I följande avsnitt diskuterar vi resultat, relevant forskning och teorier för att skapa en helhetsbild som i sin tur leder till slutsatser.
5.1 Analys av intervjuerna
De olika intervjuerna som genomfördes ledde till material med både likheter och skillnader. Flera av åsikterna delades men bakgrunden och kompetensen som de intervjuade hade skiljde sig åt. Detta var användbart då vi fick tillgång till material som kompletterade varandra vilket innebar att vi kunde få en förståelse för de olika perspektiven. De tre respondenterna höll med varandra om att IoT är användbart för brottsbekämpning men det uppstår svårigheter i form av olika etiska aspekter och personlig integritet. Respondent 3 diskuterade begreppet bias och hur detta kan påverka koden i mjukvara som är tänkt att skapa trygghet. Vidare diskuterade denne olika nackdelar med att skapa automatiserade program, utan bias, som förebygger och löser brott. Respondent 2 tog upp risker med att denna typ av teknologi leder till ett samhälle som konstant övervakas, vilket i sin tur leder till att människors personliga integritet minimeras. Vi kan av denna information dra slutsatsen att de primära nackdelarna med IoT för brottsbekämpning är frågor kring etik och personlig integritet. Respondenterna höll med varandra om att denna teknologi är oerhört effektiv och har oändligt med användningsområden, men det etiska perspektivet är något som måste diskuteras kontinuerligt. Respondent 1 förklarade att denne var försiktig med sitt elektroniska avtryck då denne har tvivel inför hur verksamheter och företag hanterar information om allmänheten. Här håller de tre respondenterna med varandra om det faktum att det måste skapas lagar och regler som tydliggör hur och varför information används.
De tre respondenterna ansåg alla att IoT är värdefullt och har redan mycket möjligheter, även om teknologin i sig är relativt ung. Respondent 3 var den som hade mest kunskap om just möjligheterna för brottsbekämpning. Denne gav oss flera exempel på olika IoT-enheter som används runtom i världen. Många av dessa är dock relativt nya och har inte utvecklats till sin fulla potential i dagsläget. Exempel på dessa är mjukvaran predpol och självkörande bilar i Dubai som kör runt och samlar in information om människor och platser. Respondent 2 pratade om vad Malmö stad gör i dagsläget för att skapa trygghet och den typ av teknologi som Respondent 3 diskuterar är för närvarande inte aktuell i Sverige. Däremot genomför man mindre pilotprojekt i Sverige där man provar IoT för att skapa en form av smarta städer. Vi diskuterade med respondent 2 och 3 om vem som ska ha ansvaret för den data som samlas in genom IoT i samband med säkerhet och trygghet. Ingen av dessa ansåg att staten skulle ha denna typ av ansvar. Respondent 2 rekommenderade att städerna istället skulle ha denna typ av ansvar då de kan komma att ändra riktning baserat på vilken politisk ledning som styr. Respondent 3 rekommenderade användandet av blockchain för att dela upp den insamlade data och göra det svårare för hackare att få tillgång till den. De håller således med varandra om att det krävs anpassningar till denna nya teknologi. Dels krävs det att rätt myndighet eller stad har ansvar för materialet, dels krävs det tydligare rutiner och processer som andra kan ta del av som handlar om vad som händer med all information. Slutligen krävs det ett samarbete mellan myndigheter och städer för att säkerställa att det finns konsensus kring IoT, säkerhet och de etiska aspekterna. Respondent 1 diskuterade aldrig vart ansvaret skulle ligga, istället la denne fokus på informationshantering.
