När vi började vår resa genom friskolornas värld hade vi inte så mycket kunskap om vad som är specifikt för friskolor. Den begränsade kännedom vi hade fått var främst ifrån olika media kanaler. Media hade slagit upp rubriker om att studie- och yrkesvägledningen på friskolorna är bristfällig och att på många skolor saknar vägledarna relevant utbildning.
Men för att bilda oss en egen uppfattning började vi steg för steg läsa in oss på ämnet. Vi kunde snart upptäcka att bokhyllorna inte myllrade av böcker som behandlade friskolorna och främst dess studie- och yrkesvägledning. De rapporter som vi framförallt har tagit del av och som delvis behandlar studie- och yrkesvägledning är både till titel och till innehåll i huvudsak fokuserade vid det offentliga skolväsendet. Skolverket har till exempel i sin rapport
Utvärdering av grundskolan skrivit om att den kommunala skolan alltid haft större
detaljreglering i styrdokumenten vad gäller studie- och yrkesvägledning än fristående skolor har haft.64 Men då friskolorna har en vagare reglering i styrdokumenten så menar vi att det borde vara väsentligt att granska dess innehåll för att kunna öka barn och ungdomars tillgång till kvalitativ vägledning. Vi ifrågasätter starkt om denna garanti verkligen kan ges och efterlyser bland annat vidare forskning med fokusering på vägledning inom fristående skolor.
Alexandersson lyfter fram frågan om skolans styrning och vänder och vrider på begreppen målstyrning kontra detaljstyrning.65 Debatten om hur skolan ska styras kommer förmodligen fortgå länge. Frågan är vad som är bäst för eleverna? En regelstyrd skola där politikerna styr mer i detalj och som av många också har betecknats vara ett trygghetssystem eller en målstyrd skola där friheten för respektive skola att utforma sin verksamhet är större. Mannerfelt menar att övergången till mål och resultatstyrning har lämnat ett ökat utrymme till både offentliga och fristående skolor att kunna organisera sin verksamhet efter eget godtycke. Detta visar sig genom att jämföra den gamla läroplanen med den nya.66 Vi menar dock att det fortfarande finns en väsentlig skillnad eftersom friskolorna har möjlighet att välja bort stora delar av läroplanen. Men det går inte på något sätt automatisk säga att friskolorna fungerar varken bättre eller sämre än de kommunala skolorna, beroende på att de har större frihet i styrdokumenten. Precis som det finns skiftande kvalité på de kommunala skolorna så finns det
64
Skolverket. (2005). Utvärdering av vägledning inom det offentliga skolväsendet 65
Alexandersson. (1999) 66
också skiftande kvalité på friskolorna, detta påpekar också flera av intervjupersonerna. Vår egen tolkning är att intervjupersonerna vill betona att varje skola är unik och egentligen inte borde jämföras med varandra. Det unika ligger i att vägen till målen kan se olika ut för respektive skola.
Samtidigt kan vi se ett tydligt mönster i vår undersökning att de styrdokument som finns för fristående skolor uppfattas som otydliga och bristfälliga. Detta visade sig både i enkätundersökningen och i intervjuerna där det framkom att en del av deltagarna inte visste vilka regler som gäller för friskolor. På några skolor påvisades att det var Lpo94 som skulle följas, men vi uppfattade också att några inte visste vilken skillnad det var mellan den kommunala och fristående skolans styrning. Alla visste däremot att det var kap 9 i skollagen som var det primära för fristående skolor. Vi kunde läsa oss till att friskolan skall följa de allmänna mål och den värdegrund som gäller för den kommunala skolan men i övrigt så kan varje enskild friskola välja vad de vill följa, men de måste då redogöra för vilka ändringar som skall göras.67 Å ena sidan är det oroväckande att det råder sådana delade uppfattningar om vilka styrdokument som gäller, men å andra sidan så kan svaren tyda på att styrdokumenten är otydliga och att det inte finns några direkta direktiv i styrdokumenten för fristående skolor.
