Under analysprocessen valde vi att följa den analysmetod som Malterud (2009) kallar
systematisk textkondensering. Analysmetoden lämpar sig bra vid tvärgående analyser, det vill
säga när det finns insamlat material från flera respondenter, samt till studier när forskaren ämnar utveckla beskrivningar av ett begrepp eller ett visst fenomen (a.a.).
Malterud (2009) beskriver att forskaren inför en analys av materialet först måste reducera sitt material utifrån vad som är relevant för forskningssyftet. I databearbetningen läste vi inledningsvis igenom det transkriberade materialet med syfte att bilda oss en uppfattning av
17 helheten och att på så vis också bekanta oss med materialet. Efter denna första genomgång av materialet kunde vi identifiera flera, vad Malterud (2009) kallar, teman som vi fann särskilt intressanta i förhållande till studiens syfte. Efter denna fas inledde vi kodningen av materialet och kunde, genom att systematiskt gå igenom materialet, urskilja “meningsbärande enheter” (Malterud 2009). De koder vi ansåg hörde samman markerades under bearbetningen med olika färger för att kunna särskiljas. Detta kallar Malterud (2009) för dekontextualisering, där delar av texten plockas ur sitt sammanhang i transkriberingen och reducerar materialet till ett urval av både sorterade och meningsbärade enheter.
Vi valde att dela upp resultatet i två delar då respondenterna är verksamma inom olika verksamheter samt har olika yrkesroller. De teman som identifierades presenteras i resultatdelen som rubrikerna Den egna verksamheten och kontakt med andra, Att ge barnen
utrymme i verksamheten och Resonemang om barnets bästa och barnperspektiv i
presentationen av Bryggans verksamhet. De teman som sorterades till resultat från Kriminalvårdens verksamhet formulerades som rubrikerna När barnen kommer innanför
murarna, Barnombudens arbete med föräldrarna och Resonemang om barnets bästa och
barnperspektiv.
De citat som vi valt ut att sammanfatta resultatet har, om detta ansågs vara nödvändigt för att förtydliga dem, omformulerats eller förkortats. Malterud (2009) betonar också vikten av att undvika att citat tas ur sitt ursprungliga sammanhang, vilket vi förhållit oss till när vi presenterat resultatet.
5.8 Tillförlitlighet
De traditionella begreppen reliabilitet och validitet står i kvalitativa metoder för studiens tillförlitlighet och giltighet (Kvale & Brinkmann 2014). Tillförlitlighet syftar till huruvida resultatet kan reproduceras av en annan forskare vid en annan tidpunkt och genom samma metod (Kvale & Brinkmann 2014). Vad som påverkar en studies tillförlitlighet är inte bara de frågor som ställs, utan även hur dessa frågor ställs. Det är inte bara frågorna som kan vara ledande för att få fram det svar forskaren vill, utan det inkluderar även intervjuarens egna kroppsspråk, verbala reaktioner och positiva eller negativa som där igenom genomsyrar svaren på de frågor som ställs (a.a.).
För att inte intervjusituationen skulle påverka resultatet lät vi bland annat respondenterna bestämma var de ville att intervjuerna skulle genomföras. Som vi tidigare beskrivit genomfördes samtliga intervjuer på respektive respondents arbetsplats. Platsen i sig inte påverkar respondenten, då det för dem är en vanlig miljö och en plats där de känner sig bekväma. Vi valde att inte delge hela syftet och den valda frågeställningen till respondenterna innan intervjun då vi inte ville att de skulle förbereda svar eller hinna diskutera med andra anställda.
18
5.9 Giltighet
I kvalitativa studier handlar forskningens validitet, det vill säga giltighet, om riktighet och styrka i innehållet. Att validera handlar alltså om att se till forskningens giltighet (Malterud 2009; Kvale & Brinkmann 2014). Malterud (2009) förklarar att det inte finns någon kunskap som gäller under alla omständigheter eller för alla syften och att kunskapen därför inte kan vara allmängiltig.