Respondent 1 såg möjligheter i skapandet av smarta städer. Rent konkret tar denne upp exempel om att förenkla för människor som promenerar ute på kvällar med hjälp av sensorer och kamerabevakning. Sensorer på lampor kan både minimera energiförbrukningen samt visa
om någon är gömd i buskar eller i närheten längs med gångbanan. Respondent 2 diskuterade möjligheter med sensorer när det skett en skottlossning så polisen får ett larm via dessa omedelbart. Detta kan förenkla och effektivisera deras arbete och vara på plats snabbare. Respondent 2 tog även upp olika metoder för evakueringar med hjälp av IoT. Respondent 3 pratade om, bortsett från de självkörande bilar och predpol, om olika hushållsapparater som har sensorer som kan hjälpa polisens arbete vid ett inbrott eller liknande. Vi kan här se möjligheter med olika sensorer kan placeras på samma apparat. Lampan som har en sensorer för att spara på energiförbrukning kan även inkludera en kamera eller en sensor för att upptäcka skottlossningar. Gällande IoT och dess möjligheter är det inte enbart nya sensorer och apparater som är intressanta, det är dessutom integreringen och kombinationen av dessa. Samtliga respondenter ansåg att allmänheten kommer att anpassa sig till IoT för brottsbekämpning och en eventuell massövervakning. De har helt enkelt för lite kunskap om teknologin och städernas arbete mot att skapa trygghet. Däremot finns det redan en relativt positiv attityd mot kamerabevakning och sensorer på grund av hur denna teknologi har bidragit till brottsbekämpning tidigare. Exempel på detta är mordet på Anna Lindh och terrordådet i Stockholm som respondent 2 tar upp. Respondent 3 håller med om denna åsikt men tror att detta bara gäller fram tills en individ själv blir hackad eller drabbad negativt av någon slags övervakning. Det gäller här att att de som har ansvar för teknologin och data skapar och behåller tilltro. Personligen har både respondent 1 och 2 inte längre Facebook- konton då de inte litar på att denna information hanteras etiskt.
Vi ser det inte som en slump att två av de tre respondenterna har raderat sina Facebook- konton. I det stora hela beror det på att de har mer kunskap om det digitala avtryck vi människor lämnar på internet och de förstår även att den data som vi lämnar bakom oss inte alltid hanteras på rätt sätt. Det leder till frågor om allmänheten har tillräckligt med kunskap. Vad hade det kunnat leda till om människorna i vårt samhälle hade haft samma kunskap som experterna? Det är ett logiskt antagande att fler och fler människor hade raderat sina konton på sociala medier, eller möjligtvis varit mer försiktiga med vilken typ av information som de delar med sig.
5.2 Möjligheter
Respondent 2 såg möjligheter i användandet av sensorer och menar på att sensorerna kan användas för att samla in massvis med information som sedan kan leda till rationella beslut av både polis och andra myndigheter. Här gav respondenten ett exempel på när sensorer används för att upptäcka skottlossningar, kontrollera trafikflöden samt planera komplicerade evakueringar. Vi kan här se att IoT kan användas på en mängd olika sätt för att effektivisera en stad. Detta leder också till att resurser kan användas mer effektivt. Detta går hand i hand med vad respondent 1 diskuterade om att Malmö stad behöver digitalisera sig rent ekonomiskt. Detta beror på att myndigheter och verksamheter måste i en snabbare takt leverera mer kommunal service även om skatteintäkterna inte ökar i samma hastighet. Respondent 2 förklarade att Malmö stad planerar ett pilotprojekt som innebär att man använder IoT för att öka säkerheten under Malmöfestivalen. Detta är ett konkret exempel på vilka möjligheter en stad som Malmö ser i denna teknologi.
Respondent 3 tog upp ett par konkreta exempel på vad olika polismyndigheter gör runtom i världen, med IoT. I storbritannien använder polisen automatiserade system med ansiktsigenkänning som monteras på fordon. Samma sak finns i Dubai med självkörande bilar. Detta är ett sätt för polisen att effektivisera sitt arbete och spara på resurser utan att arbetet tar skada. Respondenterna från intervjuerna ansåg också att detta arbetssätt skulle allmänheten vänja sig vid och det kommer troligtvis inte vara särskilt mycket motstånd från
människor. Vi kan här se att IoT har möjligheter för att effektivisera städer och brottsbekämpning på alla möjliga sätt och det enda riktiga hindret är det etiska perspektivet. Frågan uppstår om huruvida man kan genomföra dessa framtidsplaner utan att människors personliga integritet påverkas i en allt för stor grad. Vi kan i dagsläget inte se att IoT, för brottsbekämpning, utvecklas i en högre takt så länge som den personliga integriteten är i fara. Det andra alternativet är att man använder sig av teknologin ändå och så får samhället anpassa sig till en värld där personlig integritet bortprioriteras och säkerhet hamnar i fokus.
