• På vilket sätt har IFRS 3 förändarat revisorernas arbete vid granskning av goodwillposten?
Enligt revisorn på Ernst & Young har det inte varit något problem att få information om IFRS 3 utan snarare problem att kunna ta till sig all den information som finns. Alla revisorer har uppgett att de har genomgått någon typ av utbildning för att få jobba med IFRS 3. I början när standarderna endast fanns utgivna på engelska kunde det ibland vara svårt för revisorerna att in i minsta detalj veta hur företagen skulle värdera samt i vilken utsträckning upplysning om tillgångarna skulle ges enligt IFRS 3. Detta pga att det tidigare enligt RR 1:00 inte alls ställdes samma krav på upplysning samt att tillgångarna då inte heller behövde värderas till verkligt värde.
Enligt revisorn på Lindebergs kommer de nya redovisningsreglerna leda till mer jobb på alla håll och kanter, både för revisorerna och för företagen. De företag som vi intervjuade var eniga om att det var under 2004, strax innan de nya standarderna implementerades, som de var tvungna att ta hjälp utifrån för att under det kommande året själva klara av att göra sina värderingar enligt IAS 38 och därmed få sina tillgångar korrekt värderade. Detta pga av att företagen idag enligt IFRS 3 är skyldiga att särredovisa de immateriella tillgångar som i förvärvsanalysen går att identifiera samt även värdera vissa immateriella tillgångar till verkligt värde.
Enligt revisorerna kan inte de hjälpa företagen att värdera deras balansposter eftersom det är revisorerna som sedan ska göra en oberoende granskning av företagens poster. Det
revisorerna kan bidra med är att hjälpa till att ge företagen de instrument som de behöver för att själva kunna göra sina värderingar. Företagen tillsammans med sina revisorer tog fram värderingsmodeller för hur de olika tillgångarna skulle värderas eftersom det för företagen ansågs vara svårt att själva ta fram modeller som var bra att jobba utifrån. Nu när företagen har sina modeller som de jobbar utifrån ses värderingsfrågan inte som något svårt och hjälpen utifrån har därför avtagit.
Många av våra respondenter påpekar att det idag är fler poster som ska granskas i och med att IAS 38 har reviderats, immateriella tillgångar särredovisas idag i större utsräckning jämfört med tidigare. Eftersom företagen idag blir tvungna att följa IAS 38 och därmed särredovisa immateriella tillgångar såsom t.ex. varumärken, orderstock och kundregister måste även revisorerna lägga ner mer tid på at granska de immateriella tillgångar som tidigare redovisats som goodwill. Enligt revisorerna måste de lägga ner mest tid på är att se till att redovisningen av de övriga immateriella tillgångarna som inte är hänförbara till goodwillposten även har särredovisats från den posten.
Tidigare var, enligt RR 1: 00/ IAS 22, goodwillposten det övervärde som uppstod vid ett företagsförvärv medan det idag endast är de framtida ekonomiska fördelar som inte går att identifiera. Alla andra immateriella tillgångar som är hänförbara till respektive
kassagenererande enhet måste också särredovisas från goodwillposten, i enlighet med IAS 38.
Revisorerna lägger inte ner mer tid på att granska posten bara för att det är goodwill utan de måste titta på om den är väsentlig och relevant att granska, dvs. att titta på hur stor
goodwillposten är i förhållande till ett företagets hela balansomslutning.
• Hur hanterar koncernföretagen IFRS 3? I vilken utsträckning har deras redovisningsarbete, informationskrav samt resultat påverkats av IFRS 3?
Företagen vi har varit i kontakt med har en grupp ekonomer som har specialiserats sig inom IFRS 3 genom att främst läsa de nya regleringarna men också genom att gå på seminarium och rådfrågat med sina revisorer och konsulter. Till en början krävdes hjälp utifrån för att ta fram användbara värderingsmodeller. Idag när företagen har anpassat sig till de nya reglerna ses det inte som svårare att följa dessa jämfört med de gamla. De anpassar sig till de regler som finns. Trots att reglerna har ändrats så tycker inte företagen att redovisningsarbetet i sig har förändrats så pass mycket. Visst erkänner företagen att upplysningskraven som
uppkommit i och med IFRS 3 är på en helt annat detaljnivå jämfört med tidigare då företagen redovisade utifrån RR 1:00.
