I detta kapitel sammanfattas, analyseras och diskuteras resultaten utifrån teorier och tidigare forskning.
Resultatet från intervjuundersökningarna visar att det finns två läger bland respondenterna. Ett läger där respondenterna (två kvinnor och en man) anser att ledarskapet inte är könsrelaterat, utan de menar att det är personligheten som styr vilket ledarskap man utövar. Det andra lägret som består av två män och en kvinna, uttrycker sig lite mer tveksamt. De menar att det är möjligt att det finns skillnader mellan manligt och kvinnligt ledarskap men de tycker att det är svårt att peka på något generellt. Samtidigt anser de även att lärarens personlighet spelar roll för hur ledarskapet utövas. Av intervjupersonernas kommentarer framkommer ändå att flera av lärarna har tankar kring skillnader mellan manligt och kvinnligt ledarskap, vilket bland annat syns genom att det i vissa frågor säger emot sig själva. På en fråga svarar en del att det inte finns några skillnader mellan manligt och kvinnligt ledarskap, för att i en annan fråga uttrycka det motsatta, att det visst finns skillnader.
Här följer ett exempel på en respondent som till viss del säger emot sig själv. På frågan om det finns skillnader mellan manligt och kvinnligt ledarskap i idrotten svarar Lena: ” Nej det finns inga skillnader mellan manligt och kvinnligt ledarskap”. På frågan om elevernas möjlighet till inflytande kan bero på om läraren är manlig eller kvinnlig svarar hon däremot: ”Ja det kan spela roll, men det ska inte vara så eftersom en manlig lärare och kvinnlig lärare har samma läroplan och kursplan att följa”.
Ett annat exempel är Karls svar på frågan om det finns skillnader mellan manligt och kvinnligt ledarskap i idrotten. Till en början säger han att det inte finns några skillnader, för att i nästa mening påpeka att han tror att kvinnor är mer kreativa än män: ”Det finns inga skillnader i ledarskapet mellan män och kvinnor, bara i sättet man är som person. Jag tror dock att kvinnor kan ha mer kreativitet och kan ha mer bollar i luften”.
Även Helena säger till viss del emot sig själv i några av frågorna. På en fråga svarar hon: ”Det är möjligt att det finns skillnader i ledarskapet mellan män och kvinnor. Kanske är män aningen hårdare?”. På en annan fråga svarar hon: ”Om man är auktoritär eller demokratisk i
sin ledarstil tror jag är individuellt, inte könsrelaterat”. På frågan omelevernas möjlighet till inflytande kan bero på om läraren är manlig eller kvinnlig svarar hon: ”Jag tror att det är individuellt. Eventuellt kan kvinnor vara mer lyhörda?”.
Vad kan då denna motsägelsefullhet bland vissa lärare vad gäller skillnader mellan manligt och kvinnlig ledarskap tyda på? Idag talas och debatteras det mycket om genus i samhället överhuvudtaget, inte minst i skolans värld. I skolplaner och läroplaner (lgr 11) står skrivet att hänsyn ska tas till genusaspekter vilket gör att människor, och i synnerhet lärare, har blivit mer medvetna om detta komplexa ämne. Å andra sidan tas inte genus och lärarperspektivet upp i så stor utsträckning i läroplanerna, utan det är främst elevperspektivet som diskuteras. Detta samt det faktum att ledarskap givits så litet utrymme i lärarutbildningen (Landin & Hellström: 2001), skulle kunna bidra till en viss osäkerhet hos lärarna vad gäller manligt och kvinnligt ledarskap. Dock har många lärare idag ändå ett tänk kring genus och lärares ledarskap. Men i praktiken är det inte alltid så enkelt när det kommer till en själv, vilket även framgår av respondenternas kommentarer.
Av intervjuerna framkommer visserligen att idrottslärarna reflekterar mycket kring sitt ledarskap, men inte direkt utifrån ett genusperspektiv, utan mer utifrån ledaregenskaper i allmänhet som de anser tillfredsställer elevernas behov. De egenskaper som respondenterna tar upp som viktiga (bland annat tydlighet, lyhördhet, målinriktning, beslutsförmåga, initiativförmåga) stämmer i stor utsträckning överens med de ledaregenskaper som Maltén (2000) påpekar att en pedagogisk ledare bör inneha. Respondenterna verkar dock inte vara fullt medvetna om att de olika egenskaper som de tar upp som viktiga i ett ledarskap kan ge uttryck för olika tankemönster hos manliga respektive kvinnliga ledare om vad som är viktiga ledaregenskaper. Vissa skillnader dem emellan framgår tydligt. Exempelvis anses män vara mer strukturerade och ordningsamma än kvinnor, vilket också två manliga lärare sa sig vara. Lugn och pålitlig är egenskaper som i större utsträckning förknippas med kvinnor än med män, vilket två kvinnliga respondenter också menade att de var. Vidare svarar två kvinnliga respondenter att det bästa med att vara lärare i idrott och hälsa är möjligheten att uppmuntra och bidra till god hälsa, vilket främst handlar om relationen till eleverna. Tre manliga respondenter menar att det bästa med att vara idrottslärare i idrott och hälsa är att se hur eleverna utvecklar sina färdigheter och att se vilka som har talang för olika aktiviteter, vilket mer handlar om resultat och prestationer. I det hänseendet stämmer mitt resultat
överens med tidigare forskning av bland andra Thylefors (1991) där hon framhåller att kvinnor anses vara mer intresserade av relationer och män mer fokuserade på resultat.
Vad gäller flera utav de egenskaper som respondenterna räknar upp som viktiga i ledarskapet framgår dock inga skillnader mellan manliga och kvinnliga lärare. Precis som Powell hävdar (Cederberg & Olofsson: 1996), så menar jag att det i viss utsträckning kan vara de förväntningar på vad kvinnor och män passar till och hur de bör vara som ledare, liksom manliga och kvinnliga stereotyper som skapar skillnaderna. Det man i vilket fall kan konstatera, precis som Stensmo (2000) gör, är att alla lärare är olika och de har olika livserfarenheter, värderingar, personligheter, mål och inställning till arbetet. Detta innebär att man måste hitta sin egen stil som passar just den personen bäst för att utöva ledarskap i skolan. Jag anser, precis som Svedberg (2007) och Svensson (1998). att skickliga ledare klarar av att utöva olika slags ledarskap och har en förmåga att välja den ledarstil som passar bäst för situationen oavsett lärarens könstillhörighet.
Slutligen vill jag framhålla att jag tror det är viktigt att känna till lite av den forskning som finns om ledarskap och kön för att få en bättre insikt i sitt eget ledarskap och hur man utövar det på bästa sätt. Dessutom har lärare ett visst ansvar, som också står skrivet i den nya läroplanen (lgr 11), att se till att gamla värderingar och föreställningar om vad som anses manligt och kvinnligt inte ständigt reproduceras genom sättet på vilket de själva uppträder som ledare. Förändringar sker naturligtvis inte över en natt men någonstans måste man ju börja, så varför inte börja med att utgå ifrån sig själv och sitt eget ledarskap?