Mina forskningsfrågor berör ett ämne som varit helt nytt för mig själv och som jag kommit i kontakt med under min verksamhetsförlagda tid. Jag har därför inga egna erfarenheter av att arbeta med ämnet IUP. Jag har under hösten läst vad som skrivits om ämnet och har på så sätt fått en djupare inblick i vad det handlar om. Den kvalitativa undersökningsmetoden byggd på intervjuer, framstod som det lämpligaste tillvägagångssättet för min undersökning eftersom jag var intresserad av lärarnas tankar och föreställningar kring det arbete som väntar dem. För att kunna genomföra en kvalitativ intervju såg jag det som nödvändigt att först läsa in mig i ämnet, varpå intervjuerna gjorts relativt sent i undersökningen. Det var första gången jag gjorde dylika intervjuer, och konstaterar att intervjuerna gett mig mycket information och fått mig att se på ämnet från olika synvinklar, men trots det upplever jag att materialet har stora luckor. Vad det beror på är naturligtvis svårt att uttala sig om. Kanske var det för att respondenterna vid intervjutillfället inte kom att tänka på just de där sakerna som jag ville diskutera, eller för att de för lärare i fält är så självklart att de inte ens behöver nämnas, eller för att jag helt enkelt ställde fel frågor. Men jag kan utifrån det material som jag fått in konstatera att det var mycket som jag hade önskat skulle komma upp vid intervjuerna, som aldrig berördes.
Jag har redan berättat att jag upplevde det som svårt att hålla intervjun till en kvalitativ- och inte falla över i en kvantitativ intervju. Gränslinjen dem emellan upplever jag som hårfin. Men med facit i hand kan jag konstatera att allt för mycket viktig information har gått till spillo på grund av min oerfarenhet av att genomföra en intervju och mitt val att inte låta respondenterna ta del av mina frågor innan intervjuerna genomfördes. Tyvärr valde jag medvetet att själv inte ta upp, eller påminna respondenterna om en rad saker vid intervjutillfället, för jag ville att de skulle tas upp spontant. Då kändes det som rätt sätt att hantera saken eftersom jag inte ville påverka intervjumaterialet och just riskera att falla in i en kvantitativ intervju. Tyvärr innebar det för mig att mycket som jag ville veta, om hur de arbetar med och funderar runt, aldrig blev berört.
Arbetet med att strukturera och tolka materialet var mer krävande än jag först trodde. Framför allt gick det mycket tid åt att ordagrant nerteckna allt som sades. Men eftersom intervjumetoden öppnar för att frågorna ställs i den ordning som passar den intervjuade bäst,
måste svaren ofta sökas i hela materialet. Alternativet att göra intervjuerna mer strukturerade, hade kanske gjort både intervjuerna och analysarbetet enklare och mer lätthanterligt. Jag vill påpeka att det är ett litet antal intervjuer och att man därför inte kan dra några generella slutsatser. Min ambition har varit att visa hur enskilda lärare resonerar kring ämnet.
Men jag tror också att det för lärarna, finns en del frågetecken kring hela IUP-arbetet. Detta framgår tydligt i person A:s funderingar:
Men det har ju varit väldigt otydligt med den här IUP:n. Vad är det som förväntas egentligen? Vad är en individuell utvecklingsplan, har vi det kanske redan? Är det det vi gör på utvecklingssamtalen som regeringen tycker är en individuell utvecklingsplan. Det kan vara rätt bra att veta egentligen.
Lärarnas frågetecken kring arbetet ligger nog till stor del i att arbetet inte kommit igång ännu. De har inte själva hunnit reflektera över eller få distans till arbetet. Men att det rått en viss förvirring i hur arbetet ska se ut och vad som förväntas, är med säkerhet kopplat till att Skolverkets allmänna råd kommit så sent som i november 2005 när införandet av IUP ska ske våren 2006. Hur ska det vara möjligt för skolorna att under en så kort tid hinna utarbeta och diskutera igenom arbetsmetoder och eventuella svårigheter med det sätt de väljer att arbeta efter? På respondenters skola har de trots allt haft en ledning som varit förberedd och de har därmed kunnat möta införandet av IUP på ”halva vägen”. Men kanske har inte alla skolor haft en liknade framförhållning.
Det är intressant att se att det hos respondenter finns så varierande uppfattningar inför införandet av IUP. De kan vid vissa tillfällen ge samma svar, men med helt olika vinklingar. Som t.ex. person D:s och person E:s olika sätt att se på IUP som ett kontrollsystem. Person D såg det som något som i längden kommer att höja kvalitén på skolan, medan person E hade en vision av något som liknade ett kontrollsamhälle.
