Detta avsnitt avser att besvara studiens frågeställningar, analysera studiens empiri med utgångspunkt i studiens tre teman samarbete, kommunikation och relation, i förhållande till rådande forskning samt utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv.
Samarbete
För- och nackdelar med att två socialsekreterare medverkar i samarbetet
I studiens resultat framkommer det något som författarna tidigare inte har tänkt på: betydelsen av att ha två socialsekreterare. Resultatet visar att detta är något som påverkar samarbetet mellan familjehemmen och socialsekreterarna men att det finns delade åsikter om denna uppdelning. Socialsekreterarna upplever uppdelningen som något positivt då de kan reflektera med och få stöd av en kollega, medan familjehemmen upplever uppdelningen som både positiv och negativ.
Detta perspektiv är något som inte framkommer eller berörs av den tidigare forskningen som har studerats för denna uppsats. Utifrån den aspekten är det intressant att i vidare forskning studera detta element. Vad finns det för upplevelser och erfarenheter av arbetsfördelningen bland socialsekreterare avseende arbetet med placerade barn och hur påverkar detta
samarbetet mellan aktörerna familjehem, socialsekreterare och biologiska föräldrar?
Samarbetet mellan socialsekreterare, familjehem och de biologiska föräldrarna
Vad gäller samarbetet mellan dessa olika parter lyfter familjehemmen upp aspekten av att det är viktigt att ha en god inställning och förhållande till samarbetet. Familjehemmen anser att det är viktigt att tänka på sin egen bidragande del i samarbetet. Detta gör dem genom att vara medvetna och ansvarstagande kring hur de talar om de biologiska föräldrarna inför barnet samt genom att föra en öppen och ärlig dialog med socialsekreterarna om deras upplevelser av placeringen. Dessa faktorer är något som går att finna i tidigare forskning. Bland annat nämner Austerberry et al. (2013) i sin studie att familjehem uppskattar när det finns ett gott och tydligt samarbete där information och regelbunden kontakt är viktiga delar. I likhet med Austerberry et al. (2013) anser familjehemmen i studien att det är viktigt att det finns ett gemensamt utbyte mellan familjehemmen och socialsekreterare, där bådas perspektiv gällande barnets bästa valideras och tas tillvara.
25 Viktiga beståndsdelar för att stärka samarbetet är enligt samtliga socialsekreterare att lyssna på familjehemmen och ha regelbunden kontakt. Vidare nämns också öppenhet för kulturella olikheter, att vara anpassningsbar gentemot familjehemmet samt att på olika sätt vara lösningsfokuserad. Dessa komponenter tas även upp i tidigare forskning av Socialstyrelsen (2012) som benämner att det är socialtjänstens yttersta ansvar att utveckla ett gott samarbete med familjehemmet. Detta innebär att man som socialsekreterare har ett ansvar att vara lösningsfokuserad och arbeta för ett fungerande samarbete, bland annat genom att föra en konversation med familjehemmen där socialtjänsten är tydlig med vad uppdraget innebär (Socialstyrelsen, 2012). På samma vis nämner socialsekreterarna i studien att det bör finnas en tydlighet och ärlighet i kontakten med de olika parterna där rätt information ges och att det finns tydligt uttalade förväntningar på familjehemmen gällande uppdraget.
Komponenter för ett gott samarbete
Det som framkommer från familjehemmens och socialsekreterarnas sida gällande vad som är viktiga komponenter för samarbete, är att det finns en öppen och ärlig kommunikation. Familjehemmen uttrycker att det är viktigt att de vågar vara ärliga gentemot
socialsekreterarna kring upplevelsen av att vara familjehem och vad de går igenom.
Socialsekreterarna lyfter vikten av att vara inlyssnande och ta in vad familjehemmen säger, samt genom att föra en öppen och ärlig dialog gentemot familjehemmet.
Kommunikation och dess olika delar berörs till stor del av den tidigare forskning som författarna tagit del av. Aronsson (2018) menar att kärnan för socialt arbete är relationen mellan klient och socialarbetare och att denna relation behöver en fungerande relationell dialog som bygger på ömsesidighet, respekt och empati. Alltså är en förutsättning för en öppen och ärlig dialog att det finns en förtroendefull relation mellan parterna.
