Under denna del kommer resultaten från det empiriska materialet, det vill säga de kvalitativa expertintervjuerna samt den kvantitativa enkätundersökningen, kopplas ihop med den teori som samlats in under studiens gång. Syftet med avsnittet är således att analysera och diskutera resultaten utifrån de teoretiska utgångspunkterna.
5.1. Privata och offentliga rum
För att sammanfatta termerna det privata rummet och det offentliga rummet, så ses oftast dessa begreppspar som är dess raka motsatser. Offentligheten är de platser som är öppna och tillgängliga för alla, medan det privata är de territorium som är reserverade av en specifik part till exempel ett hem eller en trappuppgång till ett hyreshus (Andersson, 2002: s. 108).
Under Coronapandemin har vi enligt båda intervjurespondenterna sett en tydlig förändring i hur det offentliga rummet används på grund av de restriktioner som har tillämpats. Främst kvälls- och nattetid då krogar och restauranger har fått stänga redan kl. 20.30. Kommunalrådet lyfter under intervjun att alkoholrelaterat våld och stök har reducerats väsentligt till följd av dessa restriktioner för pubar och restauranger. Även flera respondenter i enkäten belyser detta, då en person skriver angående sin ändrade uppfattning under pandemin att det är främst på grund av regleringarna av öppettiderna som gör att känslan hos hen att vistas i offentligheten har påverkats. Detta tolkar vi som att hen upplever sig tryggare att vistas utomhus kvälls- och nattetid jämfört med innan pandemin, då det helt enkelt inte är lika mycket människor i rörelse under dessa tider. Vissa enkätrespondenter lyfter upp andra aspekter som däremot gör att de känner sig otrygga, vilket är folk som inte håller avstånd till varandra samt att det är trångt inne i butikerna i stadskärnan.
Det som dock sker i hemmen ser kommunalrådet som en av de stora utmaningarna i dagsläget. I intervjun lyfter han att innan Coronapandemin var det fler fall av övergrepp som skedde ute i offentligheten, men att det numera har flyttat sig alltmer till hemmen. Dessa fall är svårare att uppmärksamma för att just detta sker i det privata, och det blir därför svårare för en annan medmänniska att ingripa omgående, menar kommunalrådet. Detta kan hänvisas till Desyllas, Connoly & Hebbert (2003) att om en människa bevittnar en kriminell händelse ute i det offentliga så har de större möjligheter att ingripa än om de skulle bevittna händelse inifrån en byggnad (Desyllas, Connoly & Hebbert, 2003: ss. 644, 646). En annan problematik med
30 våldshandlingar i det privata rummet är att merparten av dessa brottsoffer inte polisanmäler händelserna utan anser att detta är en petitess. I och med att dessa två parter i regel är i en nära relation så känner offret att det bästa är att reda ut saken på egen hand (BRÅ, 2021b). Detta orsakar bortfall i statistiken och kan således inte påpeka att denna problematik finns i dess höga grad.
5.2. CPTED och Naturlig övervakning
Att förebygga brott i offentligheten kan tas hjälp av den fysiska miljön. CPTED beskriver olika principer som bidrar till att brottshandlingar reduceras. Att se till att miljön är väl underhållen och fri från objekt som kan uppmuntra människor till att begå brott är en väsentlig del i teorin. Detta bidrar med en positiv bild till omgivningen som medför att människor är mer villiga att vistas på den specifika platsen (Cozens, Saville & Hillier: 2005).
I intervjun med projektledaren för City Örebro lyfter hon mottot “Rent, snyggt och tryggt” som en av de huvudsakliga arbetsuppgifterna i City Örebros arbete. Hon poängterar att grunden i att trygghet konstrueras är att staden ska vara fri från klotter, belysning och skyltning ska vara väl tillgänglig och fungera samt att omgivningen ska vara fri från skräp. Enligt Cozens, Saville & Hillier (2005) är exemplen på åtgärder som City Örebro arbetar med en väsentlig del i hur trygghet och social kontroll kan konstrueras. Exempelvis är belysningen på en offentlig plats en viktig teknisk åtgärd för att försvåra att brottsbenägna individer kan genomföra sina aktioner (Cozens, Saville & Hillier, 2005: ss. 337–338). Belysningen bidrar med att man kan se en misstänkt person och aktion under kvälls- och nattetid, vilket gör det lättare för ingripande. Hinner förövaren smita därifrån så kan tydligare signalement ges till polisen, som med detta motiv lättare kan gripa denna brottsförövare. Detta i sin tur medför en naturlig övervakning som inte kräver ständig polisiär bevakning (Subbaiyana & Tadepallia, 2012: ss. 213–214, 216).
