I den här delen kommer en analys och diskussion att föras kring studiens resultat. Författaren kommer även att belysa olika faktorers påverkan av resultatets utgång. Detta avsnitt kommer även att innehålla en reflektion över deltagarnas pedagogiska förhållningssätt.
Det fanns redan i början av denna studie en förförståelse om hur pedagogiken inom föreningsidrotten respektive skolidrotten såg ut. Med erfarenhet av båda områdena fanns det ett intresse av att studera och jämföra dem med varandra. Vad var det egentligen som skilde skolidrotten från föreningsidrotten och vad fanns det för likheter mellan dem?
Det som kan sägas vara en gemensam nämnare för alla de sex deltagarna i den här studien är att de har ett genuint idrottsintresse. Både från skoldeltagare (SD) och föreningsdeltagare (FD) fanns det ambitioner och engagemang att vara goda pedagoger. SD har i det här avseendet en fördel i förhållande till tränarna då de genom sin utbildning redan har en pedagogisk grund att stå på. FD har i sin tur den fördelen att deras adepter kommer till träningen av fri vilja och har ett intresse för idrotten vilket kan underlätta den pedagogiska situationen.
Föreningsidrotten styrs i sin helhet av Riksidrottsförbundet medan verksamheten får sin slutliga form i föreningslivet på lokal nivå (Riksidrottsförbundet, 2009). Skolan och skolidrotten styrs i sin tur av Skolverket via läroplanen (Skolverket, 2009). Precis som föreningsidrottens mål ska tolkas av enskilda tränare (Redelius, 2007) så ska målen i skolan även tolkas av individuella lärare (Ekberg, 2005). Det blir därför upp till varje SD och FD att genom sin egen förförståelse kunna tolka vad som står i respektive dokument. Hur den tolkningen sedan kommer att visa sig på det pedagogiska planet beror på den enskilda individens erfarenhet och utbildning. Inom föreningsidrotten verkar FD ofta på ideell basis utan någon formell utbildning medan SD måste ha en utbildning för att verka inom sitt område (Peterson, 2007). Vad som framkom i denna studie var att både utbildning och personlig erfarenhet har en inverkan i det pedagogiska arbetet. SD hade i större utsträckning ett mer ackommodativt lärande vilket skapar ny inlärning och utveckling hos adepterna (Imsen, 2000). FD visade i sin tur i större utsträckning mer engagemang vilket avspeglade sig i deras personlighet att vara.
36
Den vuxne ska fungera som en vägledare som både verbalt och med handling visar sin adept hur det ska gå till (Evenshaug et al, 2001). Både FD och SD hade ambitioner att hjälpa sina adepter. Skillnaden låg i att FD gav individuell feedback medan SD oftare valde att ge feedback i grupp. Det kan finnas olika anledningar till dessa olika tillvägagångssätt då träningar och lektioner har genomförts med olika förutsättningar. En anledning är förhållandet mellan antal FD/SD närvarande och antalet adepter. Vid de träningar som bevittnades fanns det alltid minst en tränarkollega närvarande medan SD under lektion alltid var själva. På så vis går det att förstå att pedagogiken kan komma att se olika ut för respektive grupp. Tidsaspekten är en annan faktor som kan ha spelat en viktig roll. En lektion i idrott är mellan 40 min och 50 min medan en träning kan var mellan 60 min och 90 min. Detta menar jag kan ha en viss inverkan på den pedagogik som bedrivs inom skolidrotten respektive föreningsidrotten. Att SD har mindre tid till sitt förfogande innebär att det ställer högre krav på att allting flyter på som det ska, vilket gör att man har mindre tid att hjälpa adepter på ett individplan.
En adepts aktivitet sätts i centrum genom att han själv får testa nya saker (Svedberg et al, 1993). Alla de sex deltagarna satte sina adepters aktivitet i centrum före sig själva. Det var ingen som hade något uttalat behov av att synas i någon större utsträckning. Istället låg fokus på att få en så hög aktivitetsgrad som möjligt och skapa ett klimat där deras adepter fick utrymme att lära sig själva under uppsyn. Vad som upptäcktes under observationerna var att SD i större utsträckning var mer tillmötesgående och lyssnade mer på sina adepters synpunkter än vad FD gjorde. Under träningarna hade FD en planering som följdes och där förslag om förändringar från adepterna inte fanns. På lektionerna var det ofta som SD frågade vad adepterna tyckte och öppnade upp för förslag till förändringar.