Familjehemmen i studien tar upp att de behöver känna att de blir lyssnade på och att socialsekreteraren kan förstå dem. För att detta ska kunna ske behövs en förtroendefull relation där dialogen präglas av respekt och lyhördhet vilket är något som både Aronsson (2018) och socialsekreterarna i studien bekräftar.
Bruhn (2018) berör också dessa aspekter av kommunikation mellan parterna som en viktig faktor för en arbetsallians dem emellan. Bruhn (2018) menar att när en klient känner sig sedd, lyssnad på och uppskattad skapas en fungerande arbetsallians som är grunden för framsteg. Både Bruhn (2018) och Edie och Edie (2006) menar att det är en avgörande faktor för en framgångsrik behandling att socialarbetaren har förmågan att lyssna och förstå klienten. Denna arbetsallians skapar också en känsla av delaktighet hos klienten enligt Bruhn (2018), vilket är något som samtliga familjehem från studien efterfrågar, att få vara delaktiga och en del av ett lagarbete för barnets bästa. Detta resultat styrks av Brown och Bednar (2006) som funnit att delaktighet och känslan av att vara del i ett team är avgörande faktorer för att familjehem ska vilja fortsätta med en placering. Författarna finner att när ett familjehem inte känner sig delaktiga utgör detta en stor anledning till sammanbrott. Vidare fann Brown och Bednar (2006) att bristen på uppmuntran och stöttning från socialsekreterarna är en stor bakomliggande anledning för sammanbrott. Det går inte att konstatera att bristen på
26 uppmuntran är en bakomliggande faktor till att sammanbrott sker på familjehemmens
initiativ, dock går det att finna att samtliga familjehem efterfrågar uppmuntran och stöttning i större utsträckning från socialsekreterarna.
Det går att konstatera att den enskilt viktigaste komponenten som samtliga av informanterna tar upp för ett fungerande samarbete är tid. Tid är något som inte framkommer tydligt i den tidigare forskning som studerats, vilket därför går att argumentera för att detta är en ny upptäckt i studien. Socialsekreterare tar upp att en av de viktigaste delarna för ett fungerande samarbete är att familjehemmen upplever att socialsekreterarna finns där för dem och att de tar tid för dem. Många gånger upplever socialsekreterare att det är just när det finns brist på tid och när det är en för stor personalomsättning samt när barnet är problematiskt som detta utgör särskilda svårigheter för samarbete. Familjehemmen berör aspekten tid utifrån en önskan om att det finns mer tid att tillgå tillsammans med socialsekreterarna. I vissa fall upplever familjehemmen att de utgör en belastning för sina socialsekreterare när de kontaktar dem. Det beror inte på att socialsekreteraren uttrycker detta för familjehemmet, utan det är något som familjehemmet läser in i situationen. Författarna anser att tid är en fundamental beståndsdel för att samarbete ska kunna existera och därför finner författarna det logiskt att detta utgör den viktigaste komponenten för samarbete.
Kommunikationen mellan familjehem och socialsekreterare
Information
Under denna kategori framkommer det att familjehem saknar information, att
socialsekreterarna upplever en misstro från familjehemmen samt att socialsekreterarna önskar att familjehemmen besitter en bredare kunskap om hur lag och socialtjänst fungerar. Detta resultat skiljer sig något från tidigare forskning då aspekten misstro mot socialsekreterare inte har berörts i tidigare forskning. Detta är en aspekt som kan påverka kommunikationen mellan familjehem och socialsekreterare.
