ÖREBRO UNIVERSITET
Akademin för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap
Huvudområde: pedagogik
___________________________________________________________________________
Att vara en del av förskolan
Om barns delaktighet i den Reggio Emilia- inspirerade
förskolan
Christine Sederström & Maria Simonsson
Pedagogik med didaktisk inriktning C
Examensarbete, 15 högskolepoäng
Höstterminen 2008
Förord
Vi vill framföra ett stort tack till alla som hjälpt och stöttat oss under höstens skrivande av vårt examensarbete. Framförallt vill vi rikta vårt tack till alla de pedagoger som har visat intresse för vår studie och tagit sig tid för att medverka vid våra intervjuer.
Ett speciellt tack till vår handledare Karin Engström som med stort engagemang har hjälpt oss under skrivprocessens gång. Till sist vill vi tacka Amanda Edin och Emma-Lisa Hallberg som har fungerat som kritiska vänner.
Tack!
Örebro december 2008 Christine & Maria
Sammanfattning
Syftet med vårt examensarbete är att analysera Reggio Emilia- filosofins pedagogiska syn på barns delaktighet i förskolan. Studien är uppbyggd av tre olika moment bestående av en analys av delaktighet, Reggio Emilia- filosofins syn på delaktighet samt kvalitativa intervjuer. Delaktighet är ett svårdefinierat begrepp som behöver analyseras för att få en förståelse för dess innebörder. Eftersom Lpfö 98 ska styra Sveriges förskoleverksamhet är den vår mest centrala utgångspunkt i begreppsanalysen. Begreppsanalysen utgår även bland annat från John Deweys (1916/1997) tankar om lärandet samt Moira von Wrights (2000) punktuella- och relationella perspektiv med intersubjektiviteten i fokus. För att fånga barns delaktighet i Reggio Emilias pedagogiska filosofi har vi utgått från att delaktighet uttrycks genom barnsyn, demokrati, pedagogisk dokumentation samt miljö. Efter genomförd studie har vi funnit att delaktighet kommer till uttryck genom pedagogernas människosyn, pedagogernas barnperspektiv, barns valmöjligheter, kommunikation, dokumentation och reflektion, åldershomogena grupper, tillgänglighet i miljön, miljön som den tredje pedagogen, ett aktivt lyssnande samt barngruppens betydelse. Inom Reggio Emilias pedagogiska filosofi har barns delaktighet stor betydelse för förskolans verksamhet.
Innehållsförteckning
KAPITEL 1. INLEDNING ... 4
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 5
BEGREPPSFÖRKLARING ... 5
KAPITEL 2. DELAKTIGHET... 6
ANALYS AV BEGREPPET DELAKTIGHET ... 6
Läroplanen - en central utgångspunkt ... 7
Barns lärande och erfarenheter ... 8
Det punktuella- och det relationella perspektivet ... 9
Det sociala samspelet ... 10
Nationalencyklopedin ... 11
Vår definition av delaktighet ... 11
KAPITEL 3. REGGIO EMILIA ... 13
BÖRJAN PÅ NÅGOT NYTT ... 13
Loris Malaguzzi (1921-1994) ... 13
REGGIO EMILIA- PEDAGOGIKENS INTÅG I SVERIGE ... 14
REGGIOS SYN PÅ DELAKTIGHET ... 15
Barnsyn ... 15 Demokrati ... 15 Pedagogisk dokumentation ... 16 Miljö ... 16 Sammanfattning ... 17 KAPITEL 4. METOD ... 18 KVALITATIV METOD ... 18
Forskningens pålitlighet och giltighet ... 19
Pilotintervju ... 19 URVAL ... 20 GENOMFÖRANDET AV INTERVJUERNA... 20 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT FÖR INTERVJUERNA ... 22 BEARBETNING AV INTERVJUMATERIAL ... 22 KAPITEL 5. RESULTAT ... 24 PRESENTATION AV DATA ... 24
PEDAGOGERNAS SYN PÅ BEGREPPET DELAKTIGHET ... 24
Barnsyn ... 25 Demokrati ... 26 Pedagogisk dokumentation ... 27 Miljö ... 29 Sammanfattning ... 30 ANALYS ... 31
ANALYS AV BEGREPPET DELAKTIGHET ... 31
Barnsyn ... 31 Demokrati ... 32 Pedagogisk dokumentation ... 33 Miljö ... 34 Slutsats av analysen ... 35 KAPITEL 6. DISKUSSION ... 37 REFERENSER ... 39 BILAGA 1 BILAGA 2
4 KAPITEL 1
Inledning
Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98) skall arbetslaget ”ta vara på barns vetgirighet, vilja och lust att lära samt stärka barns tillit till den egna förmågan” (s 10). Detta för att barnens tid på förskolan ska kunna bli så meningsfull och lärorik som möjligt. När förskolan fick en egen läroplan 1998, bidrog det till att förskolan blev en del av utbildningssystemet för barn och ungdom. I läroplanen betonas vikten av barnens delaktighet och inflytande: ”De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten” (s 10). Genom att ta till vara på barnens intressen och behov utvecklas ett meningsfullt lärande i förskolan, något som understryks av läroplanen.
Det vi vill lyfta i detta arbete är barns delaktighet i förskolan. Enligt Lpfö 98 ska förskolan formas efter alla barns individuella förutsättningar. 1989 skrev Sverige under FN:s konvention
om barnets rättigheter och den ska liksom Lpfö 98 ligga till grund för förskolans verksamhet.
Konventionen betonar att barnets åsikter och yttranden ska respekteras av alla vuxna. Vi kan se att både läroplanen och barnkonventionen betonar barns delaktighet i förskolan. För att närma oss begreppet delaktighet har vi valt att avgränsa studien till att belysa barns delaktighet ur Reggio Emilias pedagogiska filosofi. En av filosofins grundtankar är att se barnet som medkonstruktör, vilket leder till att barnet blir delaktig i verksamheten. Filosofin har även fångat vårt intresse då det är en filosofi som blivit mer och mer populär i de svenska förskolorna (Reggio Emilia institutet). Den pedagogiska filosofin kommer från Reggio Emilia som är en stad i norra Italien. Filosofin började ta form efter andra världskriget, där en man vid namn Loris Malaguzzi var den drivande kraften i arbetet med att utveckla synen på det kompetenta barnet (Annika Claesdotter 2000). Malaguzzi beskriver barnet i hans dikt om barnets hundra språk:
Ett barn är gjort av hundra. Barnet har hundra språk hundra händer hundra tankar hundra sätt att tänka, att leka och att tala på hundra alltid hundra sätt att lyssna att förundras att tycka om hundra lustar att sjunga och förstå hundra världar att uppfinna hundra världar att drömma fram. Ett barn har hundra språk(och därtill hundra hundra hundra) men berövas nittionio. Skolan och kulturen skiljer huvudet från kroppen. […] (Jonstoij, Tove & Tolgraven, Åsa 2001, s 53).
5
Som nämndes ovan har alla förskolor en läroplan som ska ligga till grund för verksamheten. Läroplanen betonar inflytande och delaktighet, men hur ser det ut i dagens Reggio Emilia- inspirerade förskolor? Målet med denna studie är att synliggöra hur barns delaktighet tar sig uttryck i den Reggio Emilia- inspirerade förskolan.
Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att analysera Reggio Emilia- filosofins pedagogiska syn på barns delaktighet i förskolan. För att svara på vårt syfte ställer vi oss följande fråga:
Hur kommer barns delaktighet till uttryck i den Reggio Emilia- inspirerade förskolan?
För att uppnå vårt syfte är studien uppbyggd av tre moment kring delaktighet. Vi börjar studien med att analysera begreppet delaktighet utifrån valda texter. Sedan presenteras Reggios syn på delaktighet utifrån litteratur. Det tredje och sista momentet består av kvalitativa intervjuer i förskolan.
Begreppsförklaring
Reggio- När vi i fortsättningen skriver om Reggio Emilias pedagogiska filosofi kommer den
att anges som Reggio. Reggio är en förkortning som används i både samtal och i litteraturen om Reggio Emilias pedagogiska filosofi.
Pedagog- Vi gör ingen skillnad på förskollärare och barnskötare i detta arbete, utan vi
6 KAPITEL 2
Delaktighet
I detta kapitel kommer vi att analysera begreppet delaktighet utifrån förskolans styrdokument, John Deweys och Moira von Wrights teorier samt några empiriska studier rörande barns och ungdomars delaktighet. Därefter ger vi vår egen definition av begreppet delaktighet.