Vid intervjun med tjänstemannen på Skolverket ställde vi oss mycket frågande till om det verkligen går att granska skolorna utifrån styrdokumenten när dess formuleringar är vaga och har ett mycket stort tolkningsutrymme. Vi uppfattade det som att detta var ett problem som de länge har brottats med. Vi anser att det är bekymmersamt eftersom det då kan vara svårt att säkerställa att en skola är välfungerande. Är det så att en elev kan gå igenom hela sin skolgång utan att kunna garanteras en kvalitativ utbildning? Även om Skolverket inspekterar varje skola så har svaren i undersökningen visat att det inte är så enkelt att påverka friskolor som har brister. I Sverige idag tar lagprocessen mycket lång tid. Skolorna har rätt att överklaga och det kan för Skolverket ta många år att få igenom en fällande dom som gör att friskolan inte får bedriva fortsatt verksamhet. Det hela faller på den enskilde individen som kommer i kläm mellan både skolan och lagen. När domen väl kommer så kan en elev både ha hunnit börja och avsluta sina studier på skolan. I intervjun med tjänstemannen på Skolverket framkommer det att regeringen nu håller på att se över lagstiftningen för att kunna
67
effektivisera den här processen. Vi kan bara hoppas att detta inte tar lika lång tid som det i några fall har gjort för Skolverket att få en fällande dom.
Vid ett annat skede i intervjun som vi hade på Skolverket, framkom det att studie- och yrkesvägledning inte är en av de punkter som de tittar på under inspektionerna. Rektor, skolsköterska, lärare, elever, föräldrar och styrelsen är de personer som däremot är aktuella att intervjua under inspektionerna. Vi ställer oss mycket frågande till varför studie- och yrkesvägledaren inte är en person som ingår i den här gruppen. Vi fick inget tydligt svar på vad orsaken till detta är. Han svarar att de bedömer efter styrdokumenten och än så länge finns det inte någon tydlig reglering för studie- och yrkesvägledningen. Han menar att det alltid är svårt att göra bedömningar utifrån styrdokumentens luddiga formuleringar. Men vi anser att detta svar inte ger någon rättvis förklaring till varför studie- och yrkesvägledningen inte inspekteras. Även om han är försiktig i sina svar så får vi en känsla av att han själv har en åsikt om att det finns en brist i inspektionen, att studie- och yrkesvägledningen faktiskt bör finnas med som en stående punkt i programmet. Kanske kan de nya satsningar på studie- och yrkesvägledningen som regeringen avser att göra under året utmynna i att Skolverket också får nya rutiner för de inspektioner som de utför.68 Eftersom dessa satsningar avser att förbättra kvalitén på studie- och yrkesvägledningen så anser vi att studie- och yrkesvägledning också borde bli ett naturligt inslag i Skolverkets granskning för att kunna säkerställa kvalitativ vägledning för eleverna.