Att familjehem anser sig sakna information, eller anse sig få för lite information är inget nytt. Detta kan kopplas till tidigare forskning, bland annat till Brown (2008) som menar att en viktig faktor för en lyckad familjehemsplacering består av tillräcklig information om barnet. Dessutom finner Brown (2008) att familjehemmen upplever att de blir behandlade som klienter istället för en del av teamet, vilket också påverkar tillgången till information om placeringen och om processen kring placeringen. Utifrån ovanstående resonemang börjar författarna fundera på vad det är som gör att familjehem upplever brist på information. Författarna resonerar att det bland annat kan bero på att socialsekreterarna själva saknar information och att nya saker upptäcks när barnet får en trygg tillvaro, vilket också beskrivs av en socialsekreterare i studien. Det kan också bero på att socialsekreterarna förlitar sig för mycket på familjehemmens tidigare kunskaper och erfarenheter och därför känner att de inte behöver informera lika utförligt. Detta är något som tas upp i tidigare forskning av Andersson (2001) som menar att det finns risker med att socialsekreterare förlitar sig på familjehemmens kunnighet, erfarenheter och självständighet och därmed riskerar att tillåta sig att endast besöka familjehemmen två gånger per år.
27
Det framkommer att socialsekreterare önskar att familjehem besitter en bredare kunskap om hur lagen och socialtjänsten fungerar. Detta resultat kan kopplas till tidigare forskning, närmare bestämt till Holmsten (2012) som menar att en grundläggande utbildning bör ges till alla familjehem och måste bestå av bland annat lagstiftning, socialtjänstens arbete samt skyldigheter och rättigheter som familjehem. Holmsten (2012) föreslår även att en hemsida för familjehem kan vara till stor hjälp vid allmänna frågor och funderingar. Samtliga
informanter i studien anser att utbildning och information är av största vikt, men ändå är detta något som många gånger brister. Det är av stor vikt att socialsekreterare och socialtjänst ser till att alla familjehem får kontinuerlig utbildning, med relevant och tydlig information. Det bör också finnas en egen plattform för familjehem som består av lättillgänglig och korrekt information, vilket skulle innebära att familjehemmen själva kan ta reda på mer information. Det bör påpekas att ansvaret inte enbart ligger på familjehemmet för att få information, utan att det alltid är socialtjänsten och socialsekreteraren som bär det yttersta ansvaret. För att kommunikationen ska fungera måste båda parter samarbeta. Detta menar även
Socialstyrelsen (2012) som skriver att det är av yttersta vikt att socialsekreteraren agerar professionellt och har en tydlig kommunikation för att få till ett fungerande samarbete samt att både familjehemmet, men främst socialtjänsten, har ansvar att lösa samarbetsproblemen.
Erfarenhet av sammanbrott
I studiens resultat framkommer det, i likhet med tidigare forskning, att sammanbrott är vanligt förekommande. Det framkommer i resultatet att familjehemmens erfarenheter av sammanbrott till största del sker på initiativ av de biologiska föräldrarna eller socialtjänsten, medan socialsekreterarnas erfarenhet av sammanbrott sker på initiativ av barnet eller
ungdomen.
Vidare framkommer det i enstaka fall att sammanbrott sker på grund av att familjehemmen inte orkar längre eller på grund av att de biologiska föräldrarna inte längre vill att barnet ska vara placerat i familjehemmet. Socialsekreterarna erbjuder stöd till barnet och familjehemmet som en strategi att förhindra sammanbrott, men anser att familjehemmen också måste hjälpa till. De behöver ha rätt inställning till vården och förstå att utgångspunkten är att barnet ska återförenas med den biologiska familjen. Socialsekreterarnas upplevelser av sammanbrott går att koppla till tidigare forskning. Bland annat konstaterar Skoog et al. (2012) att tonåringar är överrepresenterade bland alla sammanbrott. Författarna konstaterar också att den som
initierade sammanbrottet av placerade tonåringar var främst ungdomen själv och
familjehemmet därnäst. De vanligaste anledningarna till att familjehemmen väljer att avsluta placeringarna är enligt författarna på grund av att familjehemmet inte orkar längre, att de inte har resurser och förmåga att möta tonåringens behov samt att familjens relationer påverkas negativt av placeringen (Skoog et al. 2012). Socialsekreterarna i studien erbjuder stöd till familjehemmen och barnet i hopp om att det ska förhindra sammanbrott samt som en strategi för att motverka de negativa effekter som kan uppstå vid en placering. Detta kan kopplas till Brown och Bednar (2006) som tar upp att bristen på stöd, öppen och tillitsfull
kommunikation mellan socialsekreterare och familjehem orsakar negativa effekter på placeringen.
