I följande avsnitt kommer intervjumaterialet att analyseras och diskuteras. Det kommer även att kopplas till tidigare forskning som gjorts inom området. De operativa frågor som använts för att uppnå syftet kommer här att besvaras. De operativa frågor som legat till grund för arbetet är: hur kan musik bidra till att främja barns språkliga utveckling? Hur kan
användandet av musik stärka barns språkliga medvetenhet i förskolan? Hur beskriver pedagoger sin uppfattning av musik för att stärka barns språkliga medvetenhet?
5.1 Detta visade undersökningen
I undersökningen framgår det att intervjupersonerna tycker mycket om musik på olika sätt. De använder det i sin vardag på förskolan genom till exempel musikstunder. Dessa stunder är vissa gånger planerade men ofta spontana i vardagen. Jag tolkar deras svar som att de anser att musik är bra för att bland annat främja barnens språkutveckling och för att utveckla den språkliga medvetenheten. Intervjupersonerna använder sig av musik i verksamheten och några av dem berättar att de har barnens språkutveckling i bakhuvudet när de genomför
musikaktiviteterna. En intervjuperson berättar att språkutvecklingen följer med automatiskt då det ingår i det material som några av pedagogerna använder. Samtidigt berättar majoriteten av intervjupersonerna att musikstunderna oftast sker spontant med barnen utifrån deras intressen och initiativ. Jag tolkar deras svar som att de anser att musik är bra för språkutvecklingen och att de är medvetna om detta, men att de inte alltid genomför musikaktiviteterna med syftet att främja barnens språkutveckling och deras språkliga medvetenhet. Det blir ofta en rolig stund där pedagoger och barn sjunger tillsammans och inte något där det aktivt arbetas med att främja språket. Av de fyra pedagogerna som deltog i undersökningen, beskriver alla glädje som en stor del av musik och majoriteten av dem anser att vi människor lär oss lättare om vi har roligt under tiden. Intervjupersonerna upplever att barnen blir glada av musik och att det är spontaniteten, rytmen, takten och upprepningen i musiken och i rimmen och ramsorna som bidrar till barnens språkutveckling. De beskriver flera situationer där de kan se att barnen stärks i sin språkliga utveckling genom musiken.
Undersökningen visar att begreppet språklig medvetenhet upplevs på olika sätt av
intervjupersonerna. En av dem betonar att hon dels ser det som att pedagoger som arbetar är medvetna om hur de använder språket, dels att det är viktigt att de har en medvetenhet om språket. Hon och övriga intervjupersoner beskriver det även som att kunna ljuda, sätta ihop
meningar, rimma och laborera med ord. En av intervjupersonerna ställer sig först något frågande till vad begreppet språklig medvetenhet innebär för henne. Efter att ha funderat en stund förklarar hon att hon ser det som att det är när barnen blir medvetna om språket och att de kan använda det som ett verktyg. Det framkommer inte helt tydligt i intervjuerna vad de olika intervjupersonerna anser om musik för att stärka barnens språkliga medvetenhet. Det som ändå är centralt i deras svar när de beskriver kopplingen mellan musik och språklig medvetenhet är glädjen. Två av intervjupersonerna berättar att de brukar ha den språkliga medvetenheten med sig i tanken när de har musikstunder med barnen. En av
intervjupersonerna säger att hon vill tro att hon kan se ett samband mellan musik och språklig medvetenhet. Ändå säger hon att hon har svårt att se om små barn utvecklar sin språkliga medvetenhet genom rim och ramsor. Även om hon är något fundersam så beskriver hon att hon tror att ju mer språk barnen får uppleva, på olika sätt, desto mer språk lär de sig och kan senare använda även på egen hand. I några av svaren tolkar jag det som att intervjupersonerna vill tro och i några fall är medvetna om att musik kan bidra till att barnen utvecklar sin
språkliga medvetenhet och att det finns en koppling, men att de inte riktigt är helt säkra på hur eller om de kan se det. Överlag tolkar jag deras svar som att det inte är något som de funderat särskilt mycket på förrän jag ställer frågorna till dem och att de själva blir medvetna om detta allt eftersom intervjuerna fortgår. Flera av intervjupersoner kommenterar under intervjuerna att det är nyttigt att få frågor om sådant som man inte funderar så ofta på. De berättar även att de behöver fundera en stund på vissa frågor för att de inte har tänkt på det innan.
Resultatet visar även att samtliga intervjupersoner upplever att pedagogerna har en stor betydelse för hur barnen utvecklas språkligt och blir språkligt medvetna. Detta dels för att pedagoger ofta besitter större kunskap om barns språkutveckling än många vårdnadshavare och dels för att pedagogen är den som kan göra språket synligt för barnen. Pedagogens barnsyn poängteras som viktig av en intervjuperson och en annan tar upp hur pedagogen antingen kan hämma eller påverka barnen positivt i deras språkutveckling. Detta genom hur pedagogen agerar gentemot barnen.
