I följande kapitel analyseras respektive hus i förhållande till uppmätta och beräknade värden samt utformning i planlösning avseende antal don och placering av dessa.
Hus 1 uppmätte det högsta luftflödet, 0,40 !/#, %! - det enda huset som översteg kravnivån på
0,35 !/#, %!. Ser man till planlösningen och placering av tillufts- och frånluftsdon kommer
luften in i källaren, som sig bör, och tar sig genom hela huset, då samtliga våningsplan har frånluftsdon. Med tanke på att den forcerade fläkten alltid är igång i källaren finns risk att den friska luften i källaren direkt drivs ut via badrummet. Det som motsäger detta är att ett likvärdigt flöde uppmättes över ventilen på plan 3, vilket gör att man kan anta att tilluft når även dit upp (möjligen genom springor och otätheter i väggar). Det rum som, enligt planlösning, borde ha sämst tillgång till frisk tilluft är rum 3 på övre plan. Vistelsetiden är kort i rummet, då det används som en klädkammare idag. Den operativa temperaturen är i ungefärlig nivå med uppmätt lufttemperatur, indikerande att väggytor håller jämn temperatur med luften. Den relativa fuktigheten befann sig inom ett acceptabelt intervall.
Hus 2 var det enda objektet där två mätningar kunde genomföras. Vid första mätningen blåste det en bris, vilket resulterade i ett luftflöde på 0,05 !/#, %!, baserat på det uppmätta
frånluftsflödet på 5,4 !/#. Då det var vindstilla under den andra mätningen kunde inget luftflöde registreras. Samtliga ventilationsdon där flöde uppmättes fanns i källaren, 4 av 5 don uppmätte tilluft, vilket totalt uppgick till 16,3 !/#. Om beräkningen för luftflödet per kvadratmeter boyta istället baseras på denna siffra, uppgår luftflödet till 0,15 !/#, %!. Det kan antas att detta flöde
är mer troget verkligheten. Det borde råda balans mellan till- och frånluftsflöden, och eftersom siffrorna (5,4 kontra 16,3) inte överensstämmer, kan läckage genom klimatskalet inte ignoreras. Överlag skilde sig inte den relativa fuktigheten åt nämnvärt mellan mätningarna.
Hus 3 hade ett uppmätt luftflöde på 0,18 !/#, %!. Det strömmade frånluft genom samtliga
uppmätta don, utspridda på de tre våningsplanen, varför tilluften kan antas flöda genom otätheter och springor i klimatskalet. Förutom kontrollventilen på toaletten saknades ventilation på ovanvåningen. De två sovrummen på våningsplanet riskerar lida av kortsluten luftomsättning – luften som strömmar upp från entréplan saknar förutsättning för att fortsätta in i rummen, utan tar istället snabbaste möjliga väg ut genom kontrollventilen. De boende kunde redogöra för ett märkbart kallras i sovrummet, något som diskuteras mer ingående under kap 7.3.1.
Hus 4 hade ett uppmätt luftflöde på 0,16 !/#, %! och ingen tilluft uppmättes i huset. Två ventiler
kunde inte mätas p.ga. deras placering. På entréplan kan det utifrån planlösningen och donens placering antas att luftflödet i mat- och vardagsrum riskerar vara kortslutet.
Hus 5 uppmätte det lägsta luftflödet, 0,02 !/#, %!. Tilluft strömmade genom ett ensamt don i
källaren, och frånluften fördes ut på entréplan. Inga ventilationsdon återfanns på övre plan. Man kunde notera vid tillträdet till byggnaden att luften var stillastående på entré- och övre plan. De boende berättade att de vädrade ovanvåningen med öppna fönster regelbundet. Medelstrålningstemperaturen i källarens toalett samt ena klädkammaren på övre plan var så pass låg att den upplevda, operativa temperaturen i rummen upplevdes kall.
Hus 6 var det största av mätobjekten, med en yta på drygt 200 kvm. En tillbyggnad hade gjorts vid renovering så att två sovrum tillkom källaren, och ovanpå dessa placerades köket. Trots ett frånluftsflöde (exklusive forcerat) på 18,4 !/# medförde den stora arean att luftflödet per kvadratmeter endast uppmätte 0,08. Ovanför sovrummet på övre plan hade man öppnat upp i
40
nock, vilket resulterat i att den drivande effekt som en kallvind kan medföra på luftomsättningen därmed kan anses vara obefintlig här.
