Jag kommer i detta kapitel att både analysera och diskutera mitt resultat.
7.1 Pedagogernas förhållningssätt till barns inflytande och delaktighet
Denna del av analys och diskussion kommer jag att dela upp utefter de fyra situationerna jag valt att lyfta i resultatkapitlet. Jag kommer kort att beskriva varje situation för att sedan anlysera och diskutera den. I slutet kommer jag att göra en kort sammanfattning om vad som framkommit under studiens gång. För en närmare beskrivning av situationerna se resultatkapitlet 6.2.1 och 6.2.2.
Förskola A, Situation 1 – innevistelse
I denna situation är det en pojke som leker med en lastbil i ett rum där alla barn och pedagoger befinner sig. Han väljer sedan att köra ut lastbilen i korridoren precis utanför rummet. En pedagog är då snabbt där och talar om att han inte får köra med bilen där utan han får köra i det lilla rummet där de befann sig. Pojken får ingen vidare förklaring till varför han
inte får köra där, han fortsätter att köra med bilen i korridoren samtidigt som han också verbalt förklarar för pedagogen att han vill köra med lastbilen där.
I denna situation anser jag att de regler och rutiner som finns i verksamheten hindrar pedagogen från att se barnets intresse. Denna situation blir ett tydligt exempel på Arnérs forskning (2009) som visar att pedagoger i många fall hindras från att se till den aktuella situationen och barnets intresse då de istället anpassar situationen utifrån de regler och traditioner som präglar verksamheten. Pedagogen i denna situation frågade aldrig pojken vad han hade för tanke med att köra lastbilen i korridoren istället för i rummet. Min tanke är att man i många fall glömmer bort att lyssna och ta reda på barnets tanke och resonera tillsammans med barnet om den aktuella situationen. Detta anser jag beror mycket på att man håller sig till reglerna. Någonstans sitter det i verksamhetens ”väggar” att i korridoren kör man inte med bilar och då är det enda som pedagogen har i fokus, istället för att försöka ta reda på och försöka förstå barnets intentioner. Precis som Åberg och Lenz Taguchi (2005) påpekar i sin studie anser jag att det är viktigt att pedagogerna dokumenterar och reflekterar för att kunna utveckla sitt arbete. Varför finns denna regel? Vad syftar den till? För vems skull finns den, pedagogerna eller barnets? Fyller regeln en viktig funktion?
I denna situation fortsatte barnet att försöka påverka den aktuella situationen tills pedagogen ändrade sitt bemötande och faktiskt lyssnade på pojken och hans vilja. Hon gav då instruktioner om vilka villkor som gällde om han skulle köra med bilen där, och pojken accepterade dessa och fortsatte sedan att leka. Min tanke blir då direkt att om det hade varit ett barn som inte stått på sig, ett barn som inte känt sig bekväm med att ifrågasätta pedagogens första beslut, hur ska då alla barn få möjlighet att följa sina intressen? Jag anser att om pedagogerna börjar diskutera och reflektera över sin verksamhet, och över de regler och traditioner som finns, så kommer de att se situationer med andra ögon. För så länge det finns regler som alltid funnits och som någon sällan reflekterar över kommer barnens möjligheter till inflytande och delaktighet att bli lidande. I detta fall fanns det ingen bra förklaring till barnet om varför han inte skulle få köra lastbilen där, utan han hindrades av just en regel, att i korridoren leker vi inte.
Förskola A, Situation 2 – utevistelse
Under denna situation befann sig barnen och pedagoger utomhus. Ett barn tog kontakt med den ena pedagogen och ville att hon skulle följa med honom till en liten skogsdel som finns på
pedagogen på en förmåga att se det enskilda barnet och dess intresse. Hon arbetar i enlighet såväl med vad deras verksamhetsplan anger om barns delaktighet och inflytande men också utifrån läroplanens direktiv. I läroplanen för förskolan kan man läsa att ”Verksamheten ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande såväl inomhus som utomhus.” (Läroplanenen för förskolan 2010:7). Pedagogen visar tydligt i denna situation att det är barnets intresse, fantasi och kretivitet som ligger till grund i deras lek.
