I detta avsnitt kommer resultatet från intervjuerna att behandlas utifrån valda teoretiska perspektiv, mina egna tolkningar av teorin samt tidigare forskning. Kapitlet är uppdelat i tre teman: Inkludering, didaktisk inkludering och delaktighet och hinder.
8.1 Inkludering
Utifrån mitt empiriska resultat har jag fått möjligheten att tolka informanternas svar med hjälp av kvalitativa metoder, semi-strukturerade intervjuer. Jag behandlar informanternas svar utifrån vetenskapsteorin fenomenologi.
Inkludering är en pågående demokratisk process som visar på alla människors rättigheter lika värde och som ständigt söker efter bättre sätt att tillvarata mångfald och olikheter (SPSM 2020).
Inkludering är ett begrepp som kan upplevas på flera olika sätt. I min studie utgick jag att begreppet innebar, en pågående demokratisk process som innebär att alla människor har lika rättigheter och att man som lärare ska möta elever utifrån elevens olikheter, förutsättningar och behov. Jag började varje intervju med att ställa frågan om hur de upplevde begreppet inkludering samt vad det innebar för de tre informanterna. Samtliga lärare förklarade välformulerat hur de tolkade samt vad de ansåg att begreppet innebar. De betonade att begreppet innebar att eleverna ska ha samma rättigheter, förutsättningar och möjligheter. Detta är delvis rätt, det jag anser vara problematiskt kring lärarnas svar på frågan är att man inte nämner olikheter. Lärarna bör utgå från att samtliga elever är olika och lär sig på olika sätt.
Med mitt samlade empiriska resultat, går det att tolka att lärarna upplever begreppet inkludering på en grupp-nivå och arbetar utifrån detta. Det empiriska resultatet visar på att lärarna inte arbetar på en individ-nivå. Enligt tidigare forskning behövs det rätt förutsättningar för att möjliggöra inkludering, och det är att lärarna behöver skifta fokus. Lärarna behöver se elevernas olikheter som en tillgång och inte som ett problem, samtliga lektioner bör vara anpassade till elevers olika förutsättningar och behov (Nilholm & Göransson 2019. s.31).
Utifrån mitt teoretiska perspektiv, det fenomenologiska intersubjektivitet så anser jag att samtliga lärare befinner sig i common-sense världen, där de skapar en rad av typifieringar av
ting, handlingar och andra människor. Detta med exempel att lärare 1 och 3 beskriver elever med annan etnicitet som stolta för sin religion men även där lärare 2 beskriver eleverna som ointresserade av religionsämnet på grund av att de läser på ett praktiskt gymnasium (Brinkkjaer & Höyen, 2020. s100). I förhållande till omvärlden, det sociala och andra människor har lärarna en du-orientering. Härigenom erkänner de andra människor och att de liksom vi själva har ett medvetande (Brinkkjaer & Höyen, 2020. s100).
8.2 Didaktisk inkludering
Tidigare forskning av Nilholm och Göransson belyser hur viktigt det är för lärarna att känna till om eleverna upplever sig själva socialt och pedagogiskt delaktiga samt om de anser att de har inflytande som individer eller elevgrupp (Nilholm & Göransson. 2019. S.84). I mitt empiriska resultat tolkar jag att samtliga lärare arbetar ständigt med att göra extra anpassningar på så sätt att samtliga elever ges möjligheten att vara delaktiga. De didaktiska metoder som samtliga lärare uppgav var att använda sig av visuellt stöd, auditiva medel, variation i undervisningen samt förenklat språk. När lärare 3 fick frågan hur viktigt det var med att göra didaktiska anpassningar i form att förenkla språket svara hen följande:
Det är ett brott mot mänskliga rättigheter att inte väga in språket i sin undervisning. Det är absolut inte inkluderande då och exkluderar elever som har svenska som andraspråk (Intervju, Lärare 3, 2020-12-17).
I tidigare forskning av Fridlund, beskrivs mångfald, flerspråkighet och olikheter att vara någonting som bör ses som en tillgång samt att det används frekvent i skolvärlden, men har tendens att vara motsatt i skolverksamheten (Fridlund. 2011. S.201). Tolkningar utifrån mitt empiriska resultat visar tvärtom. Lärare 3 påpekar tydligt att det är ett brott mot mänskliga rättigheter att inte väga in språket samt att det är exkluderande arbetssätt om läraren inte väger in förenklat språk.
Enligt läroplanen ska undervisningen anpassas efter varje elevs förutsättningar och behov. Undervisningen ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper (Skolverket, 2020). Samtliga lärare arbetar med didaktiska metoder i form av visuellt stöd, förenklat språk och tydlighet. Genom intervjuerna är det tydligt att lärarna inte alltid har tid för att arbeta vidare
med de didaktiska verktygen samt att variera undervisningen ytterligare. Studiebesök nämner flera lärare att det inte är möjligt, lärare 1 nämner att hen lyfter hellre en elev än att bjuda in någon företrädare från olika religioner. Detta inkluderar kanske en elev i undervisningen men en vald didaktisk metod med att bjuda in olika religiösa företrädare skulle möjligtvis skapa större intresse för religionsundervisningen då det är ett annorlunda arbetssätt.