Den relativa fuktigheten uppmättes till mellan drygt 40 % (hus 3) och 55 % (hus 1 och 2).
7 Diskussion
I följande kapitel diskuteras och analyseras de resultat som framkommit under studien. Diskussionen bygger på författarnas egna tankar och resonemang och här ämnar vi knyta samman rapportens olika delar för att nå fram till intressant diskussion och avslutningsvis en slutsats där rapportens frågor basvaras.
7.1 Metodik
Att utföra en fallstudie av den här karaktären var första gången för båda rapportförfattarna, av denna anledningen tog det tid att bli bekanta med mätinstrumenten samt få en bra struktur vid uppmätningarna. Metoderna som har valts anses har stor relevans för studien och den data som har samlats in har kunnat tillämpas och anses ha en funktion för det slutliga resultatet.
Målet var att mäta respektive hus tre gånger för att få en högre reliabilitet på siffrorna, tidigt i arbetet visade det sig dock att detta inte var möjligt inom ramen för studien och det slutade i endast en mätning för fem av husen och två mätningar för ett. För huset där två mätningar utfördes var skillnaderna i uppmätt luftflöde markant, en ganska enkel slutsats att dra där är att fler mätningarna per objekt hade gett ett betydligt mer tillförlitligt resultat, men även fler mätningar per don vid respektive mätningstillfälle. Att kvantiteten av mätningarna skulle varit fler gäller också för rådande väder, tid på dygnet och årstid - alla dessa faktorer hade kunnat ha en påverkan på det uppmätta resultatet. Trots detta är vi nöja med metoden och känner att vi har kunnat leverera ett resultat som det är möjligt att dra vissa, om än generaliserade, slutsatser från och ger en viss validitet.
Vid bestämning av den operativa temperaturen har vissa förenklingar gjorts, bestämmelser säger att vid beräknande av medelstrålningstemperaturen ska även vinkeln för riktningen av mätdonet tas i beaktning och enligt Warfvinge och Dahlblom (2010) kommer påverkan på den operativa temperaturen även att variera med avståndet från väggytan, detta har inte tagits i beaktning. Generaliseringarna som har gjorts har dock känts rimliga inom ramen för detta arbete och med tanke på att samtliga rum har uppmätts i respektive hus har det ändå kunnat resultera i en god bild av husens operativa temperatur, vid just det mättillfället.
En positiv aspekt med valda metoder är att en fallstudie av den här karaktären har gett en stor närhet till de valda objekten. Hade endast enkätundersökningen utförts hade den fördelen gått förlorad. Genom detta tillvägagångssätt har studiens resultat stärkts och gett utrymme för ytterligare analys.
Att vi utförde en strukturerad enkätundersökning anses vara lyckat och passande för studien, en semistrukturerad ansats hade kunnat ge mer utrymme för respondenterna att fritt uttrycka sin åsikt men det hade försvårat analysen betydligt. Fler svar hade gett en ännu djupare bild men trots att någon svarsfrekvens inte kan ges blev vi positivt överraskade över antalet svarande, vi hade inte förväntat oss ett så stort intresse att deltaga.
41 7.1.1 Felkällor
Då vissa ventilationsdon var av äldre fabrikat, exempelvis flackventil, kunde mätstosen inte alltid sluta tätt mot ventilationsdonet. Tratten är konstruerad för modernare, runda ventilationsdon och visst läckage har med största sannolikhet uppstått i mötet mellan don och tratt.
Man bör ta i beaktning att det finns en viss osäkerhet i instrumentens exakthet, även varaktigheten för respektive mätning samt våran vistelse i rummen under mättillfället kan ha påverkat resultatet.
7.2 Källkritik
Majoriteten av källorna i rapporten kommer från utredningsrapporter, lagar, regler och föreskrifter samt vetenskapliga artiklar (granskade med peer review), dessa anses alla vara tillförlitliga och för rapporten högst relevanta. Ett fåtal källor kommer från tjänsteföretag, dessa kan ha ett partiskt anförande, dock används de i rapporten på ett sätt som inte äventyrar trovärdigheten på innehållet.
Tidigare forskning i ämnet har granskats genom vetenskapliga artiklar, dessa har till stor del fokus på flerbostadshus, detta bör tas i beaktning, men vi anser trots det att det finns en stor relevans för studien, då mer kopplat till brukarbeteende samt upplevd innemiljö kontra uppmätt, än byggnaden som ett system.