Först och främst ska forskarna ställa sig frågan om resultatets relevans och giltighet kan förklara den verklighet som studien genomfördes i. Det kallas för den interna validiteten enligt Malterud (2009) och förklaras ofta genom att forskarna ska fråga sig själva om de mätt det som de haft avsikt att mäta och huruvida den valda metoden var relevant för det som skulle undersökas. Studien ska även vara genomförd på ett sätt som passar både det syfte och den frågeställning som framtagits av forskaren (Kvale & Brinkmann 2014). Den metod och det teoretiska perspektiv vi valt att använda ska också ifrågasättas. Det gör vi genom att se om perspektivet kan kopplas till det vi vill undersöka. Vi lät alltså syfte och frågeställningar stå i centrum när vi gjorde våra val gällande metod och teoretiskt perspektiv. Dessa påverkade i sin tur urvalet, datainsamlingen och val av metod.
Den externa validiteten handlar i sin tur om studiens överförbarhet. I kvalitativa studier anses resultatet inte vara överförbart till andra kontexter än just den som har studerats. Syftet med just kvalitativa metoder är enligt Malterud (2009) att förstå och beskriva verkligheten och ett eller flera fenomen. Datainsamlingen i denna studie bygger på intervjuer med personal verksamma inom olika verksamheter, men har det gemensamt att de kommer i kontakt med barn till frihetsberövade. Syfte var att undersöka personalens egna erfarenheter och åsikter, och därför anser vi inte att resultatet kan komma att gälla för samtliga yrkesverksamma inom området.
5.10 Etiska överväganden
Enligt Vetenskapsrådet (2012) är det både viktigt och nödvändigt att forskning bedrivs, både för medborgarnas och för samhällets utveckling. Samtidigt finns det också ett krav på att medborgarnas integritet ska skyddas när forskning genomförs. Dessa krav kallas för forskningskravet respektive individskyddskravet, och under studiens gång måste vi hela tiden förhålla oss till dessa krav.
Individskyddskravet kan konkretiseras genom att redogöra för fyra grundläggande krav på hur forskning ska bedrivas: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2012). Dessa grundkrav kan kort sammanfattas som att de respondenter som medverkar i studien ska informeras om vilken roll de har i studien samt vilka villkor som gäller för deras medverkan. Vidare ska respondenterna också informeras om att deltagande är frivilligt, att insamling av uppgifter endast sker efter samtycke, och att de när som helst kan välja att avbryta sin medverkan utan att detta medför några negativa följder för dem som uppgiftslämnare. Det ska också tydligt framgå vilket syfte deras medverkan har för studien, att vi som utför undersökningen har tystnadsplikt och att det inhämtade materialet ska
19 avidentifieras på ett sådant sätt att det inte går att urskilja identiteten på respondenterna eller andra enskilda (Vetenskapsrådet 2012).
Denna information presenterade vi för respondenterna direkt när intervju bokades in, antingen via telefon eller e-post. Vid intervjuerna hade vi också med det informationsbrev som vi konstruerat (Bilaga 2), vilken innehöll denna information. Respondenterna kunde vid intervjun på så sätt ännu en gång påminnas av förutsättningarna för deras medverkande. Informationsbrevet innehöll även kontaktuppgifter till oss och respondenterna uppmanades att ta kontakt med oss om frågor uppstod eller om de ville avbryta sin medverkan. Vad gäller samtyckeskravet anser vi oss ha uppnått detta i och med att vi fått muntligt samtycke från respondenterna vid upprepade tillfällen, både vid bokning av intervju och vid intervjusituationen.
De medverkande respondenter var alla anställda av organisationer vars verksamheter berör barn med frihetsberövade föräldrar. Då de är anställda kan det tänkas vara känsligt att agera uppgiftslämnare och samtidigt vara ett ansikte utåt för sin arbetsplats. Det var då extra viktigt för oss att ta hänsyn till att respondenterna avidentifieras i studien, så att de kände sig säkra och bekväma att lämna de uppgifter vi efterfrågat. Detta var också något som vi tänkte på under konstruktionen av vår intervjuguide, där vi eftersträvade att utforma frågor som respondenterna inte skulle känna sig obekväma eller ifrågasatta av.