Jag valde att intervjua två pedagoger som arbetar på en mångkulturell förskola och två som arbetar på en icke mångkulturell förskola. Detta för att jag trodde att det kunde ge olika intressanta svar utifrån att pedagogerna arbetar med barngrupper som har olika
förutsättningar. Med förutsättningar menar jag att på den mångkulturella förskolan är det många barn som har svenska som andraspråk och på den icke mångkulturella förskolan har i
stort sett alla barn svenska som modersmål. Det jag kan utläsa av resultatet är dock att svaren inte skiljer sig något avsevärt mellan pedagogerna. Oavsett om de arbetar på en mångkulturell eller icke mångkulturell förskola. Om detta påverkas av att samtliga pedagoger själva har svenska som modersmål och en svensk bakgrund, vet jag inte. Svaren kanske hade sett annorlunda ut om någon av pedagogerna haft en annan bakgrund och kanske hade haft svenska som andraspråk.
5.2 Undersökningens resultat kopplat till litteraturen
I Lpfö 98 (rev 10) poängteras att barnen ska få chans att utveckla sin skapande förmåga och att de ska få uttrycka sig genom bland annat musik och sång (2010, s. 7). Detta upplever jag utifrån intervjupersonernas svar att barnen får möjlighet till på de förskolor där
intervjupersonerna arbetar. Lpfö 98 (rev 10) betonar även att de som arbetar inom förskolan ska arbeta för att barnen ska utmanas språkligt (2010, s. 10). Jag tolkar det som att
intervjupersonerna ibland försöker att utmana barnen genom till exempel rim och ramsor men att detta inte alltid sker medvetet. Det handlar i vissa fall om att de mer förtydligar saker för barnen i vardagen och kanske inte lika mycket utmanar dem i språket.
Forskning som tidigare gjorts på området visar att musik kan bidra till att främja barnens språkutveckling och den språkliga medvetenheten. Ehrlins studie som utförts på musikskolor visar att genom att barnen får delta i olika musikaktiviteter tillägnar de sig erfarenheter när det handlar om hur olika språkljud låter, hur meningar byggs upp och språkets rytm (2012, s.
159). Studien visade även att barnens kommunikativa förmåga tränas när barnen får leka olika musiklekar. Detta sker genom att barnen till exempel får lyssna in något annat barn i leken och härmas (2012, s. 149). Hon skriver även i sin avhandling att barnen får en ökad förståelse för olika begrepp då de sätts in i en kontext. Detta görs ofta i musikaktiviteter då man
använder sig av olika rörelser eller bilder (2012, s. 159). Rörelse och bilder är något som några av intervjupersonerna nämner i intervjuerna. Att bilder används för att förstärka språket för barnen och att flera barn gärna dansar och rör på sig under musikaktiviteterna. Samtliga intervjupersoner berättar att de använder sig av musik i vardagen på olika sätt, planerat eller spontant och genom dessa musikaktiviteter stärks barnen i sitt språk.
Jederlund skriver att musik är många saker. I musik finns språk, den skapar en gemenskap mellan människor och den bidrar till ett lustfyllt lärande. Han skriver även om hur musik i skolan ofta ses som en produkt istället för att ses som ett medel i sig för att utvecklas (2012, s.
12,14). Jederlund skriver vidare om hur vi människor tillägnar oss kunskap och att den blir mer bestående när vi berörs känslomässigt. Detta kan vara i en situation som innehåller musik. Om det bidrar till att vi får en känsla i kroppen så minns vi det vi lär oss både längre och bättre (2004, s. 29). Samtliga intervjupersoner berättar att glädje är den tydligaste känslan de ser hos barnen vid musikaktiviteterna. Hur barnen bland annat visar med sitt kroppsspråk och genom sitt aktiva deltagande att de tycker att det är roligt med musik. Vesterlund betonar vikten av att som pedagog våga improvisera och släppa på ramarna när man leder
musikaktiviteter. Det är även viktigt att barnens fantasier och deras idéer får komma fram (2012, s. 18). Detta är något jag utifrån intervjusvaren, upplever att pedagogerna gör i hög grad. Majoriteten av dem är tydliga med att de gärna låter musikaktiviteterna ske och utformas utifrån barnens intressen och initiativ. En av intervjupersonerna berättar att hon i samlingar som hon håller i låter barnen komma med förslag på sånger som de sedan sjunger.
