De citat som jag återger i min analyserande diskussion är inte direkt ordagrant återgivna, då jag i det fall som varit nödvändigt för tydlighetens skull ändrat talspråk till skriftspråk. Även här i diskussionen följer jag syftets frågeställningar och kompletterande fråga.
Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att sekulariseringen, som tidigare i uppsatsen beskrivs som religionens marginalisering i samhället, tycks ha slagit hårt mot främst Vineyards medlemsutveckling. EFS visar en obetydlig minskning och Pingstkyrkan till och med en ökning. Som jag tidigare skrivit har begreppet sekularisering traditionellt tolkats så, att människor tror och utövar religion i allt mindre utsträckning och att teorin då innebär att religionen blir mer och mer marginaliserad, eller osynlig i samhället. Men vi måste komma ihåg att sekularisering är ett mångtydigt begrepp och ovanstående beskrivning stämmer inte överens med den bild som samfundens representanter ger. Pingstkyrkan men även Vineyard
säger sig uppleva att det finns ett stort religiöst och andligt intresse i Sverige idag. Vineyards informant säger uttrycker detta så:
Man säger att kyrkan har förlorat sin roll, men jag tror inte att det är så. Jag upplever att det finns ett stort religiöst och andligt intresse i Sverige idag, vilket kanske beror på att människor börjar se att den materiella världen inte har alla svar. Förhoppningsvis kommer detta intresse leda till att människor söker sig till kyrkor och samfund.
Det Vineyards informant uttrycker överensstämmer med vad jag i bakgrunden visade att många religionssociologer anser, nämligen att vi bör skilja mellan en samhällelig, en organisatorisk och en individuell sekularisering. Detta betyder att samhället kan vara sekulariserat utan att merparten av dess invånare inte frågar efter religionen. Vi såg att sociologen Larry Shiner menar att sekularisering också kan innebära att religionen blir mer inåtvänd och upphör att inverka på det sociala livet, den blir privatiserad, ibland kallad osynlig, eftersom människor inte engagerar sig i samhällets kyrkoliv, vilket även gäller allt annat ideellt samhällsliv.
På min fråga om vilka faktorer som respektive informant ansåg påverka samfundets medlemsutveckling var det Bengtson som representant för Pingstkyrkan och Carlsson som representant för Vineyard som direkt nämnde begreppet sekularisering som en påverkande faktor. Men samtliga av samfundsrepresentanterna påtalade på ett eller annat sätt sekulariseringen när de lyfte fram dessa påverkansfaktorer Pingstkyrkans representant ser negativt på individualismen, som en direkt följd av sekulariseringen. Han likställer individualism med egoism, och kopplar helt riktigt samman detta med den allt mer privatiserade religionen. Bengtsson säger:
Individualismen skapar distans mellan människor. Det handlar om mitt och mitt jag och jag. När tron blir privat, så förlorar man ett moment av relation och gemenskap. Individualismen i samhället gör att såväl kristna kyrkor som de politiska partierna och idrottsrörelser blir lidande. Jag uppfattar det som att människor kan vara med i en kyrka, ett parti eller idrottsförening så länge de har något att vinna på att vara med.
Här sätter Bengtsson även likhetstecken mellan individualism och det Furseth och Repstad beskrivit som rational choice-teorin. Enligt denna teori ansluter människor till de religiösa samfund och rörelser som ger dem själva det största utbytet. Men som jag också visade menade kritikerna till denna teori att den förutsätter en uppfattning som ser människan som
egoistisk, kalkylerande och beräknande och att man i det sociala perspektivet betraktar människor som frikoppade från sitt sociala och kulturella sammanhang. Av en beräknad egen vinning skulle människan i valet av religiös tillhörighet inte ta hänsyn till det sociala samspelet, genom gemenskap och tillhörighet som nödvändigt för då den egna och andras både sociala och religiösa utveckling.