Analys av begreppet delaktighet
Eftersom vårt syfte med studien är att analysera Reggio Emilia- filosofins pedagogiska syn på barns delaktighet i förskolan, behöver vi göra en analys av begreppet delaktighet. Detta för att få en förståelse för vad begreppet delaktighet kan innebära. Utifrån vår tolkning av begreppsanalysen gör vi därefter en definition av delaktighet, för att använda som utgångspunkt i analysen av resultatet. För att kunna definiera delaktighet har vi använt oss av Läroplanen för förskolan (Lpfö 98), FN:s konvention om barnets rättigheter (1989), Ds
2003:46 Var-dags-inflytande i förskola, skola och vuxenutbildning; en undersökande rapport
om det finns möjlighet ”till utökat och reellt barn-, elev- och föräldrainflytande i förskola, fritidshem, skola och vuxenutbildning” (s 1). Dessa dokument anser vi har stor relevans för studien då syftet är att analyser delaktighet i förskolan.
Analysen innefattar även John Deweys (1997) tankar om delaktighet, Moira von Wrights (2000) punktuella- och relationella perspektiv tolkat utifrån GH Meads teorier om människors intersubjektivitet, Elisabeth Arnérs (2006) forsknings om barns inflytande i förskolan samt Karin Engströms (2008) resonemang kring begreppet delaktighet. Vi har även valt att redogöra för betydelsen av inflytande och delaktighet i Nationalencyklopedins ordbok (1995). Utifrån dessa texter följer nedan ett resonemang kring delaktighet. Våra referenser använder sig av både inflytande och delaktighet med varierande innebörder. Det någon ser som inflytande kan en annan ange som delaktighet.
Både Arnér (2006) och Engström (2008) belyser svårigheter med att definiera begreppen inflytande och delaktighet. Arnér (2006) problematiserar barns inflytande i förskolan. Hon poängterar att delaktighet och inflytande i förskolan är två begrepp som kan vara svåra att definiera och skilja på i dess betydelser, beroende på att begreppen inte har en uttalad
7
definition utan är tolkningsbara i sammanhanget. Engström (2008) poängterar också svårigheten med delaktighetens definition. Hon skriver att: ”Det är dock sällan som delaktighet definieras, vilket innebär att det kan ha olika innebörder och abstraktionsnivåer beroende på sammanhang” (Engström 2008, s 25).
Läroplanen - en central utgångspunkt
Lpfö 98 ska ligga till grund för Sveriges förskoleverksamhet, därav är den vår mest centrala utgångspunkt. I läroplanen betonas ett demokratiskt arbetssätt, där både inflytande och delaktighet används. Läroplanen beskriver begreppet inflytande för att förklara barns medverkan i förskolans verksamhet. Med delaktighet däremot betonas barns ”delaktighet och tilltro till den egna förmågan”, ”delaktighet i andras kultur” samt ”förstå sin delaktighet i naturens kretslopp” (Lpfö 98, s 4, s 5, s 7). I avsnittet 2.3 Barns inflytande framhävs barnets förberedelser ”för delaktighet och ansvar och för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle” (Lpfö 98, s 11).
I Lpfö 98 präglas innehållet av barns delaktighet genom att utgå från den enskilda individens intresse, nyfikenhet samt att låta barnens initiativförmåga påverka verksamheten. Vidare skrivs: ”De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten” (Lpfö 98, s10). Barnen ska få ta ansvar för sig själva men även för barngruppens gemenskap. De ska även få möjlighet att ”påverka verksamhetens innehåll och arbetssätt och delta i utvärderingen av verksamheten” (Lpfö 98, s 11).
Att ge barnen inflytande i förskolan är enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (1989) en mänsklig rättighet. Alla vuxna är skyldiga att följa dess förordningar i möten med barn och de ska värna om barnets bästa och barnet ska alltid sättas i främsta rummet. I barnkonventionen står det att alla barn fritt ska få uttrycka sina egna tankar och åsikter efter mognad och ålder. Vi tolkar FN:s konvention om barnets rättigheter (1989) som att förskolans verksamhet ska formas efter barngruppens erfarenheter, åsikter och intresse.
Då Lpfö 98 och FN:s konvention om barnets rättigheter (1989) bör ligga till grund för förskolans verksamhet har barns möjligheter till delaktighet i förskolan undersökts i rapporten
8
demokratiuppdraget som en utgångspunkt för fostran av barn i förskolan och anger inflytande som en del i det. Inflytandet handlar om barnets rätt till att kunna påverka både sin egen situation och förskolans verksamhet. Vidare kan läsas att vid arbete med barn måste pedagogerna inta ett barnperspektiv. Med detta menas att pedagogen måste se till det individuella barnets förutsättningar och intressen och inte utgå från något som pedagogen tror sig veta vara bäst för barnet. Pedagogen måste därför vara medveten om hon/han utgår från
sitt barnperspektiv eller från barnets perspektiv. Pedagogerna behöver alltså sätta sig in i
barnets individuella perspektiv för att kunna ta tillvara på barnets intresse och erfarenheter, vilket framgår av citatet nedan:
I förskolan skall barn tillsammans med andra barn och vuxna aktivt delta i beslut som rör den pedagogiska miljöns utformning, tillsammans diskutera regler för trivsel och samvaro, välja tema, medverka i utformningen av temats innehåll och ha möjlighet att välja mellan olika aktiviteter och material (Utbildningsdepartementet 2003, s 12).
Vår sammanfattning av Lpfö 98, barnkonvention och den undersökande rapporten om barns delaktighet tolkar vi som att barnen ska ha stor delaktighet både i verksamhetens utformning som i sitt eget lärande. Verksamheten ska utgå från både barnets individuella förutsättningar och från barngruppens. Pedagogernas förhållningssätt är betydelsefullt i mötet med barnen då de ska respektera deras åsikter och tillsammans forma verksamheten utifrån barnens intressen och nyfikenhet.
Barns lärande och erfarenheter
Lärandet sett ur ett pragmatiskt perspektiv är enligt John Dewey (1916/1997) föränderligt. Han menar att barns behov och intressen bör ligga till grund för kunskapsutvecklingen. Deweys (1916/1997) tankar om lärandet har fått uttrycket learning by doing som betyder lärande genom praktiskt arbete. Med detta menar han att färdigheter och sysselsättning är av stor vikt vid lärandet. Det ska inte finnas färdiga slutresultat för barnen att sträva mot utan alla barn ska få sträva mot sina egna uppsatta mål. Detta betyder att lärandet ger resultat i utvecklingen och det viktiga i lärandet är processen. Han liknar det vid sandkorn i öknen som med hjälp av vinden förändrar sina positioner, men aldrig kommer till en slutposition.
9
Inom pragmatismen ses erfarenhet som något betydelsefullt. Erfarenheterna behövs för att reflektera kring sina kunskaper. Barns erfarenheter har betydelse för utformningen av verksamheten (von Wright 2000). Erfarenheter i sin tur skapas i en ”… relation i vilken
mening skapas” (von Wright 2000, s 45). Mening är alltså något som skapas i relationer med
andra och den är unik och betydelsefull för varje möte. Det är i de meningsfulla relationerna som erfarenheterna skapas. Människan befinner sig alltid i en erfarenhetsprocess och det är erfarenheterna som utgör grunden för reflektion (von Wright 2000). Barn i förskolan ingår dagligen i ett socialt samspel där erfarenheter utbyts. Det är i dessa möten med andra som individernas kunskaper utvecklas.
Det punktuella- och det relationella perspektivet
von Wright (2000) beskriver två perspektiv att se människan på, det punktuella och det relationella. Det punktuella perspektivet ser människan som en enskild individ oberoende av samspelet med sin omgivning. Människan ses som ett fristående subjekt. Till skillnad från det punktuella perspektivet är det relationella fokuserat på människan i samspel med andra. Relationen mellan människor ses då som en central och viktig del (von Wright 2000). Delaktighet sett ur ett punktuellt perspektiv tolkar vi som barns delaktighet i sin egen lärandeprocess. Här är det individens egenskaper och kunskaper som sätts i fokus. Sett ur ett relationellt perspektiv ser vi delaktigheten som en social process, där barn och vuxna lär i interaktion med varandra.