Under de senast åren har det arbetats fram ett förslag på en ny skollag. Men lärarnas riksförbund skriver att regeringen inte kunde enas och att det ännu inte har kunnat färdigställas.69 Det nya lagförslaget skulle innebära att såväl begreppen friskola som studie- och yrkesvägledning skulle få en tydligare omskrivelse. Den allra största skillnaden för friskolornas del skulle vara att alla skolor oavsett skolform och ägandeform skall likställas. Men återigen kommer en klausul om att friskolor med speciell pedagogik kan lämna in en ansökan om egen läroplan.70 Flertalet av de vi intervjuat skulle vilja se en tydligare reglering av studie- och yrkesvägledning i styrdokumenten. Men samtidigt så finns det också de som framhåller att den ökade frihet som friskolorna har att utforma sin verksamhet jämfört med den kommunala skolan är något positivt. De menar att friskolan har en plattare organisation 68 http://www.regeringen.se/sb/d/6553/a/62115 69 http://www.lr.se 70 http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/00/67/d657ae97.pdf
och därigenom också kortare beslutsvägar. Någon uttrycker det så att detta gör att ledningen på skolan har mer tid för sin personal och personalen i sin tur har mer tid över till eleverna eftersom de slipper många av de möten som kommunala skolor har. Den vägledare som arbetar som frilansare har som han ser det ytterligare frihet att själv bestämma över sitt arbete, och ser det som en stor fördel för att kunna utföra den vägledning som han önskar. Vi tolkar svaren som att de är nöjda med organisationen på friskolor, och att de är tillfreds med den frihet som råder både inom friskolans värld och i arbetet som frilansare. Vi menar att det i vår undersökning framkommer viktiga argument för att skolorna ska få större frihet att själva utforma sin verksamhet. Vi ser dock inte att detta behöver vara en motsättning till deras önskemål om att vilja ha en ökad reglering av studie- och yrkesvägledningen. Detta kan i en metafor beskrivas som en svanmärkt produkt där kunden får vissa garantier genom denna symbol, men samtidigt finns det fortfarande en stor frihet för företaget att utforma varan.71Vi ser styrdokumenten som en säkerhet för eleven.
Vidare har vi under vår empiriska undersökning fått möta vägledare med skiftande anställningsformer och tjänstekombinationer. Av de personer vi intervjuat så var det två som arbetade heltid med studie- och yrkesvägledning, det var också dessa två personer som hade en studie- och yrkesvägledarexamen. Deras anställningsformer skiljde sig dock åt. Den ena är anställd av vägledningscentrum, en organisation vars syfte och mål är att hålla en hög servicenivå till skolorna och dess elever.72 Den andre arbetar som frilansare, vilket innebär att han själv räknar ut hur många timmar han behöver och hur han vill lägga upp sitt arbete. Annars har vi kunnat se att de flesta inte har någon studie- och yrkesvägledareutbildning. Detta stämmer väl överens med de resultat som framkommer i Skolverkets rapport
Utvärdering av det offentliga utbildningsväsendet.73 Rapporten visar att fristående
grundskolor är de som har lägst andel utbildade studie- och yrkesvägledare. Det har också visat sig att vägledare på fristående grundskolor i lägre grad arbetar heltid. Det är viktigt att stanna upp och reflektera över vad de siffror som har framkommit i vår undersökning och i Skolverkets rapporter innebär. Siffrorna visar att det är en mycket stor andel som kombinerar sin tjänst med annat uppdrag. Våra egna åsikter är att en vägledare som arbetar heltid med studie- och yrkesvägledning i jämförelse med en vägledare som kombinerar sin tjänst med
71
Svanen är det officiella nordiska miljömärket, och visar att en produkt är ett bra val för miljön 72
http://www.educ.goteborg.se/prod/ubf/utbildningsforvaltningen/dalis2.nsf/vyFilArkiv/faktatext0606.pdf/$file/ faktatext0606.pdf
73
annat uppdrag har större möjlighet att kunna erbjuda eleverna den vägledning som de behöver för att kunna göra väl underbyggda val.
Av de skolor vi besökte var det en studie- och yrkesvägledare som också arbetade som lärare, en var studierektor och en arbetar som kanslist. Genom vår enkätundersökning framkom det att tre av sju hade en lärarutbildning, men dessa siffror visade inte om de arbetade som både studie- och yrkesvägledare och lärare. Hur kommer det sig att det till stora delar är just lärare som ansvarar för studie- och yrkesvägledningen? De uppgifter som framkommer i rapporten
Karriärvägledning om att det förr var vanligast att lärare ansvarade för studie- och
yrkesvägledningen kan alltså till viss del kännas igen även idag.74 Vi tolkar resultaten som att utvecklingen inte gått så snabbt de senaste femtio åren, det är en tradition som helt enkelt lever kvar. Vi anser liksom en del av de synpunkter som också framkommer i intervjuerna att det kan finns en problematik med just kombinationen vägledare/lärare. En av de utbildade vägledarna i vår undersökning känner oro över att det sker en intressekonflikt, eftersom en lärare också är betygsättande. Ytterligare en syn på detta var att lärare inte har fått de verktyg som studie- och yrkesvägledarutbildningen ger och att detta påverkar kvalitén på vägledningen. Vi uppfattade det som att vägledare med utbildning ser helheten i yrket och kan då lättare se det som brister i utövandet av studie- och yrkesvägledningen.