Stor del av innehållet är hämtat från källor som exempelvis BETSI-rapporten, som publicerades för över ett decennium sedan. Detta påverkar siffrornatill viss del, men eftersom husen som ligger som fokus för denna studien är uppförda innan BETSI utfördes antas informationen fortfarande ha stor relevans, detta med grunden att många småhus inte har genomfört omfattande renoveringar som påverkar innemiljöklimatet sedan 60–70-talet, snarare har brukarbeteendet bidragit till ett försämrad sådant.
7.3 Fallstudie
7.3.1 MätobjektFrån mätvärdena kan det konstateras att av de sex mätobjekten når endast hus 1 upp till ett luftflöde per kvadratmeter som överstiger det uppställda kravet på 0,35 !/#, %! (BFS 2011:6).
Vad som inte tydliggörs av det uppmätta resultatet är huruvida luftflödet faktiskt stämmer. När det gäller äldre småhus med i huvudsak självdragsventilation råder det inte sällan osäkerhet kring huruvida samtlig tilluft faktiskt tar sig in i huset genom de synliga ventilationskanalerna, eller om visst läckage förekommer genom ett otätt klimatskal.
Läckage kan uppstå i bland annat otätheter i anslutningar, vilka kan indikeras av köldbryggor. Med hjälp av värmekameran kunde en tydlig sådan synas i mötet mellan den tillbyggda takkupan och takkonstruktionen i hus 3. Under natten kände de boende av ett märkbart kallras från takkupan, men förekomsten av kallraset definierar i sig inte ett läckage. Den kalla luften som strömmar ner mot golvet kan lika gärna vara resultatet av befintlig, uppvärmd inomhusluft som kyls ner då den träffar den kalla ytan.
42
I de fall storleken på det beräknade tilluftsflödet inte överensstämmer med det beräknade frånluftsflödet kan det antas att det förekommer läckage, som i fallet med hus 2. Här uppgår det beräknade frånluftsflödet till 5,4 !/#, medan det bestämda tilluftsflödet är 16,3 !/#. Ventilationsdon saknas helt på entréplan och ovanvåning, vilket kan resultera i obefintlig luftomsättning på de våningsplan man lever och verkar. Avsaknaden kan bero på att donen stängts och tapetserats över.
Samtliga hus, undantaget hus 6, är utrustade med en kall, oinredd vind. Vindsutrymmet kommer, genom den rådande temperaturskillnaden mot övriga huset, driva på luftflödet uppåt genom otätheter i bjälklag, vilket kan förklara flera av de låga värdena i uppmätta don, samt avsaknaden av dessa.
Vid varmvattenledningar i källare visade sig väggytorna vara något varmare än övriga väggytor, vilket höjde den operativa temperaturen i rummet, och i vissa undermåligt isolerade utrymmen blev resultatet det omvända. Detta blev märkbart i hus 5. Lufttemperaturen på toaletten i källaren mätte 20 °C, men medelstrålningstemperaturen var under 18 °C, och den operativa temperaturen beräknades därför till strax under 19 °C. Ännu större skillnad mellan luft- och medelstrålningstemperatur rådde i den ena klädkammaren på ovanvåningen: 20,6 °C respektive 16 °C, vilket resulterade i en operativ temperatur på 18,3 °C. Samma fenomen rådde i garderoben i det stora sovrummet i hus 4 – här var medelstrålningstemperaturen 18,7 °C, vilket i större utsträckning än i hus 5 lär ha påverkat den upplevda temperaturen i sovrummet då denna garderob står i rummet.
De två mätningar som genomfördes i hus 2 tydliggör förhållandet mellan temperatur och relativ fuktighet – lufttemperaturen inomhus och den relativa fuktigheten följer ett tydligt mönster. Då temperaturen stiger sjunker den relativa fuktigheten. I enstaka fall skedde det omvända: i rum ett och två på entréplan sjönk den relativa fuktigheten med sjunkande temperatur. Anledningarna kan vara många – huruvida det regnat eller inte, och de boendes aktiviteter inne i huset påverkar luftens fuktinnehåll. I samtliga husobjekt finns en tendens till aningen högre relativ fuktighet i källaren än övriga våningsplan, tydligast uppmätt i hus 1.