Denna studie har, som nämnts tidigare, inte varit tillräckligt omfattande för att kunna överföra resultatet av den undersökning som gjorts till ett större sammanhang. Urvalet har skett efter ålder på den grupp som deltagaren har undervisat och inga andra kriterier har tagits med i urvalsprocessen. Urval efter deltagarnas kön, etnicitet och ålder skulle därför kunna ha en inverkan på resultatet. Det blir dock svårt att resonera kring om resultatet hade blivit annorlunda om dessa aspekter hade tagits i beaktning men jag finner det ändå nödvändigt att belysa problematiken.
37
Det fanns en del ålderskillnader på de grupper som de observerade deltagarna förfogade över. Den yngsta gruppen var sju år medan den äldsta gruppen var 13 år. Vad som är intressant är att pedagogiken inte ser likadan ut i den yngsta gruppen som i den äldsta. Av naturliga skäl finns det fler saker som en 13-åring kan göra jämfört med en sjuåring. Jonas, som var innebandytränare, var den som hade den äldsta gruppen och han var även den som var den yngsta deltagaren (21 år). Åldersskillnaden mellan honom och adepterna var så pass liten att de såg honom som en kompis. För Jonas var det också mer naturligt att själv vara aktiv tillsammans med sina adepter under träning än vad det var för de andra deltagarna. Peter, handbollstränaren, sade i intervjun att han tyckte att det kunde vara svårt att träna yngre adepter (9-åringar) eftersom han inte riktigt visste hur han skulle förhålla sig till vad de kunde. Han kände att han inte riktigt hade den kunskap som behövdes för vara tränare på den här nivån. I båda fallen fanns det en åldersproblematik där Jonas mer ses som en kompis än tränare och där Peter i sitt fall har en grupp som är för ung för att passa in i hans ledarskap och kunnande. Även om åldersskillnaden är uppenbar skulle det även gå att relatera detta problem till personlig erfarenhet och utbildning.
Sett ur min egen synvinkel går det inte att undvika att min egen närvaro kan ha påverkat både deltagare och adepter. I vilken utsträckning det har skett är dock omöjligt att svara på. Min egen påverkan på resultatet har även kunnat ske via de tolkningar som gjorts under observationerna. De situationer som uppstått under observationerna har varit en persons uppfattning utifrån den struktur med begrepp som funnits till hands.
38
6. Konklusion
Den här studiens syfte var att undersöka om det fanns pedagogiska likheter och skillnader mellan skolidrotten och föreningsidrotten med utgångspunkt från tre specifika teorier om lärande.
Det som framkom av studien var att både skolidrotten och föreningsidrotten sysslade med både assimilativt och ackommodativt lärande. Det ackommodativa lärandet förekom dock i större utsträckning inom skolidrotten än inom föreningsidrotten. Även inom den proximala utvecklingszonen gick det att skönja likheter inom både föreningsidrotten och skolidrotten. I båda grupperna fanns det en ambition att vilja hjälpa sina adepter. Skillnaden mellan grupperna bestod i att föreningsdeltagarna (FD) i större utsträckning hjälpte sina adepter individuellt medan skoldeltagarna (SD) oftare gav hjälp i grupp. Det fanns även likheter mellan grupperna i det som kallas learning by doing. Adepterna från båda grupperna fick ständigt prova på övningar och lekar på egen hand efter att de fått instruktioner av SD eller FD. Det skedde i större utsträckning att FD avbröt en övning än SD för att visa sina adepter hur en övning skulle gå till.
Mina egna tankar kring konklusionen är att SD skulle kunna dra nytta av den pedagogik som FD bedriver och vice versa. För SD:s del handlar det om att bli bättre på att hjälpa sina adepter individuellt. Det kan i vissa avseenden dock vara svårt då SD för det mesta är ensam och att tiden inte alltid räcker till. Vad FD skulle kunna lära av SD är att få ett bättre ackommodativt lärande. Här handlar det i många fall om att använda sig av nya och mer utvecklade övningar för att stimulera och utmana adepterna.
39