28
Sammanfattningsvis skiljer sig familjehemmens och socialsekreterarnas erfarenheter av sammanbrott från varandra. Den främsta anledningen till skillnaden kan bero på att
socialsekreterarna har fler ärenden och placeringar än familjehemmen, vilket skapar en annan bild av fenomenet sammanbrott.
Relationen mellan familjehem och socialsekreterare
Stöd och hjälp
Under denna kategori framkommer det, i likhet med tidigare forskning, att det är av stor vikt att familjehem får rätt stöd och hjälp för att orka med. Resultatet visar att samtliga
familjehem saknar rätt stöd och hjälp såsom utbildning och avlastning, beröm och
uppmuntran samt att bli lyssnade på. Socialsekreterarna upplever att deras arbetsförhållanden begränsar deras möjlighet att hjälpa familjehemmen på det sätt de skulle vilja samt att de känner att de brister i uppmuntran till familjehemmen.
Något som framkommer i studien och som däremot skiljer sig från tidigare forskning, är vikten av handledning. Detta berör Danielsson & Jansson (2014) i sin litteratur där de anser att den viktigaste formen av stöd och hjälp är handledning. De menar att handledning är ett bra tillfälle för familjehemmet att prata av sig och få stöd och hjälp. Familjehemmen i studien berör inte handledning, till skillnad från socialsekreterarna som anser att handledning är ett viktigt stöd för familjehemmen. Socialsekreterarna berör handledning eftersom de tidigare har kunnat erbjuda detta stöd till familjehem men att det numera inte är möjligt. När nu detta stöd inte längre finns att tillgå upplever de att deras kunskap ibland brister och att de inte räcker till för familjehemmen. Författarna tror att familjehemmen inte nämner handledning som ett viktigt stöd då de inte fått erfara det och därför inte kan uttala sig om huruvida det skulle utgöra ett gott stöd.
Det framkommer dessutom att samtliga socialsekreterare upplever att deras arbetsförhållande begränsar deras möjlighet att hjälpa familjehemmen samt att detta skapar en frustration och en känsla av att inte räcka till. Socialsekreterarnas frustration och arbetsförhållande skulle kunna förstås utifrån organisationsteorin. Svensson, Johnsson & Laanemets (2008) skriver att socialt arbete, på olika sätt, alltid är organiserat och påverkas av en organisation. De
bestämda ramar som finns inom organisationen påverkar det handlingsutrymme man har som socialsekreterare samt på vilka sätt organisationen kan ta tillvara på klientens intressen. Det är viktigt för socialsekreteraren att förstå hur organisationen faktiskt fungerar och vilken värdegrund den står på, för att på bästa sätt kunna förvalta ansvaret som representant för organisationen samt för att skapa en förståelse över hur man blir betraktad av klienterna (Svensson et al. 2008). Genom att anta ett organisationsteoretiskt perspektiv går det att förstå att socialsekreterarens handlingsutrymme, arbetsförhållande samt möjligheter att tillvarata klienters intressen påverkas av organisationen. Detta innebär att socialsekreterarna inte kan förändra sin arbetssituation, eller sitt handlingsutrymme, på egen hand.
29 Det finns en övergripande upplevelse bland familjehemmen att de får för lite stöd och hjälp samt att socialsekreterarna många gånger brister när det kommer till att uppskatta och uppmuntra familjehemmen. Familjehemmen identifierar fyra väsentliga komponenter för att de ska kunna bibehålla sin ork, dessa fyra komponenter är: avlastning, uppmuntran,
utbildning samt att bli lyssnade på. I likhet med tidigare forskning benämner också
Fredriksson och Kakuli (2011) denna aspekt. De beskriver att många kommuner i Sverige har fått kritik över att familjehem och barn får för lite stöd och hjälp. För att skapa en trygghet och för att kunna ge rätt hjälp anser Fredriksson och Kakuli (2011) att det är av största vikt att utbilda familjehemmen samt att ge regelbundet stöd. Att uppmuntra, berömma och lyssna på familjehemmen är viktiga faktorer som samtliga informanter är överens om. Brown och Bednar (2006) uppger att brist på respekt och uppskattning samt brist på hjälp från socialsekreterarna kan vara en orsak till att vilja avsluta en familjehemsplacering.
