationalencyklopedin (1995): Ordbok 1, A-HZ. Höganäs: Språkdata, Göteborg och bokförlaget bra böcker AB.

Nationalencyklopedin (1995): Ordbok 2,HÅ-REKO. Höganäs: Språkdata, Göteborg och bokförlaget bra böcker AB.

Nilsson, Lennart (2000): Porträtt/Loris Malaguzzi. Tidningen förskolan, 2000(4), s 48- 53. Reggio Emilia institutet. http://www.reggioemilia.se/reggio_i_sverige.htm [Hämtad 2008-11- 17].

Reggio Emilia institutet. http://www.reggioemilia.se/pedagogkurs0506.htm [Hämtad 2008- 11-17]

Repstad, Pål (2007): Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Trost, Jan (1993/1997): Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur. Vetenskapsrådet (2001): Forskningsetiska principer.

http://www.vr.se/download/18.427cb4d511c4bb6e38680002601/forskningsetiska_principer_f ix.pdf. [Hämtad 2008-11-13].

von Wright, Moira (2000): Vad eller vem? En pedagogisk rekonstruktion av G H Meads teori

om människors intersubjektivitet. Göteborg: Didalos AB.

Wallin, Karin 1982: Ett barn har hundra språk. Stockholm: Sveriges Utbildningsradio AB. Åberg, Ann & Hillevi, Lenz Taguchi (2005): Lyssnandets pedagogik- etik och demokrati i

Bilaga 1

Brev till förskolorna

Hej!

Vi heter Christine och Maria och är två lärarstudenter från Örebro universitet. Just nu läser vi Pedagogik med didaktisk inriktning C som är vår sjunde och sista termin. Under denna kurs ska vi skriva ett examensarbete på 15hp (10veckor).

Reggio Emilia och barns delaktighet har under studietiden intresserat oss, därför har vi tagit detta tillfälle till akt att fördjupa våra kunskaper. Syftet med arbetet är att analysera Reggio Emilia filosofins syn på barns delaktighet i förskolan.

För att kunna svara på vårt syfte har vi tänkt göra intervjuer. Vi planerar att göra 5-6 intervjuer med barnskötare/förskollärare som arbetar i en Reggio Emilia- inspirerad förskola. Vi vore väldigt tacksamma om ni har möjlighet att medverka i vår studie, men deltagandet är naturligtvis frivilligt. Intervjuerna kommer att behöva genomföras under veckorna 45-46. Vi hoppas att detta är möjligt! Tiden för intervjuerna beräknar vi till ca 45min/tillfälle.

De forskningsetiska principerna kommer att tillämpas vilket innebär att ni som blir intervjuade har rätt att avbryta er medverkan under pågående process, er medverkan är anonym till namn, förskola samt kommun. Vi önskar använda bandspelare vid intervjuerna för att underlätta vårt arbete. Detta kommer endast att ske med er tillåtelse, annars används anteckningar. Efter att examensarbetet blivit godkänt kommer all insamlad information att förstöras.

Ni är varmt välkoma att höra av er till oss med frågor och synpunkter. I annat fall kommer vi att kontakta er i slutet av v 44/ i början av vecka 45.

In document Att vara en del av förskolan : Om barns delaktighet i den Reggio Emilia- inspirerade förskolan (Page 32-43)