Delaktighet och inflytande i förskolan: En fråga om pedagogers förhållningssätt och bemötande

LÄRARUTBILDNINGEN Examensarbete, 15 hp

Delaktighet och inflytande i förskolan

- En fråga om pedagogers förhållningssätt och bemötande

Författare: Angelica Eriksson

Ansvarig institution: Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap Handledare: Johanna Jormfeldt

Kurs: GO2963

År och termin: 2011 HT

Sammanfattning

Angelica Eriksson

Delaktighet och inflytande

En kvalitativ studie om barns möjligheter till delaktighet och inflytande i förskolan.

Participation and influence

A qualitative study about children's opportunities for participation and influence in preschool.

Antal sidor: 35

Abstract

Min studie syftar till att belysa hur två förskolor arbetar med barns delaktighet och inflytande i den dagliga verksamheten. Jag har i min forskningsansats gjort observationer i verksamheten och tagit del av deras skrivna dokument som berör barns delaktighet och inflytande. Detta då jag fann det intressant att sätta det skriva utsagorna i relation till vad verksamheten praktiskt ger uttryck för. Studien lyfter bland annat fram fyra specifika situationer som sker mellan barn och pedagoger. Dessa situationer synliggör vilken påverkan pedagogernas barnsyn, bemötande och förhållningssätt har på deras utformingen av arbetet. I resultatet kan man också utläsa vilken påverkan förskolans miljö, regler, rutiner och traditioner har för barnets möjligheter och förutsättningar för ett reellt inflytande i vardagen.

Nyckelord: Barns delaktighet, barns inflytande, barnsyn, förhållningsätt och bemötande.

Innehåll

1. Bakgrund ... 5

2. Syfte och frågeställningar ... 6

3. Litteraturgenomgång ... 7

3.1 Beskrivning av författarna och deras forskning ... 7

4. Teoretiskt ramverk ... 8

4.1 Delaktighet och inflytande ... 8

4.2 Barnsyn ... 12

4.3 Förskolans uppdrag och värdegrund ... 14

5. Metod ... 15

5.1 Observation ... 15

5.2 Verksamhetsplaner ... 16

5.3 Urval ... 16

5.4 Genomförande ... 17

5.5 Bearbetning ... 17

5.5.1 Observationsscheman ... 17

5.5.2 Verksamhetsplaner ... 18

5.6 Validitet och Reliabilitet ... 19

5.7 Etiska överväganden ... 19

6. Resultat ... 19

6.1 Bakgrund om förskolorna ... 20

6.1 Observationsschemat ... 21

6.2 Specifika situationer ... 21

6.2.1 Förskola A ... 22

6.2.2 Förskola B ... 23

6.3 Verksamhetsplaner ... 24

6.3.1 Förskola A ... 24

6.3.2 Förskola B ... 25

7. Analys och diskussion ... 26

7.2 Vad säger verksamhetsplanerna och vad ges uttryck för i verksamheten ... 31 7.3 Metodkritisk diskussion ... 35 7.4 Vidare forskning ... 35 Bilagor

1. Bakgrund

Inom förskolans verksamhet bör det ständigt pågå en diskussion om barns inflytande och delaktighet, på vilket sätt och i vilka situationer det bör lämnas utrymme till barnen att ha ett inflytande i verksamhetens utformning. Barn i vårt samhälle ska ges grundläggande kunskaper för att kunna göra sina röster hörda och bli respekterade precis som alla andra samhällsmedborgare. Detta beskrivs tydligt i såväl Barnkonventionen Utrikesdepartementet (2006) som läroplanen för förskolan (Läroplan för förskolan Lpfö98 2010) (Arnér 2009:13).

Den reviderade läroplanen för förskolan beskriver också tydligt att barnen ska ha ett reellt inflytande i verksamhetens innehåll och arbetssätt (Läroplan för förskolan 2010). Det reella inflytandet anser jag vara väldigt viktigt för förskolans verksamhet och dess utveckling. Det är något som ständigt ska genomsyra förskolans verksamhet och inte enbart vid valda, planerade tillfällen. Men ser verkligheten ut så?

Det är utifrån ovan nämnda förordningar, lärarutbildningen och tidigare erfarenheter i förskolans verksamhet som mitt intresse för att studera barns inflytande och delaktighet i förskolan har bildats. Min erfarenhet är att barnen i många fall inte har ett reellt inflytande i den dagliga verksamheten, utan att det i många fall sker vid planerade situationer där pedagogen valt ett par olika aktiviteter som barnen kan påverka valet av. Att studera barnens inflytande anser jag vara viktigt för min blivande roll som förskollärare, men även för barnens skull Det är deras rättighet att få ett reellt inflytande i förskolan vilket innebär att det är vår skyldighet som pedagoger att arbeta för att skapa möjligheter och förutsättningar till barns reella inflytande.

Då all personal i förskolan inte är utbildade förskollärare har jag i min studie valt att benämna personalen för pedagoger, oavsett utbildning och erfarenhet.

2. Syfte och frågeställningar

Enligt den reviderade läroplanen för förskolan (Läroplanen för förskolan 2010) ska förskollärarna ansvara för att alla barn får ett reellt inflytande i förskolans verksamhet genom såväl arbetssätt som innehåll. Studiens syfte är att belysa hur pedagogerna i två förskolor förhåller sig till barns inflytande i den dagliga verksamheten. Jag vill med studien också belysa vilka möjligheter och förutsättningar som skapas för att barn i förskolan ska få ett reellt inflytande. Utifrån detta syfte presenteras nedan tre frågeställningar som avser specificera studiens utgångspunkt:

- Hur förhåller sig pedagogerna i de två förskolorna till barns inflytande och delaktighet i den dagliga verksamheten?

- Vad står det i respektive förskolas verksamhetsplan angående barns möjlighet till inflytande och delaktighet?

- Hur överensstämmer de två verksamheternas praktik med verksamhetsplanerna ifråga om barnens inflytande och delaktighet?

3. Litteraturgenomgång

I detta kapitel kommer jag kort att presentera några av de författare vilkas forskning utgör den största delen av min utgångspunkt i det teoretiska ramverket. Jag kommer att presentera både författarna och deras studier. Detta för att underlätta för läsaren att förstå mina senare hänvisningar till den angivna litteraturen.

3.1 Beskrivning av författarna och deras forskning

Elisabeth Arnér är i grunden utbildad förskolelärare och har varit verksam i förskolans under 13 år, fast då inte enbart i barngrupp utan även som föreståndare och avdelningslärare. Arnér ärfil.lic. i pedagogik och har arbetat på Örebro universitet som lärare inom lärarutbildningen.

Numera är hon utvecklingsledare och föreläsare i förskolan och i skolan med fokus på demokrati och inflytande (Elisabeth Arnérs hemsida 2011).

I mitt teoretiska ramverk har jag använt mig av hennes bok Barns inflytande i förskolan – en fråga om demokrati, vilken består av 12 konkreta berättelser från förskolans verksamhet.

Utifrån dessa situationer har Arnér redan analyserat hur barnens inflytande har synliggjorts, men också hur lärarna själva beskrivit situationerna (Arnér 2009).

En annan författare som har bidragit till mitt teoretiska ramverk är Britt Tellgren. Tellgren är precis som Arnér utbildad förskollärare i grunden och har på senare åräven hon arbetat vid Örebro universitet som lärare inom lärarutbildningen, där hon även har bedrivit forskningsstudier för institutionen för pedagogik. Tellgren är tillsammans med Arnér författare till boken Barns syn på vuxna- att komma nära ett barns perspektiv. Denna bok framkom vid ett forskningsarbete inom pedagogik där författarna gavs möjlighet att samtala med barn om deras syn på vuxna. Boken lyfter fram och analyserar sexåriga barns perspektiv på de vuxna (Arnér & Tellgren 2006).