Det var som sagt mycket runt IUP som aldrig berördes i intervjuerna. Till exempel nämnde endast två av lärarna utvecklingssamtalet och portfolioarbetet som en del av IUP:n. Detta kan, som jag redan varit inne på, bero på flera saker. Jag kan konstatera att trots att IUP- arbetet inte officiellt införts på skolan, är det i den riktning som de arbetat mot en längre tid. Både utvecklingssamtalet och arbetet med portfolio är så självklara delar av verksamheten och lärarna är kanske inte riktigt medvetna om att det skulle kunna ingå i arbetet med IUP? I min undersökning bidrog detta i alla fall till att jag inte kunde få respondenter att resonera kring vare sig utvecklingssamtalet eller arbetet med portfolio i samband med IUP-arbetet, och det är denna diskussion som jag ser som jag saknar mest i mitt intervjuunderlag.
Som jag redan nämnt finns det en problematik kring det faktum att dokumentationen av eleverna är offentlig. Men ingen av respondenterna berörde problematiken med att dokumentationen inte skyddas av sekretessen, och att det i princip är möjligt för vem som helst att begära ut hela klassens IUP. Detta bekräftar LRs förste vice ordförande Per Wadmans oro för den stora okunskap som råder i det faktum att IUP:n är ett offentligt dokument och jag undrar vad det på sikt kommer att ha för konsekvenser för dokumentationen. Ponera att man som lärare är medveten om att det är ett offentligt material, hur hanterar man då det? Vad kommer man att våga skriva? Det finns en risk i att det som skrivs helt tas ur sitt sammanhang och får en helt annan innebörd. Skolverket menar att utvecklingsplanen inte ska innehålla uppgifter som är integritetskänsliga. Vad man lägger i det uttrycket råder det med största säkerhet stor variation på. Hur vi människor använder olika ord, och vad vi lägger för värdering i dem är ett stort problem. Något som även påpekades av en av lärarna i min undersökning, dock inte i samband med sekretessproblematiken.
En annan problematik kring arbetet med IUP kan vara att man riskerar att få för stor fokus på de mätbara uppnående målen och att strävansmålen kan komma att hamna i skymundan. Detta är en svårighet som skolorna i rapporten Individuell planering och dokumentation i grundskolan (Myndigheten för skolutveckling, 2004) beskriver och som ingen av respondenterna tog upp. Kanske är det en större risk i att fokus blir större på de mätbara målen, när man valt ett material där varje steg i kunskapsutvecklingen dokumenteras. Men det är naturligtvis omöjligt att göra sådana generaliseringar, då varje skola utformar sitt eget sätt att tillämpa materialet.
Både respondenterna i min undersökning och lärarna i rapporten från de tjugo skolorna (a.a.) nämner tidsaspekten som ett stort problem i arbetet med IUP. Hur lärarna i slutändan kommer få arbetet att gå ihop återstår att se, men för mina respondenter var detta i nuläget ett stort orosmoment. Det får mig att undra över om dokumentationen bara kommer att läggas till lärarnas arbetsuppgifter, eller om skolan kommer att tilldelas större resurser för att IUP-arbetet ska kunna genomföras?
En annan aspekt som kom fram i mina intervjuer och som återfinns i rapporten från de tjugo skolorna (a.a.) är risken med att fokus kan bli för stor på det som eleven inte kan eller ännu inte uppnått. En av mina respondenter sa att ”fast man utgår från vad man kan, blir det väldigt tydligt vad man inte har uppnått, vad man inte kan ännu.” Detta tror jag är viktigt att man är medveten om som lärare och pedagog i skolan. En av de andra respondenterna poängterade också vikten av att man är ett helt arbetslag som tillsammans skapar helhetsbilden av barnet, för att den ska bli så rättvis som möjligt. På så sätt begränsar man
risken i att man som enskild lärare hamnar i en negativ fel-fokusering och undviker förhoppningsvis också att denna attityd sprider sig till elever och föräldrar.
Det resultat som skilde sig mest från min föreställning om de resultat jag skulle få in, var att de intervjuade lärarna inte trodde att arbetet med IUP skulle påverka eller förändra deras roll som lärare. I mångt och mycket trodde de att arbetet skulle fortgå ungefär på samma sätt som det redan gör. Att det inte skulle få särskilt stora konsekvenser varken för dem själva som lärare eller för det vardagliga arbetet i skolan. Detta kan naturligtvis bero på att lärarna till stor del, som Person D var inne på, redan arbetar enligt modellen men utan att kalla det för IUP. Både utvecklingssamtalet och portfoliometoden är som jag redan nämnt självklara inslag i skolans arbete. Som lärarstuderande är det lätt att tro att ett dylikt införande kommer att få stora konsekvenser för arbetet i skolorna, men det är med säkerhet avhängigt hur väl förberedda skolorna varit på IUP-arbetet. Som framgår i Elevens framgång – skolans ansvar (Regeringskansliet, 2001) råder det stor variation mellan skolorna i landet, just i avseendet av hur långt arbetet kommit. Kanske hade jag fått helt andra svar på en annan skola, beroende på kontexten.
