Propaganda används som ett medel att sprida nationalism och orientalism till publiken. Orientalismen syns som tydligast i War-filmer, där antagonisten inte blir personifierad lika detaljerat som inom Crime. Filmerna väljer att skapa en djupare förståelse för antagonisterna som representerar USA och hemlandet som vi ser är en av de största skillnaderna mellan Crime och War. Nationalismen och orientalismen går hand i hand i krigsfilmer för att stärka “vi och dem”-känslan, där USA är den starka protagonisten. Till skillnad från filmerna i genren Crime där vårt resultat visar att produktionsbolagen väljer att skydda de amerikanska protagonisterna genom att skapa en djupare förståelse genom att personifiera dem djupare. Det visar tydligt i skillnaderna i genrerna att orienten inte behöver personifieras utan publiken behöver endast veta att det är fienden. Nationalismen syns tydligt i hur USA porträtterar sina egna, oavsett om det är protagonister eller antagonister medan orienten endast är en grupp av onda där deras geografiska plats presenteras.
5.1. Nationalism
War och Crime-genrerna genomsyras av protagonister från USA enligt resultatet av vår studie. Om vi tittar på tabell 1, som visar vilket land protagonisten ursprungligen kommer från, kan vi se att 80 av 100 protagonister kommer från just USA. Detta är på grund av att USA:s starka nationalism där landets population känner en stark sammankoppling till varandra och till själva landet (Dittmer, 2011). Nationalismen syns i flera olika perspektiv i de olika genrerna.
Ett starkt exempel på USA:s starka nationalism är hur de väljer att porträttera sig själva och andra länder i olika medier och filmer. Kriget i Vietnam porträtteras till exempel ofta i amerikanska War-filmer. Vietnamkriget är hittills det enda kriget USA inte ‘vunnit’, utan gått med förlust i. Många protesterade mot Vietnamkriget på 60-talet, vilket också kan vara en anledning till att USA försöker porträttera sig annorlunda i filmer. I filmer kan de ändra narrativet för att passa USA:s egen agenda (Dittmer, 2011). Vid en jämförelse mellan tabell 1 och tabell 2 ser man olikheterna mellan länderna USA och Vietnam. Det finns totalt 39 protagonister från USA i tabell 1(War), medan det inte finns någon protagonist från Vietnam. Samtidigt finns det sex antagonister från Vietnam, enligt tabell 2. Detta trots USA förlorade kriget, som nämndes tidigare. Enligt Alford (2017) och hans propagandamodell vill USA måla upp sig själva som den bra sidan, och måla upp en dålig icke-amerikansk sida som oftast har en annan religion eller politisk ideologi än USA. Det kan vi även se då de flesta krig i tabell 10 är mot länder där många ofta har en annan religion som till exempelvis Mellanöstern. Mönstret syns även kring länder med en annan politisk ideologi, till exempel Vietnam
29 som vid tidpunkten var kommunistiskt och Tyskland som under andra världskriget var nationalsocialistiskt. Länder med samma religion och ideologi, som till exempel Kanada, är inte med på listan över antagonister. Nästan 80% av War-genren i tabell 2 har en annan ståndpunkt än vad USA har.
Målen i filmerna presenteras i tabell 3 och 4. Protagonistens mål, i tabell 3, visar att i genren War är protagonistens mål ofta att rädda ett land eller världen. Antagonisten har oftast ett motsatt mål, att styra ett land eller hela världen. Genom att visa USA som räddaren får amerikanare en djupare kärlek och tillgivenhet till sitt land (Dittmer, 2011). Nationalism är vad populationen i ett land tycker och tänker om landet (Grosby, 2005). Därför antar vi att USA producerar filmer där USA räddar världen och länder för att öka den amerikanska sammanhållningen. I genren Crime finns inte samma sorts nationalism som det finns i de olika War-filmerna. I Crime-filmer är målet att oftast att fånga en kriminell eller att överleva, men nationalism är framträdande på andra sätt i genren.
Genom att använda tabell 8 kan vi se att i genren Crime har 42 av de 50 antagonisterna uttalade yrken. 45 av antagonisterna har ett uttalat kön, vi ser detta i tabell 6. Detta jämfört med genren War, där endast 10 antagonister har ett uttalat kön och där endast 11 antagonister har ett uttalat yrke i beskrivningen. War-filmerna generaliserar antagonisterna och länderna de kommer från vilket leder till att de ej får några personlighetsdrag utan är som en grå massa. En grå massa som USA ska kämpa mot. En protagonist mot ett helt land. Jämför man detta med Crime-filmer är det inte lika viktigt för dem att ge ett ansikte på antagonisten. Samtidigt har endast 5 War-filmer en amerikansk antagonist (från USA specifikt) när Crimefilmerna har hela 26. USA har här gett antagonisterna i Crime en personlighet och en identitet. De är inte bara namnlösa länder utan de är personer med ett specifikt mål.