Den tredje boken och dess författare som jag valt att lyfta fram är Lärandets grogrund- ett perspektiv och förhållningsätt i förskolans läroplan skriven av Ingrid Pramling Samuelsson

arbetar numer som forskare vid Göteborgs universitet. Sheridan är doktorand i pedagogik, och Pramling Samuelsson är professor i pedagogik med inriktning mot de tidigare åren. Pramling Samuelsson har tidigare varit verksam i barnomsorg- och skolkommittén, den grupp som arbetade fram ett underlag till utformningen av förskolans första läroplan. Deras bok syftar till att utifrån läroplanen belysa barns kompetens och deras lärande, men också hur man kan omsätta läroplanens mål till den dagliga verksamheten. Boken behandlar också pedagogernas förhållningsätt gentemot barnen (Pramling Samuelsson & Sheridan 1999).

Den fjärde och sista boken som jag valt att lyfta fram är Lyssnandets pedagogik – etik och demokrati i pedagogiskt arbete. Lyssnandets pedagogik är främst skriven av Ann Åberg som arbetat som pedagog i förskolan under 20år. Till sin hjälp hade hon Hillevi Lenz Taguchi, lektor på lärarhögskolan i Stockholm. Boken är utformad på så sätt att Åberg beskriver sitt arbete tillsammans med kollegor, barn och vårdnadshavare med att utveckla den pedagogiska verksamheten i förskolan. I boken beskrivs konkreta exempel på hur den pedagogiska dokumentationen i förskolan skapar möjligheter för en annan förståelse för såväl barnen som deras väg till kunskap. Lenz Taguchi har använts som gästförfattare i boken för att väva in teoretiska perspektiv utifrån det praktiska perspektivet (Åberg & Lenz Taguchi 2005).

4. Teoretiskt ramverk

I det teoretiska ramverket har jag valt att för fram vad jag anser vara tre huvudpunkter för att studera barns inflytande och delaktighet i förskolan. Dessa är definitioner och beskrivningar av barns delaktighet och inflytande, barnsyn samt läroplanens uppdrag och värdegrund.

4.1 Delaktighet och inflytande

Enligt förskolans uppdrag ska verksamheten arbeta för att barn får en demokratisk grund och utvecklar demokratiska värderingar. Demokrati är inte en kunskap som vi tar till oss vid ett enstaka tillfälle utan det är något som kommer att prägla vår vardag hela livet (Läroplan för förskolan Lpfö98 2010). Åberg och Lenz Taguchi (2007) beskriver lärdomen om demokrati på följande sätt: ”Demokrati är inget vi kan lära barnen, demokrati är något vi lever i och

bygger tillsammans i en ständigt pågående process” (Åberg & Lenz Taguchi, 2007:64).

Utifrån detta synsätt är det viktigt att pedagogerna i förskolan ger barn de redskap och den kunskap de behöver om demokrati för att själva kunna tillägna sig en kunskap och utveckla den under livets alla situationer. Det är i förskolan som grunden för barns demokratiska utveckling skapas. När man arbetar med demokrati i förskolan bör man ha ett långsiktigt syfte. Demokrati innebär inte att barnen ska lära sig att deras vilja, tankar och åsikter endast är betydelsefulla i förskolan och i deras val av aktiviteter. Pedagogerna bör arbeta för att barnen skapar sig en förståelse för att vi lever i ett demokratiskt samhälle, där alla enskilda individer ska få sina åsikter respekterade, även i de situationer där man tycker olika. Hadenius lyfter betydelsen av att vara en deltagande individ i samhället, och att komma i kontakt med andra människor och våga uttrycka sina intressen och åsikter. Han menar att detta främjar vår syn på andra människor och deras livssätt, och att det skapar en större förståelse som kan leda till mer positiva attityder mellan människor och allas olikheter (2001). När man arbetar med delaktighet och inflytande i förskolan är det viktigt att vara medveten om dess innebörd, att det inte enbart handlar om att barnen ska få vara med i utformningen av den pedagogiska miljön eller i valet av aktiviteter. Det handlar också om att skapa en förståelse och respekt för varandra, och att kunna lyssna och ta till sig andras tankar och åsikter. Barn behöver få redskap och stöd från pedagogerna i förskolan för att göra sina röster hörda och bli respekterade, men också för att lära sig höra och respektera andras röster.

Det går inte att anta att barnen förstår innebörden av inflytande, att de är medvetna om att de har en möjlighet att påverka verksamheten, om vi inte ger dem de förkunskaper som krävs.

Arnér och Tellgren (2006) kom i sin studie fram till att många av barnen de studerade ansåg att det var förutbestämt att pedagogerna är de som bestämmer. Arnér och Tellgren (2006) uppfattade det som att barnen var medvetna om att de i vissa fall kunde påverka men att de inte vågade ifrågasätta pedagogerna. Deras studie visare också på att inflytande i många fall sker i de situationerna som pedagogerna redan har planerat. Detta ger barnen en chans att påverka den förutbestämda situationen men det ger dem inget inflytande på situationens utformning.

Barnen i förskolan ska tillsammans med de vuxna och andra barn planera förskolans verksamhet. De vuxna ska bjuda in barnen till att aktivt delta i beslut som berör den dagliga verksamheten, gällande såväl utformning av miljön och den pedagogiska verksamheten som vilka regler som bör råda för allas trivsel och samvaro (Pramling Samuelsson & Sheridan

1999). Enligt läroplanen för förskolan ska verksamheten arbeta med barns inflytande utifrån individens utveckling, behov och intresse:

I förskolan läggs grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är. Barns sociala utveckling förutsätter att de alltefter förmåga får ta ansvar för sina egna handlingar och för miljön i förskolan. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten.

(Läroplan för förskolan Lpfö98 2010:12)

För att det ska skapas förutsättningar och möjligheter till barns inflytande i verksamheten i enlighet med läroplanen krävs det medvetna pedagoger som är väl insatta i läroplanen och dess betydelse för den pedagogiska verksamheten. Det är pedagogernas ansvar att ta vara på och synliggöra alla barns intresse. Barn intresserar sig inte för exakt samma saker vilket gör det otroligt viktigt för pedagogerna att se varje enskilt barn och skapa möjligheter för att utveckla just det barnets intresse (Åberg & Lenz Taguchi (2007). För att detta ska ske behöver pedagogerna särskilt ha en god kunskap om barns inflytande och hur man kan tillämpa det i den dagliga verksamheten.

Varken pedagogerna i arbetslaget eller alla barn i barngruppen tycker och tänker lika, ochdet är därför viktigt att diskutera begrepp som inflytande och delaktighet för att ha en gemensam grund att utgå ifrån (Åberg & Lenz Taguchi 2007). Författarna menar att det ställer stora krav på pedagogerna när man arbetar med barns delaktighet och inflytande. Om man i sitt arbete använder barns intresse och frågor som drivkraft krävs det att pedagogerna hela tiden har ett tydligt syfte och gör kloka val därefter, i de situationer som uppstår. De lyfter också vikten av att vi som pedagoger aldrig ger upp vårt ansvar som vuxna i verksamheten utan att vi istället gör barnens röster hörda samt att vi synliggör dem som individer och grupp (Åberg & Lenz Taguchi2007).

Även Arnér och Tellgren (2006) framhåller att om förskolan ska lägga en demokratisk grund, som kan hjälpa barn att förstå vad demokrati kan innebära krävs det att de vuxna är medvetna om sitt ansvar. Författarna uttrycker pedagogernas arbete som att de ska ”[…] verka för att alla barn får uttrycka sina åsikter och få de respekterade” (Arnér & Tellgren 2007:14).

Författarna menar vidare att det är en mänsklig rättighet att alla är medvetna om att de får uttrycka sina åsikter och få dessa respekterade. Arnér (2009) belyser även hon att det är pedagogerna som skapar förutsättningar för barnens inflytande i den dagliga verksamheten, men hon menar att de regler och traditioner som finns i förskolan som handlar om hur man

bör förhålla sig gentemot barnen avgör vilket förhållningssätt pedagogerna väljer samt vilket bemötande barnen får.

