Nedan följer vår analys och diskussion. Vi har valt att analysera och diskutera resultaten utifrån de frågeställningar och syfte vi har. Detta betyder att vi valt ut de resultat vi anser är mest relevanta för att uppnå syftet och våra frågeställningar. Analysen har vi kopplat till tidigare forskning och teorier som ligger till grund för vårt arbete. Vårt syfte är att beskriva elever som går på Individuella programmets självvärderingar och att redogöra för hur självbilden ser ut hos de elever som gått vidare från individuella programmet till ett annat gymnasieprogram. Vi kommer att börja med att analysera några svar vi plockat ur den första urvalsgruppen för att sedan gå vidare till den andra urvalsgruppen där vi också till stor del kommer att koppla samman resultat utifrån de två urvalsgrupperna och analysera utifrån dessa resultats likheter och olikheter.
De resultat som kommit fram ur den första urvalsgruppen (IV eleverna) visar att eleverna är övervägande positiva till de flesta frågor rörande IV programmet som berör föräldrarnas, sina egna, de egna lärarnas och klasskompisars inställning till IV programmet. Eleverna anser även att de blir respekterade av lärare och elever på IV men upplever att de blir något mindre respekterade av elever på andra program. Svaren på de frågor som berör hur IV elever tror att elever på andra program uppfattar IV elevers framtidsutsikter visar på stora skillnader från hur de utifrån sig själva uppfattar IV elevers framtidsutsikter. Ett exempel på detta är det som visar sig i diagram 9 (s. 27) där vi tydligt kan se att tjugofem elever graderar att andra programs elever uppfattar IV elevers framtidsutsikter övervägande i negativ riktning. Här vill vi göra en jämförelse med hur IV eleverna utifrån sig själva och sina lärare graderar sina egna samt sina klasskompisars framtidsutsikter. Detta resultat kan vi se i diagram 7, 8 och 10 (s. 27 och 28) som visar på övervägande positiva svar. En liknande jämförelse kan även göras då det gäller de svar vi fick på frågorna angående inställningen till IV programmet. Eleverna svarar här i positiv riktning när frågan rör vilken inställning de själva, deras lärare, deras föräldrar och klasskompisar har till IV (diagram 1, 3 och 4, s. 26) men svarar i negativ riktning när det gäller elever på andra program och vilken inställning IV eleverna tror att de har till IV programmet, detta kan vi se i diagram 5 (s. 27). För att återgå till de svar vi fick om hur IV eleverna graderar inställningen till IV utifrån vad de tror att elever på andra program har för inställning till IV visar det sig i diagram 5 att tjugosju elever har svarat i negativ riktning. Detta kan jämföras med att de utifrån sig själva var tolv elever som svarade negativt angående vilken inställning de har till sitt eget program. I den tidigare forskning vi har redovisat för
visar både Igglund och Svenssons studie samt Nilsson och Halls studie att ungdomarna trivs bra på IV programmet. Igglund och Svenssons studie visar att de intervjuade trivs på programmet och har fått nya vänner, de anser även att ryktet som cirkulerar om IV som en skola för invandrare och kriminella är obefogat (Igglund & Svenssons 2006). Alla elever anser att deras studier går framåt men i olika takt, de tycker även att de blir bemötta som vuxna vilket ger dem ett uppsving för självkänslan. Lärarna uppfattas som kompetenta och skickliga på att motivera eleverna, de är även bra pedagoger som har en drivenhet i att hitta undervisningsformer passande den enskilde eleven (Igglund & Svensson 2006). Nilsson och Halls studie visade att eleverna efter att ha gått på IV programmet en tid fick en positiv inställning till programmet (Nilsson & Hall 2000). Även rapporten IV 2000:21 visar att eleverna när de börjat på IV blir nöjda efter det att känslan av misslyckande har lagt sig (Gy2000: 21). Annan tidigare forskning vi redovisat för, bl.a. i Trondmans bok visar att IV programmet har låg status i jämförelse med andra program. Daniel Karlsson som är studie- och yrkesvägledaren på ett IV program säger att IV programmet har aldrig platsat i finrummet (Trondman 2000). Vi kan koppla ihop det som sägs i Trondmans bok om tidigare forskning med de citat vi har visat i inledningen till detta arbete, dvs. det som sägs om eleverna och programmet i negativa termer. Utifrån denna tidigare forskning kan vi se att elevernas självbild går isär. Mark menar att självbilden kan förändras om individen upplever någon form av framgång och negativt om individen upplever någon form av misslyckande (Mark 1998). Å ena sidan trivs eleverna i vår undersökningsgrupp på programmet och tycks identifiera sig med sina klasskompisars positiva förhållningssätt till programmet men kan å andra sidan uppleva en form av misslyckande