20
6. Resultat
I detta kapitel presenteras resultatet från de genomförda intervjuerna. Tre av respondenterna arbetar inom Bryggans verksamhet och fyra av respondenterna inom Kriminalvårdens verksamhet. I första delen presenteras resultatet av empirin från intervjuerna med personal från Bryggan och i andra delen presenteras resultatet från intervjuerna med personalen inom Kriminalvården. Avslutningsvis görs en sammanfattning av resultatet.
Enligt Vetenskapsrådets etiska riktlinjer (2012) ska respondenternas integritet respekteras. För att behandla materialet med största möjliga konfidentialitet har vi i detta kapitel gjort ett medvetet val om att inte särskilja respondenternas svar ifrån varandra genom att ge dem fiktiva identiteter. Det går alltså inte att urskilja vem av respondenterna som sagt vad, då de benämns som ”medarbetare” inom respektive verksamhet. Detta val har vi gjort för att minimera risken för att respondenternas identiteter ska kunna utläsas.
6.1 Bryggan
6.1.1 Den egna verksamheten och kontakt med andra
I de intervjuer som genomförts med personal från Bryggan, framkommer att verksamheten strävar efter att ge såväl praktiskt som emotionellt stöd åt de familjer som finns i verksamheten. Som exempel presenteras att verksamheten kan ge både emotionellt stöd i kontakt med myndigheter, men också mer praktiska stödformer som att vara barnens röst i en dialog med Kriminalvården om vad som kan förbättras i deras verksamhet. I intervjuerna framkommer det att Bryggan inte har möjlighet att påverka situationen för varje enskilt fall i kontakten med Kriminalvården, utan kan bara påverka i det stora hela på ett generellt plan. Respondenterna beskriver situationen som besökare på ett häkte eller en anstalt, vilken innebär en rad olika procedurer att genomgå för att säkerheten på häktet eller anstalten ska bibehållas. Bland annat sker en inpasseringskontroll där visitering kan förekomma för att säkerställa att inga otillåtna föremål tas med in. En medarbetare specificerar på vilket sätt upplevelser från barnen som finns i Bryggans verksamhet i dessa fall kan utnyttjas för att utveckla Kriminalvårdens verksamhet:
Det är ju ofta någon som är väldigt stressad och de står med sina uniformer och ser jättetuffa ut och där kommer det en liten kille på fem år som är livrädd. Och det första de gör är att ta nallen ifrån honom, för den får han inte ha med in. Men varför? Nej det är det ingen som har svar på. Det blir en jobbig och stressad situation och föräldern som är med blir jättestressad. Där har barnen tusen idéer på hur det där kan bli bättre: ‘Varför kan man inte klä in metalldetektorn i papp och måla den i massa färger? Eller hänga tyg runt den?’
I dessa fall, menar man från Bryggans sida, kan de kan föra en dialog med Kriminalvården för att göra situationen för barnen enklare att hantera. Detta för att barnen ska känna sig trygga vid besök på Kriminalvården: “/.../Det är ju sådana saker som gör situationen mer normal också. Det är väl tillräckligt jobbigt att komma dit./.../”
21 Sammantaget kan vi alltså se att Bryggan således fungerar som en länk till Kriminalvårdens verksamhet. Respondenterna menar dock att då Bryggan är en ideell förening kan de inte verka direkt uppsökande mot de anhöriga, vilket gör att en stor del av verksamheten består av häktes- och anstaltsbesök där de kan komma i kontakt med de intagna. Där får de möjlighet att presentera sig själva och sin verksamhet, och informera de intagna om att de kan uppmuntra sina anhöriga att ta kontakt med Bryggan om de har behov av stöd eller att träffa andra som befinner sig i samma situation. Resultatet visar att Bryggan genom kontinuerliga besök på häkten och anstalter, kan få inflytande i Kriminalvårdens verksamhet. En respondent från Bryggan betonar:
Vi vill även lyfta barnfrågan och få in det i Kriminalvården då det inte har varit jättemycket fokus på det under åren. Vi kan även informera om hur barnen kan ta skada av att föräldern är frihetsberövad och hur det kan påverka dem. Det är viktigt att även Kriminalvården har det tänket i sina beslut gällande exempelvis telefontillstånd, besökstillstånd eller hur besöksrummen ska se ut.