Många förskolor styrs fortfarande av traditioner och regler i verksamheten som bland annat utevistelse, fruktstund, samling eller målning. Om pedagogerna arbetar utefter att vissa saker ska ske på en viss tidpunkt eller en viss dag, var lämnas då utrymme för att följa upp barns intresse och förmågor? När får barnen en chans att påverka sin situation i den dagliga verksamheten då? För att komma bort från dessa regler och traditioner som sitter i förskolans väggar menar Åberg & Lenz Taguchi (2007) att man behöver reflektera över och dokumentera de olika situationerna eller aktiviteterna för att bli medveten om vad man gör och varför. Deras studie visar att de i flera fall haft ett syfte med aktiviteten från början men att de sedan bara gjort samma sak år in och år ut. Genom reflektion och dokumentation synliggjordes det för dem att de varken har ett tydligt syfte med aktiviteten eller att det lämnades något utrymme för barnens inflytande och delaktighet. Arnér (2009) menar att dessa regler och rutiner i många fall hindrar pedagogerna från att ta vara på barnens intressen, tankar och frågor. Hon anser att pedagogerna anpassar situationerna utefter hur de traditionellt brukar arbeta eller efter kollegors åsikter, istället för att ta vara på och lyfta fram det barnen ser som lämpligt och viktigt. Detta sker trots att läroplanen för förskolan redogör för att ” barnen ska få utrymme för sina egna initiativ och skapande av mening” (Arnér 2009:44).

Det finns både regler som anses som öppna och regler som ses som stängda. Med en stängd regel avses en som har ett förutbestämt beslut i sig. I en stängd regel finns det inget utrymme för att anpassa den regeln utifrån den aktuella situationen, och regeln är inte heller tolkningsbar. Till skillnad från den stängda regeln innebär en så kallad öppen regel att det lämnas utrymme för deltagarna att göra egna tolkningar eller anpassa den efter den faktiska situationen (Agevall & Klasson 2000). Reglerna utgör en avgörande faktor för individens möjligheter och begränsningar i verksamheten, vilket kan innebära att barns inflytande begränsas

Att arbeta med demokrati, i formen inflytande och delaktighet i förskolan, innebär inte att vi ska låta barnen styra hela verksamheten och göra precis som de själva vill. Det handlar istället om att lämna utrymme till barnen att påverka och skapa förutsättningar och möjligheter för barnen att tänka fritt och bli respekterade för sina åsikter samt att respektera andras (Åberg &

Lenz Taguchi 2007).

4.2 Barnsyn

Tidigare utformningar av utbildningen till förskollärare präglades av olika utvecklingsteorier som till exempel Jean Piagets. Utbildningen syftade till stor del till att tolka deras syn på barn och barns utveckling, och många pedagoger i förskolan styrs än idag av de utvecklingspsykologiska teorierna. De olika stadieteorierna beskriver var barnet ska befinna sig i utveckling beroende på ålder. Detta leder till att pedagogernas fokus då istället ligger på att se om barnet uppnått det han eller hon borde vid den aktuella åldern, istället för att se det kompetenta barnet som utvecklas individuellt i vardagens alla situationer (Arnér & Tellgren 2006). Arnér och Tellgren skriver att:

Många metoder och bemötande av barn från vuxnas sida har ärvts från en annan tid och ett annat samhälle än det som tillhör vår tid. Barnpsykologin med dess tradition av stadieindelningar är i högsta grad fortfarande aktuell i

många sammanhang som omfattar barns liv i förskolan.

(Arnér & Tellgren 2006:45)

Genom att inta denna barnsyn menar författarna att man ser till barndomen som en ”väg ut ur o-mognad, o-kunnighet och o-förmåga”(Arnér & Tellgren 2006:45). Arnér (2009) lyfter också en barnsyn där man ser barnet som fattigt, oföretagsamt och inkompetent, men hon hänvisar vidare till Loris Malaguzzi (som utvecklade Reggio Emilia-pedagogiken), och menar på att barnet är en medkonstruktör, ”ett så kallat rikt barn, som är företagsamt, kompetent och angeläget om att engagera sig i omvärlden” (Arnér 2009:38). Man kan välja vilken barnsyn man vill tillämpa i sitt arbete. Antingen kan man se barnet som författarna ovan beskriver, ett omoget barn som inte har någon kunskap, eller så kan man välja att se det kompetenta barnet som har en nyfikenhet, en lust till att lära samt många olika förmågor som är redo att utvecklas (Åberg & Lenz Taguchi 2007). Åberg och Lenz Taguchi (2007) lyfter sedan Kennedys beskrivning på barn, och kunskapssyn, vilken tydligt belyser vikten av vilken barnsyn vi har i arbetet med barns inflytande:

Som jag ser det är det två helt olika sätt att se på barn, som har att göra med vilken kunskapssyn man har, men också vilken pedagog man väljer att vara.

Om man väljer att i första hand se barns behov och brister, kräver det en pedagog som hela tiden finns till hands, berättar och förklarar, rättar till,

skyddar och håller koll. Det innebär att man som vuxen vet allt, kan allt och måste förmedla detta till barnen. På det sättet ger man inte barnen möjlighet att tänka själv, ställa egna frågor och använda sig av hela sin förmåga, fantasi och kompetens.( 2007:59)

Den kunskapssyn man har på barnet är avgörande för vilken barnsyn man intar. Utgår man ifrån en kunskapssyn där barn ständigt behöver någon som förklarar för dem och hjälper dem vidare, missar man chansen till den barnsyn som innebär att man ser barns kompetens och inflytande som en självklar del i förskolans verksamhet. Åberg och Lenz Taguchi (2007) berättar att de själva arbetat utifrån de utvecklingspsykologiska teorierna utan att ens reflektera över det. Detta visar ännu en gång hur viktigt det är att reflektera över sin barnsyn och varför man förhåller sig som man gör till barnen. Vilken barnsyn det är som egentligen präglar mitt förhållnings– och arbetssätt.

I Arnérs och Tellgrens studie (2006) påvisar dem att man idag till viss del arbetar med frågor som belyser hur man skapar utrymme för barns inflytande och meningsskapande, men också med olika teorier som synliggör pedagogernas insikt om betydelsen för det egna agerandet i förhållande till barnen. Detta innebär att även ifall de utvecklingspsykologiska teorierna till viss del fortfarande präglar en del verksamheter arbetar man mer och mer för att pedagogerna ska tillämpa en barnsyn där man ser det kompetenta barnet utifrån dess intresse, förmåga och behov, och är pedagogerna medvetet skapar möjligheter till inflytande och delaktighet för det enskilda barnet.

För att kunna arbeta med barns inflytande och delaktighet i verksamheten bör man börja med att reflektera över sin egen barnsyn. Bjervås skriver i Johansson och Pramling Samuelsson (2003) att det arbete man kommer att bedriva i verksamheten grundar sig på vilken barnsyn som den enskilda pedagogen och arbetslaget tillsammans ger uttryck för i såväl ord som i handling. Det är därför av största vikt att medvetet reflektera över sin egen barnsyn, inte bara vad man själv anser utan också hur den kommer till uttryck rent praktiskt. Arnér (2009) menar att ”barn konstruerar kunskap och skapar mening i sin värld, tillsammans med vuxna och med andra barn. Detta gör det viktigt att betona att det lilla barnet är en aktiv medkonstruktör av sitt eget liv” (Arnér 2009:39). För att barnen ska vara medkonstruktörer i sitt liv krävs det att pedagoger i förskolan utifrån sin barnsyn skapar en tillit till barnet och dess kunskap, och att barnets kunskap kan tillföra något i verksamhetens utformning.

4.3 Förskolans uppdrag och värdegrund

Förskolans värdegrund och uppdrag ska ligga till grund för det pedagogiska arbetet i verksamheten men också i utformningen av både inom– och utomhusmiljö. Den miljö och det arbetssätt som skapas på varje förskola bör vara uppbyggd utifrån de grundläggande värdena för förskolan. Ett av läroplanens grundläggande värden är att verksamheten ska utformas utifrån demokratiska värderingar samt att den ska vila på en demokratisk grund (Läroplan för förskolan Lpfö98 2010).