Pedagogen finns med på ett väldigt professionellt sätt genom att stimulera och utveckla barnets intresse. För att barnen ska kunna skapa sig en kunskap och utveckla sina förmågor och intressen är det viktigt att pedagogerna finns närvarande i de intressen som barnen ger uttryck för. Arnér (2009) menar att det är tillsammans med vuxna och andra barn som det lilla barnet skapar mening i sin värld. Med detta menar hon att det är viktigt att vi som vuxna betonar barnet som en medkonstruktör av sitt liv.
Jag anser att det är otroligt viktigt att göra precis som denna pedagog gjorde, alltså att ta vara på de aktuella situationerna som uppkommer i verksamhet. Det är när man tar vara på dessa situationer och är lyhörd för barnens intressen som det reella inflytandet i vardagen kan ske.
Det är i situationer som dessa som det enskilda barnet får känna att deras intressen och åsikter faktiskt är viktiga och respekteras av pedagogerna. Barnen behöver få en möjlighet att vara med och påverka sin situation även i de spontana situationerna som uppstår och inte enbart under planerade former.
Förskola B, Situation 1- Innevistelse
Denna situation handlar som en pojke som uttrycker sin vilja genom att ta de leksakerna han vill leka med ifrån ett annat barn. En pedagog uppmärksammar detta och försöker förstå pojkens intentioner för att kunna följa upp hans intresse. I denna situation ser man tydligt hur pedagogen försöker förstå pojkens intentioner för att kunna tillgodose hans intresse.
Pedagogen förhåller sig till situationen precis på det sätt som läorplanen för förskolan uttrycker sig, att man i förskolan ska kunna bemöta och ta till vara på alla barns olika uttrycksformer (Läroplanen för förskolan 2010).
Pojken hade inte flyttat sitt namn på aktivitetstavlan som man skulle och han tog leksaker från de andra barnen. I detta läge hade pedagogen kunnat följa förskolans regler och rutiner istället för pojken intressen. Här väljer pedagogen istället att bortse från regler och rutiner, sådant som Arnér (2009) menar hindrar pedagogerna från att följa barnens intressen. Pedagogen
visar genom sitt bemötande att hennes barnsyn och förhållningssätt präglas av teorin om att se det kompetenta barnet och dess förmågor som Åberg och Lenz Taguchi (2007) lyfter i sin studie. Jag anser att pedagogen bemöter barnet otroligt bra i denna situation. I liknade situationer som denna där barnet inte kan eller väljer att inte uttrycka sina åsikter och intresse verbalt är det lätt att pedagogerna varken förstår eller försöker förstå barnens intentioner beroende på deras uttryckssätt, utan att man endast bemöter deras handlingar som i detta fall handlade om att ta en leksak från ett annat barn. I denna situation skapar pedagogen goda förutsättningar för barnet att vara en medkonstruktör av sin vardag.
Jag anser att pedagogen ger uttryck för att ha läroplanen för förskolan i grunden för sitt bemötande och förhållningssätt. Hon visar på en förmåga att möta den enskilda individen och dess behov. Denna situation är ett tydligt exempel på hur man som pedagog ser och försöker förstå alla barnen, oavsett uttryckssätt. I många fall kan det vara lättare att se, förstå och
Denna situation handlade om flickan som frågade en av pedagogerna om vatten när de var ute på gården. Flickan nekades vatten av pedagogen utan vidare förklaring utan med enbart ett nej. Då flickan stod kvar tog pedagogen stöd av en kollega som styrkte hennes svar genom att säga, ”nej, vi tar inte ut något vatten idag”. Min första tanke och reflektion över situationen var att pedagogen inte frågade flickan vad hon ville ha vattnet till, vad hade hon tänkt göra?