Det är i det sociala samspelet som individens egen subjektivitet formas, men i möten med andra uppstår inter- subjektiviteten. Intersubjektiviteten kan inte ses som ett enskilt fenomen utan finns endast i samspel med andra (von Wright 2000). Med intersubjektivitet menas ”… att deltagarna i en interaktionssituation möts i kommunikation och delar en verklighet som kommer till dem ur detta möte” (von Wright 2000, s75). Med detta menar von Wright (2000) att intersubjektiviteten ses som meningsskapande. Den behöver även hållas levande, den ska vara en oändlig process. Individens utveckling och lärande formas av intersubjektiviteten (von Wright 2000). ”Enskilda individer äger inte ett medvetande eller ett själv som det en gång för alla bär med sig, utan denna ››självbildningsprocess›› är ständigt pågående och föränderlig, och människor är ständigt i varande” (von Wright 2000, s 76).
10
Både Arnér (2006) och Engström (2008) diskuterar begreppen inflytande respektive delaktighet utifrån Moira von Wrights relationella perspektiv. Arnérs (2006) tolkning av det relationella perspektivet innefattar människors relationer och samspel med varandra. ”Det relationella perspektivet visar att det unika hos människor framträder i möten mellan oss”(Arnér 2006, s 40). Inflytande förklarar Arnér (2006) med ”… att barnen ska ges möjlighet att påverka sin egen vardag på ett påtagligt sätt. Det innebär att pedagogerna i långa stycken ska kunna utveckla sin planering av innehållet i förskolan utifrån barnens idéer och initiativ” (Arnér 2006, s 26). Begreppet delaktighet däremot tolkar hon som att det redan är något förutbestämt som barnen ses som deltagande i. Barns delaktighet påverkas av olika faktorer som enligt henne är pedagogernas barnsyn, synen på demokrati samt kommunikationen i förskolan. Engström (2008) i sin tur tolkar begreppet delaktighet som något som framträder genom ”… kommunikation, relationer och möten mellan människor” (Engström 2008, s 39). Vidare tolkar hon delaktighet som ett intersubjektivt fenomen, där sociala relationer präglas av meningsfullhet och gemensamma erfarenheter. Ur det resonemanget ser Engström (2008) delaktighet som något som skapas i interaktion med andra och där frågor om livssituationen blir betydelsefull. Delaktighet enligt henne handlar inte enbart om närvaro eller aktivitet. Engströms (2008) tolkning av delaktighet skiljer sig från Arnérs (2006) då hon framhäver mötets betydelse för att kunna skapa delaktighet. Vi tolkar deras tankegångar runt begreppen så som att Engströms (2008) tankar om delaktighet kan liknas vid Arnérs (2006) syn på inflytande. Arnérs (2006) förklaring av delaktighet skiljer sig markant från Engströms (2008) då hon menar att delaktighet är något förutbestämt. Dock ses relationer och kommunikation som centrala delar i deras begreppsförklaringar.
Det sociala samspelet
Dewey (1916/1997) ser utbildning som något socialt som ska vara demokratiskt. Det handlar om en tro på kontinuerligt växande av barns utveckling och för att nå dit behövs de rätta verktygen. Barn behöver få delaktighet i verksamheten för att forma den efter sina intressen och erfarenheter. Det viktiga i utformningen är att det finns en mening med verksamheten. Barn lever i nuet och det är barns nyfikenhet här och nu som ska tas till vara på och forma verksamheten, för att förbereda dem för framtiden. Barns handlingar ska styras av deras motivation inom ett intresseområde (Dewey 1916/1997). Dewey (1916/1997) menar att detta bidrar till att barnen behöver stanna upp, se och lyssna för att utföra intelligenta handlingar.
11
Verksamheten ska inte styras av färdiga mål där barnens intelligens och förmågor inte utmanas. I en sådan miljö blir barnen inte delaktiga. Deweys (1916/1997) starka tro på barnet visas i hans uttalande om att respektera barnet:
Respektera barnet, respektera det utan gräns, men respektera också er själva. De två avgörande punkterna i en pojkes uppfostran är att bevara hans natur och att träna bort allt annat och att bevara hans natur men hämma hans uppror, dumheter och intriger, att bevara hans natur och rusta den
med kunskap med just den inriktningen den själv anvisar (Dewey 1916/1997, s 90).
Dewey (1916/1997) poängterar att kommunikationen är en viktig faktor i människors delaktighet. Han menar att människor som lever tillsammans har något gemensamt och det gemensamma delas genom kommunikationen. Vidare förklarar han att i kommunikation om det gemensamma skapas ett samspel utifrån sociala relationer. Men:
Det är inte bara så att socialt liv är detsamma som kommunikation, utan all kommunikation (och därmed allt verkligt socialt liv) är bildande. Att kommunicera med sin omgivning innebär att man får en utvidgad och förändrad erfarenhet. Man får del av vad andra har tänkt och känt, och påverkas, på ett eller annat sätt, av detta. Inte heller den man kommunicerar med förblir opåverkad (Dewey 1916/1997, s 39).
Nationalencyklopedin
I ovanstående resonemang analyseras innebörden av begreppet delaktighet respektive inflytande samt dess definitionssvårigheter. Vi har dock valt att ta med Nationalencyklopedins (1995) definition för att få en förklaring till vad orden kan betyda. Där definieras delaktighet och inflytande således:
Delaktighet – aktiv medverkan
Inflytande – (permanent) möjlighet att påverka viss utveckling
Vår definition av delaktighet
Utifrån resonemanget i kapitel 2 har vi definierat begreppet delaktighet. Med delaktighet menar vi att verksamheten ska utgå från barnets intresse, nyfikenhet, erfarenhet, behov och initiativförmåga. Verksamheten ska därefter formas i samspel mellan barn - barn och barn -
12
vuxna och tillsammans ska beslut om vardagen fattas. Barn ska även vara delaktiga i sin egen utveckling. Detta för att de ska bli medvetna om sina kunskaper och sin betydelse för gruppen. Genom ett uppmärksammat bemötande av pedagogen stärks barnets tro på sig själv.
För att delaktighet ska vara möjligt i praktiken måste det enligt oss finnas en tro på barnet från pedagogens sida. Pedagogen måste dessutom våga släppa sin maktroll som den vanligtvis har i jämförelse med barn, eftersom vuxna är större till växten och har mer livserfarenhet. Med att släppa maktrollen, menar vi inte att de vuxna ska ge efter på allt och låta barnen göra som de vill. Delaktighet för oss handlar om ett ömsesidigt samspel där både barn och pedagoger kan ge och ta av varandra. För att barnet ska få en meningsfull vardag behöver pedagogen få mer kunskap om barnets värld och det är av stor vikt, anser vi, att den vuxne ser ur barnets perspektiv. Det handlar om att föra en dialog med barnet, där erfarenheter byts med varandra.
13 KAPITEL 3
Reggio Emilia
I detta kapitel följer en presentation av Reggio Emilia- filosofin för att ge en förklaring till dess innebörder samt dess pedagogiska tankar. Sist i kapitlet redogörs för Reggios syn på delaktighet.
Början på något nytt
Efter andra världskrigets slut 1945 började Reggio Emilia- filosofins pedagogik att formas. Det var föräldrarna i byn Cella strax utanför staden Reggio Emilia i norra Italien som tog initiativet till att bygga en ny förskola. För dem var barnen framtiden och de ville ge dem skydd och omsorg (Gunilla Dahlberg & Gunnar Åsén 2005).
Loris Malaguzzi, som då var folkskollärare, hörde rykten om engagemanget kring den nya förskolan och tog sin cykel till byn Cella för att se det omtalade arbetet. Föräldrarna ville att förskolan skulle vila på en demokratisk grund och att synen på barnen skulle präglas av att barn kan tänka och handla själva (Dahlberg & Åsén 2005).
Loris Malaguzzi (1921-1994)
Loris Malaguzzi var eldsjälen och en stor inspiratör i arbetet med Reggio Emilia (Barsotti 2005). Han arbetade som chef för den kommunala barnsomsorgen ända till sin pension 1985 och därefter som konsult i verksamheten. Han vistades mer på förskolorna än på sitt kontor, vilket säger en del om hur han var som person (Lennart Nilsson 2000). Malaguzzi skrev aldrig någon bok om sina pedagogiska tankar och idéer, han var rädd för att denna syn då inte skulle vidareutvecklas. Det finns alltså inte några bestämda pedagogiska mönster eller någon metod att följa i Reggio utan: ”Pedagogiken måste hela tiden kunna omprövas utifrån det konkreta” (Göran Brulin & Birgitta Emriksson 2005, s 21). Malaguzzi ansåg att den pedagogiska idén inte kan hållas vid liv utifrån ett teoretiskt sätt utan är något som hela tiden måste underhållas och utvecklas. Däremot finns många av hans föreläsningar bevarade och dessa används som en stor inspirationskälla än idag (Brulin & Emriksson 2005).