Projektledaren poängterar senare under intervjuns gång relevansen i mångfald av diverse kommersiella verksamheter inne i stadskärnan, som kontor, affärer, restauranger och caféer. Detta relaterar till Subbaiyana & Tadepallias (2012) samt Jacobs (2005) teorier om naturlig övervakning. Alltså att denna mångfald ökar rörelsen av människoflöden under flera av dygnets timmar och blir således också trygghetsfrämjande, då den ökade rörelsen försäkrar en informell övervakning som minskar kriminaliteten (Subbaiyana & Tadepallia, 2012; Jacobs, 2005). Gehl (2003) diskuterar även vikten av att skapa förutsättningar för att människor ska vilja vistas på en plats. Detta menar han kan göras genom att erbjuda människor exempelvis sittmöjligheter
31 som bänkar i det offentliga rummet för att uppmuntra människor till att vilja vara på den platsen en längre tid (Gehl, 2003: s. 147). För att skapa en så trygg stad som möjligt så krävs det alltså att dels mångfald av kommersiella verksamheter i stadskärnan existerar för att skapa rörelse. Dels behövs också staden vara upplyst och ren, dels ha fysiska inslag som motiverar människor till att vilja vistas på platsen i fråga.
5.3. Trygghet och rädsla
Trygghet och rädsla är båda begrepp som är subjektiva och därför svåra att definiera exakt vad det innebär. Dessa baseras på människors olika erfarenheter, egenskaper och känslor (Egnell & Ivert, 2019; Hallin, 2013; Pain, 2000).
Innan Coronapandemin upplevde de flesta av respondenterna till enkäten att stadskärnan i Örebro var ganska tryggt rent generellt. Majoriteten upplevde att den mest otrygga tiden på dygnet var kvällstid och nattetid. Under intervjun med kommunalrådet tas en förklaring till vad detta kan bero på upp. Han menar att innan Coronapandemin var en stor del av otryggheten baserad på besökare till krogarna. Att dessa alltså bidrog till en ökad otrygghet i och med att alkoholpåverkade personer inte har samma konsekvenstänk och är mer hämningslösa. En reflektion till detta kan vara att de alkoholpåverkade behöver i sig inte vara de som utför våldsdåd eller dylikt, men att det är deras oförutsägbarhet som gör att passerande människor blir osäkra på vad som kan ske i ett möte med en alkoholpåverkad person utanför en bar eller restaurang.
Under Coronapandemin upplever majoriteten av enkätrespondenterna fortfarande att stadskärnan i Örebro är ganska tryggt, men det finns en betydande ökning av antalet respondenter som känner sig mer otrygga idag än innan Coronapandemin. Anledningen till denna förändring grundar sig inte så mycket i oron för våld och andra brott. Det handlar snarare om folk som inte håller avstånd inomhus samt generell trängsel. Vi hade ingen fråga gällande vilken tid på dygnet folk känner sig som mest otrygga under Coronapandemin, men med tanke på att det råder reducerade öppettider kring mångtalet verksamheter, exempelvis restauranger och krogar (Folkhälsomyndigheten, 2021a), försvinner ett stort flöde av människor från staden kvälls- och nattetid. Detta betyder alltså att den här oron är befintlig mer under dagtid. Men detta är inte ett udda fenomen i tider som dessa där man som medmänniska har ett eget ansvar att bromsa smittspridningen genom att exempelvis hålla avstånd till andra (Folkhälsomyndigheten, 2021b).
32
5.4. Kvinnor och män
Vår studie har ägnat sig åt att studera generella skillnader av att uppleva det offentliga rummet, såväl mäns som kvinnors. Men det är viktigt att poängtera problematiken gällande genusaspekten. Det är oftast kvinnor som känner sig mest oroade över att bli utsatta för övergrepp som till exempel våldtäkt, på grund av att den form av misshandel blir som ett slags uttryck för mannens makt över kvinnokroppen (Carlstedt, 1992: s. 119). Detta kan man se i statistiken också, då kvinnorna är klart mycket mer oroligare än männen att vara ute i offentligheten. Den klara skillnaden har försiggått under alla år som NTU har pågått (BRÅ, 2021). Det är alltså helt ofrånkomligt att kunna diskutera dessa frågor utan att vidröra kvinnornas utsatthet, och vi har kunnat konstatera att detta har grundat sig ända sedan industrialismen; då männen började arbeta utanför sina egna bostäder (Andersson, 2002: s. 109).
Kommunalrådet lyfter även under intervjun en intressant synpunkt gällande kvinnors utsatthet och otrygghet. Han menar att i och med krogars och restaurangers reducerade öppettider, samt att man helst inte ska vistas ute bland folk i för stor utsträckning, har brotten i offentligheten minskat då mindre människor vistas utomhus. Vilket ändå är en positiv aspekt trots den eländiga tiden vi befinner oss i nu. Men detta har även en negativ konsekvens då kvinnor kan bli mer utsatta i form av våld i hemmet på grund av den isolering som råder. Han menar att detta är det största problemet med Coronapandemin. Att man inte går ut i lika stor utsträckning som man gjorde förut och att det då ökar utsattheten för familjärt våld.
33