I uppdraget för förskolan beskrivs vidare att barnen ska erbjudas möjligheten att välja mellan olika aktiviteter under en dag och att verksamheten ska vara uppbyggd på ett sätt som lämnar utrymme för barns egen fantasi, kreativitet och planer (Läroplan för förskolan Lpfö98 2010).

För att barn ska ges möjlighet till inflytande måste de verksamma pedagogerna vara väl medvetna och ha en god kunskap om förskolans värdegrund och uppdrag. Detta för att pedagogerna genom sitt förhållnings- och arbetssätt ska skapa en verksamhet som inbjuder till barns inflytande och delaktighet, i såväl val av aktivitet som i verksamhetens utformning.

Läroplanen för förskolan betonar också vikten av att tydliggöra värderingar i den dagliga verksamheten för att kunna tillämpa förskolans gällande värden. Detta krävs för att verksamheten ska kunna lägga grunden till barns ökande ansvar samt deras intresse och förståelse för att senare kunna delta aktivt i samhällslivet (Läroplan för förskolan Lpfö98 2010).

Den tidigare läroplanen för förskolan gav uttryck för att ge barn möjlighet till inflytande vilket gav ett tolkningsutrymme där pedagoger i vissa fall kunde kompromissa gällande barnens inflytande. Detta kunde till exempel ske genom att någon enstaka gång ge barn möjlighet till inflytande. I och med den reviderade läroplanen för förskolan har målet formulerats om och lyder: ”Förskollärare ansvarar för att alla barn får ett reellt inflytande på arbetssätt och verksamhetens innehåll” (Läroplan för förskolan Lpfö98 2010:12). Här kan vi se att barnens inflytande i verksamheten poängterars avsevärt mer efter revisionen, detta betyder att förskolan bör arbeta mer med barns inflytande. Det arbetet krävs att pedagogerna ger barnen en kunskap och förståelse om vad begreppen innebär samt att de tillsammans diskuterar fram en gemensam syn som blir aktuell i just deras verksamhet. För att barn ska kunna vara med och påverka utformningen av mål, miljö, regler, aktiviteter och material måste det också vara medvetna om sin möjlighet till påverkan, och veta att deras röst blir hörd

och respekterad (Pramling Samuelsson & Sheridan 1999:38). Pedagogernas förhållningsätt och deras förmåga att skapa inspirerande och utvecklande miljöer har en relativt stor påverkan på vad barn utvecklar och lär (Pramling Samuelsson & Sheridan 1999:39). Genom att skapa situationer och miljöer som inbjuder barn till att påverka den dagliga aktiviteten och miljön skapas också förutsättningar till att barn får ett reellt inflytande i verksamheten.

5. Metod

Denna studie har en kvalitativ forskningsansats då syftet med studien är att lyfta fram och belysa hur delaktighet och inflytande tar sig uttryck på två förskolor. Studien ger inte en generell bild av förskolor i allmänhet utan belyser endast olika exempel på hur det kan se ut i verksamheten. Studien genomförs med en kombination av observationer i de två förskolornas verksamhet samt genom att ta del av deras verksamhetsplaner. Detta för att kunna sätta det som sker praktiskt i verksamheten i relation till det skrivna dokument som behandlar delaktighet och inflytande.

5.1 Observation

Jag valde att genomföra mina observationer med utgångspunkt i observationsformen strukturerade observationer (Bryman 2007:173). Enligt Bryman (2007) är det en metod som annars används främst vid kvantitativa studier och inte vid en kvalitativ som denna. Jag valde att ändå genomföra mina observationer utifrån denna metod då Bryman menar att strukturerade observationer ger en ”direkt iakttagelse av beteendet” (2007:173). Eftersom pedagogernas förhållningssätt och barnsyn är en av de avgörande faktorerna för barns inflytande och delaktighet ansåg jag att denna metod skulle ge mig ett tydligt resultat, då jag kunde observera den aktuella situationen direkt utifrån mitt observationsschema.

Observationerna är gjorda på två olika förskolor. Jag valde att göra nedslag i tre olika situationer som sker dagligen i förskolan, innevistelse, utevistelse och måltidssituation. I mina observationer använde jag mig av ett observationsschema i enlighet med det Bryman lyfter fram (2007:178). I utformningen av observationsschemat satte jag upp 17 olika punkter (se bilaga 1) som bland annat behandlarhur barnet framhävde sin vilja och sitt intresse, samt hur

ansåg skulle kunna synliggöra om barnen har ett reellt inflytande i den dagliga verksamheten eller inte. Jag vill med mitt observationsschema belysa hur pedagogerna agerade när ett eller flera barn ville interagera med dem, genom att till exempel uttrycka sin vilja eller ta egna initiativ då något intresserade dem.

5.2 Verksamhetsplaner

I min studie valde jag även att ta del av förskolornas verksamhetsplaner. Jag fann det intressant att basera min studie på både observationen och verksamhetsplaner för att kunna sätta dessa i relation till varandra. Genom att ta del av deras verksamhetsplaner skapas en tydligare bild om hur förskolorna eftersträvar att arbeta med barns inflytande och delaktighet, och hur detta synliggörs i respektive verksamheten. Av de två förskolorna i min studie var det bara den ena som hade en utarbetad verksamhetsplan. I brist av verksamhetsplan på förskola B har jag valt att istället ta del av deras kvalitetsredovisning för 2010-2011. Den kommer att behandlads på samma sätt som verksamhetsplanen, som en skriftlig dokumentation på hur de ska arbeta med barns inflytande och delaktighet i deras verksamhet.

5.3 Urval

Det urval jag har gjort i min studie var att välja två förskolor som ingick i samma chefsområde. Under forskningsstudiens gång uppstod däremot ett hinder och jag kunde därför enbart utföra mina observationer på den ena förskolan i detta område. Detta ledde till att jag valde att göra min andra observation på en annan förskola som inte ingick i samma chefsområde. Valet av de pedagoger och barngrupper som medverkat i studien har varit slumpmässiga. Detta är alltså inget jag har varit med och påverkat mer än att välja en bestämd ålder på barngruppen, 3 – 5år.

Ett annat urval jag gjorde var att utföra observationerna vid olika tidpunkter och tillfällen under dagen, i enlighet med Brymans teori om urval av observationstillfälle (2007:181). Vid de olika nedslagen i verksamheten där mina observationer har skett har det varierat vilka pedagoger och barn som har deltagit. Jag har inte valt ut en specifik pedagog utan istället fokuserat på de aktuella situationerna som uppstått.

5.4 Genomförande

Den första kontakten inför observationerna skedde med förskolornas chef. När hon sedan gett sitt medgivande att jag kunde genomföra mina observationer på dessa två förskolor tog jag telefonkontakt med dessa. Vid den första telefonkontakten presenterade jag mig och min studie, jag framförde mitt syfte med studien och min önskan om att genomför observationerna i deras verksamhet. Jag begränsade mina observationer till tre stycken 10-minuters perioder i varje nedslag.

5.5 Bearbetning

Jag har valt att dela upp detta avsnitt i två delar, observationsscheman och verksamhetsplaner.

Detta för att på ett tydligt sätt beskriva hur jag har bearbetat de olika tillvägagångsätten för att uppnå mitt resultat.

5.5.1 Observationsscheman

Under mina observationer uppstod det flera specifika situationer i varje nedslag, några mindre och några mer omfattande. I mina observationsscheman förde jag anteckningar över hur både pedagogen och barnet agerade i situationen. Varje punkt i mitt observationsschema var numrerat från 1-17 för att jag på ett enkelt sätt skulle kunna göra markeringar under observationerna vad det var som hände. Jag valde sedan att kalla den första pedagogen som inkluderades i situationen för P1, nästa för P2 och så vidare. Jag använde mig av samma metod för barnen och benämnde dem för till exempel B1 och B2 för att kunna särskilja deltagarna. Detta gjorde att jag enkelt kunde markera om barnet till exempel tog ett initiativ, uttryckte sitt intresse eller samtalade med pedagogen. Hos pedagogen tittade jag på liknade saker fast mer ur ett bemötande perspektiv, hur pedagogen bemötte barnets initiativ, intresse eller hur de samtalade med barnet. För att ta del av alla punkter jag utgick ifrån, se bilaga 1.