Samtliga lärare använde didaktiska metoder för att inkludera elever i religionsundervisningen. De didaktiska metoderna som lärarna använde var framförallt visuellt stöd i form av bilder och Powerpointpresentationer. De spelade även video för att skapa variation i undervisningen. De använde sig av olika metoder, Lärare 2 pratade ofta med eleverna angående lektionsupplägg och planerade tillsammans med eleverna. Lärare 3 använde sig av förenklade ordlistor samt att arbeta med att förenkla språkbruk och kroppen för att nå ut till samtliga elever, även de med språksvårigheter. Lärare 1 arbetar med att vara inspirerande samt att engagera sig i undervisningen i form att bidra med inspiration samt att engagera sig mycket i undervisningen. Samtliga lärare fick en fråga följdfråga om de didaktiska metoderna gav den effekt de önskade, samtliga besvarade att de didaktiska metoderna inte alltid lyckades.
8.3 Delaktighet och hinder
Utifrån resultatdelen kan jag se tydliga mönster att lärarna står inför stora utmaningar i undervisningen för att lyckas inkludera alla elever. Detta eftersom lärarna anser att det inte finns tillräckliga resurser för att nå eleverna och möta dem utifrån deras förutsättningar och behov. Undersökningen har visat att samtliga lärare arbetar inkluderande men att det inte är tillräckligt. I resultatdelen kan man tydligt se att samtliga lärare sina arbetslag, arbetar frekvent med inkludering, det framgår inte att skolan är involverad samt om det finns påtryckningar från kommunerna eller skolledningen om att arbeta mer inkluderande.
Tidigare forskning av Skowronski och studiens resultat har tydliga samband. Lärare 3 förklarade problematiken med inkludering på hens arbetsplats, där elever med språksvårigheter placerades separata undervisningssalar. Lärare 3 fortsatte att problematisera detta med att förklara att det inte går att ta elever som redan upplever sig själva som exkluderade och placera dem i de sämsta klassrummen med de sämsta förutsättningar. Detta lyfter även Skowronski i sin forskning, elever har tendens att uppleva oro samt osäkerhet på grund av ständiga
placeringar i olika miljöer samt rädslan hos eleverna att övergå till ordinarie undervisning (Skowronski, 2013. S.117).
Enligt tidigare forskning av Nilholm och Göransson har det visat sig vara väldigt svårt att förändra skolor, specifikt när det gäller inkludering. Nilholm och Göransson förklarar att skolverksamheter måste arbeta mer inkluderande genom att uppfylla de mål som finns i skollagen och läroplaner. För att åstadkomma inkludering behöver samtliga elever vara i fokus, där lärare ska ständigt arbeta med elevernas upplevelser av inkludering. Detta genom att ställa frågor om eleverna anser sig själva, socialt och pedagogiskt delaktiga på en individ- och gruppnivå (Nilholm & Göransson. 2019. S.84).
Utifrån mitt empiriska resultat kan jag tolka att samtliga lärare inte åstadkommer interkulturellt förhållningssätts fulla potential. Det framkommer tydligt i min empiri att föräldrasamverkan inte sker. Lärare 1 förklarar att tiden inte räcker till men att hen ser fördelar kring att samverka med föräldrar. I tidigare forskning förklarar Lahdenperä hur viktigt det är med föräldrasamverkan. Ur den pedagogiska aspekten ingår det även förmåga att etablera goda relationer samt att samverka med föräldrar för att skapa en öppen och inkluderande lärmiljö. Det är viktigt att förebygga mot diskriminering bland barn och ungdomar och personal. Därför är det viktigt för samtliga lärare att de arbetar ut ett interkulturellt pedagogiskt perspektiv, för att möjliggöra att samtliga elever blir behandlade som unika individer och inkluderas i skolverksamheten (Lahdenperä, 2018).
Samtliga lärare upplever att deras religionsundervisning är inkluderande. De upplever att det är noga med att inkludera eleverna. Samtliga lärare förklarar att de arbetar hela tiden med inkludering tillsammans med sitt arbetslag. Detta är någonting som sker hela tiden, då de vill möta eleverna efter deras behov och förutsättningar. Lärare 1 nämner att hen önskar att alla elever ges samma förutsättningar men att inkluderingen påverkas av tidsbrist och brist på resurser.
Frågan kring vilka hinder det finns med inkludering i religionsundervisningen har de en del gemensamma nämnare mellan lärare 1 och 3. De båda anser att det är det sekulariserade och mångkulturella samhälle vi lever i, där de nämner att det sker en kulturkrock. Lärare 1 nämner även att det finns andra hinder såsom stora klasser, tidsbrist, brist på resurser och intresse för religion överlag. Lärare 2 beskriver det största hindret att hen inte har tillräckligt med undervisningstid, att en gång i veckan är för lite för att nå eleverna.