De Bryggor vi varit i kontakt med anser att de har en god relation till Kriminalvården och upplever att deras synpunkter är av intresse även från Kriminalvårdens sida:
Jag vill påstå att vi har ganska stort inflytande i kontakt med Kriminalvården. Vi medverkar till att få barnvänliga besöksmiljöer, för det är inte så roligt att sitta på fyra kvadratmeter med en galonbänk och kala väggar. Barn mår inte så bra av det.
Med häktet har vi ett ganska bra samarbete. Vi försöker jobba ihop, och nu senast så gjorde de om besöksrummet på häktet, barnrummet där. Det var ungdomarna härifrån Bryggan som fick göra modeller på vad de tyckte skulle finnas i barnrummet.
Bryggan menar att det finns många som anser att häkten och anstalter inte är miljöer som barn borde vistas i och förklarar vikten av att dessa platser ändå är barnanpassade:
Det är klart att det är en skrämmande miljö, det är murar och stängsel, men man kan ändå göra det så bra som möjligt för barnen när de kommer.
En förutsättning för att dialogen med Kriminalvården sker på ett sådant sätt att inflytande är möjligt, är att barnombudet på häktet eller anstalten är engagerad och ges utrymme för att driva frågor som rör barn till de intagna. På frågan om hur Bryggan upplever dialogen med barnombuden förklarar en respondent:
Den är jättebra med de som tycker att det här är roligt! Kriminalvården har sagt att det ska finnas barnombud, men de ges inte direkt tid för att vara det utan får göra det inom sin tjänst. Ibland blir det då att någon tar på sig rollen som barnombud för att det ska finnas ett och inte för att den här personen brinner för frågan. Det blir aldrig bra.
Respondenter från Bryggan är överens om att det finns en okunskap i samhället som rör den specifika målgruppen. De önskar ett bättre samarbete med andra verksamheter så som skolor och Socialtjänst, men framför allt att andra verksamheter är medvetna om Bryggans existens så att de då kan ta hjälp av Bryggan om det behövs för att ge eller få stöd. Barn med
22 frihetsberövade föräldrar är en målgrupp som för många anses tabubelagt att prata om, vilket gör att det saknas kunskap. Eftersom det inte finns så många verksamheter som jobbar med denna målgrupp resulterar det i att det blir svårt för andra yrkesverksamma att skaffa sig kunskap om dem. En medarbetare på Bryggan berättar:
De här barnen behöver verkligen bli sedda och hörda. Det finns många barn som har föräldrar som missbrukar eller har psykisk sjukdom, men just den här målgruppen är lite glömd.
Jag tycker att det är så jäkla tabubelagt de här och det är helt otroligt att det fortfarande ska vara det. Så jag tycker att vi ska bli mycket bättre på att kunna prata om det. Om vi bara gör det så kommer ju barnen tillslut känna att det är okej att prata om de här grejerna.
En naturlig del av Bryggans verksamhet blir därför att utbilda organisationer och verksamheter som kan komma i kontakt med målgruppen på olika sätt:
Vi håller ju utbildningar ibland och föreläsningsdagar där vi exempelvis kan visa en film som är gjord av barnen och ungdomarna själva, som visar vad man kan tänka och vad man kan tycka.
6.1.2 Att ge barnen utrymme i verksamheten
Då Bryggan är en ideell organisation och inte ligger under någon myndighet har de möjlighet att själva forma arbetet med barnen. Det är en flexibel verksamhet med varierat deltagande vilket kräver att verksamheten också kan anpassas efter vad som efterfrågas av barnen. Vissa dagar och tider är strukturerade med planerade inslag så som öppet hus, gruppaktiviteter och så vidare. Respondenterna berättar att dessa aktiviteter planeras i samförstånd med medlemmarna i föreningen. En medarbetare förklarar att det även finns mycket fri tid där innehållet kan anpassas efter gruppens önskemål:
Man får tänka att man anpassar organisationen efter hur gruppen ser ut och vilka behov som finns. Det handlar om att hela tiden ställa sig lite på knä och se allting ifrån barnens ögon. Är det många grabbar som behöver stöd så sätter man ihop en killgrupp. Man kan vara väldigt flexibel.