Efter varje nedslag sammanfattade jag de olika situationerna som uppstått för att kunna uppnå ett så informationsrikt resultat som möjligt.

I mitt resultatkapitel har jag först valt att presentera en sammanfattning av mina observationsscheman, utifrån orden ja och nej. Orden ja och nej står då för i vilka situationer barnens röster blivit hörda eller inte av pedagogerna. Om pedagogen till exempel bemöter barnet med ett stängt svar blir det ett nej, men om pedagogen har bemött barnet med ett öppet svar blir det ett ja. Ett vidare exempel är att ifall pedagogen lämnar plats för barnen att påverka eller försöker förstå barnets intentioner. I så fall har jag placerat det i ja- kolumnen.

Har pedagogen istället endast gett barnet instruktioner eller gett ett barn negativ respons hamnar de situationerna i nej- kolumnen. En situation kan börja i ett nej men sedan leda över till ett ja, beroende på hur barnet och pedagogen agerar i situationen. Om en pedagog till exempel börjar med att bemöta barnet med ett stängt svar samtidigt som barnet fortsätter att försöka göra sin röst hörd kan det leda till att pedagogen ändrar sitt förhållningssätt och tillslut ger positiv respons till barnet.

För att ge läsaren en större inblick och förståelse för mina observationer har jag sedan valt att efter min sammanfattade figur lyfta fram fyra situationer som jag anser ger en tydlig bild av hur det kan se ut i den dagliga verksamheten. Jag har valt de situationer där jag lyckats fånga ett längre förlopp. Många gånger blev situationerna inte långa då barnen bemöttes med ett nej eller ett ja direkt och sedan gick därifrån. Därför har jag lyft fram de situationer där man tydligt kan ta del av både barnets och pedagogens agerande, samt situationer som jag känner att jag kan göra en bra analys av och kunna föra en diskussion runt.

Att jag har valt att inte lyfta någon av måltidssituationerna beror på att jag inte lyckades fånga någon omfattande situation att redovisa under dessa.

5.5.2 Verksamhetsplaner

Av det två förskolorna jag genomförde mina observationer på var det bara den ena som hade en utarbetad och aktuell verksamhetsplan. Den andra förskolan hade enbart en arbetsplan för höstterminen 2010 samt en kvalitetsredovisning för 2010-2011. Verksamhetsplanen för förskola A granskade jag och använde mig sedan av några delar som handlade om barns inflytande och delaktighet samt deras normer och värden. I brist på verksamhetsplan för förskola B valde jag att använda mig av deras kvalitetsredovisning och behandla den på samma sätt, som en skriftlig utsaga om deras arbete med barns delaktighet och inflytande. Jag

har plockat ut delar av de båda dokumentet i min analys, de delar jag ansåg vara relevanta för att kunna sätta verksamhetens praktiska arbete i relation till deras skrivna dokument.

5.6 Validitet och Reliabilitet

Det finns två begrepp som Bryman (2002) anser är viktiga att tänka på i ett forskningsarbete, och det är validitet och reliabilitet. Med reliabilitet avser man att ta reda på om forskningen skulle uppnå samma svar vid en ny undersökning. Reliabiliteten synliggörs främst i kvantitativa forskningar där man kan se om svaret är pålitligt och konsekvent. Den studie jag genomfört är situationsanpassad och påverkas av sitt sammanhang. I en ny studie hade man troligvis kommit fram till ett annat resultat samtidigt som man skulle kunna utläsa en del likheter.

Med validetet avser man att bedöma hur vida det resultat man kommit fram till stämmer överrens med studiens syfte. I den studie jag genomfört anser jag att det finns en god validitet.

Det resultat som jag framkommit till utifrån mina undersökningar har en tydlig koppling till det studien syftade till att framhålla.

5.7 Etiska överväganden

I den studie jag genomfört har jag tagit hänsyn till de etiska principer som Bryman (2007) redogör för. De principer han beskriver är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (2007:440). Dessa olika krav berör hur informationen inför observation bör gå till samt hur den information som framkommer och de berördas personuppgifter bör hanteras under och efter forskningen.

6. Resultat

I detta kapitel kommer jag att presentera mitt resultat av observationerna. Jag kommer också att beskriva vad som står i förskola As verksamhetsplan samt förskola Bs kvalitetsredovisning.

6.1 Bakgrund om förskolorna

Förskola A och B är helt oberoende av varandra och belägna i två olika kommuner. På den ena förskolan skedde observationerna på den avdelning där tre- till femåringarna befann sig och på den andra där tre till fyraåringarna var. Inomhusmiljöerna på både förskola A och B är utformade på så sätt att barnen under innevistelsen har möjlighet att välja i vilket rum det vill befinna sig, där alla rum erbjuder ett varierat material. Inomhusmiljön lämnar utrymme till barnen där de varje dag kan påverka sin situation utefter vilket intresse de har för stunden. För att tydliggöra förskolornas uppbyggnad angående barnantal, pedagoger samt hur många rum barnen har att vistas i under dagarna har jag sammanställt den informationen i en tabell:

Förskola: A B

Antal pedagoger 10 5

Antal barn 44 30

Antal rum 9 7

Även om de båda förskolornas miljöer är utformade så att barnen kan påverka sin situation så finns det en markant skillnad mellan utformning av både inomhus och utomhusmiljön mellan förskolorna. På förskola A får jag uppfattningen att de har utformat sina pedagogiska miljöer utifrån läroplanen för förskolan, då det inomhus finns rum som till exempel teknikverkstad, bibliotek, ljusverksstad, mediaverkstad och bygg och konstruktion. Även utomhus har de en välplanerad miljö där barnen kan välja mellan olika pedagogiska rum. På Förskola B däremot tolkar jag miljöerna som mer ”traditionella”. Där har barnen tillgång till rum som erbjuder bland annat rollekar, lego, bilar, djur och spel eller pussel. Gällande utomhusmiljön så skiljer sig förskolorna åt även där. I förskola Bs utomhusmiljö arbetar man inte med pedagogiska rum, utan det är en öppen miljö där barnen får utforma sin lek själva.

6.1 Observationsschemat

Som jag tidigare skrivit genomfördes observationerna genom tre olika nedslag i verksamheten: innevistelse, utevistelse och måltidssituation. Vid varje nedslag använde jag mig av ett observationsschema (se bilaga 1), vilket gällde för både barn och pedagoger.

Nedan kommer jag att presentera mitt observationsmaterial genom att visa hur många gånger i de olika situationerna som barnen fick ett ja respektive nej när det uttryckte sin vilja eller tog egna initiativ. Med ja och nej i denna figur avses inte enbart de lägen där pedagogerna sagt ja eller nej till barnets vilja utan också om barnet har fått ett öppet respektive stängt svar eller blivit ignorerad av pedagogen. Syftet med figuren är att på ett tydligt sätt sammanställa barnens möjlighet till inflytande och delaktighet i verksamheten. Denna figur baseras på hur barnet blivit bemött i sitt försök att påverka sin situation, ta egna initiativ eller uttrycka sin egen vilja. För tydligare beskrivning av figuren se tidigare bearbetning punkt 5.5.1

Förskola A JA NEJ Förskola B JA NEJ

Detta är en sammanfattning för att ge en överblick över hur förskolorna gav uttryck för deras arbete med barns delaktighet och inflytande i den dagliga verksamheten.