Att lämna alla upplysningar i förvärvsanalysen om respektive tillgång och skuld som krävs enligt IFRS 3 har inte bidragit till att arbetet blivit så mycket svårare för företagen dock mer tidskrävande. Upplysningarna ska vara betydligt mer detaljerade jämfört med tidigare. Enligt RR 1:00 räckte det med att ha noter i kassaflödesanalysen och i dessa detaljerat beskriva hur
förvärvet hade påverkat företagets kassaflöde. Enligt IFRS 3 måste företagen idag även i förvärvsanalysen detaljerat kunna motivera det förvärvade företagets bokförda värde på tillgångarna och skulderna samt utförligt beskriva vad de betalat för goodwill.
De båda företagen är överens om att de upplysningar som företagen idag biofogar och som också krävs enligt IFRS 3 helt enkelt kan bli för mycket och överflödig information för läsarna. Stor del av den information som idag bifogas kan läsaren har svårt att ta till sig. Nu när de nya reglerna är så pass nya kan det vara svårt för företagen att veta vad som är väsentlig information och vad som inte är det vilket leder till att de nu i början tar med för mycket information för att vara på den säkra sidan. Detta leder till mer jobb för företagen men då sådant jobb som de oftast klarar av att göra internt. Respondenten från företag A tror att det om några år kan hända att det kommer utformas en praxis om vad som är väsentlig
information och vad som inte är det, eftersom företagen då har tillämpat de nya standarderna under en längre tid.
Enligt företagen har slopade goodwillavskrivningar inte påverkat deras ekonomiska ställning märkvärt. Däremot har omstruktureringskostnaderna som inte längre får tas upp som en skuld utan ska istället redovisas enligt IFRS 3 som en kostnad påverkat företagens resultat
väsentligt. För företaget i sig har det inte blivit någon väsentlig skillnad i sak eftersom omstruktureringskostnaderna idag endast redovisas på ett annat ställe jämfört med tidigare.
Däremot så kan det för utomstående intressenter se ut som att företagens ekonomiska ställning försämrats. Det krävs även här mer ingående förklaringar om vad som skett för att de
utomstående intressenterna ska förstå att det sjunkande resultatet egentligen bara beror på ändrade redovisningsregler och inte försämrad lönsamhet.
De flesta revisorer vi har intervjuat ser en positiv resultateffekt av att företagen inte längre skriver av sin goodwillpost. De som istället inte ser någon förändring menar att stor del av det som tidigare var goodwill är idag hänförbart till andra immateriella tillgångar vilka
fortfarande skrivs av. Beroende på hur stor goodwillposten är i förhållande till företagets hela balansomslutning ser effekterna olika ut. Det här är bara analyser av hur det har sett ut i företagens resultatrapporter under det första året och man vet inte riktigt hur de slopade avskrivningarna kommer att ha för effekt på företagens resultat i framtiden.
• Vad har revisorer och företag för inställning till att goodwill inte längre skrivs av?
Två av de tre revisorer som intervjuades anser att det är bättre nu när goodwillposten inte längre skrivs av enligt RR 1:00. Varför ska företagen skriva av på sin goodwillpost enligt en tidsbestämd plan så länge det går att försvara dess bokförda värde? De gånger som företagen upptäcker att värdet har minskat på posten skrivs det bokförda värdet ner till det faktiska värdet och det finns därför inget problem med att posten skulle övervärderas.
Bara för att goodwillposten inte längre har en bestämd nyttjandeperiod behöver det inte innebära att den har en oändlig nyttjandeperiod menar revisorn på Öhrlings som är för det nya sättet att redovisa goodwill på. Det kan bli så att företaget inte längre kan försvara de framtida ekonomiska fördelar och goodwillposten försvinner då helt efter exempelvis fyra år.