En viktig del i arbetet med barns delaktighet och inflytande är att börja lyssna på barnen, ta vara på och bemöta deras tankar och intentioner. Om inte vi som pedagoger bemöter barnen med respekt, lyssnar och försöker förstå barnens intentioner, kan vi inte heller arbeta för att barnen ska skapa en förståelse och kunskap om hur de bör bemöta andra barn och vuxna.
Enligt min bedömning bemöttes inte flickans intresse och åsikt med respekt då pedagogerna avslog flickans fråga med ett direkt nej. Arnér och Tellgren (2007) menar att förskolan ska
”verka för att alla barn får uttrycka sina åsikter och få de respekterade” (2007:14). Men för att detta ska kunna ske krävs det medvetna pedagoger som ständigt reflektera över sin egen och sina kollegor pedagogiska roll. En fara med ett barn som gång på gång bemöts med stängda
svar eller av ointresserade pedagoger kan vara att barnet känner sig obekväm med att fortsätta uttrycka sina intressen och behov i fortsättningen.
En annan tanke som kom till mig efter denna situation var vilka regler och traditioner som låg bakom pedagogens bemötande men också vilken barnsyn pedagogen präglas av. Jag anser att barnens intresse i många fall stoppas av de olika reglerna och traditionerna som finns i förskolan. Det kan till exempel handla om att pedagogerna ansåg att det var för kallt för att ta ut vatten, att barnet inte hade rätt kläder på sig för att leka med vatten eller att det var dags att gå in om en kort stund. Jag anser detta var en sorts regel och traditon som figurerar i förskolans verksamhet, och i många fall är det inget som pedagogerna har diskuterat med varandra innan utan det är förutbestämt att när det till exempel är kallt ute tar man inte ut vatten till barnen. Arnér (2009) menar även hon att de traditioner och regler som finns i förskolan hindrar pedagogerna från att anpassa olika situationer till barnens intressen. Hon menar att man istället styrs av traditionen av hur man brukar arbeta men också av sina kollegors åsikter. Detta sker trots att läroplanen för förskolan tydligt beskriver att ”Det behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten.” (Läroplanen för förskolan 2010:12). Även fast det i läroplanen på flera ställen beskrivs om barns inflytande och delaktighet och vad det kan innebära är min uppfattning att pedagoger inte alltid har läroplanen i ryggen. De använder sig av läroplanen och dess olika strävansmål vid till exempel aktuella temaarbeten eller aktiviteter, men läroplanen tillämpas enligt mig inte lika tydligt i den dagliga verksamheten där det reella inflytandet bör ske.
Sammanfattning
De båda förskolorna ger uttryck för att arbeta med barns delaktighet och inflytande i den dagliga verksamheten. Men utifrån mina observationer och de specifika situationerna ser man också att arbetet alltid går att utvecklas. Jag anser att båda förskolorna skulle behöva tid till reflektion och diskussion, och möjlighet att lyfta upp de regler, rutiner och traditioner som
”sitter i väggarna”. Utifrån mina observationer kan jag utläsa att det är dessa som i många fall hindrar pedagogerna från att se till barnets intentioner och intressen. I många fall är pedagogerna inte själva medvetana om hur mycket dessa regler och rutiner påverkar deras förhållnings- och arbetsätt utan det krävs dokumentation och observation för att synliggöra detta.
Alla situationerna utspelade sig på olika sätt och olika grunder, men det som är gemensamt för alla situationerna är att pedagogernas barnsyn, förhållningsätt och bemötande är avgörande för hur situationen utformas. För att kunna bedriva en verksamhet där barnen har ett inflytande och är delaktiga i utformingen av den pedagogiska verksamheten krävs det att pedagogerna tillsammans och enskilt reflekterar över sin barnsyn. Precis som Bjervås skriver i Johansson & Pramling Samuelsson (2003) grundar sig det arbete man kommer att bedriva i verksamheten i vilken barnsyn man har. Hon menar att det är både den egna barnsynen och den gemensamma barnsynen som arbetslaget tillsammans skapar som ligger till grund för valt arbetssätt. Bjervås betonar också att det inte enbart handlar om vad man anser utan också vad man ger uttryck för i den praktiska verksamheten.