14
Malaguzzi ansåg att de vuxna ska fokusera på barns kompetenser och ta tillvara på dessa. Kompetenser förklarar han på följande vis: ”Kompetens är inte lika med skicklighet. Skicklighet, det är bara förmågan att utföra någonting. Kompetensen är något mycket vidare, det har en mycket större mening” (Barsotti 2005, s 62). Med detta menar han att skolans värld ofta har en färdig och utarbetad mall för hur barnens resultat ska bli istället för att ta tillvara på barns kompetenser och låta kreativiteten flöda (Barsotti 2005).
Malaguzzi värnar om att se barnet! (Nilsson 2000) Han ger tre förklaringar till olika sätt att se barn. Dessa är Det sovande och fattiga barnet – en tom container, Det vakna men fattiga
barnet – som styrs utifrån samt Det rika barnet – med både kraft och resurser i sig självt
(Dahlberg & Åsén 2005). Det är Det rika barnet som, enligt honom, ska synas i förskolan och med ett sådant barn får man rika pedagoger och rika föräldrar (Dahlberg & Åsén 2005). Under en av sina föreläsningar förklarade han sin vision om bilden av barnet i förskolan.
Varje barn som föds är en utmaning och ett frågetecken. Det kan växa på hundra olika sätt, ingen vet vart det kan gå, men det innehåller möjligheten att bli något annorlunda än vad vi känner till./…/ Vi måste kunna visa för oss själva att det rika barnet verkligen finns, att det inte bara är någon teoretisk modell, men vi måste även kunna visa det för andra. (Loris Malaguzzi, föreläsning november 1993) (Dahlberg & Åsén 2005, s 197).
Reggio Emilia- pedagogikens intåg i Sverige
Reggio togs till Sverige 1978 efter att Anna Barsotti och Karin Wallin besökt Reggio Emilias förskolor. Resan gjorde starka intryck på dem båda, vilket bidrog till att de ville dela med sig av sina nya erfarenheter. 1981 sattes en utställning upp på Moderna museet i Stockholm med titeln Ett barn har hundra språk (Tolstoij & Tolgraven 2001). Genom denna utställning kom nästan 90 000 svenskar i kontakt med Reggio och Sverige blev ett av de första länderna att anamma pedagogiken (Dahlberg & Åsén 2005). 1986 utfördes ytterligare en utställning på Moderna museet vid namn Mer om hundra språk. Den utställningen fokuserade på barns olika uttrycksformer. Utställningen intresserade många av landets pedagoger och föräldrar, och har lett till att över 3000 svenskar rest till Reggio Emilia för att på plats inspireras av arbetssättet (Tolstoij & Tolgraven 2001). Efter utställningarna bildades 1992 Reggio Emilia institutet, ett institut vars främsta syfte är att fungera som ett nätverk för pedagogers inspiration av Reggio (Reggio Emilia institutet).
15
Reggios syn på delaktighet
Utgångspunkten i Reggio är att se det rika barnet och att alla barn är intelligenta. Barnet ska vara en medkonstruktör i sitt lärande och i den dagliga verksamheten. Det är kommunikationen som är den centrala delen i barns lärande. Inom Reggio talas det om barnets hundra språk och genom att kommunicera blir barnen delaktiga i sitt eget och andras lärande (Birgitta Dahlberg, Peter Moss & Allan Pence 2001). ”Personalen i Reggio vill ha ett barn som är aktiv interagerande, inte passivt mottagande” (Dahlberg mfl 2001, s 92). Precis som barnen ska ses som forskande medkonstruktörer måste även pedagogen inta en roll som medforskande, vilket innebär att hela tiden vilja vidareutveckla sina kunskaper tillsammans med barnen (Ann Åberg & Hillevi Lenz Taguchi 2005).
Barnsyn
Det är viktigt att som pedagog vara medveten om sin egen syn på barn eftersom det påverkar mötet och förhållningssättet till dem. Hur vi ser barnet påverkar verksamhetens innehåll och utformning (Åberg & Lenz Taguchi 2005). ”Vi har alla en barnsyn, en medveten eller en omedveten. Hur det än är med medvetenheten om vilken barnsyn jag har, kommer min barnsyn att påverka mitt sätt att förhålla mig till barnen” (Åberg & Lenz Taguchi 2005, s 59). Vidare menar författarna att för att skapa delaktighet i verksamheten krävs att man som pedagog har en barnsyn som innebär att respektera och lyssna på vad barnen har att säga.
Demokrati
Begreppet demokrati är inom Reggio starkt förknippat med delaktighet. För att barnen ska förstå innebörden av ett demokratiskt förhållningssätt måste man som pedagog ha en stark tilltro på barnens egen förmåga (Åberg & Lenz Taguchi 2005). ”Att skapa en förskola som bygger på demokrati och delaktighet handlar inte om att alla får göra som de själva vill utan om att ge utrymme för att tänka fritt och respektera allas olika åsikter” (Åberg & Lenz Taguchi 2005, s 65). I en demokratisk förskola är betydelsen av delaktighet att som pedagog respektera och lyssna på barnens tankar. Barnen ska även ges möjlighet att lyssna på och respektera varandra (Åberg & Lenz Taguchi 2005).”Hur barnen blir delaktiga beror på hur vi vuxna ger dem möjligheten” (Åberg & Lenz Taguchi 2005, s 70).
16 Pedagogisk dokumentation
Ett betydande arbetssätt som används är den pedagogiska dokumentationen som ger barnen en stor möjlighet till deltagande och reflektion i sitt lärande. Barnen kan då genom att kommunicera tillsammans med pedagogen kring sina erfarenheter och kunskaper bli delaktiga i sin egen lärandeprocess (Dahlberg mfl 2001). Åberg och Lenz Taguchi (2005) skriver: ”… dokumentationsarbetet kan hjälpa oss att göra lyssnandet synligt och därmed också ge möjlighet att skapa en verksamhet som bygger på allas delaktighet” (s 17). Genom att arbeta med pedagogisk dokumentation fångas barnens lärandeprocess och förståelser för hur barnen lär. Vidare menar författarna att genom att låta dokumentationen vara ett underlag till reflektion fångas ytterligare viktiga aspekter för det fortsatta lärandet (Åberg & Lenz Taguchi 2005). ”Genom att knyta samman teori och praktik har förskolläraren möjlighet att bli delaktig i producerandet av ny kunskap kring barns kunskapssökande” (Lenz Taguchi 1997, s 70).
Miljö
Reggios sätt att se på barnen som forskande och medkonstruktörer i ett socialt sammanhang skapar betydelser för hur den pedagogiska miljön i förskolan utformas (Dahlberg & Åsén 2005). Det innebär: ”… att skapa förutsättningar för lärande genom att arrangera sammanhang och miljöer, där individen aktivt kan tillägna sig kunskaper och där kunskap ses som en process snarare än produkt” (Dahlberg & Åsén 2005, s 202). För att denna miljö ska kunna utformas måste både barn och vuxna vara delaktiga och tillsammans skapa innehållet. Denna typ av miljö måste även kunna stödja både barn och pedagoger i sitt lärande och forskande. Inom Reggio brukar miljön i förskolan benämnas som ”den tredje pedagogen”. Genom att bygga upp utmanade miljöer som inspirerar till att känna och tänka men framförallt till att handla skapas förutsättningar för ett aktivt forskande och lärande. Miljöerna ska även präglas av barnens kreativitet, intresse och drivkraft, vilket då innebär att miljön måste förändras beroende på vilken barngrupp som vistas i den (Dahlberg & Åsén 2005).
Det är först när vi lyssnar på det barnen tänker och gör som vi kan skapa en meningsfull miljö som väcker barnens lust och nyfikenhet att söka kunskap i dialog med varandra. Vårt medvetna lyssnande är en förutsättning för att barnen ska kunna vara delaktiga i att forma miljön i sin egen vardag (Åberg & Lenz Taguchi 2005, s 33).
17 Sammanfattning
Reggio Emilias pedagogiska filosofi började ta form efter andra världskrigets slut 1945. Förskolan skulle ta tillvara på barnens egna tankar och idéer samt vila på en demokratisk grund. Loris Malaguzzi var mannen med den drivande kraften och han betonade vikten av det kompetenta barnet. Efter att vi tagit del av litteraturen vi redogjort för i kapitlet har vi tolkat att delaktighet inom Reggio kommer till uttryck genom barnsyn, demokrati, pedagogisk dokumentation samt miljö.
