”Undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell.”60 Detta står att finna i
den läroplan som alla lärare, verksamma i svenska skolan idag, skall rätta sig efter. Två rader ovanför står det att skolan skall förvalta etik i enlighet med ”kristen tradition och
västerländsk humanism.”61 I Lgr 62 ställdes krav på att undervisningen i skolan i
allmänhet, och i religionsämnet i synnerhet, skulle vara objektiv.62 Eftersom ordet
objektiv är bortplockat från dagens läroplan har jag valt att använda termen opartisk i
kommunikationen med gymnasieelever och lärarstudenter. Många av lärarstudenterna anser att den undervisning de bedriver, inte är opartisk utan snarare partisk i olika utsträckning. Eftersom läraren är satt att utleva läroplanen skulle detta kunna innebära ett problem. Enligt läroplanen skall föräldrar kunna känna sig säkra på att eleverna inte blir otillbörligt påverkade i skolan. Men om till och med de blivande lärarna anser att undervisningen är, mer eller mindre, partisk, då kan ju omöjligen föräldrarna förlita sig på undervisningens opartiskhet.
En fråga man kan ställa är varför studenterna anser sig vara partiska. När man tittar efter är det många av dem som satt sig lågt på skalan över opartiskhet som erkänner sig till en tro. Som en teori kan då framföras att dessa studenter själva reflekterat runt sitt ställningstagande i viktiga livsfrågor och även funderat över hur detta påverkar deras attityder och tal. Med andra ord hur deras tro syns och därmed påverkar andra. Icke troende elever har en tendens att placera sig högre på skalan över opartiskhet. Detta skulle i så fall betyda att de inte, i lika stor utsträckning, reflekterat över risken att förmedla sina attityder till eleverna. Även icke troende har ju åsikter de står för och som genom subtila signaler skiner genom till eleverna, något även
studenterna påpekar.
Läroplanen har utvecklats från att understryka objektivitet till att fokusera på den kristna bakgrund landet har. Vi är alla en produkt av vår tid och så även
lärarstudenterna. De har vuxit upp i debatten runt värderingar och objektivitet har uppenbarligen blivit mindre viktigt, Petra Junus kallar detta att ”mjuka” värden blivit
mindre värda och att idealistiska värden försvagats.63 Detta bekräftar studenterna själva
i frågan om hur högt opartiskhet värderas. Resultatet blir spritt som en hagelskur. Som
60
Lärarens handbok, 37.
61
Lennart Sellberg uttryckte det i Lärartidningen: ”renodlad objektivitet är otänkbar” men att diskussionen ändå fört till att lärarna ”mer helhjärtat gått in för en tolerant och
vidsynt undervisning.”64 Låt oss hoppas detta är sant.
Som ett eventuellt tecken på bristande självinsikt hos lärarstudenter kan siffrorna på hur partisk eller opartisk gymnasieeleverna upplever sin religionsundervisning ställas mot lärarstudenternas svar på hur partisk eller opartisk deras undervisning är.
Gymnasieeleverna är mer kritiska till lärarkårens förmåga att bedriva opartisk undervisning än de blivande lärarna är. Har gymnasieeleverna större insikt i hur det verkligen förhåller sig eller skönmålar de blivande lärarna verkligheten? Att dessa resultat ej överensstämmer pekar på detta. Dessutom pekar det på att vi har ett problem i svenska skolan idag, ett problem som består i att läroplanens krav på saklig och allsidig, med andra ord opartisk, undervisning inte uppnås.
Varför är gymnasieeleverna så kritiska? Det kan vara ungdomlig idealism och upproriskhet men jag tror mig kunna skönja en tendens i svaren. Som jag tidigare nämnt hade klass A och B mottagit undervisning i kritiskt tänkande och källkritik, något som klass C och D inte mottagit. De förstnämnda klasserna utövade verkligen sitt kritiska tänkande när de svarade på denna enkät: deras svar ligger oftast i den kritiska änden. Att utveckla eleverna till att bli tänkande och reflekterande individer är en av skolans uppgifter. Här ser vi resultatet av denna strävan. Då personligt ställningstagande och livsåskådning är i tydligare fokus i nuvarande läroplan än traditionell religion, passar detta mycket bra. Genom att eleverna tränas i att tänka reflekterande tar de också steg i riktningen mot att bilda sig en egen uppfattning i dessa frågor.
Begreppet objektivitet har genomgått en förvandling, något man kan följa i de olika läroplanerna och den intensiva debatten runt dessa. Många har dragit och slitit i ordet och försökt ge det sin innebörd. Kristna har hävdat att undervisning kan vara objektiv men ändå samtidigt lära ut att kristen frälsning är att föredra för att leva ett gott liv. Andra grupper har tryckt på för att avskaffa religionsundervisningen då den inte kan vara helt objektiv hur mycket vi än försöker. Den senare gruppen ser begreppet utifrån dess allra mest hårdragna tolkning. Deras motdebattörer ger dem medhåll i att total objektivitet är omöjlig men de anser att religionsundervisningen just därför är viktig. De menar att här får eleverna lära sig att bestämma själva vad just de tror och lära sig se förbi personliga yttringar. Detta är dock något som Petra Junus varnar för. Hon menar
64
att en undervisning som inte är objektiv och håller fokus på personliga livsfrågor
snarare än traditionell religion, riskerar att bli enbart terapeutisk.65
Andra grupper har önskat se en religionsundervisning som enbart bygger på fakta. Denna falang har decimerats i och med debatten om vad ”fakta” egentligen är. Trots detta var det flera av lärarstudenterna som ville ha en undervisning som baserades på ”fakta”. Detta kallar för en mer ingående debatt om vad ”fakta” är och vem som bestämmer vad som är rätt eller fel fakta.
