I UG-95 uppger 35 % av eleverna att de har fått stöd och hjälp vid gymnasievalet av sin studie- och yrkesvägledare. I vår undersökning säger sju av nio elever att de haft kontakt med sin studie och yrkesvägledare inför sitt gymnasieval i årskurs nio. Detta innebär dock inte samma sak som att de fått stöd och hjälp av dem. Några av eleverna ger en negativ bild av sitt möte med studie- och yrkesvägledaren. Det framgick av elevernas svar att studie- och yrkesvägledaren dels lade sina egna värderingar i vilka program som var bra eller dåliga att gå, dels att de utgick från vad eleven redan kommit fram till. Studie och yrkesvägledaren verkade alltså inte ha några ambitioner att vidga vyerna hos eleven, utan resultatet blev snarare att studie- och yrkesvägledaren matchade elevens önskemål mot ett program.
I fyrstegsmodellen som beskrivs av Borhagen och Lovén handlar steg två om att vidga den sökandes perspektiv. En av studie- och yrkesvägledarens uppgifter är att uppmuntra och inspirera eleven till att tänka i nya banor. Genom detta kan eleverna få kunskap om många bra och intressanta alternativ.
Enligt Gottfredsons teori om begränsningar och kompromisser genomgår varje individ en begränsningsprocess som börjar redan i barndomen när kunskaper om utbildningar och yrken saknas. Individen sållar bort yrken och utbildningar som inte stämmer med deras självbild. Vår uppgift som studie- och yrkesvägledare är att vidga elevernas vyer och att hjälpa dem att våga tänka utanför ramarna. De flesta i vår undersökning nämnde endast samtalen med studie- och yrkesvägledaren i förbigående, men i de fall där eleverna beskriver sitt samtal med studie och yrkesvägledaren bidrar samtalen till den begränsningsprocess som Gottfredson beskriver.
I vår undersökning är det endast tre av nio som talar om tryckt informationsmaterial som en viktig informationskälla. I UG-95 gjordes en undersökning av elevernas förmåga att ta till sig syo- relaterade texter. Resultatet visade på att de texter som var skrivna som enkla berättelser i jagform med beskrivningar av arbetsuppgifter och arbetsmiljöer var lättare för eleverna att ta till sig medan den information som var
hämtad från arbetsmarknadsstyrelsen med sakliga och informerande texter om yrken var svårare för eleverna att förstå och ta till sig.
Vi vet att alla elever i den undersökta kommunen får varsitt exemplar av programväljaren, där alla nationella program finns beskrivna. Ändå är det bara tre som nämner skriftligt material som informationskälla. Är det så att eleverna har svårt att förstå materialet, eller är materialets utformning för tråkig för att eleverna skall kunna relatera till det? Eller är det så att ungdomar vill ha upplevelser för att de skall komma ihåg och ta till sig information?
När det gäller upplevelseinformation så nämner många det i intervjusvaren, fem av nio har varit på öppet hus, två av nio har deltagit i sommarskolan och två av nio har deltagit på temadag om gymnasievalet på grundskolan.
När det gäller den information eleverna i vår undersökning fått i andra hand har fyra av nio fått informationen från någon i familjen, tre av nio av kompisar. I UG-95 är det 31 % av eleverna som uppger föräldrarna som de som har bidragit med stöd och hjälp inför gymnasievalet. Däremot uppges kompisar inte haft någon större betydelse inför gymnasievalet. Resultatet i vår undersökning stämmer överens med resultatet i UG -95 när det gäller att kompisarna inte har så stor betydelse när eleverna gör sitt val.
I flera av svaren i vår undersökning kan vi utläsa att föräldrarna har en ganska passiv hållning när det gäller elevernas val. De flesta tycker att det inte spelar så stor roll vad deras barn väljer huvudsaken är att de trivs med det program de valt. Vi tycker det är bra att föräldrarna låter barnen välja fritt men är lite fundersamma om föräldrarna är tillräckligt bra ”bollplank” för sina barn vid gymnasievalet. Vi ställer oss också frågande till om föräldrar eller andra viktiga personer verkligen har så lite inflytande på elevernas val. Ros- Marie Ahlgren skriver i Ungdomar i övergångsåldern om att det finns statusskillnader mellan de olika programmen och att det också finns olika kulturer inom programmen. Till exempel för de elever som går på Industriprogrammet är det praktiken som utgör den viktigaste delen av utbildningen. Det är vanligt att elever från industriprogrammet arbetar på sin fritid och de uppskattar att de inte har så mycket läxor. För de elever som går på Naturvetenskapliga programmet är det betygen som är det viktigaste och de ser programmet som en förutsättning för högre studier. En stor del
av fritiden ägnar eleverna åt läxor och det är hög status att gå på natur. Vi tror det kan påverka elevernas val på så vis att de hellre väljer ett program med hög status än ett program med låg status. Vi tror att personer i elevernas omgivning kan vara påverkade av detta och att de i sin tur påverkar eleverna att välja ett program som kanske egentligen är för svårt för dem. Kanske kunde många elever ha fått ett betydligt högre betyg på ett något lättare program.