Vi ställer oss också frågande till varför det är så stor andel av skolorna i vår undersökning som inte har tillgång till vägledare med studie- och yrkesvägledarexamen? Åsikterna skiljer sig åt mellan de som har studie- och yrkesvägledarutbildning och de som inte har denna utbildning.
Av de skolor som vi var på där vägledarna inte hade en studie- och yrkesvägledarexamen gavs inte uttryck för någon oro om att eleverna inte skulle få adekvat vägledning. Rektorn som vi intervjuade berättade att hennes uppfattning var att vägledaren på skolan som hon arbetar i är mycket noggrann och inriktad på att det ska bli så bra som möjligt för eleverna, denne hade lärarutbildning och kombinerar sin lärartjänst med vägledning. Hon kan inte se att frånvaron av en vägledarutbildning berör kvalitén på vägledningen. Den biträdande rektor som vi intervjuade och som kombinerar sin tjänst med studie- och yrkesvägledning ansåg att han behärskade de allra flesta frågor som han får ifrån eleverna. Han känner sig trygg i sin
74
yrkesroll genom sin breda livserfarenhet och Internet som hjälpmedel. Kanslisten som kombinerar sin tjänst med studie- och yrkesvägledning menade att det inte behövs någon studie- och yrkesvägledarutbildning i botten för att kunna vara behjälplig med elevernas tankar kring valet. Vi tolkar detta som att dessa intervjupersoner är nöjda med vägledningen på skolan och att de tycker att eleverna får adekvat vägledning för att eleverna skall kunna göra väl underbyggda val, och att de inte anser sig sakna studie- och yrkesvägledarexamen. De ger alla uttryck av att vara mer eller mindre trygga i sin vägledarroll.
Vi blev nog lite förvånade över den lättsamma inställning som flera av intervjupersonerna hade till studie- och yrkesvägledarutbildningen. Vi fick en känsla av att de till viss del ser denna utbildning som överflödig. Kanske är det så att de känner att de har arbetat i många år, fått bra kontakter både på skolan och med andra vägledare inom kommunen, de kanske känner att de har en trygg plats och bra kontakt med eleverna. De har efter en tids arbete lärt sig var de ska finna information, osv. Vi tror att det finns en viss risk att vägledarna anpassar sitt arbete efter den kunskap som de besitter, till exempel att de undviker delar som de inte behärskar. Ett exempel på det kan vara gruppvägledning, vilket vi i vår undersökning ha kunnat se inte är ett så vanligt förekommande inslag i vägledningen. Vi lämnar frågan öppen om det också kan finnas andra faktorer som inverkar på vägledarrollen och dess skillnader?
Flera av de källor vi använt oss av vittnar om en ny vägledarroll som påverkats av omvärldsförändringar såsom en snabbt föränderlig utbildnings och arbetsmarknad och ett ökat informationsutbud. Men samtidigt har vi också kunnat se att det trots dessa förändringar i samhället fortfarande finns mycket likheter med hur det fungerade under tidigare 1900-tal.