Bengtsson förknippar individualismen med det faktum att det ideella engagemanget i kyrkorna och i samhället i stort minskar. Även EFS representant Anna Andersson talar om nedgången i det ideella engagemanget i kyrkan och i samhället i stort. Men skillnaden dem emellan är att hon har en annan uppfattning om vad denna nedgång beror på. Andersson menade att:
Det ideella engagemanget i samhället minskar eftersom människor har mycket de ska hinna med, vilket gör det svårt att få frivilliga som ställer upp under en längre period. Människor har inte möjlighet att avsätta lika mycket tid till kyrkan som förr.
Enligt Andersson beror alltså inte det minskade engagemanget på egoism utan på att människor idag är så upptagna. Detta vitt skilda sätt att se på saken tolkar jag så att det kan bero på en skillnad i människosyn. Inte heller Carlsson i Vineyard drar samma slutsats som Bengtsson i Pingstkyrkan. Även Vineyard ser medlemsutveckling som orsakad av tidsbrist. Det ser inte ut att vara som jag tidigare pekat på, att medlemmar i olika samfund, enligt Furseth och Repstad, tvingas till och inspireras till ett personligt ansvar för sitt eget samfund. Carlsson menade:
Människor är mycket mer upptagna idag, i och med att både föräldrar och barn har mycket aktiviteter. Man har inte bara ett arbete att sköta utan även ett hem. Både män och kvinnor är dubbelarbetande idag, vilket gör att man får mindre tid över för andra saker. Utrymme att reflektera över livet finns inte på samma sätt som förut.
Bengtsson tolkar människors livssituation på ett annat sätt. Enligt honom har människor aldrig haft så mycket fritid som idag, rent arbets- och familjemässigt, men ändå har de inte tid att engagera sig ideellt. För honom handlar det inte om utrymmet av tid, utan om att människor inte finner engagemanget i kyrkan intressant.
Alla tre talar om samhällsförändringarna som en faktor som gör att alla samfund påverkas. Ingen av dem säger sig uppleva att sekulariseringen i sig tar sig uttryck i att religionen blivit
marginaliserad i samhället. Tvärtom kan Bengtson framhålla att det verkar som om det religiösa och andliga intresset är mer legitimt om än i en mer inåtvänd och privatiserad form. Bengtson som särskild betonade individualismen som något enbart negativt förefaller mig vara lite kluven till dess påverkan på kyrkan, eftersom vi bör förstå individualism och den privatiserade religionen som intimt knutna till varandra. Bengtsson menade:
Vi inom pingstkyrkan har märkt en effekt av den privatiserade religionen. På 1980-talet blev man nämligen hånad om man trodde på Gud, men sedan kom New Age och det blev helt okej att tro. Idag anses det ganska normalt att tro på något.
Bengtsson säger också att hans förhoppning är att den förändrade inställningen till religion som den privatiserade religiositeten medfört kommer att leda till att människor förr eller senare söker sig till de ”äkta” relationer kyrkan kan erbjuda.
Många religionssociologer framhåller teorin att det religiösa engagemanget i ett lokalsamhälle blir större när det finns större valfrihet. Vi såg Eva Hamberg och Thorleif Pettersson mena att en förutsättning för religiös tillväxt efter det att Svenska Kyrkan förlorade trosmonopolet är att det finns en mångfald i både religiöst utbud och religiös efterfrågan. Enligt Carlsson från Vineyard är detta något som kyrkor och samfund har förstått, då attityden till nystartade samfund börjar förändras:
Det finns en skillnad i att de andra kyrkorna nu fått upp ögonen för att man måste starta nya församlingar i Luleå, och så var det inte för femton år sedan. Det finns en förståelse för att nya församlingar med nya uttryck behövs och det är en förändring som skulle underlätta för oss om vi valde att försöka starta upp Vineyard på nytt.
Kanske har övriga kyrkor och samfund insett att nya samfund och rörelser inte bara betyder konkurrens, utan faktiskt kan ha en positiv inverkan på det religiösa engagemanget bland människor och på så sätt gynna samtliga samfund.