Men som sagt, som lärarstuderande är det lätt att tro att införandet av IUP, ska få stora konsekvenser för uppbyggnaden av den pedagogiska verksamheten, att IUP:n genom ett metakognitivt tänkande t.ex. kommer att kräva en annan typ av lektioner, en annan typ av klassrum eller en annan typ av skola än den som finns i Sverige idag. Hur skapar man ett arbete som lär eleverna att tänka runt sin egen inlärning? Hur lägger man upp arbetet rent konkret när eleverna befinner sig på olika steg? Men samtidigt är detta något som lärarna på den berörda skolan arbetar med hela tiden, just eftersom klasserna är åldersblandade.
IUP-arbetet är en del i det för lärarna ständiga förändringsarbete som enligt Carlgren och Marton (2001) pågår. Men det är också ett arbetssätt som tilldelats lärarna ”uppifrån”, från regeringsnivå. Som jag redan nämnt togs beslutet om att införa IUP i grundskolan i mars 2005, med kravet på ett genomförande våren 2006. Och det väcker nya frågor hos mig. Hur väl förankrad har tanken med IUP hunnit bli i det pedagogiska arbetet hos lärarna? Dysthe (2002) skriver om vikten av den pedagogiska grundsynen i utformandet av arbetet med portfolio. Hon menar att ett arbetssätt i sig inte är någon garanti för bättre lärandeprocesser, utan att det är lärarens ansvar att lägga upp arbetet. Detta är en tanke som, så vitt jag kan förstå, också borde gälla IUP. Det innebär att den pedagogiska grundsyn som skolan arbetar mot utvecklar skolans sätt att arbeta med IUP, men även att den enskilde lärarens grundsyn, påverkar sättet att arbeta i varje enskilt klassrum. Om skolans arbetssätt inte är förankrat hos den enskilde läraren, vad blir då resultatet? Och om hela tanken med IUP, inte är förankrad i
lärarkåren, hur blir det då? Kommer IUP-arbetet att öka lärarnas arbetsbelastning eller kommer de att kunna dra nytta av det och integrera det i verksamheten? Kommer de berörda respondenterna i denna undersökning att kunna det, när de inte kan föreställa sig hur de själva kommer att bli påverkade?
Jag har tidigare talat om det metakognitiva perspektivet inom IUP:n. Och frågan är om det metakognitiva arbetet kommer att främjas genom införandet av IUP? Ja, den frågan besvarar sig själv i läsning av Skolverkets allmänna råd 2005, som till stor del är utformade just efter ett sådant perspektiv. Men vad kräver en undervisning som främjar det metakognitiva för förändringar hos lärarna och i skolans nuvarande arbete? Kräver det en förändring? Enligt Dysthe är det viktigt att läraren själv är medveten om det monologiska och dialogiska klassrummet för att aktivt kunna arbeta mot det dialogiska. Kan man från regeringen kräva eller förvänta sig en förändring när det, som i detta fall, ges så kort varsel som mindre än ett år innan införandet?
Många av respondenterna såg risker i att dokumentera barns sociala utveckling. De framhöll vikten av att se att varje barn är en individ, men även att föräldrarnas roll i detta kan vara känslig. Många var också inne på vikten av att i dessa bedömningssammanhang vara professionell i sin lärarroll. Spontant kan jag själv, både som lärare och förälder, reagera mot att gradera barns sociala utveckling efter en stegskala och håller med om att det ställer oerhörda krav på den som gör det. Men samtidigt finns det ett problem i att man ser risker i all dokumentation. Person D t.ex. hade en mycket positiv attityd gentemot hela IUP-projektet, hon menade att man i denna dokumentering kommer att se varje barn, ingen kommer att kunna gå obemärkt. Kanske kommer arbetet med den sociala utvecklingen främja skolans anti-mobbning verksamhet och medvetandegöra eleverna på att alla är olika och har olika behov? Att synliggöra begrepp kanske bidrar till att göra eleverna medvetna om värdegrundsfrågor?
Ingen av lärarna såg någon parallell mellan införandet av IUP och de diskussioner om att införa betyg tidigare i skolan, som har förts på senare tid. Flera av dem kunde se att det säkert fanns en stor vinst med att använda IUP-dokumentationen som ett betygsunderlag, men därifrån var steget långt för dem att föreställa sig att de skulle göra samma sak själva. Flera av respondenterna såg väldigt undrande ut på min fråga kring betygsparallellen och någon frågade mig var jag stod i den diskussionen. Men min avsikt var inte att propagera för en tidigarelagd betygssättning, men jag har själv funderat mycket över varför jag själv reagerar så starkt mot betyg, när man som lärare trots allt gör en bedömning av elevens utveckling, hela tiden! Skillnaden är dock att man behåller den för sig själv. Därför var jag nyfiken på att
veta hur man som lärare i fält resonerar kring dessa aspekter, speciellt när man har valt att arbeta efter ett stegsystem, liknande det som Gothias, som i detalj synliggör och bedömer elevens förmåga.