Många protagonister i genren Crime är kriminella, vilket också ger en personlighet till skurkar inom landets gränser. Detta återspeglas i nationalism, då USA ger antagonister inom egna landets gränser en personlighet. Att göra den onda sidan opersonlig gör att väst kan upprätthålla en dominans över öst genom en rad falska föreställningar och kända stereotyper (Said, 2016/1978). Att ha en dominans över öst stärker den amerikanska nationalismen då USA kan se olika händelser ur en annan syn än resten av världen. En film om till exempel första och andra världskriget kan få en amerikans protagonist för att de vill att USA ska se ut som räddaren i världshistorien, även om landet kanske inte hade en lika stor del av krigen som de vill få det att se ut som (Dittmer, 2011).
30 USA kan även skapa falska fiender, vilket kallas för ultranationalism, genom att utmåla antagonisterna på ett specifikt sätt (Warnes, 2019).
Tabell 10 visar de olika krig som porträtteras i War-filmer, där en stor del av krigen är krig som USA har medverkat eller medverkar i. Detta kan bero på att filmerna är en del av det amerikanska nationella narrativet. Filmmakarna vill att det amerikanska folket ska känna stolthet över truppernas arbete i de olika krigen och att de ska anamma den amerikanska hjälten (Dittmer, 2011). Tabell 7 visar att den största delen protagonister i War-filmerna har ett yrke inom militären. Samtidigt har endast 5 antagonister yrket militär i War-filmer. Protagonisterna i genren Crime har oftast ett yrke som till exempel polis eller spion, vilket också ska inhysa respekt för USA, då de räddar invånarna mot en antagonist.
Protagonisten utmålas som västerländsk och ofta amerikansk, enligt tabell 1, manlig, enligt tabell 5, hjälte. Detta i både War och Crime-genrerna. Protagonisten har alltid ett mål att sträva mot, enligt tabell 3, vilket är vad filmen handlar om. Målet är oftast att rädda något eller att överleva. Det är mer troligt att ha en man som protagonist än en kvinna enligt tabell 5, där endast tio protagonister är självständiga kvinnor, medan det finns totalt fyra filmer med kvinnor och män som båda representerar den goda sidan. Resten av den goda sidan representeras av män.
5.2. Orientalism
Påverkan av orientalismen finns överallt när det gäller War genren men dock finns inte alls orientalismen när det kommer till genren Crime, resultaten i sig visar att kolonialism inte endast var utav politiskt styre men även att detta är en världsbild, där en enkelt tror att väst är överlägset än öst (Said, 2016/1978). Om vi kollar på figur 2 ser vi att antagonisten är oftast från Tyskland men även från Asien och mellanöstern, detta kan vara för att det populära filmerna på IMDb box-office handlar oftast om andra världskriget när vi diskuterar War genren. Vilket kan vara svårt att få fram för orientalism finns sker inte när väst krigar mot väst, utan sker när det väst mot öst, vilket indikerar att Orientalismen finns med när kriget har skett i Asien och Mellanöstern.
Det Said skriver i sin bok Orientalism (2016/1978) är att det västerländska perspektivet är huvudpersonen. Och att det inte har funnits/finns rum för ett annat perspektiv, därav att i detta fall har västvärlden alltid varit stormakten och öst är bara med för att det ska skapas ett vi” och “dem’ för att det ska finnas en fiende eller i vårt fall antagonist/antagonister. Men även bara ett perspektiv i en historia av något som har skett, vilket i detta fall blir ett västerländskt perspektiv. Vi kan exempelvis ta Vietnamkriget tabellen 10 visar att Vietnamkriget är på andra plats när det
31 gäller att skapa en film om ett krig vilket indikerar att i våra resultat som vi har fått fram att USA räddar Världen från att förstöras.
Sedan har vi ett annats exempel där tabell 10 visar att kriget mot terrorismen är också ett exempel där storyn har varit att militären åker till mellanöstern se tabell 2, antagonisten och protagonisten ska rädda deras land se tabell 3. Detta menar Said (2016/1978) att det handlar om kolonisering och imperialism och att det handlar om att influera öst att väst är utvecklat, regionalt, flexibelt och överlägset.
De flesta filmer som görs när det handlar om Mellanöstern, Asien och Afrika (öst) blir att Orientalism är en kontinuerlig upprätthållning av stereotypiska och en rad falska föreställningar av öst som väst gör för att behålla en slags dominans. Därmed att film har en väldigt stor effekt över hela världen (oavsett om det är är öst eller väst) och vi får inte glömma att den amerikanska filmbranschen är otrolig stor världen över och att dem upprätthåller den stereotypiska och en rad falska föreställningar av öst skapar ett perspektiv och en förvriden bild av hur öst är.