då de inte kan identifiera sig med elever på andra program på grund av att IV programmet har ett dåligt rykte. Vi kan även se en koppling i deras uppfattning om vad de tror att andra elever tycker genom att deras positiva inställning utifrån dem själva, deras lärare, klasskompisar och föräldrar gör att eleverna identifierar sig med den grupp de känner tillhörighet till, eleverna känner sig trygga och gruppnormerna blir som Hogg & Abrams menar grundstenar i elevernas identitet. Då även andra människor ses som medlemmar i sociala grupper (Hogg & Abrams, 1988) kan det vara så att eleverna utifrån sig själva delat in andra gymnasieprograms elever i en social kategori som de själva inte tillhör och kan identifiera sig med. På grund av IV:s dåliga rykte eller de problem de kan ha haft redan på grundskolan (Nilsson & Hall 2000) skapar eleverna denna uppfattning om hur de upplever andra elevers inställning till IV. Vi kan se att det är lätt för eleverna att skapa denna uppfattning då vi, precis som Håkan Ågren som är rektor på Virginska skolan i Örebro säger att det flesta elever vill vara som alla andra, men att det är svårt för eleverna på grund av
att IV har låg status. Ågren anser även att det finns en känsla av misslyckande hos eleverna när de inte kommer in på ett nationellt gymnasieprogram (Gy2000: 21). Detta menar vi kan göra att många av de elever vi har haft med i vår undersökning kan ha svårt att identifiera sig med andra gymnasieprograms elever på grund av att, som vi redovisat under rubriken urval 6.2, många inte blivit godkända i något eller några kärnämne på grundskolan.
Vi skulle även vilja koppla samman dessa resultat med det som Tajfel skriver om människors beteende i ingrupper och utgrupper och det komplexa nätverk av grupper som en individ måste anpassa sig till (Tajfel 1974). Då den sociala identitetsteorin även handlar om att betrakta individens attityder i förhållande till in och utgrupper tror vi oss här se ett samband med denna teori och elevernas svar på våra frågor. Eleverna har många grupper som de i det dagliga livet måste anpassa sig till. Det är exempelvis klasskompisar, föräldrar, andra elever på skolan och kompisar utanför skolan. Den positiva uppfattning eleverna har angående IV programmet kan vara svår att vidhålla utanför den egna gruppen på grund av att de uppfattar att elever på andra program har en negativ inställning till IV. Vi skulle precis som Tajfel menar vilja säga att eleverna på IV har en attityd mot elever på andra program som gör att de uppfattar sig själva negativt i förhållande till just denna utgrupp. Dessa attityder IV eleverna har till utgruppen i det här fallet kan vara kopplat till det som tidigare framkommit om IV programmet och dess elever.
I vårt arbete har vi tidigare visat att det i samhället, både i media och från grundskolans och gymnasieskolans elever talas om IV programmet i negativa termer. Genom de svar vi fått på våra frågor i enkäten till IV eleverna kan vi se att eleverna i vår undersökningsgrupp på IV uppfattar att det finns fördomar mot IV. Detta kan tänkas bli en komplex situation för IV eleverna att hantera i mötet med utgrupper. Tajfel och Fraser menar att känslomässiga individuella problem kan uppstå i relation till utgrupper och eleverna visar upp det som i social identitetsteori kallas för ett mellangruppsbeteende (Tajfel och Fraser 1978). Här menar vi att det som eleven känner till om hur det talas om IV kan vara ett känslomässigt individuellt problem som eleven inte kan relatera till eftersom inställningen till IV enligt de flesta är positiv. Detta visar sig istället i deras förhållande till utgrupper. Vi menar här, att IV eleverna kan uppleva det svårt identifiera sig med denna grupp, en grupp som i det här fallet är andra gymnasieprograms elever och som IV elever uppfattar det har en negativ inställning till IV och IV elevers framtidsutsikter.
Då vi pekat på stora skillnader i resultaten som visar att de flesta elever i vår undersökningsgrupp på IV uppfattar att andra programs elever har en negativ inställning till IV och IV elevers framtidsutsikter vill vi i vår analys även se om vi kan finna någon förklaring som vi skulle kunna koppla till de elever som har svarat i en mer positiv riktning när det gäller hur de tror att elever på andra program uppfattar IV programmet och IV elevers framtidsutsikter. Då vi tror att även dessa elever har hört vad som sagts om IV programmet funderade vi på vad det skulle kunna vara som gjorde att dessa IV elever inte upplever att andra gymnasieprograms elever har en negativ inställning till IV och IV elevers framtidsutsikter. Ett val vi gjort här är att titta på den personliga och den sociala identiteten samt dessa elevers självbild vilket skulle kunna ge svar på dessa resultat.