5.3 Brottsförebyggande mekanismer
De 9 mekanismerna som Tilley och Sidebottom (2017) presenterar anser vi vara relevanta för den aktuella studien. Detta beror på att flera av dessa mekanismer faktiskt används genom kamerabevakning och sensorer. Ett exempel på detta är (3) avskräckning där Liam och Wilcox (2017) visade att genom kamerabevakning såg man en reducering av misshandel, rån och inbrott i bostadsområden men man såg ingen avsevärd reducering av bilstölder. Det innebär således att kameror och sensorer har en avskräckande effekt på vissa platser och för vissa brott. Kamerabevakning och sensorer kan också användas för (4) störa kriminella
handlingar samt (5) invalidisera brott. Genom massövervakning kan polisen vara steget före
kriminella och därmed göra det svårare för brottslingar att begå brott. Det kan dessutom effektivisera att hitta gärningsmän efter att ett brott har begåtts.
Respondent 3 diskuterade olika teknologier som kan användas för att (6) skydda sårbara mål
för brottslighet. De exempel som respondenten gav var exempelvis mjukvaran predpol som
används av polisen i USA. Mjukvaran förutser, förebygger och reagerar effektivt på brott genom att analysera platser, data och metoder för hur brott har begåtts tidigare. Ett tidigt försök till denna typ av brottsbekämpning är pilotprojektet i Chicago vars syfte var att reducera våld med skjutvapen. Här skapade man en metod för att utveckla en lista med individer som uppskattas vara i riskzonen för brott med skjutvapen. Denna typ av teknologi kan bidra till skyddandet av sårbara mål och förhindra att brott begås genom att förutse dessa handlingar. Däremot har dessa teknologier inte alltid varit framgångsrika, exempelvis pilotprojektet i Chicago, men det visar att polisen ser potential i dessa metoder. Även utvecklarna kan se dess potential och i framtiden kan det mycket väl vara så att polisen arbetar mer förebyggande, snarare än reaktivt. I det stora hela är utmaningen att arbeta proaktivt utan att oskyldiga individer förlorar sin personliga integritet. Idag arbetar olika polismyndigheter för det mesta med diverse pilotprojekt där man experimenterar med teknologins effektivitet. Det har visat blandade resultat i olika länder men det bästa exemplet på effektiv massövervakning är London. Problemet är bara att hundratusentals kameror i en stad får folk att känna sig tryggare men dessutom konstant övervakade. Vad detta har för effekt på lång sikt återstår att se.
5.4 Etiska teorier
Den primära anledningen till att vi har valt att inkludera etiska teorier i den aktuella studien är för att visa att etik och moral är ett subjektivt ämne. Det handlar således om vilket perspektiv en fråga ses ifrån. Utifrån ett perspektiv kan en handling ses om etiskt korrekt medan samma handling kan ses som icke etisk utifrån ett annat förhållningssätt. Utifrån de konsekvensbaserade etiska teorierna är en handling enbart etiskt korrekt om den producerar önskvärda konsekvenser för största möjliga antal individer (Tavani, 2013). För den aktuella forskningsfrågan handlar det helt enkelt om man prioriterar säkerhet eller personlig integritet. Om en individ prioriterar säkerhet, och massövervakning faktiskt leder till högre säkerhet så bör det därmed betraktas som etiskt korrekt. Å andra sidan bör det inte betraktas som etiskt korrekt om en individ prioriterar personlig integritet då denna påverkas negativt av
massövervakning. Alla tre respondenter som intervjuades ansåg att den personliga integriteten minskade genom massövervakning. De ansåg även att denna övergång är naturlig då vårt samhälle är i konstant förändring på grund av ny teknologi. Det krävs dock att staten skapar tillit och arbetar transparent med massövervakning. Både respondenterna i intervjuerna och frågeformuläret uttryckte att de fanns en brist på tillit för statens arbete med denna typ av data och övervakning.