Avslutningsvis vill jag lyfta fram att jag anser att båda förskolorna är på god väg i arbetet med barns inflytande och delaktighet. Båda verksamheterna har miljöer som är utformade på ett sätt där barnen varje dag får påverka valet av aktivitet. Förskolorna arbetar medvetet med barns inflytande i de planerade situationerna såväl i verksamheten som miljön men ger inte uttryck för att det genomsyrar de aktuella situationerna som uppkommer i deras dagliga verksamhet. Det jag anser att de båda förskolorna bör utveckla utifrån min studie är att ta vara på det reella inflytandet för barnen, att låta barnen påverka i den dagliga verksamheten, den
”oplanerade” stunden då pedagogerna inte har planerat någon speciell aktivitet för barnen.
Med det menar jag till exempel de situationer där barnen frågar om de får ta ut vatten, att pedagogerna där inte låser sig vid reglerna utan istället ser barnet som medkonstruktör i utformningen av sin vardag.
7.2 Vad säger verksamhetsplanerna och vad ges uttryck för i verksamheten
I verksamhetsplanen för förskola A kan man läsa att de ska arbeta med att säga ja till barnen istället för att säga nej då de anser att detta kan leda till att barnen vågar ta fler initiativ och ställa flera följdfrågor. Detta kan man koppla till Agevall och Klassons (2000) teori om att använda sig av öppna eller stängda svar, att säga ja kan symboliseras med ett öppet svar medan nej i många fall kan ses som ett stängt svar. Förskolan lyfter detta i sin verksamhetsplan under punkten utveckling och lärande, och denna punkt belyser hur pedagogerna ska arbeta för att barnen ska ges möjlighet att utveckla bland annat sina intressen och lära sig söka kunskap. Men jag anser att denna punkt även behandlar barns delaktighet
och inflytande, då det i den dagliga verksamheten till stor del handlar om att bemöta barnens initiativ, intressen och behov på ett respektfullt sätt. Samtidigt som jag anser att dessa ord, ja och nej, utgör en stor del i arbetet med barns inflytande vill jag trycka på att det inte handlar enbart om att säga ja eller nej utan också hur man som pedagog väljer att bemöta och följa upp det som uppkommer i den specifika situationen. Att bara säga ja till barnens vilja anser jag inte vara att arbeta med delaktighet och inflytande, utan det krävs en medvetenhet om vad, hur och varför man tillämpar det arbets- och förhållningssätt som man gör, det krävs ett tydligt syfte. Förskolan lyfter detta i sin verksamhetsplan: ”att säga Ja i det här sammanhanget menar vi står för en vilja från pedagogerna att möta barns tankar positivt och att vara lösningsinriktad.” Detta visar på en medvetenhet ifrån pedagogerna, att de tillsammans har diskuterat dessa begrepp för att hela arbetslaget ska ha en gemensam uppfattning av begreppet.
Utifrån mina observationer kan man utläsa att alla pedagoger inte arbetar helt i enlighet med vad det står i deras verksamhetsplan, vid de tillfällena jag observerade. När barnen befann sig i innemiljön bemöttes de oftare med ett stängt svar, ett nej, till skillnad från när det befann sig utomhus där de bemöttes med fler ja än nej. Att det var en så pass markant skillnad på inom – och utomhusmiljön anser jag handla om regler och rutiner samt traditioner. Det är ofta regler som handlar om att man inte får springa just där eller flytta leksakerna till ett annat rum. I många fall anser jag att detta är regler och rutiner som bara finns där, utan ett syfte eller mening, där pedagogerna själva inte har funderat och reflekterat över varför dessa regler finns. Pedagogerna har redan en förutbestämd tanke och regler för vad som gäller, och dessa kan även variera mellan pedagogerna. Arnér (2009) menar att de regler och rutiner som finns i förskolan speglar vilket bemötande barnet får och att det kan hindra pedagogerna från att ta vara på barnens tankar, intressen och frågor.