6.2 Specifika situationer

Inne 3 5

Ute 5 1

Måltid 3 1

Inne 3 2

Ute 2 2

Måltid 2 1

Här kommer jag att beskriva fyra specifika situationer som uppstod under mina observationer, två från varje förskola. Jag har valt att lyfta fram både situationer där barnet/barnen har fått ett öppet svar och där de bemötts med ett stängt svar. Jag kommer börja med att beskriva varje enskild situation och sedan avsluta varje beskrivning med min bedömning av situationen, och varför det blev ett ja eller ett nej.

6.2.1 Förskola A

Situation 1 - innevistelse

Barnet börjar köra med en stor lastbil i ena rummet, där alla barn och pedagoger befinner sig för tillfället. Han väljer sedan att köra ut med bilen i korridoren som är precis utanför rummet varpå pedagogen snabbt reagerar och säger ”Nej där kör vi inte med den” Barnet fortsätter att köra bilen i korridoren. Då ger pedagogen barnet instruktioner om att han får köra med bilen inne i det rummet där han befann sig från början. Barnet reagerar negativt på den responsen han får från pedagogen och fortsätter att köra med sin bil i korridoren. En pedagog till lägger sig i situationen och säger till barnet att han inte får köra där. Han uttrycker sedan sin vilja och tanke om lastbilskörandet till pedagogen som nu bemöter barnets vilja genom att samtala tillsammans med barnet. Situationen slutar med att barnet får köra i korridoren efter att pedagogen gett barnet instruktioner om vart och hur han får köra med lastbilen.

Denna situation bedömer jag började i nej-kolumnen slutade i ja-kolumnen. Detta dels på grund av att barnet fortsatte att försöka påverka sin situation men också för att pedagogen valde att ändra sitt bemötande och förhållningssätt gentemot barnet.

Situation 2 – utevistelse

Ett barn närmar sig en av pedagogerna och tar henne i handen samtidigt som han ber henne att följa med. Hon ber honom vänta lite, han fortsätter att dra i handen och pedagogen frågar barnet vad de ska göra. Han berättar att det ska upp i skogen och göra något. Väl uppe i skogen inleder barnet tillsammans med pedagogen en lek utifrån en leksak som barnet haft med sig hemifrån. Pedagogen samtalar och diskuterar under hela tiden med barnet. Det närmar sig andra barn som har börjat intressera sig för leken. De uttrycker sin vilja om att vara med och pedagogen bemöter barnen med ett öppet svar och förklarar vad de leker. Nu leker tre barn tillsammans med pedagogen. Under lekens dyker det ständigt upp nya

infallsvinklar och barnen delar med sig av sina erfarenheter till varandra. Pedagogen lämnar hela tiden plats för barnen att påverka situationen. Hon följer upp deras erfarenheter och tillsammans utvecklar de sin lek utefter barnens intresse för stunden men samtidigt med hjälp av deras tidigare erfarenheter.

Denna situation bedömde jag som ett klart ja, då pedagogen bemötte och följde upp barnets initiativ och intresse.

6.2.2 Förskola B

Situation 1- Innevistelse

Alla barnen befinner sig inomhus och de får själva välja vid aktivitetstavlan var de vill vara och leka och med vad. Två av barnen har då valt att leka med Spiderman i ena rummet. Det tredje barnet kommer springandes och tar den ena Spidermanen-figuren ifrån ett av barnen eftersom han också vill leka med den. Barnen hamnar då i en konflikt med varandra och tar hjälp av pedagogen. Pedagogen bemöter alla barnen på ett öppet sätt och lyssnar på vad alla har att säga. Hon skapar sig en förståelse för vad som har hänt och följer sedan upp det tredje barnets initiativ. De samtalar tillsammans om att man inte får ta leksaker från kompisarna utan att man måste prata med varandra. Därefter får det tredje barnet också en Spiderman och kan då leka tillsammans med de andra barnen.

Denna situation bedömde jag också som ett ja, då pedagogen försöker förstå barnets intentioner och följer upp hans intressen och initiativ.

Situation 2 – Utevistelse

Två pedagoger står och samtalar med varandra på gården när en flicka kommer fram och tar kontakt med dem. I handen håller flickan en hink, hon frågar pedagogerna om hon kan få vatten. Pedagogen ger barnet ett direkt nej, inget vatten idag! Barnet står kvar och tittar på pedagogen. Pedagogen vänder sig då till sin kollega och säger, ”Visst tar vi inte ut något vatten idag? Det är för kallt”. Kollegan svarar då ”att nej de behöver inte leka med vatten idag”. Pedagogen vänder sig till barnet och säger att hon få leka med något annat för de tar

inte ut något vatten idag. Flickan står kvar en bra stund och tittar på pedagogerna och sin hink innan hon väljer att gå därifrån.

Denna situation bedömde jag som ett väldigt klart nej. Då pedagogen direkt säger nej utan vidare förklaring samt tar stöd av en annan kollega som styrker det hon redan sagt till barnet.

6.3 Verksamhetsplaner

Här kommer jag att presentera och lyfta fram vad förskolorna behandlar i sin verksamhetsplan respektive kvalitetsredovisning angående barns delaktighet och inflytande samt deras normer och värden.

6.3.1 Förskola A

I förskola As arbetsplan kan man under normer och värden läsa att ”Enheten åtar sig att arbeta med att utveckla barns förståelse för alla människors lika värde”. Vidare beskriver de hur de tänkt arbeta för att utveckla detta mål. De tar upp bland annat att de ska ” uppmuntra barnen att tala och lyssna på varandra genom att finnas närvarande vid barnens samspel” och att de ” ska organisera barnen i mindre grupper för att möjliggöra att alla barn blir sedda och lyssnade på”.

Under utveckling och lärande har förskolan använt sig av citeringen från läroplanen

”Verksamheten skall utgå från barns erfarenhetsvärld, intressen, motivation och drivkraft att söka kunskaper. Barnet skall också ha möjlighet att enskilt fördjupa sig i en fråga och söka svar och lösningar.”(Läroplanen för förskolan 2010). En av deras tänkta punkter i sitt arbetssätt för att arbeta utifrån detta mål är att de ska:

Arbeta med ett medvetet förhållningssätt att säga JA hellre än att säga nej, då vi tror att detta främjar för att fortsätta våga ställa frågor som bidrar till ett fortsatt utforskande. Att säga Ja i det här sammanhanget menar vi står för en vilja från pedagogerna att möta barns tankar positivt och att vara lösningsinriktade, medforskande. ( Verksamhetsplan för förskola A)

Under deras stycke för barns inflytande skriver förskolan att ”Enheten åtar sig ge barnen inflytande och delaktighet”. De använder sig också av ett citat ur läroplanen för förskolan för att synliggöra tydliggöra vad deras pedagogiska arbete ska sträva mot:

Förskolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Varje barn skall ges möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån de egna förutsättningarna. Delaktighet och tilltro till den egna förmågan skall på så vis grundläggas och växa. (Läroplanen för förskolan 2006)

Deras kriterier utifrån läroplansmålet ovan är att ”Barns nyfikenhet och intresse ligger till grund för vår dagliga verksamhet”, ”Barns intressen är utgångspunkt för den pedagogiska miljön” och ” Barnen gör egna val av aktiviteter”. För att arbeta mot dessa kriterier beskriver de i sin verksamhetsplan att de bland annat:

Strävar efter att utveckla vår miljö för att det ska bli lättare för barnen att göra självständiga val i den pedagogiska miljön. Vi pedagoger ska tillsammans gå igenom stationerna för att få en samsyn kring material och användningsområde så att vi kan ge barnen en god introduktion.

(Verksamhetsplan för förskolan A)

Citatet ovan beskriver tydligt hur de har tänkt tillämpa ett tydligt förhållningssätt i sitt arbete med barns reella inflytande i vardagen. Barns delaktighet och inflytande genomsyrar till stor del förskola A:s verksamhetsplan. Det har en verksamhetsplan som är väl framskriven utifrån hur pedagogerna och verksamheten bör utformas i arbetet med barns inflytande och delaktighet.