Uttryck som ”kristen etik” och ”västerländsk humanism” är vaga och
svårfångade och på fråga 10 på de blivande religionslärarnas enkät 66 där dessa nämns
var bortfallet stort.Min teori är att detta grundar sig i okunskap: studenterna vet inte
vad de skall svara eftersom de inte förstår frågan. Utredningar har gjorts kring begreppen och fastslagit att begreppen i läroplanen skall spegla en svensk kulturell
kontext.67 Humanism kopplas till en icke religiös moraluppfattning och kristen etik till
en religiös dito. Här väljer jag att citera religionshistorikern Christer Hedin för att framhäva min poäng:
Moralen finns där utan religion, men kan givetvis införlivas med religionen. Upplysningen gjorde att många kristna började försvara religionen med dess hälsosamma inverkan på moralen. I vår tid kan man
fortfarande träffa människor som tror att moralen förutsätter religion.68
Lärarstudenterna har troligtvis svårt för formuleringarna på just denna grund. De ser inte religion och moral som förutsättningar för varandra. Vissa studenter uttrycker att ordvalet i läroplanen är olyckligt och efterlyser en ändring till nästa läroplan. Här anser jag att lärarhögskolorna bör stiga in på scen. Det bör falla på lärarhögskolans uppgift att säkerställa att de blivande lärarna är utbildade i vad läroplanen innebär och att studenterna förstår att dessa dokument är de styrdokument som ligger till grund för hela verksamheten. Hur kommer det sig då att studenterna inte förstår formuleringen? Kommer värdegrunden in först senare i utbildningen, brister lärarhögskolorna i sin undervisning eller är det kanske upp till studenten själv att tillgodose sig med rätt
65
Junus (1999), 348.
66
Hur ser en undervisning ut som både är icke-konfessionell och samtidigt förmedlar ”kristen etik och västerländsk humanism” som Läroplanen uttrycker det? Se 11.1.
67
SOU 1992:94 (1992), Skola för bildning, Stockholm, Utbildningsdepartementet.
68
verktyg och kunskap för att kunna förstå läroplanens krav? Det är möjligt att dessa frågor aldrig ställt om jag tillfrågat studenter som kommit längre i sin utbildning. Det är möjligt att de hade presenterat en djup kunskap om innebörden i begreppen, dock gör inte dessa studenter det.
Ett resultat som framkommit i undersökningen är att det är stor skillnad på andelen troende bland gymnasielever och andelen troende bland blivande
religionslärare. 24 % av gymnasieeleverna och 58 % av de blivande religionslärarna anser sig vara troende. Hur kan skillnaden vara så stor? Min undersökning får stöd i en liknande undersökning som genomfördes 1992. Här säger 61 % av de tillfrågade lärarkandidaterna inom religionsämnet att de tror på ”Gud, en överjordisk makt eller
kraft.”69 Dessa resultat väcker frågor i stil med: vem är det som söker sig till
utbildningen för religionslärare? Söker sig en viss typ av personer till just denna utbildning, och om så är fallet är detta ett problem? Till viss del kan man se en tendens till att en viss typ av personer söker sig till Religionsvetenskap och lärande. Fler är troende här än till exempel bland gymnasieklasserna. Dock kan detta förklaras med att studenterna är personer som uppvisat ett intresse i ämnet och vill studera det närmare. Det i sig är ju inte ett problem mer än om en politisk intresserad person skulle söka sig till att bli lärare i samhällskunskap. Tyvärr ser man i undersökningen, om man tittar på gymnasieelevernas svar på hur partisk eller opartisk de upplever sin
religionsundervisning, att partiskhet inom religionsämnet inte är ovanligt och då bryter ju skolan mot läroplanens föreskrifter.
Objektivitetskraven i skolan har sjunkit över tiden. Både läroplanen,
lärarstudenterna och till viss del eleverna och studenterna bevisar detta. Debatten kring objektivitet dog ut på 1980-talet efter en hetsig topp runt 1960-talets början. Fokus i religionsämnet har skiftat från att skapa kristna individer som gör nytta i samhället till att få eleverna att reflektera runt liv och livsåskådning, oavsett religion. Trenden säger att objektivitet eller opartiskhet inte är, och inte behöver vara, i fokus längre. Petra Junus framhäver att unga, elever och lärarstudenter, är en indikator för kommande värderingar, skapade utifrån debatter och strömningar under deras liv men även tidigare än så. Enligt henne ser forskarna en tendens att idéer och värderingar sakta går tillbaka
mot den romantiska erans.70 Christer Hedin får avrunda min diskussion:
69
Ellsinger (1992), 96.
70
de flesta lärare har nog inte valt att bli lärare i religionskunskap för att det är nyttigt utan för att det är roligt. Är det inte den känslan vi skall föra vidare till eleverna?71
Undervisning bör vara rolig och engagerande, ett engagemang byggt på känslor. Detta gör att kunskapen stannar hos eleven och blir lärdom för livet istället för kortsiktig faktainsamling.
71