När det gäller vad eleverna inte visste om det program de valt uppgav sex av nio att de inte visste att det var så mycket teori och att studierna bedrevs i ett så högt tempo. Enligt Mills sociologiska vision kan man inte förstå en individs livshistoria eller ett samhälles historia om man inte förstår båda. Vi menar då att elevers svårigheter att klara av en utbildning har ett samband med hur gymnasieskolan har förändrats.
Under 70- och 80-talet ökar ungdomsarbetslösheten och ansvaret förskjuts successivt över från arbetsmarknadsmyndigheterna till skolan. År 1998 går 97 % av grundskoleeleverna direkt vidare till gymnasiet. Det samhällsstrukturella problemet, arbetslöshet, får följden att gymnasieskolan teoretiseras. Det i sin tur kan bli ett personligt bekymmer om de personer som skulle ha valt en praktisk utbildning inte kan finna sig till rätta i den teoretiska skolan och samtidigt inte är medvetna om att det är ett strukturellt problem det handlar om. Det samhällsstrukturella problemet blir till ett personligt bekymmer då individen ser orsakerna till att det inte fungerar i skolan hos sig själv, alltså att de inte läser tillräckligt mycket eller att de inte är smarta nog. Vi ser en tendens till detta i vår undersökning. Eleverna uttrycker att programmet är för svårt för dem, att de inte hänger med i studietempot och att de egentligen ville göra något mer praktiskt.
Övriga faktorer som eleverna uppgav att de inte kände till om det program de först valde säger tre av nio att det var programmets innehåll, två av nio uppger att de inte kände till strukturen på programmet och två av nio kände inte till att det skulle vara så dålig kommunikation med lärarna. Om det är så att eleverna har svårt att förstå och ta till sig det tryckta informationsmaterialet kan det vara en förklaring till att de finner programmets innehåll som en överraskning. När de besöker öppet hus och andra upplevelseaktiviteter ser de bara det praktiska och ”roliga” på programmen. Alla vill ju visa det bästa av sitt program. Studieplaner och mer om kurser och programstrukturer
finns att få i det tryckta informationsmaterialet som få av eleverna uppgav att de tagit del av.
När vi frågade eleverna i vår undersökning om deras åsikter om vad som skulle kunna ha hjälpt dem till ett bättre val till gymnasiet fick vi svar från fem av nio elever som handlade om att få mer information och mer samtal, fyra av nio elever nämnde att de ville ha mer upplevelseinformation i form av studiebesök, prao på program eller studiebesök på arbetsplatser. Fyra av nio elever uppger att de kunde ha läst mer informationsmaterial och två av nio ger uttryck för att de skulle ha behövt hjälp med att lära känna sig själva bättre
Anders Lovén skriver i Kvalet inför valet att det inte finns någon processvägledning på de flesta skolor idag. Elevernas önskan om mer samtal och mer information om gymnasievalet kan vara ett resultat av att syoverksamheten koncentreras till gymnasievalet i årskurs nio. Risken med att lägga all syoverksamhet så koncentrerat är att det inte finns någon tid för eleven att fundera över sig själv och vilka möjligheter som finns. Idag finns ett enormt utbud av utbildningar, skolor och yrken och därför behövs det tid för att kunna informera sig om alternativen.
I UG 95 var det hela 88 % av eleverna som ansåg att det var viktigt med självkännedom men ändå var det bara 5-9 % som anser att de har tagit hänsyn till självkännedomen vid gymnasievalet. En majoritet av eleverna säger också att det inte är vanligt att självkännedom tas upp under samtalen med studie och yrkesvägledaren. Undersökningen visade också att eleverna har svårt att beskriva sig själva utifrån sina starka och svaga sidor och att sätta sig själva i relation till den utbildning de hade valt.
När det gäller vad gymnasieeleverna i vår undersökning själva anser vara orsaken till omval kunde vi se två framträdande variabler, teori och tempo och socialt. Så många som åtta av nio uttryckte att utbildningens utformning var för teoretisk, att den bedrevs i ett för högt tempo och var för svår för dem. Nästan lika många, sju av nio uppgav att de inte kände någon samhörighet i klassen. Två av nio sade att de inte hade någon bra kontakt med sina lärare.