Det går ju heller inte att komma ifrån att Skolverket gjort bedömningen att en tidigare och tydligare kunskapsbedömning är vägen till en förutsättning för bättre resultat i grundskolan. ”För att fler elever ska nå målen i skolan vill Skolverket stärka lärarkompetensen, förtydliga kursplanerna och införa tidigare betyg än idag.” (Skolverket, 2005). Så en tidigarelagd betygssättning är faktiskt på gång även om det är en slump att den diskussionen kommer parallellt med införandet av IUP. Och var den kommer att hamna, är också oklart. Men det finns fler likheter mellan betygssättning och att dokumentera barns utveckling. Wennbo (2004) menar att betyg och annan dokumentation är en del av den statliga kvalitets-kontroll som staten gör på skolorna. Denna tanke är, som jag tidigare nämnt, även två av respondenterna inne på.
Lärarna har stor fokus på att utarbeta ett eget stegsystem som bygger på Agneta Zetterströms Att arbeta med IUP, Individuella utvecklingsplaner och portfolio för förskolan och skolan. Nästan alla ser arbetet som något viktigt och betydelsefullt. Ett arbete att vara stolt över när det är klart. Men de är också mycket medvetna om det enorma arbete som ligger framför dem innan det blivit ett naturligt inslag i deras vardag. Innan det blivit det där verktyget som ska vara en hjälp, men det är dit de strävar. I stort upplevde jag respondenternas attityd, i arbetet med stegbladen, som något positivt. Men det togs också upp risker med det, risker som ger konsekvenser för både lärare, elever och föräldrar. Wennbo (2004) skriver om vikten av att reflektera över de arbetssätt och metoder som tillämpas för att dokumentera elevers utveckling, så att man får de konsekvenser som man avser med arbetet. Och jag vill återigen koppla till Dysthe (2002) och vikten och medvetenheten om den pedagogiska grundsynen i utformandet av arbetet i skolorna. Att det finns svårigheter kring det material som skolan köpt in av Gothia, står klart för respondenterna i undersökningen. Flera av dem betonar att materialet behöver utvecklas och deras tanke är inte heller att tillämpa materialet ”rakt av”. Avsikten är att utgå från materialet i uppbyggnaden av ett eget arbetssätt.
Samtidigt som det i stort finns en optimism runt införandet av IUP, finns det också en trötthet hos lärarna, vilket framgår mycket tydligt i hur de tror att arbetet kommer att utvecklas. Fyra av sex respondenter tog alltså med i beräkning att arbetet inte finns om fem, tio år. Person A såg en risk i att hela arbetet kommer att bli för tungrott och Person F nämnde att det här kanske bara var en trend. Person B sa sig vara lite förstörd av alla projekt som det
sen inte blev något av och även Person E var inne på den tanken. Är det då konstigt att det smyger sig in en oro hos lärarna om att IUP-arbetet kommer att blåsa förbi och att ingen minns det om fem år? Vad är det då för mening med att engagera sig i det? Kanske är det den strama budget som skolorna kämpat med de senaste åren som bidragit till att orken för nya projekt inte riktigt finns hos alla. Så mycket tid och energi går åt till att ta hand om de allt större klasserna och till att föra skolans verksamhet framåt att det inte finns utrymme för ”nytänkande”. Kanske är det inte heller avsaknaden av IUP, utan pengar som bidragit till att allt fler elever i grundskolan inte klarar målen.
Slutligen några ord om vad införandet av IUP i grundskolan kommer att få för konsekvenser för arbetet i skolan. Eftersom varje skola kommer att utforma sin egen modell för arbetet, kommer det också med största sannolikhet att få olika konsekvenser för olika skolor. Men lärarna på den skolan som jag gjorde min undersökning på, hade svårt att se att det skulle förändra dem som lärare eller arbetet i skolan. Hur det i slutändan blir med den saken, är en annan fråga. Tanken månde vara att saker just ska förändras, till det bättre! Men om det inte är så, vad är då meningen med alltihop? Då blir det kanske som en del respondenter befarade, att det kommer att försvinna inom en femårsperiod. Själv hoppas jag att IUP:n kommer att ge mig de förutsättningar som krävs för att jag ska kunna ge eleverna det som behövs för att kunna nå målen i skolan. Precis som regeringen har för avsikt.