18 KAPITEL 4
Metod
För att uppnå vårt syfte med att analysera Reggios syn på barns delaktighet i förskolan är studien uppbyggd av tre moment kring delaktighet. Studien inleddes med att analysera begreppet delaktighet utifrån valda texter. Därefter presenterades Reggios syn på delaktighet, då delaktighet kommer till uttryck i fyra områden; Barnsyn, Demokrati, Pedagogisk
dokumentation och Miljö. Eftersom vår frågeställning är att se hur barns delaktighet kommer
till uttryck i Reggio, har vi även samtalat med verksamma pedagoger för att fånga deras bild av barns delaktighet utifrån de ovanstående fyra områdena.
Kvalitativ metod
Eftersom vår studie syftar till att ge en förståelse till hur barns delaktighet i förskolan kommer till uttryck i Reggio har vi valt att använda oss av en kvalitativ metod som studerar en eller några få miljöer utifrån dess helhet. Denna metod skiljer sig från den kvantitativa metoden som bygger på en bredare undersökning där de vanligaste metoderna är enkät- och intervjuundersökningar (Pål Repstad 2007). Då vi inte har något syfte med att göra några slags mätningar i vår studie är den kvantitativa metoden utesluten. Valet av kvalitativ metod stärker vi med Repstads (2007) förklaring av metoden: ”Kvalitativa metoder handlar om att karaktärisera. Själva ordet ”kvalitativ” står ju för kvaliteter, det vill säga egenskaper eller framträdande drag hos ett fenomen” (s 13).
Genom att använda en kvalitativ forskningsintervju utvecklas nya kunskaper i samspelet mellan intervjuare och intervjupersoner (Repstad 200). Enligt Repstad (2007) är det möjligt att fånga ”the actor’s point of view” (s 17) med den kvalitativa intervjumetoden. Med det menar han att intervjuaren får ta del av informantens perspektiv i frågan, istället för att ge honom/henne förutbestämda svarsalternativ. De kvalitativa intervjuerna uppmuntrar till samtal mellan forskare och informant samt är flexibla då följdfrågor är välkomna (Repstad 2007).
Den kvalitativa intervjun har ingen strikt struktur utan präglas av öppna frågor där följdfrågor ger en möjlighet till djupare förståelse av sammanhanget. Intervjufrågorna är inte formulerade
19
i förväg utan är istället utformade som en handledning (Repstad 2007). ”Meningen är enbart den att intervjuhandledningen eller frågeschemat ska fungera som en minneslista så att man får med de ämnesområden som ska täckas” (Repstad 2007, s 86). Vår intervjuhandledning är därför anpassad för att fånga de fyra områdena där delaktighet kommer till uttryck; barnsyn, demokrati, pedagogisk dokumentation samt miljö. Dessa områden kommer att ligga till grund för den temabaserade analysen av intervjuerna. Den kvalitativa intervjuformen uppfattar vi lämpar sig bra till vårt ändamål då den är flexibel och kan fånga pedagogernas egna tankar och åsikter genom de öppna frågorna.
Forskningens pålitlighet och giltighet
För att göra en undersökning med god reliabilitet och validitet krävs ett genomtänkt metodval utifrån syftet och frågeställningarna (Annika Eliasson 2006). För en god validitet krävs att: ”den undersökning man genomför för att besvara en bestämd fråga verkligen kan ge ett svar på just denna fråga” (Göran Bergström & Kristina Boréus 2005, s 34). Validiteten kan förlora sin giltighet om inte forskaren är medveten om sin förförståelse. Förförståelsen bygger på tidigare erfarenheter och ligger till grund för tolkningen av samhällsvetenskapens fenomen (Bergström & Boréus 2005).
Reliabilitet i sin tur handlar om noggrannhet i undersökningens metoder (Bergström & Boréus 2005). Enligt Jan Trost (1993/1997) är det viktigt med likartade frågor för att få så nyanserade svar som möjligt. Huvudsyftet med reliabiliteten är att vid ett flertal tillfällen få samma intervjusvar. Han poängterar därför att reliabiliteten då inte har samma relevans som validiteten i en kvalitativ studie.
Pilotintervju
För att intervjun ska uppfylla sitt tänkta syfte och för att ge studien god reliabilitet och validitet är det av relevans att utföra en pilotintervju. En pilotintervju innebär en provundersökning där en utvald person får svara på intervjufrågorna. Detta för att se om frågorna är begripliga samt uppfyller målet med undersökningen. Pilotintervjun är till för att säkerställa utformningen av de kommande intervjuerna och låta den utvalda personen komma med synpunkter och idéer, allt för att få ett så bra slutresultat som möjligt (Eliasson 2006).
20
Pilotintervjun syftar även till att bli en bättre intervjuare då praktisk övning ger ökat självförtroende (Steinar Kvale 1997).
Urval
Vi har kontaktat tre, för oss okända, Reggio Emilia- inspirerade förskolor i en mellansvensk stad där det arbetats med filosofins grundtankar under en längre tid. Två pedagogistor har även kontaktats. En pedagogista är en person i förskola/skola som har utbildat sig till Pedagogista via Reggio Emilia institutet i Stockholm samt är bekant med Reggios tankar, värdegrund och dess pedagogiska dokumentation. Pedagogistans främsta uppgift är att vägleda och inspirera arbetslaget i verksamheten (Reggio Emilia institutet).
En förfrågan om intervjudeltagande skickades via e-post till aktuella rektorer. Efter godkännande från deras sida fick berörda parter ta del av vårt informationsbrev (se bilaga 1). En förskola kontaktade oss och meddelade sitt intresse, vilket resulterade i att ett arbetslag gärna ville ställa upp på en intervju. Därefter gav en av pedagogistorna sitt och sin kollegas godkännande till medverkan i en intervju. Den ena av dem hjälpte oss även att komma vidare i sökandet efter intervjudeltagare genom att ge oss namn och telefonnummer till intresserade pedagoger på två förskolor. Detta resulterade i ytterligare fyra pedagogers medverkan. Vi kontaktade sedan dem via telefon och bestämde tid för intervju. I det sistnämnda fallet ville de berörda ha intervjuhandledningen i förväg för att kunna förbereda sig. Vi godtog detta eftersom vi inte såg någon nackdel med att dela ut intervjuhandledningen i förväg, då Reggio-förskolor arbetar på ett varierat sätt. Ingen förskola är den andra lik. Detta resulterade slutligen i 4 intervjutillfällen med sammanlagt 10 pedagoger.
Genomförandet av intervjuerna
Från början tänkte vi intervjua pedagogerna tillsammans, var och en för sig. Vid närmare kontakt med informanterna kom önskemål om att intervjuas tillsammans med en kollega. Vi såg inget hinder med att intervjua fler informanter åt gången, vilket innebar att deras önskemål uppfylldes. Alla berörda informanter tillfrågades därefter om de ville intervjuas
21
enskilt eller tillsammans med sin kollega. Det första intervjutillfället som hölls valde vi att se som en pilotintervju då vi intervjuade fyra pedagoger vid ett tillfälle. Intervjun genomfördes på deras arbetsplats efter barnens hemgång. Intervjusvaren ansågs användbara och vi upplevde att alla kom till tals. Efter denna första intervju valde vi att förändra några smärre detaljer. Vi omformulerade intervjuhandledningen för att tydliggöra vad vi ville få fram samt att en fråga uteslöts helt (se bilaga 2).
Vid datainsamling är det enligt Repstad (2007), Trost (1993/1997) och Eliasson (2006) viktigt att dokumentera. Vi använde oss av MiniDisk och stödanteckningar för att dokumentera fortlöpande under intervjun. Repstad (2007) understryker att vid inspelning av en intervju kan det i början kännas obekvämt för informanten, men oftast glöms ljudupptagningen bort under intervjuns gång.
I vår studie har vi valt att vara två intervjuare eftersom vi inte är några vana intervjuare utan behöver finna stöd hos varandra. Repstad (2007) nämner både för- och nackdelar med att vara två intervjuare. Fördelarna är att ansvaret kan delas upp mellan de två intervjuarna. Den ena har ansvaret för att intervjuhandledningens innehåll tas upp medan den andra fokuserar på samtalet och dess följdfrågor. Ytterligare en fördel är att intervjuarna tolkar samtalet olika vilket leder till en djupare mening av intervjun. Trost (1993/1997) menar även han att två intervjuare får ett bättre intervjuresultat, i både mängd och förståelse, om de är samspelta. Nackdelarna som Repstad (2007) nämner är att det är tidskrävande samt att informanten kan känna sig underlägsen. Trost (1993/1997) poängterar också underlägsenheten genom att förklara den som ett maktövergrepp.