Personlig identitet ska förstås som de kvaliteter och karaktäristiska som vi ser hos oss själva som är strikt individuella. Social identitet definieras som den del av individens självbegrepp som härrör från dennes kunskap om sitt medlemskap i en social grupp (eller grupper) tillsammans med värdet och den känslomässiga betydelsen av medlemskapet (Auguostinos och Walker 1995, s. 98).
Det vi kan se utifrån detta citat är att det skulle kunna skilja på elevernas personliga identitet på så sätt att olika elever har olika upplevelser av sin skoltid på grundskolan. Trondman tar i sin bok upp forskningsresultat som visar att många elever har haft det jobbigt redan under grundskoletiden, de kom från understimulerade miljöer och när de skulle in på gymnasiet upplevde de en form av misslyckande som påverkade deras själbild negativt (Trondman 2000). Vi kan här göra en koppling där vi menar att det kan vara så att de elever som svarar positivt på frågor om hur de upplever att elever på andra program uppfattar IV och IV elevers framtidsutsikter kan ha en personlig identitet som gör att de uppfattar sig själva positivt i förhållande till andra grupper. De har kanske fått stöd och uppmuntran i grundskolan vilket kan göra att de kan identifiera sig med andra grupper och inte känner det känslomässiga värdet av att vara IV elev lika starkt som de övriga IV eleverna. Mark menar att våra självbilder påverkas av hur vi tolkar det förflutna, vår kroppsuppfattning, våra interaktioner med andra och våra framtidsplaner (Mark 1998). Det skulle kunna vara så att utifrån hur eleverna i vår urvalsgrupp tolkar sitt förflutna och sina framtidsplaner så påverkas även uppfattningar hur elever uppfattar sig själv i interaktion med andra grupper. Den inställning eleverna skulle kunna vara bärare av kan vi koppla till Cooleys spegeljag som handlar om att människan använder andra människor som spegel för att betrakta sig själva (Karlsson 2007). Vi menar här att eleverna använder andra människor som en spegel när de betraktar sig själva
och genom interaktion med andra människor får de positiva reaktioner på sitt beteende och värderar sig själva högre än de elever som svarade negativt på de frågor som handlar om andra programs elever och som framgår i resultatredovisningen i enkät ett. Det kan också vara så att eleverna som har den positiva inställning till hur de uppfattar sig själva i förhållande till elever på nationella program inte behöver spegla sig i andra för att betrakta sig själva positivt i förhållande till andra grupper på skolan. Det kan handla om att dessa elever har skapat flera identiteter genom att de interagerar med olika grupper i skolan som de känner samhörighet med utanför skolans ramar. Genom att eleverna skapar flera olika identiteter har de också fler normer och grundstenar de kan identifiera sig med vilket också kan göra att ett flertal elever uppfattade att de fick ett positivt bemötande av elever på nationella program (diagram 11, s. 28). Det skulle också kunna vara dessa elever som har svarat att de inte trodde att de skulle få ett annat bemötande om de gick ett annat program än IV (fråga 3, s. 26).
De resultat som kommit fram ur den andra urvalsgruppen (elever på andra gymnasieprogram) visar på stora skillnader mot den första urvalsgruppen (IV eleverna). Vi kan se att alla elever har en positiv inställning till det program de går nu. Eleverna svarar även i positiv riktning på frågor som rör hur de uppfattar vilken inställning klasskompisar, föräldrar, lärare samt elever på andra program uppfattar deras nuvarande program. Det är också här vi kan se den största skillnaden mot hur IV eleverna uppfattade att elever på andra program hade för inställning till IV. I diagram 5 (s. 27) visar som vi redovisat för innan att IV eleverna har svarat i mycket negativ riktning när det gäller hur de uppfattar vilken inställning andra programs elever har till IV. I diagram 8 (s. 31) kan vi se att ingen elev på ett nationellt program svarat negativt, istället har sex elever svarat positivt och nitton elever svarat neutralt. Ett första antagande vi vill göra här är att koppla dessa resultat med den tidigare forskning där Håkan Ågren som är rektor på Virginska skolan i Örebro menar att de flesta elever vill vara som alla andra (Gy2000: 21). Vi kan se att eleverna som nu gått vidare till ett nationellt gymnasieprogram kanske inte reflekterar så mycket över hur de tror att elever på andra programs inställning är till deras program, det kan vara så att de känner att de är som alla andra och därför uppstod alla neutrala svar på frågan. Håkan Ågren anser vidare att det finns en känsla av misslyckande hos eleverna när de får reda på att de inte antagits på ett nationellt program Utifrån det som Ågren säger om misslyckande (Gy2000: 21) kan vi uppfatta att eleverna istället har upplevt en form av lycka nu när de har gått vidare till ett nationellt program. Lycka i det här fallet skulle kunna ligga i att eleverna nu kan identifiera sig med den grupp de vill tillhör. Detta antagande anser vi att vi kan göra eftersom de flesta eleverna i vår första urvalsgrupp inte ville gå på IV
utan på ett annat program (fråga 2, s. 25). Att eleverna har gått vidare från IV till ett annat program skulle också kunna vara en förklaring till att alla elever i urvalsgrupp två uppfattar att får ett positivt bemötande av andra elever på skolan. Vi tror också att upplevelsen av ett positivt bemötande kan kopplas samman med att de flesta eleverna, till skillnad från IV eleverna (diagram 12 och 13, s. 28) även uppfattar att de tycker att det program de går nu är likvärdigt med andra program, eleverna är också stolta över att gå på detta program (diagram 16 och 16, s.33).