Tidigare när företagen följde RR 1:00 och skrev av goodwillposten planmässigt under postens nyttjandeperiod kunde det hända att det var lättare för företagen att komma undan
nedskrivningsbehovet. Företagen kunde då exempelvis tänka att eftersom vi redan skriver av 20 % per år och det är bara något år kvar att skriva av på kan nedskrivningen slopas eftersom framtiden ser ljus ut.
Enligt revisorn på Öhrlings kommer företagen reoretiskt att ge en mer rättvisande bild av goodwillposten eftersom företagen tidigare gjorde en subjektiv bedömning av postens livslängd och det var därför mer schablonartat jämfört med idag. Det är istället bättre om företagen som idag, i enlighet med IFRS 3, gör årliga analyser av det bokförda värdet på goodwill och skriver ner vid behov. Revisorn på Öhrlings tycker även att det skulle vara ännu mer rättvisande om företagen även fick skriva upp goodwillen. Det tidigare sättet att redovisa goodwill på var mer schablonartat och att goodwillposten inte längre skrivs av ses som mer realistiskt enligt denne revisor. Det är dock svårt att i ett så tidigt skede säga om det nya sättet att redovisa goodwill på kommer att bidra till en mer rättvisande bild av goodwillposten i praktiken.
Vid ett företagsförvärv så betalar i vissa fall det förvärvande bolaget, utöver det förvärvade bolagets tillgångar och skulder, även ett övervärde vilket tillviss del kan hänföras till
goodwillposten. Om företaget vid kommande bokslut kan försvara värdet på goodwillposten som uppstod vid förvärvet anser revisorn på Ernst & Young att det då verkar dumt att istället
skriva av posten systematiskt under dess nyttjandeperiod. Om den förvärvade verksamheten utvecklas, samordnas tillsammans med den gemensamma verksamheten eller utvecklar nya produkter och troligtvis också ökar i värde vore det ologiskt att trots det ändå skriva av en del av goodwillpostens bokförda värde. För att värdera goodwillposten rätt krävs det att man har koll på om affären, dvs. det förvärv som gjordes, var dålig och att värdet på verksamhetens värde faktiskt sjunkit jämfört med förvärvstidpunkten.
Vår tredje revisor tyckte däremot att det kändes lite otryggt att inte längre skriva av goodwillposten. Eftersom revisorerna jobbar utifrån försiktighetsprincipen, dvs. att
tillgångarna ska värderas på ett försiktigt sätt och inte övervärderas känns det tryggare om man vet exakt när goodwillposten försvinner. Tidigare fanns det en trygghet för revisorerna, att de visste att om t.ex. fyra år så är goodwillposten borta. Men å andra sidan är det nya sättet att redovisa goodwill på nog bättre och mer rättvisande om det görs på rätt sätt. Det ställer högre krav på revisorerna men framförallt på företagen, det krävs att de ska kunna värdera balansposterna på ett tillförlitligt sätt.
Att goodwillposten idag inte har en bestämd nyttjandeperiod anser de båda företagen vara sämre än tidigare. De anser att det idag blir mer godtyckligt och osäkert. Om några år kan det bli problem för de bolag som har samlat på sig stora goodwillposter för att få slippa skriva av den del av goodwillposten som egentligen skulle kunna hänföras till andra immateriella tillgångar. Dessa företag sitter med en stor risk i balansräkningen och bidrar till osäkerhet på aktiemarknaden. För våra företag spelar det ingen större roll om goodwill redovisas enligt RR 1:00 eller IFRS 3 men de tycker att det blir otydligare för läsaren att veta vilket värde
goodwillposten borde vara bokförd till efter en längre tid.
Att impairment-test nu ska göras minst en gång per år har däremot inte varit någon dramatisk förändring för företagen enligt våra respondenter eftersom nedskrivningstest av goodwill gjorts redan tidigare i och med RR 17.