Efter vår pilotintervju upplevde vi inte några negativa konsekvenser av att vara två intervjuare. Vi bedömde även att två intervjuare inte skulle bidra till underlägsenhet hos intervjupersonerna, då de i de kommande intervjuerna skulle intervjuas två åt gången. Eftersom informanterna har stor kunnighet inom sitt område anser vi att medverkan av oss båda skapar större förutsättningar för att få ett djupare resultat, då våra tolkningar kan komma att skilja sig åt. Ovan nämnde vi att Repstad (2007) poängterar ljudupptagningen som skrämmande hos informanterna, men han beskriver dock att det är något som glöms bort under intervjuns gång. Detta stämde väl överens vid vår pilotintervju då informanterna först uttryckte obehag inför ljudinspelningen men sa uttryckligen efter intervjun att den glömts bort.
22
Tillvägagångssätt för intervjuerna
Eftersom vår pilotintervju bidrog till de uppgifter vi önskade väljer vi att inkludera den i intervjuanalysen. Vi har inklusive pilotintervjun utfört totalt fyra intervjuer med sammanlagt 10 pedagoger. Intervjuerna fortskred i enlighet med ovanstående pilotintervjus tillvägagångssätt. Samtliga intervjuer genomfördes på respektive arbetsplats i en lugn och avskild miljö.
För att datainsamlingen av intervjuerna ska gå rätt tillväga har vi följt de delar av de forskningsetiska principerna som vi anser är nödvändiga för denna studie. I forskningssammanhang finns individskyddskravet som redogör för hur informanten får behandlas samt vilka rättigheter den har. Informanten ska informeras om forskningens syfte och vilka villkor som gäller för deltagandet. Understrykas bör att deltagandet är frivilligt och att informanten alltid har rätt att avbryta sin medverkan i forskningsprocessen. Väljer informanten att avbryta ska detta ske utan påföljder och all information om personen samt dess yttranden ska raderas. Forskaren ska tydliggöra att all information som samlas in endast kommer att användas i forskningssyfte och alla namnuppgifter kommer att vara konfidentiella i det offentliga resultatet. Informanten har även rätt till att granska resultatet för att se hur dess uppgifter behandlats (Vetenskapsrådet 2001). Dessa rättigheter informerades alla medverkande om både i brevet om förfrågan om deltagande samt vid intervjutillfället.
Bearbetning av intervjumaterial
Vår studie innefattar fyra intervjutillfällen där vi både använt oss av stödanteckningar och ljudupptagningar. För att kunna analysera ljudupptagningarna har vi transkriberat samtliga intervjuer. Eftersom detta är en tidskrävande del i forskningsprocessen utfördes transkriberingen enskilt efter gemensam bestämmelse av struktur på den. Ljudupptagningarna transkriberade vi så ordagrant som möjligt med undantag för upprepningar. För att underlätta läsningen av utskrifterna har vi själva låtit sätta kommatecken och punkt för att skapa en tydlig meningsbyggnad. Informanternas talpauser, betoningar samt deras kroppsspråk bortsågs vid transkriberingen då syftet med intervjuerna inte var att analysera detta, utan att fånga innehållet i intervjusvaren. Det transkriberade intervjumaterialet läste vi sedan tillsammans för att få en gemensam och uppdaterad bild av vad som sagts under intervjuerna.
23
I resultatet presenteras vårt intervjumaterial utifrån våra tidigare nämnda utgångspunkter hur delaktighet gestaltar sig i; Barnsyn, Demokrati, Pedagogisk dokumentation och Miljö, en så kallad temabaserad analys. Att göra en personbaserad analys ser vi inte som relevant i vår studie då vi vill fånga delaktighetens uttryck i den Reggio- inspirerade förskolan. Den temabaserade analysen beskrivs av Repstad (2007) som en ”sax- och kuvertmetod”, där materialet klipps isär och läggs i olika kuvert - teman. Han hänvisar vidare till att det kan uppfattas som oetiskt att klippa isär informanternas uttalande, men menar själv att det är att gå till överdrift. Ett argument han har för temabaserad analys är att anonymiteten är stor till skillnad från att utgå från en personbaserad analys. De olika temakategorierna kommer att formuleras utifrån hela intervjumaterialet och inte utifrån fråga till fråga.
24 KAPITEL 5
Resultat
I detta kapitel kommer vi att presentera en sammanställning av intervjusvaren i temaform, efter de fyra områden vi valde att se delaktigheten ur under intervjuerna. Detta följs av en analys av hur begreppet delaktighet gestaltar sig i den Reggio- inspirerade förskolan i förhållande till analysen av texterna om delaktighet samt vår definition av begreppet.
Presentation av data
Nedan följer en redogörelse för det insamlade intervjumaterialet av pedagogernas syn på begreppet delaktighet i förskolan. De redovisas under följande teman: Barnsyn, Demokrati,
Pedagogisk dokumentation och Miljö. Under varje tema kommer vi att ge en sammanfattande
förklaring av pedagogernas svar och vi kommer att citera vissa stycken för att påvisa viktiga uttalanden för att stärka innehållet i sammanfattningen. Presentationen inleds med en kort övergripande beskrivning av vad pedagogerna ser som delaktighet. Vi har valt att bortse från enskilda individers uttalanden, därav sker ingen närmre presentation av de inblandade. Genom detta värnar vi på så sätt om deras anonymitet.
Pedagogernas syn på begreppet delaktighet
Pedagogerna betonar svårigheten med att definiera begreppet delaktighet.
Det är ett ord som jag tror är väldigt feltolkat. I Reggio Emilia säger man att delaktighet är att vara en del av, inte ta del av någonting. Det är rätt så stor skillnad. … vad man menar i Reggio är att familjen och barnen är en del av förskolan.
Att vara en del av verksamheten innebär att man som pedagog måste vara lyhörd samt att ge barnen valmöjligheter och utrymmen. Genom valmöjligheter och kommunikation blir barnen delaktiga i sin egen vardag på förskolan. Delaktighet beskrivs så här av en pedagog:
… som det här med inflytande och delaktighet, så handlar det också om att få ta del av de hundra språken, att kunna få uttrycka mig på många olika sätt, att få möta massa med olika material, få vistas i miljöer som är gynnsamt för mitt lärande och så vidare, mötet med mina kamrater.
25
Delaktighet i förskolan kan handla om att barnen får upptäcka och undersöka den värld som finns runtomkring dem. Förskolan ska vara rik på utmanande och inspirerande miljöer för att barnen ska få möjlighet att använda sina olika uttryckssätt. När det gäller barns delaktighet är både miljöerna och de sociala relationerna viktiga. På förskolan kan delaktighet uttryckas på olika sätt och en pedagog säger att det är många faktorer som flätas samman i förskolan för att verksamheten ska fungera:
För barnsyn, förhållningssätt, organisation, miljön som den tredje pedagogen, delaktighet allt det här hör ihop. För man kan inte bara jobba med en sak utav det här utan allting vävs ihop, vävs in. Det ena är beroende av det andra. Faktiskt. Man kan inte lägga pussel med en bit.
Dessa aspekter är enligt pedagogerna bra att ha med sig i arbete med barn och delaktighet.
Barnsyn
Först vill vi poängtera att majoriteten av pedagogerna ser på barnet med en människosyn och inte en barnsyn, eftersom de anser att barn och vuxna är likvärdiga. En pedagog utvecklar barnsynen ytterligare:
Det är ett stort ord som innefattar mycket. Inte bara en människosyn utan det blir nästan en livssyn.
Pedagogerna menar att barnet ska ses som en jämlike till en själv och barnet är en fullvärdig människa med samma värde som en vuxen. Hur man som pedagog bemöter barnen i verksamheten, innebär att vara medveten om sitt förhållningssätt. Det betyder att pedagogen måste ha klart för sig hur denne ser på barnet. Genom att se barnet som en medkonstruktör ges barnet möjlighet att forma sin egen vardag i förskolan. Inom Reggio handlar det om att se det kompetenta barnet. Pedagogerna måste ge barnen utrymme i verksamheten, vilket innebär att som pedagog lyssna till barnens idéer och tankar och ta tillvara på deras nyfikenhet. Det handlar också om att ge barnen tid för att upptäcka. Förhållningssättet innebär också att inse sin maktposition som vuxen gentemot barnen.