Lovén lyfter till exempel fram forskningsresultat från 50-talet som kan återfinnas även i dagens forskning.75 De visar på att många elever i grundskolan är omogna, har dålig självinsikt, bristande självkännedom och har därför svårt att göra väl underbyggda val. Detta framkom även i våra intervjuer. En vägledare ansåg till och med att det egentligen inte var någon mening att påbörja vägledning med eleverna förrän tidigast i årskurs 9, eftersom eleverna sågs som omogna och då inte mottagliga för vägledning förrän i senare år. Lovén framhåller istället att hans forskningsresultat visar att det är viktigt att påbörja vägledning tidigt och att vägledning blir en process och inte bara vid enstaka tillfällen strax innan
75
gymnasievalet. Vi menar liksom Lovén att elevernas omognad egentligen vittnar om att det finns ett behov av att påbörja vägledningsprocessen redan i tidig ålder.
Lovén eftersträvar också ett ökat samspel med lärarna. Alla våra intervjupersoner berättar om att de har ett bra samarbete med lärare och övrig skolpersonal. Men de flesta koncentrerar vägledningen till årskurs åtta och nio. Lovén menar att många vägledare och lärare anger skälen tidsbrist samt att eleverna saknar intresse, som anledning till att vägledningen inte blir en process. Inte heller det här har vi kunnat se överensstämmer med de intervjupersoner som har ingått i vår undersökning. De anser sig ganska nöjda med sin arbetssituation och menar att den tid till vägledning som varje elev får är tillräcklig. I flera av intervjuerna nämns också att eleverna på respektive skola är mycket motiverade och att de är ganska självgående. Detta är det skäl som flera av vägledarna använder i vår studie och inte tidsfaktorn när de förklarar varför de inte arbetar mer kontinuerligt med att ge eleverna vägledning. De anser helt enkelt att eleverna i skolan som de arbetar på inte har behov av mer vägledning. I Skolverkets rapport Utvärdering av grundskolan framkom det uppgifter om att en snabbt föränderlig utbildnings och arbetsmarknad leder till att eleverna får det allt svårare att kunna överblicka all den informationsmängd som finns.76 Vi anser att detta talar för att alla elever borde få ytterligare stöd i att kunna orientera sig i den informationsdjungel som råder, och som både växer och blir allt snårigare att ta sig igenom på egen hand.
Vi har kunnat se att flera av vägledarna beskriver eleverna som en ganska homogen grupp där de just framhåller att de är motiverade och självgående. Vägledarnas syn på eleverna kan å ena sidan vara positiv eftersom detta visar på att det finns en tro på elevernas förmåga, men å andra sidan kan det finnas en fara att elever med mer behov av stöd inte blir tillräckligt uppmärksammade.
76
Avslutnings ord med koppling till syfte och frågeställning
I Skolverkets rapporter har vi tagit del av att eleverna i stor grad är missnöjda med studie- och yrkesvägledningen och att sju procent av de elever som ingick i studien anger att de aldrig har fått information om utbildningsvägar. Vi har också genom vår egna empiriska undersökning kunnat se att det är stor variation på hur engagerade vägledarna är i sitt studie- och yrkesvägledaruppdrag. Vi har i vår analys och diskussion lyft fram att det finns de som anser att vägledning till stora delar handlar om faktaförmedling och som också menar att det inte bör läggas så stor vikt vid vägledning i grundskolan, då eleverna ännu inte är mogna för det. Det finns antydningar i våra intervjuer om att det inte behövs någon vägledarutbildning utan att livserfarenhet kan räcka ganska långt. Vi har kommit fram till att alla fristående grundskolor skolår 6-9 i den västsvenska storstad som varit vårt undersökningsområde har tillgång till någon form av studie- och yrkesvägledning. En stor andel av vägledarna har inte studie- och yrkesvägledarexamen. Vi har också kunnat se att vägledning vanligtvis erbjuds först i årskurs åtta och nio. Flera vägledare uttrycker att styrdokumenten är otydliga och att såväl ny skollag med tydligare formuleringar vad avser friskolor respektive studie- och yrkesvägledning, som ökade satsningar av regeringen på studie- och yrkesvägledning är att önska. Egentligen skulle vi nog kunna säga att vi anser att vägledningen är bristfällig, men beroende på att vi har ett bristande underlag i vår empiriska undersökning anser vi att det