Det som är gemensamt för alla de fem lärare jag intervjuat är att de är övertygade om att barn lär sig lättare, fortare och minns det de lärt sig längre om de har roligt. De utformar de sina lektionerna så varierat och lustfyllt som möjligt genom att bland annat låta barnen röra på sig. Framförallt nämns fysisk rörelse i samband med att det ska vara roligt.
Då jag frågar lärarna om inlärning och rörelse anser de att eleverna lättare minns nya ord om de har melodier och rörelser att hänga upp dem på. Detta använder tre av lärarna också för att lära eleverna prepositioner och en del grammatiska inslag.
Elevernas tävlingsinstinkt används som motivation för att lösa uppgifter där de övar olika saker och gruppkänslan och den kollektivt utförda uppgiften minskar utsattheten hos den enskilde eleven och ger en trygghet i att vara en av många och därför våga delta.
Någonting flera av dem bekymrar sig över är att nå målen för kursen. Det de syftar på är de lokala kursplaner de har på sina skolor och det som traditionellt ingår i engelskundervisningen i årskursfyra till sex. Någon verkar också vara bekymrad för att inte hinna göra färdigt kursboken. Hos några av lärarna är det uppenbart att de är övertygade om att övningar med rörelse är mer effektiva än att arbeta med kursbok och att de hellre lägger tid på sådana övningar. De ser inte det som slöseri med tid utan som effektiv undervisning. Två av lärarna däremot verkar vara bekymrade för att inte hinna med vissa moment som de anser viktiga för måluppfyllelsen. De ser inte rörelseövningar som vägar för att nå dessa mål utan som nöje eller sidoaktiviteter som stjäl tid från det som egentligen är viktigt.
Endast den lärare som har Montessoriutbildning reflekterar över den naturliga rörelsen i klassrummet, den som eleven själv utför vid behov och vid byte av arbetsmateriel. Att hon nyligen studerat Montessoripedagogiken och att detta därför är aktuellt för henne liksom det faktum att hon utformar sin verksamhet och sin
36
undervisning med en stark pedagogisk övertygelse torde vara grunden till denna reflektion.
Barn lär sig med hela kroppen och måste få utvecklas på alla plan - motoriskt, emotionellt, socialt, andligt och intellektuellt - för att kunna bli väl fungerande människor. (Författarens kursivering.)
(Skjöld W & Bröderman S 2008, s.19).
Barn lär sig genom att vara aktiva, pröva sig fram och beröra med sina händer, det vill säga genom att göra egna erfarenheter. På detta sätt inbegrips flera sinnen. Rörelse är av stor betydelse för all inlärning. (Författarens kursivering.)
(Skjöld W & Bröderman S 2008, s.19).
Som jag skrivit i teoridelen står det i läroplanen för grundskolan 2011 att varje lärare ”ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära” (Läroplan för grundskolan 2011, s.7), ”skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet” (Läroplan för grundskolan 2011, s.7), ”skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen (Läroplan för grundskolan 2011, s.9) undervisningen ska ge ”en varierad och balanserad sammansättning av innehåll och arbetsformer” (Läroplan för grundskolan 2011, s.10) och ”drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet.” (Läroplan för grundskolan 2011, s. 10). I det centrala innehållet för engelska nämns ingenting om fysisk rörelse men ett antal färdigheter som ska uppnås. Hur alla elever ska uppnå detta är upp till den enskilda läraren att lösa. Det är tydligt att de fem lärarna i min undersökning har olika syn på detta och vilka delar som är av störst vikt. Ingen av dem nämnde styrdokumenten under intervjun.
37
9. Diskussion
Vad menas egentligen i läroplanen med att läraren skall arbeta varierat och hur varierat behöver något vara för att räknas som en varierad undervisning? Lärarna oroar sig över att hinna med allt i kursen men vad är det egentligen som ska ingå i denna? Vad är det som ska hinnas med? Övningar med fysisk rörelse borde inte vara av ondo i kampen för att hinna med att nå alla mål, tvärtom om man får tro Montessori och lärarna som säger att man minns ett ord eller ett begrepp bättre om man har gått gestalta det med kropp och gärna rytm.
Jag funderar på vad som ska ingå i språkinlärning. I kursplanen för årskurs fyra till sex i engelska står det under produktion och interaktion ”presentationer, instruktioner, meddelanden, berättelser och beskrivningar i sammanhängande tal och skrift” (skolverket.se ). Är det då en förutsättning för språkinlärning att man kan skriva, att man har finmotoriken att kunna forma bokstäver med en penna. Nej, hävdar jag. Och nej, hävdar skolverket då de ger läraren befogenheten att bortse från skrivandet i sig om eleven når målen på alla andra vis. Ett kriterium får räknas bort. Trots detta är skrivande en stor del av språkinlärningen i skolan. Och de elever som har svårt för detta moment är helt beroende av att läraren och skolan erbjuder adekvata ersättningsredskap såsom dator eller diktafon, anteckningar i digitalform osv. I de flesta skolsituationer används skrivandet med penna som ett verktyg för minnet, som en arbetsform då man löser olika uppgifter skriftligt och som en metod att visa vad man lärt sig och att man därmed uppnår de mål kursen kräver. Alltså skulle jag vilja hävda att de elever som inte till fullo behärskar skrivandet med penna inte får möjligheten att tillgodogöra sig alla de moment som läraren planerat eller visa sina kunskaper på ett adekvat sätt, såvida inte skolan och den enskilda läraren tillgodoser dessa elevers specialbehov.
Om läraren kan hjälpa eleverna att finna strategier för att uttrycka sig där orden tar slut, att gestikulera och mima så att kommunikationen når fram ger de eleverna verktyg för att ta sig runt svårigheter, både muntliga och i vissa fall skriftliga.