Trots att både tidigare forskning och studiens resultat belyser vikten av uppskattning och stöd, så anser både familjehemmen och socialsekreterarna att socialsekreterarna brister i detta. En socialsekreterare menar att hon har mycket annat att tänka på och att uppmuntran då inte blir lika prioriterat som det borde vara. Detta resonemang får författarna att fundera på vad bristen av uppmuntran och beröm egentligen beror på. Bristen på stöd och hjälp kan bland annat bero på både ekonomiska och organisatoriska faktorer. De organisatoriska och ekonomiska faktorerna påverkar socialsekreterarnas arbetsförhållanden och
handlingsutrymme vilket i sin tur påverkar familjehemmen och det stöd de får (Svensson et al. 2008). Om socialsekreterarnas arbetsförhållande består av tidsbrist och hög
arbetsbelastning så kan detta rimligtvis också påverka socialsekreterarnas bemötande av sina klienter. Trots att socialarbetarens arbetssituation stundvis är bristande utgör detta inte ett försvarbart argument för att inte erbjuda det stöd och hjälp som klienterna efterfrågar, vilket Socialstyrelsen (2012) tydligt påpekar i sin rapport om barn och unga i familjehem och HVB.
Förståelse för varandras situation
I studiens resultat framkommer ett nytt fynd som tydligt skiljer sig från tidigare forskning, nämligen förståelsen för hur det är att vara familjehem. Resultatet visar att detta är något som troligen påverkar samarbetet mellan familjehem och socialsekreterare.
Aspekten förståelse berörs ytterst lite i tidigare forskning och då endast som kritik över att få studier har berört familjehemmens perspektiv. Andersson (2001) anser att svensk forskning har gjort alldeles för få studier gällande familjehems perspektiv på egna erfarenheter samt på vilken hjälp de behöver. Bristen på svensk forskning inom detta område kan innebära att socialsekreterare och andra aktörer inte riktigt förstår familjehem och deras situation.
Samtliga familjehem i studien upplever att många socialsekreterare saknar en förståelse över hur det är att vara familjehem samt vad det innebär att ha ett placerat barn i sin familj. Särskilt om socialsekreteraren inte har egna barn eller är nyexaminerad utan någon tidigare erfarenhet av att arbeta med familjehemsplacerade barn. Författarna anser att det är svårt att kräva att alla socialsekreterare ska ha barn eller lång erfarenhet innan de får jobba med familjehemsplacerade barn, men samtidigt kan familjehemmens perspektiv förstås. På samma
30 sätt som det inte går att förstå hur det är att vara förälder innan man själv blivit det, är det svårt att förstå hur det är att vara ett familjehem om man saknar den erfarenheten. Trots detta anser författarna att man som socialsekreterare ska fortsätta försöka nå denna förståelse genom att lyssna på, och förstå familjehemmens perspektiv.
Två av tre socialsekreterare tar också upp vikten av att som professionell komma ihåg att familjehem är vanliga familjer utan några professionella kunskaper eller expertiser. Men också att man som socialsekreterare ska komma ihåg att familjehem är värdefulla och en del av det team som ska hjälpa barnet. Detta kan kopplas till Andersson (2001) som anser att det finns risker med att socialsekreterare förlitar sig på familjehemmens kunnighet, erfarenheter och självständighet och därmed riskerar att tillåta sig att endast besöka familjehemmen två gånger per år. Vi anser, precis som socialsekreterarna i studien, att man som professionell behöver komma ihåg att familjehem är vanliga familjer.
31