5.3. Propaganda
Petersson (2014) skriver att ”Terror utan propaganda skulle bli för grov och urskillningslös, men propaganda utan terror skulle bli för verkningslös.” (s. 49). Propaganda har som mål att påverka människors handlingar och känslor, som tidigare nämnt är det en ägarkoncentrerad marknad där företagen har nära kontakt till makten. Bland annat genom sourcing men även som Alford (2017) skriver att Hollywood och Washington härstammar från samma DNA. Likt propaganda använder sig filmer av symbolisk kommunikation för att förmedla budskap till sin publik och för att få tittaren att relatera till karaktärerna.
Genom filmer kan den amerikanska makten och produktionsbolagen använda sig av det som Petersson (2014) skriver. Krigsfilmer utan en handling hade blivit för grova, men produktionsbolagen förskönar händelserna och sätter in en protagonist som publiken kan känna med och associera till. Tabell 1 visar att i 39 av de 50 filmerna inom War-genren är protagonisterna amerikaner. Produktionsbolagen väljer även aktivt att inte personifiera antagonisten lika ingående förutom vilket land de kommer ifrån, vilket vi förklarar tidigare i vår analys. Publiken inte får en chans att välja vilken sida de föredrar för produktionsbolagen har redan gjort det åt dem. De filmerna som vi har analyserat är på topplistan för US Box Office, vilket gör dem till filmerna som sålt bäst i biljettkassan och har på ett sätt en stor spridning i USA. Produktionsbolagen som har
32 makten över innehållet kan använda det här som ett sätt att sprida exempelvis terrorn och se till att ämnet terrorism fortfarande diskuteras.
Fortsatt med exemplet om terrorism, genom att strategiskt lyfta fram en amerikansk protagonist och en antagonist från Mellanöstern så kan det används som ett medel för att berättiga sitt handlade i verkligheten. Att stärka nationalismen och hjältebilden av sitt eget land och samtidigt stärka bilden av fienden och orientalismen hos publiken som är den amerikanska befolkningen. Det i sin tur kan hjälpa den amerikanska makten att få stöd i kriget mot terrorismen och möjligtvis även locka mer människor till militären på grund av personifieringen av protagonisterna i filmerna.
I andra världskriget var alla parter överens om att propaganda aktivt bidragit till att avgöra kriget men även för att fortsatt kunna styra och påverka samhället. Den redigerande makten bestämmer vad som är viktigt och vad som inte är det, i detta fall har produktionsbolagen makten över redigering och innehåll och de har i sin tur nära relation till den styrande makten i landet (Petersson, 2014). Det här kan vara en av anledningarna till att majoriteten av filmerna inom Crime hålls innanför USA:s gränser, även om såväl protagonisten som antagonisten är amerikaner så gör det att fokuset stannar inom landets gränser. Makten kan genom filmerna som utges styra befolkningen mot vad som är viktigt och intressant för tillfället. Till skillnad från krigsfilmer är antagonisterna inom Crime personifierade och en majoritet av dem är amerikaner. Det finns en djupare förståelse för det onda från det egna landet, det är inte lika ont som fienderna utanför landets gränser som är en massa som inte behöver personifieras eller sympatiseras med.
Som svar på första frågeställningen, hur protagonisterna och antagonisterna utmålas, är propaganda mer hur våra andra teorier, nationalism och orientalism, paketeras och förmedlas till publiken på ett effektivt sätt. Det här genom att spela på känslor och associationer och en balans mellan terror och propaganda (Petersson, 2014). Det finns tydliga tecken genom vårt resultat och våra tidigare teorier att propaganda används mer inom War-filmer än Crime-filmer. Dock kan de använda samma symboliska kommunikation och marknaden för Crime är lika ägarkoncentrerad som marknaden för krigsfilmer.
5.3.1. Produktionsbolag och Propaganda
I delen om propaganda under tidigare forskning tar vi upp modellen ”A Propaganda Model för Hollywood”. I modellen tar Alford (2017) upp fem olika kategorier för att få fram de underliggande budskapen i filmer med fokus på de producerade i Hollywood. I sin modell tar han upp de sex ledande produktionsbolagen i världen, vilka är: Disney, Sony, Paramount, 20th Century Fox,
33
Warner Bros och Universal. Det är de företagen vi valt att basera vår variabel ”Produktionsbolag” på. Resultaten från figur 3 visar på en ägarkoncentrerad marknad där endast 14 av de 100 analyserade filmerna är producerade av annat produktionsbolag. För de två genrerna War och Crime är nästan hälften av filmerna producerade av två produktionsbolag, Warner Bros med ledande 23% av filmerna och Universal med 22% av filmerna. De sex produktionsbolagen som vi använt oss av i analysen har producerat 86% av de analyserade filmerna vilket ger dem en stor majoritet och makt över innehållet.