I den undersökning som Allan Svensson, professor vid Göteborgs universitet gjorde år 2001, framgick att 19,25 % av eleverna gjorde studieavbrott på grund av att studietakten var för hög/studierna var för svåra. Dessutom gjorde 17 % studieavbrott för att studierna var för teoretiska.
Endast en elev i vår undersökning säger att det program han/hon först valde var tråkigt. Det är den höga studietakten och teorigraden som nämns som anledningen till att de inte klarade av att slutföra det programmet som de ursprungligen hade valt. Eleverna uttrycker det som att begränsningen för att klara av programmet ligger hos dem själva. Vi anser att man inte endast kan se det som ett personligt misslyckande. Gymnasieskolan har blivit alltmer teoretiserad eftersom alla skall ges möjlighet till vidare studier efter gymnasiet. Detta gör att även om det finns ett stort utbud av program med olika specialinriktningar så är teorigraden hög på de yrkesförberedande programmen. För många elever hade det säkert varit bra med mer praktik och mindre teori. För dessa elever finns för närvarande inte många alternativ och då är det inte längre ett personligt problem utan ett samhällsproblem enligt Mills.
Vi ser det som ändå viktigare när skillnaderna mellan teorigraden på programmen är så liten att syoverksamheten får ta tid och plats på grundskolan och att studievägledarna och övrig personal på skolan gör ett bra arbete när det gäller att få eleverna att sätta sig själva i relation till sin framtida utbildning. Vi tror att det skulle löna sig att ha ett större samarbete mellan grundskola och gymnasieskola och ha till exempel prova på dagar för elever som har svårt att bestämma sig för vad de vill gå för program.
Många elever i vår undersökning anger den sociala samhörigheten i klassen som en orsak till varför de gjort ett omval. Liknande är det i Allan Svenssons undersökning där det var 22,5 % som säger att de inte trivdes i den klass/skola som de gick i. I Ungdomar i övergångsåldern beskrivs hur kulturen på de olika programmen kan se ut och dessa kulturer tror vi kan ha stor betydelse för hur man trivs och anpassar sig på ett program. Vi har till exempel en flicka i vår undersökning som beskriver sitt förstahandsval som att allt var svart och vitt och när hon sedan bytte program var allt i färg igen.
Under undersökningens gång såg vi tydligt att eleverna såg det som väldigt viktigt att de kunde identifiera sig med gruppen och känna social samhörighet. Till exempel säger en
av eleverna att det var klassen som han inte trivdes med. Att det var svårt att få kontakt med de andra i klassen och att han kände sig utanför. Han säger ordagrant ”Jag kände att jag inte kunde stanna kvar där”. En annan elev säger att hon tänkt söka till en annan kommun på grund av att det fanns elever som hon inte trivdes med från grundskolan som tänkte söka det program hon ville gå. En annan gjorde fel val från början för att han ville gå ihop med sina kompisar. Vi tror det är viktigt att man i början på en utbildning arbetar aktivt för en bra gruppsammanhållning med hjälp av olika gruppaktiviteter till exempel åka iväg och lämna skolmiljön och ha olika aktiviteter som gör att eleverna lär känna varandra, lär sig samarbeta och stärker gruppgemenskapen.
Enligt Gottfredson är valet av yrke och utbildning ett sätt att förverkliga sin självbild. Graden av belöning som människor upplever beror på hur väl yrkesvalet stämmer överens med självuppfattning. Individen strävar efter att bibehålla den bild av sig själv som hon skapat och är därför selektiv när hon hämtar eller får ny information. Individen strävar efter att passa in i den sociala ordningen genom den grupp den tillhör och identifierar sig med. Kompromissandet med det sociala jaget får inte vara för stort för att individen skall känna tillfredställelse med sitt val.
I Ungdomar i övergångsåldern skriver Brita Johansson om den förlängda ungdomstiden. Tidigare var ungdomstiden en kort övergång mellan barndomen och vuxenlivet. Det var vanligt att börja arbeta direkt efter grundskolan och då tog man steget in i arbetslivet och vuxenlivet. Idag har det skett grundläggande strukturella förändringar i samhället som gör att så gott som alla sextonåringar fortsätter till gymnasiet trots att så många som 25 % hellre skulle vilja börja arbeta. Tidpunkten för att kunna försörja sig, flytta hemifrån och kunna bilda familj och därmed ta steget in i vuxenlivet har förskjutits. För många ungdomar blir det här ett personligt problem trots att det egentligen är ett samhällsproblem som Mills beskriver som ligger utanför individens påverkanssfär.