Som målbild beskrivs att de jobbar efter att vara ett ställe där barnen och familjerna kan prata öppet och träffa andra som befinner sig i samma situation. De berättar också att många av barnen tar på sig skulden för det som har hänt och menar att de genom samtal med andra barn kan få en förståelse för att det inte är deras fel att det har blivit som det har blivit:
Här är det ju verkligen inte tabu att man har någon i fängelse, utan det är så det är här och alla vet ju om det som är här. Man måste hela tiden jobba med det, för det kan lätt bli så att barnet tar på sig ansvaret och känner skuld och tänker att ‘gud är det mitt fel att det har blivit såhär’. Det är även viktigt att hela tiden motarbeta det så att de inte känner den delen, utan det får de vuxna ta ansvar för det som har hänt.
Enligt Bryggan har barnen många frågor och menar att det är viktigt för personalen att vara beredd på det mesta. En medarbetare förklarar:
23
De slänger ofta ut små krokar som tyder på att de funderar på något. Så då får man haka på det! Här är ingen fråga som är dum och vi vågar alltid se och fråga barnet.
I och med att många barn känner sig ensamma menar flera av medarbetarna att det är viktigt att inte vara rädd för att ställa de frågor som är både svåra och jobbiga. Genom att bjuda in barnen till samtal, finns det stor chans att barnen fortare känner både tillit och trygghet till platsen, vilket är ett av Bryggans mål.
En medarbetare förklarar att det pratas väldigt lite om verksamhetens målgrupp och att barn till frihetsberövade ofta förbises och glöms bort. Som tidigare nämnt berättar en annan medarbetare att det är “tabubelagt” och menar att det pratas alldeles för lite om det i samhället. För barnen är det därför extra viktigt att det finns en mötesplats där de kan ventilera sina tankar i en trygg miljö:
Det är många barn som tror att de är helt ensamma i det här. Man pratar inte om det hemma, man pratar inte om det i skolan. Vart ska man då prata?
I och med att barnen träffar andra barn som befinner sig i samma situation fungerar de även som ett stort stöd till varandra. Medarbetare på Bryggan förklarar att många av barnen och ungdomarna även träffas på fritiden. De menar att de finner en trygghet i att umgås med någon i liknande situation när något känns tungt eller jobbigt.
Sen är de helt fantastiska mot varandra barnen, när någon har det jobbigt och sådär. Man blir nästan tårögd ibland. För på bästa sätt hjälper de varandra med att stötta varann.
Vi får förklarat för oss att det i Bryggans stadgar står angivet att en viss andel av styrelsemedlemmarna ska ha egen erfarenhet av kriminalitet eller missbruk. En respondent beskriver att de ofta har någon i personalgruppen som också har personlig erfarenhet av att befinna sig i målgruppen, vilket beskrivs vara en “guldgruva” för kunskap för de övriga i verksamhetens personalgrupp.
Som personal är det dock viktigt att behålla sin roll som professionell i arbete med barnen och familjerna. Detta för att deltagarna ska känna tillit och förtroende. En medarbetare förklarar att det mesta handlar om att lyssna och inte döma. Barnen vill ofta inte att de ska komma med direkta lösningar, utan snarare ha någon som visar att den finns där för dem. Medarbetaren förklarar att det viktigaste handlar om att alltid finnas kvar oavsett vad barnen säger, hur situationen ser ut eller vad den frihetsberövade föräldern har gjort och förklarar: “Man kan både älska och hata, och det är helt okej”. En annan medarbetare berättar:
Barnet kanske avgudar sin pappa, oavsett. Ja men då gör den det. Och då ska inte jag sitta här och säga att ‘nej det får du inte’.