Det kan utifrån mätdata konstateras att i samtliga hus befinner sig värdet för den relativa fuktigheten inom gränsen för vad som anses ge bäst komfort (Bokalders & Block 2014). 7.3.2 Enkät
Enkätresultat visar överlag på en god respons på de svarandes innemiljö, de mest utstickande svaren att diskutera torde vara de när de svarande har angett regelbundet och ofta eller dålig och mycket dålig, men endast ett fåtal har uttryckt en sådan upplevelse. Istället kan man försöka tyda de parametrar där mer än hälften har svarat ibland alternativt acceptabelt - här blir svårigheten hur dessa ska tolkas, betyder ibland att det finns ett problem eller ska detta tolkas som ett godtagbart inneklimat? Frågan är också om hur ibland kan ses ur ett tidsperspektiv - kan innebörden av ordet skilja sig åt mellan respondenterna eller kan vi anta att det sammantaget finns stora likheter i personers subjektiva bedömning och därmed vara samma uppfattning som den som vi som rapportförfattare har?
Vid frågan om man upplevt varierande, eller låg, rumstemperatur någon gång de senaste tre månaderna svarade mer än hälften ibland, här var det dessutom en förhållandevis stor andel som upplevde det regelbundet eller ofta. Detta tolkar vi som att det finns ett [tydligt] problem, huruvida orsaken är brister i värmesystemet eller för låg/hög luftomsättning kan vi inte dra en slutsats om, däremot kan man se kopplingar till mätresultatet från de sex mätobjekten. I flera
43
av rummen var det påtagliga skillnader mellan lufttemperaturen och den operativa temperaturen och rummen upplevdes som kalla, detta gällde främst rum som också ansågs ha kortslutning där ingen tilluft bör nått in.
Generellt är de boende mycket nöjda med sin boendesituation och trivs i både huset och området, huruvida detta har någon påverkan på hur väl man uppfattar problem i inomhusmiljön är oklart. Studier kring upplevd inomhusmiljö (som BETSI och miljöhälsoenkäten) visar på att boende i flerbostadshus och specifikt hyresrätter i större utsträckning är missnöjda med sin boendesituation och anger då också att de upplever en sämre inomhusmiljö, här kan det möjligtvis finnas en koppling mellan att man i hyresrätter svarar med en viss överdrift och i småhus, där det är en själv som ansvarar för åtgärder, till en viss underdrift. Av de svarande anger en stor del att de bott i huset i över tio år, detta kan möjligtvis medföra svårigheter att upptäcka olägenheter gentemot de som endast bott i huset i under två år, som kunde ses hos färre än tio procent av respondenterna. Funderingen här är om man helt enkelt vant sig vid sin inomhusmiljö och inte skulle upptäcka brister förrän vid flytt. Här kunde dock ingen koppling ses vid jämförelse av sådan stratifiering, troligen är också svarsantalet för lågt för att dra sådana slutsatser, särskilt eftersom jämförelser av den karaktären endast kunde göras med svaren från pappersenkäterna.
Överlag upplevde de boende en god luftkvalitet, dock kunde man se att luften för vissa respondenter kändes instängd - detta är nog den frågan med störst relevansför de beräknade luftomsättningarna i mätobjekten. Här hade vi utifrån resultatet väntat oss en tydligare koppling, men de låga luftomsättningarna från husen speglar inte enkätens resultat.
Vid jämförelse med miljöhälsoenkäten och BETSI kunde likheter ses vid upplevelsen av husets luftkvalitet. I miljöhälsoenkäten anger 2,1 procent att de upplever dålig luftkvalitet, i vår studie når siffran 3 procent, för BETSI anger 13 procent att luftkvaliteten är acceptabel, här får vi ett resultat på 18 procent. Samma kopplingar kan ses för upplevelsen av varierande temperatur och den allmänna värmekomforten.
Av upplevda besvär ansåg endast två av de svarande att de berodde på innemiljön, ett fåtal besvär stack dessutom ut med över femtio procent som svarade att de ibland lider av trötthet, täppt näsa och huvudvärk. Enligt Westman (2010) räcker våra sinnen inte till att bedöma våra symptom i relation till inomhusmiljön och missuppfattningar sker ofta kring orsakerna av upplevd torr luft eller hög/låg temperatur. Samtidigt tyder forskning på att sambanden mellan faktorer i inomhusmiljön och effekter på hälsan inte ensamma kan bestämmas genom mätningar utan att de upplevda faktorerna måste tas i beaktning, en bör dock inte vara tillräcklig utan den andra och tillsammans med vad enskilda personer anser är acceptabelt gör det till en ytterst komplex fråga.