Vi skulle även vilja koppla dessa resultat och tidigare forskning med fokus på Banduras teori om social inlärning samt Cooleys teori om spegeljaget (Karlsson 2007). Bandura menar att både miljö och kognitiva processer har en avgörande betydelse för hur människor lär in saker. Han menar också att människan lär genom erfarenhet eller genom att observera andra människor. Det är fyra komponenter som ska bearbetas för att inlärning ska ske. Dessa är att rikta uppmärksamheten mot det man vill lära in, att kunna hålla kvar den information man riktar sin uppmärksamhet mot. Man måste också kunna ta efter beteendet och vara motiverad och få positiva förstärkningar (Bandura 1977). Då eleverna i urvalsgrupp två går sitt andra år på gymnasiet kan vi se att de har haft tid att lära in ett beteende och en uppfattning om sig själva och sin nuvarande situation. I den miljö de befinner sig i nu och kan de dagligen rikta sin uppmärksamhet på att vara en elev som är som alla andra, de har kommit in på ett nationellt program som vi menar skulle kunna vara en slags information som de påminns om i skolan varje dag. Eleven kan nu identifiera sig med den övriga gruppen och på så sätt blir gruppen och dess normer blir grundstenar i elevens egen identitet (Hogg & Abrams, 1988). Detta gör att eleven nu har möjlighet att ta efter gruppens beteende, alltså ett beteende av att vara som alla andra vilket skulle kunna ge eleven positiva förstärkningar i form av att eleven genom inlärning utvecklar en positiv själbild. Vi kan se att eleverna i vår andra undersökningsgrupp har en positiv självbild genom att titta på svaren på våra frågor som handlar om hur de själva ser på sitt gymnasieprogram och hur de uppfattar elevers inställning till deras nuvarande gymnasiesituation. Vi kan koppla denna självbild till sociologen Cooleys teori om spegeljaget som betyder att andra människors reaktioner på det egna beteendet blir avgörande för hur man betraktar och värderar sig själv (Karlsson 2007). Om vi kopplar detta till svaren i resultatredovisningen i enkät två kan det vara så att eleverna uppfattar sig själva positivt i relation till andra elever på skolan. Vi vill dock att de som läser detta arbete ska förstå att när vi talar om hur vi genom kopplingar till olika teorier försöker beskriva elevernas bild av sig själva så är vi väl medvetna om att en individ kan ha olika bilder av sig själva
beroende på var de befinner sig. När eleven befinner sig i andra miljöer och tillsammans med andra grupper av människor utanför skolan tror vi att dessa grupper också påverkar en individs bild av sig själv. Tajfel menar att människan är medlem i många sociala grupper som kan vara både positiva och negativa till hur individen uppfattar sig själv (Tajfel 1974). Utifrån detta tror vi att de elever som ingår i vår undersökning kan ha en helt annan bild av sig själva i interaktion med andra grupper som finns utanför skolan. Vi menar att en positiv självbild kan försvagas och en svag självbild kan förstärkas beroende på om individen uppfattar sig själv positivt eller negativt i förhållande till gruppen och till andra grupper.
8.1 Slutsats
Då vårt syfte med detta arbete är att beskriva elever som går på Individuella programmets självvärderingar och att redogöra för hur självbilden ser ut hos de elever som gått vidare från individuella programmet till ett annat gymnasieprogram kan vi till en viss del säga att vårt syfte är uppnått och våra frågeställningar besvarade. Den enkätundersökning vi har gjort baserades på två olika urvalsgrupper. En urvalsgrupp bestod av elever på IV programmet där de flesta som deltog i undersökningen inte kom in på ett nationellt program på grund av att de inte var godkända i ett eller flera kärnämne från grundskolan. Den andra urvalsgruppen bestod av elever som hade gått vidare från IV programmet till ett annat gymnasieprogram på samma skola. Våra frågeställningar är följande:
1. Hur beskriver elever på det Individuella programmet sitt anseende?
2. Vilket anseende anser elever som tidigare gick på Individuella programmet men har gått vidare till andra program att de har idag?
Det vi kan konstatera utifrån enkätsvar, analys och diskussion är att det finns stora skillnader på hur elever uppfattar sin gymnasiesituation, beroende på om de befinner sig på IV eller ett