Vi vet att Peter L. Berger menar att den moderna pluralismen, både i utbud och i efterfrågan, inte behöver medföra en fortsatt sekularisering, i betydelsen nedgång i människors tro och praxis. I det föregående lät jag Furseth och Repstad (2005) återge Bergers åsikt om sekulariseringens innebörd:
Att säga att religiös tro väljs snarare än att den tas för given är inte detsamma som att säga att en sådan tro inte längre är möjlig. Enkelt uttryckt skulle jag vilja säga att
pluralismen påverkar hur, snarare än vad, när det gäller religiös tro och praxis – och det är något helt annat än sekularisering. (s.123)
Något jag anser vara värt att lyfta fram då vi talar om sekulariseringens inverkan på samfunden är det faktum att pingstkyrkan, till skillnad från EFS och Vineyard, ökat sitt medlemsantal. Mellan 1950 och 2000 fördubblades antalet medlemmar i Pingstkyrkan. Orsaken till detta är intressant att diskutera i samband med den religiösa socialisationen. En anledning skulle kunna vara att man inom pingstkyrkan är bättre än övriga samfund på att få ungdomar som vuxit upp i församlingen att stanna kvar. Enligt Bengtsson är dessa ungdomar som beslutar sig för att leva kvar i samfundet en anledning till att man har en relativt positiv medlemsutveckling. Jag vill påtala den religiösa socialisationen som Gustafsson beskriver. Han delar upp människor i tre grupper; de som vuxit upp i ett hem med fast religiös sed, de som vuxit upp i ett hem med svag religiös sed och de som kommer från ett hem utan religiös sed. Hans forskning har visat att barn som vuxit upp i hem med en fast religiös sed blir aktivt religiösa vuxna i mycket högre utsträckning än de barn som tillhör de två sistnämnda grupperna. Man skulle alltså kunna dra slutsatsen att de barn som växer upp inom Pingstkyrkan fostras i en hemmiljö som präglas av en mer fast religiös sed än de barn som växer upp inom till exempel EFS, och att detta kan vara en orsak till pingstkyrkans mer positiva medlemsutveckling. De unga människor som växer upp inom EFS tycks måna om sin autonomi och självständighet i högre grad. Enligt Andersson är en anledning till att samfundets medlemsantal minskat något att många av de unga i församlingen har en önskan att stå på egna ben, vilken de ger uttryck för genom att söka sig till en annan kyrka än föräldrarnas eller välja att hålla sin eventuella tro mer personlig. Att dessa ungdomar markerar sin ställning som fria, självständiga individer på detta sätt kan ledas tillbaka till de tankegångar vi människor ärvt från upplysningstiden. Kanske främst från filosofen Kant som menade, vilket jag tidigare nämnt, att målet med upplysningsprocessen var människans moraliska och politiska autonomi, hennes myndighet. Enligt Kant är det den omyndiga människan som söker sig till auktoriteter för att få veta hur hon ska tro och leva. Sett mot denna bakgrund kan vi alltså dra slutsatsen, att de unga inom EFS bara gör något som är mänskligt och naturligt när de hävdar sin autonomi gentemot auktoriteter som kyrkan och föräldrarna. Kanske beror EFS-ungdomarnas starka önskan om att få vara myndiga människor också på att de fostrats i en hemmiljö som präglats av en svaga religiös sed. Vilken betydelse för församlingens överlevnad och medlemsantal denna utveckling kommer att ha på sikt är naturligtvis svårt att säga. Kanske blir det svårt att hålla liv i EFS när alltfler äldre medlemmar
dör bort och man inte lyckas fylla på underifrån med unga människor. Min mening är att om detta skulle ske kan man inom EFS åtminstone vara stolta över att ha fostrat fritt tänkande, självständiga människor som förhoppningsvis kommer att vara en tillgång för det religiösa livet i Luleå i framtiden.
På min fråga om vilka faktorer som respektive informant ansåg styra valet av samfundstillhörighet så var det egentligen endast Bengtsson i Pingstkyrkan som lyfte fram teologin, alltså vad, enligt Berger i religiös tro och praxis som styr. Men han såg även likt EFS, dock utan att nämna den religiösa socialisationen, och Vineyard att sociala skäl även var en faktor som styrde valet, det vill säga hur.