Enligt kontraktbaserade etiska teorier ger lagar och regler människor motivationen att agera moraliskt och här baseras etik och moral på de regler och lagar som råder i ett samhälle (Tavani, 2013). Det innebär att i ett samhälle där lagarna förbjuder massövervakning bör detta således betraktas som icke etiskt. Å andra sidan bör det betraktas som etiskt korrekt om lagarna tillåter massövervakning. Lagrådsremissen som presenteras i vårt bakgrundskapitel är ett exempel på vad politiker gör för att få igenom lagar som förenklar massövervakning. Utifrån detta synsätt bör massövervakning betraktas som etiskt korrekt då nya lagar direkt leder till ett ändrat etiskt perspektiv. Även om det här har en inverkan på människors personliga integritet så är det fortfarande etiskt korrekt så länge lagarna som råder tillåter massövervakning. Enligt denna teori är människor villiga att överge några av sina absoluta friheter för att leva i ett samhälle med lagar och regler som skyddar individen (Tavani, 2013). Vi har även försökt att se på forskningsfrågan utifrån en kombination av både konsekvensbaserade teorier och kontraktbaserade etiska teorier. Det innebär exempelvis att staten skapar lagar och regler som även leder till den största möjliga nyttan för största möjliga antal individer. Vi har dock svårt att komma loss från det subjektiva som associeras med etik och moral. Det kan vi även se i vårt frågeformulär och andra undersökningar som har genomförts om massövervakning och huruvida det är etiskt rätt. Det är ett rationellt antagande att en individs personliga erfarenheter och bakgrund leder till ett specifikt synsätt. Detta synsätt varierar ofta och innebär att vi troligtvis inte når konsensus inom en snar framtid. Respondent 1 menade att samhället inledningsvis kommer att vara emot massövervakning men så småningom vänja sig och se det som den nya normen. På så vis är det möjligt att motståndet mot massövervakning med tiden ändrar sin åsikt och då anser att massövervakning faktiskt är etiskt korrekt och skyddar samhället.
Vi har betraktat pliktbaserad etik som en teori som inte talar för användandet av IoT för brottsbekämpning. Detta beror på att då etiken här grundas i den plikt som människor har till varandra. Om fler människor i vårt samhälle såg på etik och moral utifrån denna teori så finns det i vår mening ingen riktigt behov av massövervakning då fler av oss skulle agera moraliskt oftare. Den aktuella studien handlar i slutändan om att massövervakning behövs på grund av brottsligheten som finns överallt. Dilemmat med denna teori, i samband med den aktuella forskningsfrågan, är att den menar att alla människor har samma moraliska värde (Tavani, 2013). Med övervakning där det finns en högre nivå av brottslighet behandlar vi människor annorlunda och det kan således betraktas som att vi delar upp människor baserat på deras moraliska värde. Enligt denna teori ska detta inte baseras på rikedom, intelligens eller
omständigheter. Ska en oskyldig individ behöva drabbas av kamerabevakning i området man
bor på bara för att det finns mer brottslighet där i jämförelse med annan stadsdel? Det andra alternativet är att använda sig av massövervakning överallt i exempelvis en stad eller ett land och därmed förhindra att en grupp av individer drabbas mer än någon annan. Problemet som uppstår då är ett samhälle där människor möjligtvis känner sig konstant övervakade vilket leder till ytterligare frågor. Vi ser även i vårt frågeformulär att människor visar mer acceptans till övervakning när det sker på exempelvis en tågstation istället för ett bostadsområde. Detta bekräftar att de flesta människor inte följer pliktbaserad etik då rikedom och omständigheter
inte bör skilja på människor. Ska en individ som har sämre ekonomi och behöver ta tåget varje dag acceptera övervakning medan en rik individ kan ta bil och taxi varje dag och därmed slippa övervakningen?