Vi har ju en enorm makt och särskilt då över små barn så måste ju vi ge dem möjlighet. Vi kan ju ta den ifrån dem väldigt lätt, det kan vi. Det är en jättebalansgång däremellan och man får ju passa sig många gånger att inte köra över barnet. Bara att snyta näsan på dem eller ehh eller hjälpa dem lite för mycket på traven med strumpan. De kanske inte vill det. Det är ju också en maktutövning.
26
Det är alltid bättre att fråga barnen om hur de tänker och ser på saker. Allt handlar om att ge varandra respekt och tillit för att både som pedagog och barn kunna ge och ta av varandras kunskaper. Det ska vara meningsfullt och lustfyllt för barnen att komma till förskolan, därför är det viktigt att pedagogerna fungerar som bra förebilder och är positiva vuxna som förmedlar lust och glädje.
Så att det här med makten, alltså den vuxnas makt, den är farlig. För då handlar det om vad jag personligen tycker inte vad jag som pedagog tycker. Min vanliga jag den måste man hänga av sig när jag hänger av mig rocken, sen iträder jag mig pedagogrocken och den säger mig att jag är här på lika villkor som barnen och jag är här för att serva familjerna och att barnen ska ha det bra.
Demokrati
Pedagogerna påpekar att i Reggio sägs det att delaktighet är demokrati. Förskolan ska fostra demokratiska medborgare för att i slutändan handlar det om vilka vuxna vi vill möta i framtidens samhälle.
Det handlar också om vilken sorts medborgare vi vill forma genom skolsystemet. Vill vi forma medborgare som lyder den som är mest auktoritär, ja men då ska man ha en helt annan inställning till delaktighet. Men om vi vill fånga medborgare som kan vara kritiskt tänkande och ifrågasättande, självständiga och våga gå emot strömmen, då är ju delaktighet a och o.
Något som alla pedagoger är eniga om är att barnen ska kunna påverka sin vardag. Genom att erbjuda barnen olika val under dagen, kan de vara delaktiga med att forma sin dag på förskolan. Valen måste också vara anpassade till barnets ålder och mognad. En ettåring ska introduceras i både verksamhet och material för att på så sätt utöka sina erfarenheter. Efterhand ökar barnets ansvar och en medvetenhet byggs upp om sitt värde och de rättigheter och skyldigheter man har som individ i samhället. Därmed är inte sagt att barnen ska göra eller får göra precis som de vill. Detta är något som majoriteten av pedagogerna påpekar att utomståendes uppfattningar om Reggio kan vara. Nedan citeras några pedagogers syn på barns medverkan:
Och sen är det ju också att de kan liksom komma med olika idéer, men man får bolla dem då. Man kan ju inte göra allting som alla barnen vill utan det blir ju ett demokratiskt perspektiv också.
27
Pedagogerna står för ramarna i verksamheten, men innehållet bestäms tillsammans med barnen. Delaktighet är inte att alltid få göra som man vill.
Det får inte gå över styr så att det är barnen som bestämmer, så att det blir lite mer djungelns lag. Utan pedagogerna måste sätta upp vissa ramar, vad är det barnen kan vara med och delaktiga i?
Barns medverkan är något som några pedagoger ibland kan se som en svårighet. Det gäller att få vågskålen att väga jämnt. Pedagogen måste vara sträng men mild och agera som den vuxne med livserfarenhet. Det är inte meningen att barnen ska få bestämma allt och vara utlämnade åt sig själva. En pedagog uttrycker det på följande vis:
Viktigt att tordas vara vuxen, att kunna vara en ledare. Det skapar ju en trygghet hos barnen, att man visar att här är en vuxen som är stabil.
Pedagogerna är mycket tillåtande till barnens egna initiativ och uppmuntrar deras forskande utvecklingsprocess, vilket bidrar till att de blir mer delaktiga i verksamheten. För att det ska kunna fungera krävs tydliga ramar och en väl fungerande struktur, som ibland betyder att pedagogerna behöver säga nej. För att kunna säga nej fordras en bra dialog mellan barn och pedagog där en motivering från pedagogens sida kan krävas för att barnet ska acceptera situationen.
Några pedagoger beskriver en svårighet med sitt handlande i vissa situationer. De poängterar att ibland är det svårt att veta vad jag som pedagog får och kan göra. De ska utgå från barnens initiativ, men samtidigt kan de inte ha ett passivt förhållningssätt. Pedagogerna är där för barnens skull och behöver introducera olika material för dem. De uttrycker det som att det finns en risk med att bli fångad i Reggios tänk. Deras handlande kan då kännas osäkert eftersom de inte veta om de handlar på rätt sätt eller om de håller sig inom Reggios ramar.
Pedagogisk dokumentation
När det gäller verksamhetens planering säger en pedagog så här:
Vi planerar egentligen inte, eller ja vi planerar kanske, vi reflekterar ju över vad barnen gör och vad de har för intressen och så försöker vi. Jag jobbar ju med små barn med ett- och tvååringar och då reflekterar vi mycket över vad vi ser att de har för intresse och sen så erbjuder vi material.
28
Reflektionen är något som alla betonar som viktigt och någon direkt planering finns inte bortsett från speciella händelser så som fotografering eller när matsäck behövs vid skogsutflykter. Pedagogerna dokumenterar för att se barns utveckling och lärande, sitt eget handlande samt verksamheten. Ur dokumentationen uppstår sedan reflektionen. Genom att reflektera själv, tillsammans med kollegor och tillsammans med barnen utvärderas verksamheten och sitt eget handlande. Dokumentationen ser dem som ett viktigt redskap i arbete med barn. Den synliggör vilka görare som finns på förskolan för tillfället samt deras individuella utvecklingsprocess. En pedagog har tagit del av en dokumentation om hur en lyssnande pedagog kan agera. Dokumentationen handlar om en barngrupp som är mycket intresserade av katter och hur pedagogerna fångar deras intresse. De gör det genom att själva klä ut sig till katter samt att de lånat faktaböcker om kattdjur. Ur detta växer ett engagemang för kreativt skapande hos barnen. En pojke hade tidigare inte intresserat sig för att varken rita eller titta i böcker, men kattdjuren fångade hans intresse. Detta togs tillvara på följande sätt:
Så den här pedagogen notera pojkens intresse bland alla katter och jamande och de här två, den vuxne och barnet, gick åt sidan och där ur den här stunden, alltså den pedagogen hon brydde sig inte om något annat runtomkring utan bara på den här pojken. Och hur han kände hur han fick det här, nån som verkligen lyssnade på mig.
Ett annat sätt att dokumentera är att använda bilder. Med hjälp av bilder kan pedagogerna fånga barns lärandeprocesser. Enligt pedagogerna är det processen som är det viktiga i barns lärande och inte resultatet. Barnens individuella utvecklingsprocess dokumenteras i en pärm som är barnets egen. I den finns fotografier på barnet och teckningar ritade av barnet. De är själva delaktiga i att välja ut vilka fotografier och teckningar pärmen ska innehålla. Likaså här, som i övriga sammanhang vi tagit upp, ökar barnets ansvar och medverkan med ålder. Med pärmen som utgångspunkt reflekterar pedagoger och barn tillsammans över barnets utveckling. Varje barn ska få utvecklas i sin egen takt och det är dem själva som driver sin utveckling framåt med hjälp av pedagogernas utmaningar och stimulans. En bra fråga som är lämplig att ställa till barnet för att som pedagog hjälpa barnet att göra sin kunskap synlig är: Vad har du lärt dig för någonting nytt idag?
Genom reflektionen blir pedagogerna medvetna om verksamhetens utformning och deras eget handlande. Reflektionerna kopplas även till läroplanen som beskrivs som följande av en pedagog:
29
Fast det är ju om vi säger så här att läroplanen är ju som ett paraply, där under jobbar man ju, den finns ju där hela tiden.
En annan kopplar ihop läroplanen med reflektionen:
Många använder den till att koppla till när man har reflekterat runt en dokumentation, så kopplar man gärna reflektionerna till läroplanen för att se vad står det i läroplanen. Och vår förhoppning är väl att man så småningom även börjar reflektera mot arbetsplanen men kanske andra teorier också.
Miljö
Miljön är en stor del då pedagogerna beskriver delaktighet. Miljön ska ses som lustfylld och föränderlig. Det är viktigt att tänka på vilka signaler miljön ger, vilket syfte vill pedagogerna att den ska förmedla. Miljön ska även vara anpassad efter barnens intressen:
Att man kollar vad barnen är intresserade av, vad de har för intresse. Som hos oss nu, då det är ju jättemycket fordon och musik. Att man spinner vidare från det. Dels försöker kolla vad det kanske är då, att man inrättar miljön efter dem. Nu har vi gjort en musikhörna.