6.3.2 Förskola B

Förskola B hade ingen utarbetad verksamhetsplan som är aktuell för denna termin, utan endast en arbetsplan för HT 10. Eftersom förskolan varken hade någon utarbetad arbetsplan eller verksamhetsplan som behandlar delaktighet och inflytande i deras verksamhet valde jag att till en viss del ta del av deras kvalitetsredovisning för 2010-2011. Detta för att försöka utläsa hur pedagogerna förhåller sig och arbetar med barns inflytande och delaktighet i den dagliga verksamheten. I deras kvalitetsredovisning har de under punkten barns inflytande valt

”Verksamheten ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet”.

Deras beskrivna metoder för att arbeta mot dessa måla är att barnen ska få ”välja aktiviteter genom att sätta sitt namn på bilder av ett lekrum”, ”röstar till olika utflyktsmål”, att de barn

”som fyller år får välja aktivitet under samlingen”, ”har fått stort utrymme till att uppträda och skapa egna samlingar/teatrar” samt att de ”får välja olika sagor”. Detta är metoder som de använt sig av tidigare i sin verksamhet i arbetet mot deras lokala läroplansmål. I deras kvalitetsredovisning beskriver de också att de under det gångna året mer har ”utgått från barnens och verksamhetens behov, än barnens intresse pga. av oro i barngruppen. Behovet av struktur var stort men med vissa åtgärder blev det lugnare i barngruppen. Med stigande ålder har barnen fått mer inflytande.”.

Under punkten normer och värden i förskolans kvalitetsredovisning beskriver de att de har arbetat med ett vänskapstema där de har förankrat viktiga värden hos barnen. Deras syfte med detta var att skapa en lugnare och tryggare miljö. Under denna punkt går det inte att utläsa någonting om barnens inflytande och delaktighet i verksamheten mer än att de har tränat att lyssna på varandra vid samlingar.

7. Analys och diskussion

Jag kommer i detta kapitel att både analysera och diskutera mitt resultat.

7.1 Pedagogernas förhållningssätt till barns inflytande och delaktighet

Denna del av analys och diskussion kommer jag att dela upp utefter de fyra situationerna jag valt att lyfta i resultatkapitlet. Jag kommer kort att beskriva varje situation för att sedan anlysera och diskutera den. I slutet kommer jag att göra en kort sammanfattning om vad som framkommit under studiens gång. För en närmare beskrivning av situationerna se resultatkapitlet 6.2.1 och 6.2.2.

Förskola A, Situation 1 – innevistelse

I denna situation är det en pojke som leker med en lastbil i ett rum där alla barn och pedagoger befinner sig. Han väljer sedan att köra ut lastbilen i korridoren precis utanför rummet. En pedagog är då snabbt där och talar om att han inte får köra med bilen där utan han får köra i det lilla rummet där de befann sig. Pojken får ingen vidare förklaring till varför han

inte får köra där, han fortsätter att köra med bilen i korridoren samtidigt som han också verbalt förklarar för pedagogen att han vill köra med lastbilen där.

I denna situation anser jag att de regler och rutiner som finns i verksamheten hindrar pedagogen från att se barnets intresse. Denna situation blir ett tydligt exempel på Arnérs forskning (2009) som visar att pedagoger i många fall hindras från att se till den aktuella situationen och barnets intresse då de istället anpassar situationen utifrån de regler och traditioner som präglar verksamheten. Pedagogen i denna situation frågade aldrig pojken vad han hade för tanke med att köra lastbilen i korridoren istället för i rummet. Min tanke är att man i många fall glömmer bort att lyssna och ta reda på barnets tanke och resonera tillsammans med barnet om den aktuella situationen. Detta anser jag beror mycket på att man håller sig till reglerna. Någonstans sitter det i verksamhetens ”väggar” att i korridoren kör man inte med bilar och då är det enda som pedagogen har i fokus, istället för att försöka ta reda på och försöka förstå barnets intentioner. Precis som Åberg och Lenz Taguchi (2005) påpekar i sin studie anser jag att det är viktigt att pedagogerna dokumenterar och reflekterar för att kunna utveckla sitt arbete. Varför finns denna regel? Vad syftar den till? För vems skull finns den, pedagogerna eller barnets? Fyller regeln en viktig funktion?

I denna situation fortsatte barnet att försöka påverka den aktuella situationen tills pedagogen ändrade sitt bemötande och faktiskt lyssnade på pojken och hans vilja. Hon gav då instruktioner om vilka villkor som gällde om han skulle köra med bilen där, och pojken accepterade dessa och fortsatte sedan att leka. Min tanke blir då direkt att om det hade varit ett barn som inte stått på sig, ett barn som inte känt sig bekväm med att ifrågasätta pedagogens första beslut, hur ska då alla barn få möjlighet att följa sina intressen? Jag anser att om pedagogerna börjar diskutera och reflektera över sin verksamhet, och över de regler och traditioner som finns, så kommer de att se situationer med andra ögon. För så länge det finns regler som alltid funnits och som någon sällan reflekterar över kommer barnens möjligheter till inflytande och delaktighet att bli lidande. I detta fall fanns det ingen bra förklaring till barnet om varför han inte skulle få köra lastbilen där, utan han hindrades av just en regel, att i korridoren leker vi inte.

Förskola A, Situation 2 – utevistelse

Under denna situation befann sig barnen och pedagoger utomhus. Ett barn tog kontakt med den ena pedagogen och ville att hon skulle följa med honom till en liten skogsdel som finns på

pedagogen på en förmåga att se det enskilda barnet och dess intresse. Hon arbetar i enlighet såväl med vad deras verksamhetsplan anger om barns delaktighet och inflytande men också utifrån läroplanens direktiv. I läroplanen för förskolan kan man läsa att ”Verksamheten ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande såväl inomhus som utomhus.” (Läroplanenen för förskolan 2010:7). Pedagogen visar tydligt i denna situation att det är barnets intresse, fantasi och kretivitet som ligger till grund i deras lek.

Pedagogen finns med på ett väldigt professionellt sätt genom att stimulera och utveckla barnets intresse. För att barnen ska kunna skapa sig en kunskap och utveckla sina förmågor och intressen är det viktigt att pedagogerna finns närvarande i de intressen som barnen ger uttryck för. Arnér (2009) menar att det är tillsammans med vuxna och andra barn som det lilla barnet skapar mening i sin värld. Med detta menar hon att det är viktigt att vi som vuxna betonar barnet som en medkonstruktör av sitt liv.

Jag anser att det är otroligt viktigt att göra precis som denna pedagog gjorde, alltså att ta vara på de aktuella situationerna som uppkommer i verksamhet. Det är när man tar vara på dessa situationer och är lyhörd för barnens intressen som det reella inflytandet i vardagen kan ske.

Det är i situationer som dessa som det enskilda barnet får känna att deras intressen och åsikter faktiskt är viktiga och respekteras av pedagogerna. Barnen behöver få en möjlighet att vara med och påverka sin situation även i de spontana situationerna som uppstår och inte enbart under planerade former.

Förskola B, Situation 1- Innevistelse

Denna situation handlar som en pojke som uttrycker sin vilja genom att ta de leksakerna han vill leka med ifrån ett annat barn. En pedagog uppmärksammar detta och försöker förstå pojkens intentioner för att kunna följa upp hans intresse. I denna situation ser man tydligt hur pedagogen försöker förstå pojkens intentioner för att kunna tillgodose hans intresse.

Pedagogen förhåller sig till situationen precis på det sätt som läorplanen för förskolan uttrycker sig, att man i förskolan ska kunna bemöta och ta till vara på alla barns olika uttrycksformer (Läroplanen för förskolan 2010).