Både Andersson i EFS och Bengtsson i Pingstkyrkans uppgav att sociala faktorer ofta ligger bakom valet. Anna Andersson menade att:
Anledningen till att människor söker sig till en särskild församling beror ofta på att man söker en kristen gemenskap och hittar en församling med en sammansättning av människor och en form man tycker om. Viktigt är till exempel att det finns jämnåriga med dig och dina barn, sådant spelar större roll än teologin.
Detta är enligt min mening mycket intressant. Hon bekräftar vad Berger säger, att samhällsförändringarna påverkat hur, det vill säga sociala formen, snarare än vad, det vill säga det teologiska innehållet. Det är som jag visat att Furseth och Repstad påpekar, att det är viktigt att komma ihåg att religion inte bara handlar om trosinnehållet utan också om moraliska frågor, behovet av gemenskap och tillhörighet. Att detta stämmer överens med verkligheten i de samfund jag undersökt är tydligt. Finns det då något som EFS har som inte de andra har? Här svarar Andersson att EFS gentemot Svenska Kyrkan är ett ”komplement”, vilket vi får tolka så att den började som jag framhållit som en väckelserörelse inom Svenska kyrkan. Man har samma lutherska ”tänkesätt”, vilket betyder ”människan är frälst av nåd, inte för att hon är duktig utan för att hon får frälsningen gratis av Gud”. Här talar hon inte direkt något om EFS historia och det gamla pietistiska kravet på att en medlem borde vara medveten om sin personliga omvändelse. Detta tolkar jag så att det står i överensstämmelse med att hon menar att den sociala sammansättningen i samfundet spelar större roll än teologin. Intressant är också att hon menar att andra kyrkor betonar mer det egna ansvaret att ”prestera”, vilket i den litteratur jag tagit del av just syftar på det gamla ”frikyrkokravet” på den personliga omvändelsen. Andersson betonar att det viktiga är gemenskapen, att människor känner sig sedda och bekräftade.
När det gäller valet av samfundstillhörighet pekar också Bengtsson i Pingstkyrkan på sociala skäl, man leds in i samfundet av goda vänner eller grannar, men jag tolkar det så att för honom är det i stället vad, alltså det andliga och teologiska som blir avgörande:
En kyrka måste ha förmåga att berätta om tron, och däri vara trovärdig. Den måste vara engagerande och välkomnande för att vara attraktiv för människor. Det är viktigt för en kyrka att ha liv, värme och äkthet.
Allt tal om konkurrens mellan samfund avvisar han. Samfunden ”tävlar inte om själarna”. Alla kristna samfund delar det grundläggande i den kristna tron. Det speciella som tilltalar uttrycker Bengtsson så:
Det är den andliga längtan många människor bär på som gör att de söker sig till Pingstkyrkan man kan finna en öppen och varm andlig atmosfär, som ger tillfälle till uttryck och hängivenhet under former som inte är så låsta. Den hängivenhet visar i Pingstkyrkan, genom att till exempel sträcka upp händerna och att be högt har många gäster beskrivit som ”fräsch”. De teologiskt medvetna väljer kyrka efter nyansskillnaderna, det handlar också om att praktisera barn- eller vuxendop.
Här talar Bengtsson som jag förstår det, men utan att speciellt nämna det, om de kännetecknande dragen som jag lyfte fram i bakgrunden. Förutom att troendedopet, eller vuxendopet praktiseras, så vill Pingstkyrkan fortfarande, som jag tolkar det hålla kvar det ursprungliga arvet och betona människor frihet att i andedopet och tungotalet uttrycka sin hängivenhet.