Pedagogerna poängterar att förskolornas avdelningar är åldershomogena, eftersom att alla barn ska kunna hantera den miljö som de befinner sig i samt att material som finns i rummet ska finnas tillgängligt. När det kommer en ny barngrupp är det inte säkert att samma material som fungerat till den tidigare gruppen fungerar till den nya. En pedagog beskriver det på följande vis:
Vad vi fick göra då egentligen var att vi fick plocka bort mycket material. För vi hade över barnen i våras och då upptäckte vi att vi har alldeles för mycket material för dem. De kan inte med det utan det blir bara att det hälls ut. Så att då bestämde vi att ja vi plockar bort mycket, så får man tillföra när man märker.
Tillgängligheten gynnas av att allt som finns på en avdelning är anpassat till vilka görare som befinner sig där för stunden. Ett exempel är ettåringar som utforskar sin omgivning med munnen, där är tuschpennor inte så passande som hos de äldre barnen. Miljön ska vara anpassad så att vill ett barn måla ska materialet finnas tillgängligt för denne utan att behöva be någon vuxen om hjälp. Lika viktigt är möblernas storlek. Det ska vara små möbler som ska vara anpassade efter barnen.
30
Det ska ju vara en miljö som barnen kan hantera. Det som finns ska de kunna ha tillgång till. Det är ju en delaktighet att nu vill jag gå och måla, då går jag och tar mina målargrejor. Sen är det ju upp till oss att introducera dem i materialet så att de kan hantera materialet. Det stegras ju liksom i ålder utefter vad de har lärt sig.
Pedagogerna beskriver miljön som genomskinlig. Med detta menas att förskolan består av öppna ytor där väggarna mellan rummen består av glas och flertalet dörrar är bortplockade. På så sätt kan både barn och pedagoger se varandra mellan rummen vilket skapar en lugn och trygg miljö enligt några av pedagogerna. De menar att barnen kan lättare komma till ro när de ser vad som händer runt omkring sig; Vad gör mina kompisar? Var är fröken? Några pedagoger poängterar även att deras tjat på barnen försvinner med dessa öppna ytor.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis ser pedagogerna delaktighet som en stor del av deras dagliga verksamhet. Delaktighet handlar om att vara en del av verksamheten. De ser barnens hundra språk som viktiga aspekter. Fokus ska ligga på barnen och genom att framhäva deras kompetenser utvecklas en meningsfull lärandemiljö. Alla barn på förskolan ska ses som kompetenta och värdefulla för den de är. Barnen ska få möjlighet att testa på och prova olika material och tekniker. De ska även bli medvetna om sin egen lärandeprocess.
Pedagogerna betonar demokratin som delaktighet. Barnen ska kunna påverka sin vardag och vara medvetna om sina rättigheter och skyldigheter. Det är viktigt att låta barnen fatta beslut utifrån de val de ställs inför. Pedagogerna understryker dock att med delaktighet tillåts inte barnen att göra som de vill, utan det innebär att följa de ramar som finns uppsatta i verksamheten.
Barnet ska ses med en människosyn och inte med en barnsyn. Genom att se barnet med en människosyn, betraktas barnet som en fullvärdig människa. Pedagogerna behöver vara observanta på sitt förhållningssätt då de har en stor makt gentemot barnen. Förhållningssättet är en av byggstenarna till delaktighet. En pedagog beskriver detta som att barnsyn, förhållningssätt, organisation, miljön som den tredje pedagogen och delaktighet hör ihop.
31
Analys
Analysen presenteras på samma sätt som presentationen av data i temana; barnsyn, demokrati,
pedagogisk dokumentation samt miljö. Då vårt syfte med studien är att analysera Reggio
Emilia- filosofins pedagogiska syn på barns delaktighet i förskolan, förs ett resonemang kring hur delaktigheten kommer till uttryck i den Reggio- inspirerade förskolan. Resonemanget förs utifrån valda texter om delaktighet, Reggios syn på delaktighet samt pedagogernas intervjusvar. Delaktighet definierade vi i kapitel 2, som kan sammanfattas enligt följande:
Verksamheten ska utgå från barnets intresse, nyfikenhet, erfarenhet, behov och initiativförmåga. Den ska därefter formas i samspel mellan barn och mellan barn och pedagoger. Barn är delaktiga i sin egen utveckling, genom att vara medvetna om sin individuella lärandeprocess. För att delaktigheten ska komma till uttryck måste pedagogerna vara medvetna om sitt förhållningssätt.
Analys av begreppet delaktighet
Pedagogerna benämner delaktighet som ett svårdefinierat fenomen, något som även Arnér (2006) och Engström (2008) poängterar. Delaktighet är ett begrepp som lätt kan feltolkas då det kan ha olika innebörder. Arnér (2006) menar att delaktighet handlar om att ta del av något redan förutbestämt, medan Engström (2008) anser att delaktighet skapas i samspel med andra. Inom Reggio betyder delaktighet att vara del av någonting, vilket kan liknas med Engströms (2008) tolkning av delaktighet och vår definition av begreppet då vi säger att verksamheten ska utgå och formas efter barnens behov och intressen i ett ömsesidigt samspel. När vi tolkat von Wrights(2005) relationella perspektiv har vi knutit an delaktigheten till en social process där man lär tillsammans med andra.
Barnsyn
Åberg och Lenz Taguchi (2005) betonar vikten av att som pedagog vara medveten som sin barnsyn eftersom den påverkar hur pedagogen förhåller sig till barnen. Detta kan liknas med svaren från flertalet intervjuade pedagoger då de säger att de inte ska ha en barnsyn utan snarare en människosyn där barnet ska ses som en fullvärdig människa. Genom att ha en människosyn gentemot barnen ska de visas lika mycket respekt som till en vuxen. Något som kan liknas med FN:s konvention om barnets rättigheter (1989) där de vuxna ska visa respekt
32
för barnens tankar och åsikter. Enligt Arnér (2006) påverkas delaktigheten bland annat av pedagogernas barnsyn. Uppmärksammas bör dock att hennes syn på delaktighet är att barnen får ta del av något redan förutbestämt.
I vår definition av delaktighet skriver vi att den vuxne ska inta ett barnperspektiv. Vår tolkning om att inneha en människosyn är att inta ett barnperspektiv med ett professionellt
förhållningssätt. Det betyder att det är viktigt som pedagog att vara medveten om vad som
händer i barnets värld för att på så sätt kunna erbjuda en meningsfull vardag i förskolan. I rapporten Ds 2003: 46 framhävs pedagogens medvetenhet om sitt perspektiv gentemot barnet. Som pedagog är det viktigt att ha kännedom om vilket perspektiv man utgår från, sitt barnperspektiv eller barnets perspektiv. För att barn i förskolan ska känna delaktighet behövs en tro på barnet från pedagogens sida. FN:s konvention om barnets rättigheter (1989) säger att barnet ska sättas i främsta rummet, vilket vi tolkar som att utgå från barnets perspektiv.
Demokrati
I Lpfö 98 betonas ett demokratiskt arbetssätt. Enligt pedagogerna ses delaktighet som
demokrati i Reggio. De ser sin uppgift som att fostra barnen till de medmänniskor som de vill
träffa i framtiden. Dewey (1916/1997) beskriver att han ser lärandet som något demokratiskt och socialt, där barnen ska vara delaktiga. Han anser att barns nyfikenhet ska uppmuntras och som pedagog är det viktigt att ta tillvara på barns intressen och behov. Enligt Dewey (1916/1997) ska barnen ses som intelligenta och ges möjlighet att utforska sin omgivning utan förutbestämda mål. Att förskolan inte ska använda färdiga mallar menar även Malaguzzi (Barsotti 2005) då han anser att pedagogerna ska ta tillvara på barnens kompetenser och anpassa verksamheten utifrån dessa.
Pedagogerna menar att barnen ska kunna påverka sin vardag och enligt Åberg och Lenz Taguchi (2005) ska pedagogerna ha en stark tilltro till barnens individuella förmåga. Författarna menar också att det är viktigt att pedagogen respekterar och lyssnar på barnens tankar. Barns delaktighet menar de handlar om hur mycket utrymme pedagogerna ger barnen. Under intervjuerna framkommer det att barnen i förskolan inte ska få så pass mycket utrymme att det går överstyr. Barnen ska heller aldrig bli lämnade åt sig själva, utan ska istället