Pojken hade inte flyttat sitt namn på aktivitetstavlan som man skulle och han tog leksaker från de andra barnen. I detta läge hade pedagogen kunnat följa förskolans regler och rutiner istället för pojken intressen. Här väljer pedagogen istället att bortse från regler och rutiner, sådant som Arnér (2009) menar hindrar pedagogerna från att följa barnens intressen. Pedagogen

visar genom sitt bemötande att hennes barnsyn och förhållningssätt präglas av teorin om att se det kompetenta barnet och dess förmågor som Åberg och Lenz Taguchi (2007) lyfter i sin studie. Jag anser att pedagogen bemöter barnet otroligt bra i denna situation. I liknade situationer som denna där barnet inte kan eller väljer att inte uttrycka sina åsikter och intresse verbalt är det lätt att pedagogerna varken förstår eller försöker förstå barnens intentioner beroende på deras uttryckssätt, utan att man endast bemöter deras handlingar som i detta fall handlade om att ta en leksak från ett annat barn. I denna situation skapar pedagogen goda förutsättningar för barnet att vara en medkonstruktör av sin vardag.

Jag anser att pedagogen ger uttryck för att ha läroplanen för förskolan i grunden för sitt bemötande och förhållningssätt. Hon visar på en förmåga att möta den enskilda individen och dess behov. Denna situation är ett tydligt exempel på hur man som pedagog ser och försöker förstå alla barnen, oavsett uttryckssätt. I många fall kan det vara lättare att se, förstå och bemöta de barn som har ett väl utvecklat verbalt språk och kan förmedla sina åsikter och intressen. Samtidigt finns risken att de barnen med ett mindre utvecklat verbalt språk kan hamna i skymundan och inte få samma möjlighet till delaktighet och inflytande om pedagogerna inte är medvetna om alla individers olikheter och försöker förstå deras intentioner och intressen oavsett uttrycksform.

Förskola B, Situation 2 – Utevistelse

Denna situation handlade om flickan som frågade en av pedagogerna om vatten när de var ute på gården. Flickan nekades vatten av pedagogen utan vidare förklaring utan med enbart ett nej. Då flickan stod kvar tog pedagogen stöd av en kollega som styrkte hennes svar genom att säga, ”nej, vi tar inte ut något vatten idag”. Min första tanke och reflektion över situationen var att pedagogen inte frågade flickan vad hon ville ha vattnet till, vad hade hon tänkt göra?

En viktig del i arbetet med barns delaktighet och inflytande är att börja lyssna på barnen, ta vara på och bemöta deras tankar och intentioner. Om inte vi som pedagoger bemöter barnen med respekt, lyssnar och försöker förstå barnens intentioner, kan vi inte heller arbeta för att barnen ska skapa en förståelse och kunskap om hur de bör bemöta andra barn och vuxna.

Enligt min bedömning bemöttes inte flickans intresse och åsikt med respekt då pedagogerna avslog flickans fråga med ett direkt nej. Arnér och Tellgren (2007) menar att förskolan ska

”verka för att alla barn får uttrycka sina åsikter och få de respekterade” (2007:14). Men för att detta ska kunna ske krävs det medvetna pedagoger som ständigt reflektera över sin egen och sina kollegor pedagogiska roll. En fara med ett barn som gång på gång bemöts med stängda

svar eller av ointresserade pedagoger kan vara att barnet känner sig obekväm med att fortsätta uttrycka sina intressen och behov i fortsättningen.

En annan tanke som kom till mig efter denna situation var vilka regler och traditioner som låg bakom pedagogens bemötande men också vilken barnsyn pedagogen präglas av. Jag anser att barnens intresse i många fall stoppas av de olika reglerna och traditionerna som finns i förskolan. Det kan till exempel handla om att pedagogerna ansåg att det var för kallt för att ta ut vatten, att barnet inte hade rätt kläder på sig för att leka med vatten eller att det var dags att gå in om en kort stund. Jag anser detta var en sorts regel och traditon som figurerar i förskolans verksamhet, och i många fall är det inget som pedagogerna har diskuterat med varandra innan utan det är förutbestämt att när det till exempel är kallt ute tar man inte ut vatten till barnen. Arnér (2009) menar även hon att de traditioner och regler som finns i förskolan hindrar pedagogerna från att anpassa olika situationer till barnens intressen. Hon menar att man istället styrs av traditionen av hur man brukar arbeta men också av sina kollegors åsikter. Detta sker trots att läroplanen för förskolan tydligt beskriver att ”Det behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten.” (Läroplanen för förskolan 2010:12). Även fast det i läroplanen på flera ställen beskrivs om barns inflytande och delaktighet och vad det kan innebära är min uppfattning att pedagoger inte alltid har läroplanen i ryggen. De använder sig av läroplanen och dess olika strävansmål vid till exempel aktuella temaarbeten eller aktiviteter, men läroplanen tillämpas enligt mig inte lika tydligt i den dagliga verksamheten där det reella inflytandet bör ske.

Sammanfattning

De båda förskolorna ger uttryck för att arbeta med barns delaktighet och inflytande i den dagliga verksamheten. Men utifrån mina observationer och de specifika situationerna ser man också att arbetet alltid går att utvecklas. Jag anser att båda förskolorna skulle behöva tid till reflektion och diskussion, och möjlighet att lyfta upp de regler, rutiner och traditioner som

”sitter i väggarna”. Utifrån mina observationer kan jag utläsa att det är dessa som i många fall hindrar pedagogerna från att se till barnets intentioner och intressen. I många fall är pedagogerna inte själva medvetana om hur mycket dessa regler och rutiner påverkar deras förhållnings- och arbetsätt utan det krävs dokumentation och observation för att synliggöra detta.

Alla situationerna utspelade sig på olika sätt och olika grunder, men det som är gemensamt för alla situationerna är att pedagogernas barnsyn, förhållningsätt och bemötande är avgörande för hur situationen utformas. För att kunna bedriva en verksamhet där barnen har ett inflytande och är delaktiga i utformingen av den pedagogiska verksamheten krävs det att pedagogerna tillsammans och enskilt reflekterar över sin barnsyn. Precis som Bjervås skriver i Johansson & Pramling Samuelsson (2003) grundar sig det arbete man kommer att bedriva i verksamheten i vilken barnsyn man har. Hon menar att det är både den egna barnsynen och den gemensamma barnsynen som arbetslaget tillsammans skapar som ligger till grund för valt arbetssätt. Bjervås betonar också att det inte enbart handlar om vad man anser utan också vad man ger uttryck för i den praktiska verksamheten.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram att jag anser att båda förskolorna är på god väg i arbetet med barns inflytande och delaktighet. Båda verksamheterna har miljöer som är utformade på ett sätt där barnen varje dag får påverka valet av aktivitet. Förskolorna arbetar medvetet med barns inflytande i de planerade situationerna såväl i verksamheten som miljön men ger inte uttryck för att det genomsyrar de aktuella situationerna som uppkommer i deras dagliga verksamhet. Det jag anser att de båda förskolorna bör utveckla utifrån min studie är att ta vara på det reella inflytandet för barnen, att låta barnen påverka i den dagliga verksamheten, den

”oplanerade” stunden då pedagogerna inte har planerat någon speciell aktivitet för barnen.

Med det menar jag till exempel de situationer där barnen frågar om de får ta ut vatten, att pedagogerna där inte låser sig vid reglerna utan istället ser barnet som medkonstruktör i utformningen av sin vardag.

7.2 Vad säger verksamhetsplanerna och vad ges uttryck för i verksamheten

I verksamhetsplanen för förskola A kan man läsa att de ska arbeta med att säga ja till barnen istället för att säga nej då de anser att detta kan leda till att barnen vågar ta fler initiativ och ställa flera följdfrågor. Detta kan man koppla till Agevall och Klassons (2000) teori om att använda sig av öppna eller stängda svar, att säga ja kan symboliseras med ett öppet svar medan nej i många fall kan ses som ett stängt svar. Förskolan lyfter detta i sin verksamhetsplan under punkten utveckling och lärande, och denna punkt belyser hur pedagogerna ska arbeta för att barnen ska ges möjlighet att utveckla bland annat sina intressen och lära sig söka kunskap. Men jag anser att denna punkt även behandlar barns delaktighet