På min fråga om vilka faktorer som en gång styrde valet av Vineyard som samfundstillhörighet svarar informanterna att människor begränsades i sitt val av att Vineyard i sig själv var ett litet samfund med ett litet kontaktnät. De som kom var kristna människor, både de som lämnade sitt gamla samfund och de som aldrig tillhört ett sådant, och som sökte ett annorlunda sätt att fira gudstjänst. Vineyard menar att:
Vi hade en lite modernare typ av gudstjänst som passade dem, säger han. Musiken var lite mer modern och undervisningen var ”lagom”. Det var ett annat forum där man hade tid för fika och samtal och att bry sig om varandra. Det fanns en ”kontaktpunkt” som gjorde människor intresserade. Erfarenhet från andra Vineyard-församlingar visar också att människor attraheras av rörelsens sätt att fira gudstjänst.
Trots detta, att de ville skapa något nytt blev Vineyard bara kvar i Luleås kyrkoliv i åtta år. Orsaken till att detta samfund föll bort från Luleås religiösa karta förklaras bland annat, som
jag redan nämnt, att människor inte ger sig tid att delta i kyrkolivet. Dessutom menade de att de ”eldsjälar” som kunde påverka människor till att välja Vineyard blev för få. Egentligen blev samtalet med Vineyard i mycket fokuserat på min fråga om samfundens anpassning till samhällets utveckling. Hela projektet med att försöka etablera Vineyard i Luleå var ett sätt att genom en förenklad församlingsgemenskap, som till exempel att skapa öppenhet och närhet genom att fira gudstjänst i samtalets form, ”kulturanpassa” den kristna tron till det moderna samhället:
Rörelsen var ett försök till kulturanpassning. Vi arbetade mycket med att skala bort det som kyrkan representerade och som inte sade så mycket till nutidsmänniskan. Vi ville förenkla församlingsgemenskapen, vi ville följa med tiden så att den moderna människan kunde finna sig tillrätta inom rörelsen.
Kanske är Pingstkyrkans syn på anpassning en faktor som bidrar till den positiva medlemsutvecklingen. Denna tolkning är inte omöjlig mot bakgrund av religionssociologen Rodney Starks teori som vi sett innebära att etablerade kyrkor som är alltför angelägna att anpassa sig till det moderna samhällets normer och värderingar bli alltför lika ”den här världen” och av den anledningen förlorar medlemmar. Bengtsson framhöll att:
… det alltid varit ett dilemma för kyrkan att följa med sin tid. Det finns en spänning i förändringen eftersom kärnbudskapet inte får och inte ska förändras. När samhället förändras i spå snabb takt som det gör idag gäller det att hantera situationen. Det gäller att bevara budskapet, innehållet och tillämpningen. Till det yttre måste vi hitta nya former, vi kan inte predika på samma sätt som man gjorde 1920, men att budskapet ändå måste vara det samma. I slutändan är kyrkans främsta uppdrag att meddela budskapet, inte att vara ”up to date”. Förlorar man budskapet är det ingen församling längre
Bengtsson menade att gudstjänststruktur, sång och musik kan och bör anpassas. Dessutom har Pingstkyrkan redan minskat på antalet samlingar. En annan sak är att kyrkan ordnar grupper som träffas i hemmen för att samtala, fika och be. Här handlar det, som Bengtson tydligt visar, om att tillgodose människors behov av nära gemenskap, vilket jag tolkar som ett sätt att motverka individualism och att tron ska privatiseras. Jag tolkar hela hans resonemang i denna fråga, så att han menar att det samfund människor väljer att tillhöra inte får bli för likt ”den här världen”, eftersom religionen då förlorar lite av sin kraft och ”magi”. Kanske är det så att människor fortfarande har behov av auktoriteter som står högre än de själva, som kan ge råd och vägledning i den moderna samhället som kännetecknas av mångfald och pluralism på alla områden.
EFS har i stor sett samma inställning, musiken, öppenheten, förändringar i antalet aktiviteter. Även Andersson framhåller att formen kan förändras, utan att ge avkall på det teologiska innehållet. Problemet och samtidigt lösningen syns ligga hos medlemmarna. Anderson uttryckte sig så:
De flesta av medlemmarna är moderna, yrkesarbetande människor, vi får mycket ”input” från dem. Men församlingen ligger lite efter sin tid. Detta beror mycket på det ”äldre gardet som minns hur det var på den stora väckelsens tid, och då man