Fastighetsägare, oavsett omfattning om OVK eller ej, rekommenderas av Boverket att genomföra regelbundna kontroller av sitt inomhusklimat, detta genom funktionskontroller av ventilationssystem såväl som värmesystem. Endast ett fåtal av de svarande angav att de någon gång låtit utföra någon typ av kontroll kopplad till innemiljön, märk väl att då har många av respondenterna bott i sitt hus i över tio år.
7.4 Morgondagens krav
Tydliga brister i inomhusmiljön i äldre småhus har lyfts fram i rapporten, detta både genom teorin och till viss del genom den utförda fallstudien. Det känns anmärkningsvärt att
44
lagstadgade kontroller, samt inomhusmiljömålen för God bebyggd miljö, inte omfattar även småhus. Både utredningarna i BETSI och i miljöhälsoenkäten har visat på att såväl småhusbeståndet som flerbostadshusen har otillräcklig inomhusmiljö med följder som astma och allergier där en hög andel även kunde kopplas till hus som hade låg luftomsättning. Studien Bostad, barn ochhälsa (2000) visade att 80 % av småhusen hade en luftomsättning som inte nådde upp till sin standard, detta är något som styrks även i den här studien där endast ett av mätobjekten nådde målet.
Argumentet att egenintresse skulle vara tillräcklig grund för att inomhusmiljön i småhus ska förbättras kan diskuteras närmare. Inom Boverkets rekommendationer om att själv utföra funktionskontroller inkluderar dessa att se över om det finns några ventiler som är igensatta eller övertapetserade, om de är smutsiga och att kontrollera flödet - frågan är om detta låter lättare än vad det är och om avsaknad av rätt kunskap och bristande information är vanligt trots det förväntade egenintresset hos husägaren. Tar man det samhälleliga perspektivet och mål om en god allmänhälsa är det svårt att se hur det ska gå att nås utan åtgärder även inom småhusbeståndet, detta riskerar då stora ekonomiska konsekvenser.
En jämförelse kan dras till mätningar och åtgärder kring radon i hus. Hälsoeffekterna av radon är allmänt kända och trots stora informationsinsatser och ett saneringsbidrag är det långt ifrån alla hus, som behöver saneras, som faktiskt har blivit det (Boverket 2014). Här ses de största orsakerna vara bristande information, både kring riskerna och om bidraget (ibid). Finns det inte incitament nog för husägare att undersöka sin radonhalt (som till stor del är en känd risk) är det svårt att detsamma dessutom skulle göras för inomhusmiljön med kopplingar till ventilationssystemet.
Skulle lagstadgade krav och kontroller på inomhusmiljö och ventilationssystem införas även för småhus är frågan hur detta skulle göras på bästa sätt. Ett alternativ är att återinföra återkommande OVK kontroller även för småhus, detta är dock en problematisk fråga. De nuvarande OVK kontrollerna anses av många vara bristfälliga, både i sin undersökningsomfattning och antal som hunnit kontrolleras, bristerna skulle vara kvar och det är då svårt att se att detta skulle lösa några inomhusmiljörelaterade problem för småhus, om så i väldigt liten omfattning. Övrig kritik i OVK kontrollen har också lyfts fram i rapporten där den anses otillräcklig i vad den faktiskt mäter. Frågan är hur omfattande bild av inomhusmiljön får man egentligen får av att utföra en OVK och vad för information skulle detta egentligen ge för ett självdragssystem som i grunden har en relativt enkel uppbyggnad?
Hade man istället överlåtit kontrollerna på småhusägarna hade ett alternativ inneburit att låta införa luftkvalitet/ventilationskontroller i samband med en energideklaration, då med en kontroll vart tionde år. Med tanke på att stor del av husägarna brukar sina hus i över tio år känns kontroller av detta intervall rimligt, både med tanke på att system av denna omfattning sällan byts ut och att brukarbeteenden inte torde förändras markant. Problematiken här är att en energideklaration endast agerar upplysande, detsamma skulle då gälla deklarationen kring inomhusmiljön. Ska vi se förbättringar här kräver det att husägarna ser deklarationernas resultat som ett incitament, möjligtvis ekonomiskt, att faktiskt utföra åtgärder alternativt att det påverkar valet vid husköp. Det senare hade kunnat ge ett större genomslag, än vad de nuvarande energideklarationerna har vid försäljning, eftersom det påverkar även den egna hälsan och sina