Vad innebär det då för USA att deras Box Office-listor toppas av filmer skapade och producerade av amerikanska företag? Det är lätt för ägarkoncentrationen att styra innehållet i filmerna och på grund av svårigheten för mindre företag att ta sig in på marknaden blir de en ensam röst för publiken. De möjligheter som mindre företag får är att bli uppköpta eller samarbeta med någon av de sex stora företagen, vilket ger ägarkoncentrationen möjlighet att redigera och censurera innehållet efter egen önskan.
Alford (2017) tar i sin modell upp begreppet sourcing, att produktionsbolag använder sig av yrkesaktiva för att skapa autentiska scener till sina filmer. Exempelvis har produktionsbolag samarbetat med Pentagon, USAs säkerhetsdepartement. Det är ett fruktbart samarbete, filmerna blir mer verklighetstrogna samtidigt som Pentagon får bra publicitet och deras rykte stärks positivt. Å andra sidan lyfter det frågan om censur, om det finns ämnen inom dessa samarbeten som undanbedes och hur verklighetstroget de verkligen väljer att måla upp scenerna. Det är ytterligare en punkt som hålls inom USA, där kanske inte filmen i frågas konflikt har USA som fokus. Sourcing lyfter även frågan om hur filmerna bygger upp det goda mot det onda, som Alfords fjärde punkt ”Anti-Others as a Control Mechanism”. Om vi tittar på genren War visar vårt resultat att i 39 av 50 filmer, är protagonisterna amerikaner. Antagonisterna består av endast 5 amerikaner av de 50 War-filmerna. Publiken blir visade att i majoriteten av fall, som i detta exempel inom krig är amerikanerna protagonisterna och hjältarna.
Ägarkoncentrationen som är styrd av amerikanska företag skapar filmer för amerikaner där de ser sitt land representerat utifrån de stora produktionsbolagen och maktens vilja. Utifrån vår analys av de två topplistorna från genrerna War och Crime kan vi se att de genrerna stämmer överens med Alford (2017) teori om att filmbranschen är ägarkoncentrerad. Likt andra marknader, som till exempelvis nyhetsmedia som Herman och Chomskys propagandamodell är grundad på och i sin
34
tur Alford propagandamodell för Hollywood. Det är några få företag som styr innehållet och produceringen av filmer och genom det vad publiken ser (Alford, 2017).
5.4. Självreflekterande diskussion
De flesta variabler vi tagit fram var relevanta för våra frågeställningar. En variabel vi valde att inte använda oss av var subgenre. Vi förklarade mer ingående i metoddelen varför vi inte använde oss av variabeln. Variabeln filmteknik var inte lika användbar som vi först ansåg att den var men ändå en del i att se om filmerna för de båda genrerna är mer verklighetstrogna. Utöver de två variablerna kan man använda sig av alla variabler för att svara på våra frågeställningar.
Vi anser att vår reliabilitet är hög då vi har lagt upp tydliga steg när vi tagit fram vårt kodschema såväl som vår kodbok. Det som kan göra att en upprepad mätning skiljer sig är att IMDBs lista har uppdaterats och förändrats, men även det har vi tänkt på och vi har sparat en lista på de filmer som låg på topplistorna vid vår utförda studie. (Listan på filmer finns bifogad). Det finns saker som kan förbättras, till exempel om tiden fanns hade vi kunnat koda allt två gånger för att försäkra oss om att allt var rätt. Dels att alla i gruppen la in i SPSS, nu var det endast en som gjorde det på grund av restriktioner med datorer som inte godkänner SPSS som program.
En ytterligare aspekt som kan tas upp är att vi inte möts i person under uppsatsens gång. Det har fungerat bra med videomöten men det kan få konsekvenser då det skiljer sig från att sitta fysiskt tillsammans som grupp. Dels gör det att gruppen inte får samma sammansvetsning som den potentiellt hade kunnat få vid möten i person. Det är även svårt att veta hur engagerade alla i gruppen är under videomöten och vem som gör annat. Det är lättare i person att fånga med alla och att aktivt arbeta på de utsatta tiderna.
Vårt resultat för vår andra frågeställning “Hur ser ägarkoncentrationen ut inom de två valda topplistorna?” stämmer överens med vad Alford (2017) skriver om en ägarkoncentrerad marknad. Han är inte begränsad av två genrer utan refererar till Hollywood som stort. Vi kan genom vårt resultat se ett mönster att de båda genrerna innehåller nationalism och att majoriteten av protagonister är ifrån USA. Å andra sidan går det inte att inom båda genrerna se ett mönster när det gäller orientalism utan endast genren War.
35