I de situationer där barnen fick ett nej bemöttes de enbart med ett nej, och det fanns heller ingen vidare förklaring till varför de inte kunde påverka sin situation utan fick enbart ett nej.
Detta bemötande var återkommande på både förskola A och B. Pedagogerna lyssnade inte till vad barnet hade att säga utan bemötte direkt med ett nej utan att tillexempel fråga barnet hur det tänkte, vad var det barnet ville göra med vattnet? Precis som Åberg och Lenz Taguchi (2007) tar upp handlar det inte om att barnen alltid ska få sin vilja igenom, utan att de ska bli respekterade och få sina röster hörda. Om vi som pedagoger i förskolan inte lyssnar, försöker att förstå och samtalar med barnen, hur ska vi då lära barnen vad demokrati är? Enligt min mening är ett av de viktigaste tillvägagångssätten i arbetet med delaktighet och inflytande att
börja lyssna på barnen och göra deras röster hörda. Att vi tar till vara på de intressen, behov och förmågor som de gör uttryck för, och att vi som pedagoger är lyhörda och även kan ta till vara på de barn som inte verbalt utrycker sin vilja att påverka sin situation, utan se till alla olika uttrycksformer.
Båda förskolorna beskriver i sina skriva dokumentet att de i arbetet med barns inflytande och delaktighet har utformat en miljö där barnen självständigt kan göra sitt val av aktivitet för stunden. Min tanke är då att det eventuellt kan vara den lätta vägen att börja sitt arbete med inflytande och delaktighet, att man börjar att med att göra förändringar i miljön istället för att börjar arbeta med sitt och arbetslagets gemensamma förhållnings- och arbetssätt samt samtala med barngruppen för att ge dem en förkunskap och förståelse. Eftersom jag endast gjort observationer i verksamheten samt tagit del av deras skrivna dokument kan jag inte säga hur de skapat sina miljöer, om barnen varit delaktiga, om deras röster blivit hörda i utformningen eller om det enbart är pedagogerna som bidragit till utformandet. Jag anser att miljöerna är en stor och viktig del för att barnen ska få ett större inflytande. Men min fråga och fundering är om pedagogerna även samtalat tillsammans i arbetslaget om vad demokrati, delaktighet och inflytande innebär för var och en av dem för att sedan kunna skapa sig en gemensam grundsyn, eller antar man att alla barn och pedagoger som rör sig i miljön bara ska anpassa sig och förstå utan vidare samtal eller kunskap. Mina tankar går i enlighet med vad Åberg och Lenz Taguci (2007) belyser, demokrati är inget vi kan lära barnen utan det är något som de hela tiden fostras in i, något som vi tillsammans bygger i en ständigt pågående process. Det innebär att barnen måste få vara delaktiga i den mån de kan redan i förskolan för att fostras till demokratiska medborgare. Även Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) tar upp betydelsen av att göra barnens röster höra i arbetet med demokrati:
I Förskolan ska barn tillsammans med andra barn och vuxna aktivt delta i beslut som rör den pedagogiska miljöns utformning, tillsammans diskutera sig fram till regler för trivsel och samvaro, välja tema, medverka i utformningen av temats innehåll och har möjlighet att välja mellan olika aktiviteter och material.( Pramling Samuelsson & Sheridan 1999:38)
I uppdraget för förskolan belyser man också barnets rätt att kunna variera sig mellan olika aktiviteter under en dag. Man skriver bland annat att: ”Verksamheten ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande såväl inomhus som utomhus.”
(Läroplan för förskolan Lpfö98 2010). Min erfarenhet och tolkning av det jag sett i olika
delaktighet och inflytande men att barnen sällan är inkluderade i det arbetet. Barnen blir ofta
delaktighet och inflytande men att barnen sällan är inkluderade i det arbetet. Barnen blir ofta