38
Frågan om Montessoripedagogerna följer läroplanen mer eller mindre än de som undervisar efter traditionell lärarutbildning är intressant. Är det den enskilde lärarens inställning till hur barn lär sig som är viktigast? Säger styrdokumenten egentligen någonting om hur lärarna ska göra? I den didaktiska fördjupningen i moderna språk på lärarutbildningen förordas så varierad undervisning som möjligt och de traditionella arbetssätten förkastas i stor del av dessa författare. Uppenbarligen är det nu på modet att arbeta med metoder som liknar dem Montessori förespråkade och de som är entusiaster når goda resultat.
Hur ser det då ut bland de äldre eleverna? När jag kommer ut på vft är den fysiska rörelsen totalt frånvarande. Vad är det som händer på vägen? På mellanstadiet säger fem av fem intervjuade lärare att de använder någon form av fysisk rörelse i sin undervisning varje vecka. Hur ser det ut på gymnasiet? Varför skulle unga vuxna inte lära sig lika bra med rörelse?
Det finns många frågor att fundera över inom det här området och jag aspirerar inte på att ge några svar på dessa utan endast öppna upp för tanke och diskussion. Kanske är det på tiden att vi läser lite mer om Montessori på lärarutbildningen.
9.1. Metoddiskussion
Att ställa relativt öppna frågor och låta lärarna svara fritt fungerade väl. Det är möjligt att svaren blivit ännu mer detaljerat återgivna om jag spelat in intervjuerna med en diktafon och sedan transkriberat dem men då de intervjuade lärarna inte önskade bli inspelade var det inget alternativ.
39
10. Slutsats
Det jag kommit fram till är att lärarna arbetar med fysisk rörelse i sin engelskundervisning, dock av skilda anledningar.
För att det är roligt.
För att eleverna minns orden bättre. För att eleverna förstår bättre.
För att användandet av flera sinnen är positivt för inlärning. För ökad gruppkänsla.
Svaga elever styrks av kollektivet. Kroppen behöver röra på sig.
Det är endast den lärare som gått Montessoriutbildning och arbetar med Montessoripedagogik som reflekterar över vikten av att byta arbetsställning, arbeta med flera sinnen och att vara i rörelse.
De svårigheter de tillfrågade lärarna nämner vad gäller rörelse i engelskundervisningen är följande:
En del elever upplever det pinsamt att utmärka sig. Det tar tid.
Det kan bli rörigt för enskilda elever. Lokalerna är små.
40
10.1. Framtida forskning
Det skulle vara intressant att undersöka huruvida inställningen till och användningen av fysisk rörelse skiljer sig mellan lärare som undervisar på mellanstadiet respektive högstadiet eller gymnasiet. Även om det finns någon skillnad mellan lärare från olika lärarutbildningsperioder skulle vara intressant att undersöka. Skiljer sig mellanstadielärarna utbildade på 80-talet från 1-6 alt 4-9 lärarna från 90-talet?
Ytterligare utmaning skulle vara att jämföra svenska lärare med lärare i andra länder och undersöka likheter och skillnader i undervisningsmetoder och användning av fysisk rörelse, rytmer, sång och musik.
41
11. Referenser
Brain Gym® http://www.braingym.se/
Ericsson, Ingegerd, (2003). Motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer, en
interventionsstudie i skolår 1-3. Doktorsavhandling, Lärarutbildningen, Malmö
Högskola, Malmö.
Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., & Wängnerud, L. (2007). Metodpraktikan:
Konsten att studera samhälle, individ och marknad (3:e upplagan). Stockholm:
Norstedts Juridik AB.
Forsström Agneta (1995). Perception och motorik - i teori och praktik. Örebro: SIH Läromedel.
Hannaford Carla (2012-05-22) http://www.carlahannaford.com
Kvale, Steinar, (2001). Den kvalitativa forskningsteorin. Lund: Studentlitteratur.
Lindwall Magnus & Söderfjell Stefan, Poppsykologerna fördummar befolkningen. (Artikel Publicerad: 2009-08-13 13:08, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11)
http://www.newsmill.se/node/9697
Lundberg Ingvar (2010). Läsningens psykologi och pedagogik. Stockholm: Natur & Kultur.
Montessori Maria, (1998:1946). Att bli en människa och Utbildning för en ny värld. Jönköping: Seminarium Utbildning och förlag AB.
Skjöld Wennerström Kristina & Bröderman Smeds Mari, Montessoripedagogik i förskola och skola, (2008). Stockholm: Natur och Kultur.
Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur AB.
Skolverket.se:http://www.skolverket.se/forskola-och-
skola/grundskoleutbildning/laroplaner/kursplaner/grundskolan/engelska
Raberger, T. & Wimmer, H. (2003). The automaticity/cerebellar deficit hypothesis of dyslexia: balancing and continuous rapid naming in dyslexic and ADHD children.
Neuropsychologia, 41, 1493-1497.
Wolmesjö Susanne (2002). Smarta rörelser för fysisk och mental balans. Farsta: SISU Idrottsböcker.
42
Bilaga 1.
Intervjumanus
1. I vilka sammanhang använder du dig av fysisk rörelse i engelskundervisningen?
2. Hur är den fysiska rörelsen utformad?
3. Hur ofta använder du dig av fysisk rörelse i engelskundervisningen? 4. Vilka svårigheter eller hinder har du upplevt i samband med fysisk rörelse i engelskundervisningen?
5. Vilket intresse från eleverna har du lagt märke till? 6. Vilka effekter har du kunnat iaktta med tanke på inlärningen? 7. Vilka effekter har du kunnat iaktta med avseende på elevernas motivation?