Både Tornéus, Svensson och Eriksen Hagtvet skriver om språklig medvetenhet. Tornéus beskriver att då barnen blir språkligt medvetna börjar de kunna se på språket utifrån. De kan frångå ordets betydelse och istället se på dess form och funktion (2000, s. 8). Svensson beskriver de olika delar som finns inom begreppet språklig medvetenhet. Hon skriver om semantiken, pragmatiken, fonologisk medvetenhet, morfologisk medvetenhet och syntaktisk medvetenhet. Dessa delar handlar om att lära sig hur vi människor använder språket, språkets betydelse, att höra språkljuden, att lära sig hur språket är uppbyggt och hur olika ord kan böjas och hur olika ord sätts samman för att bilda olika meningar (2009, s. 14, 18, 19-21).
Vissa av dessa saker beskriver intervjupersonerna när de beskriver begreppet språklig medvetenhet. Till exempel att kunna höra språkljuden. Två av intervjupersonerna beskriver praxisalfabetet som består av bokstäver med tillhörande bilder. Bilderna tränar språkljuden hos den som läser. Andra saker som intervjupersonerna nämner inom begreppet språklig medvetenhet är att kunna rimma, laborera med ord och sätta ihop meningar.
5.3 Sammanfattning och egen reflektion
Syftet med undersökningen var att undersöka på om och i så fall hur musik kan främja barns språkutveckling och även den språkliga medvetenheten. Vidare var syftet även att få veta hur verksamma pedagoger har för uppfattning om musik för att stärka barns språkliga
medvetenhet. Sammanfattningsvis har jag i min undersökning upptäckt att musik kan bidra till att främja barns språkutveckling och den bidrar även till ökad språklig medvetenhet hos barn i förskolan. Detta har jag kommit fram till utifrån svaren från intervjupersonerna som
flera gånger visar exempel på hur barnen främjas språkligt och hur de utvecklar sin språkliga medvetenhet genom musiken. Jag tolkar intervjumaterialet som att pedagogerna själva tycker mycket om musik och de tror att musik kan vara ett bra verktyg på olika sätt för att stärka barnens språkutveckling och deras språkliga medvetenhet. Dock tolkar jag det som att de inte riktigt har funderat på hur den kan göra det. De reflekterar heller inte alltid över varför de gör de olika saker de faktiskt gör i till exempel sina samlingar. Jag tolkar det som att de använder musik för att de tycker det är roligt och de ser att barnen tycker det är roligt. De tror att det är bra med musik i syftet att främja språket hos barnen men jag tolkar det som att de inte har så mycket teorier som de bygger upp sina tankar på. De har lite tankar kring det och några säger sig ha med sig det i bakhuvudet vid musikaktiviteterna. Men då majoriteten säger att
musikaktiviteterna oftast uppstår spontant och utifrån barnens initiativ och intresse så tolkar jag det som att just barnens språkutveckling och den språkliga medvetenheten inte alltid är något de arbetar aktivt med under musikaktiviteterna. Om jag ser till vad olika forskare beskriver som språklig medvetenhet så beskriver även intervjupersonerna några av dessa saker men det är många delar som samtliga inte nämner. Jag tolkar intervjupersonernas svar när det handlar om språklig medvetenhet, som att de har en aning om vad det innebär men kanske inte tillräckligt för att kunna arbeta med det aktivt.
Jag anser att det är bra att barnen får vara med och påverka samlingarnas upplägg och att intervjupersonerna tar barnens idéer på allvar. Jag tror dock att barnen även behöver
musikaktiviteter som är något styrda om målet är att stärka dem i deras språkutveckling och den språkliga medvetenheten. Alltså att pedagogen har en tanke om upplägg vid samlingarna och att de vägleder barnen.
Som pedagog anser jag att man bör ta till vara på just att barnen är små och att de är så öppna och så positiva inför att lära sig nya saker. Detta gör de på olika sätt genom alla sina sinnen och det är en stor tillgång som de som arbetar inom förskolan ska se som en fördel och möta.
Det behöver inte vara materiella saker för att barnen ska utvecklas språkligt utan pedagoger och barn kan använda enbart sina kroppar och sina röster för detta. Det tror jag är något att tänka på, att sin kropp och sin röst finns alltid tillgänglig och detta är något man kan dra nytta av.
5.4 Vidare forskning
Om vidare forskning skulle genomföras inom detta område skulle jag göra intervjuer med fler pedagoger. Detta för att få en större förståelse för hur musik kan stärka barns språkutveckling och den språkliga medvetenheten. Om längre tid hade funnits att tillgå hade observationer genomförts på förskolorna. I observationerna hade jag studerat hur pedagogerna agerar i barngrupp och sedan jämfört med pedagogernas intervjusvar.