Komponenter för samarbete

UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6 Vårterminen 2020

Komponenter för samarbete

— samarbetet mellan familjehem och socialsekreterare och dess

inverkan på placeringar

Components for collaboration

social secretaries and its impact on placements

Handledare: Författare:

Anders Lindström Jessica Svensson

UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete, 15 hp

Termin 6, VT -20

Författare: Jessica Svensson och Lovisa Gullersbo Handledare: Anders Lindström

Komponenter för samarbete Components for collaboration

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att studera socialsekreterares och familjehems erfarenheter av sammanbrott och samarbete samt identifiera viktiga komponenter i samarbetet för familjehemsplaceringar. I en kvalitativ intervjustudie har det sökts svar hos sex olika informanter, varav tre är familjehem och tre är socialsekreterare. Utöver informanternas erfarenheter och upplevelser har tidigare forskning och övrig litteratur som ansågs relevant för det valda ämnet använts. Resultatet analyserades med hjälp av en konventionell kvalitativ innehållsanalys.

Studiens resultat visade på att plötsliga oplanerade avslut, så kallade sammanbrott, är ett vanligt förekommande fenomen. Socialsekreterarna upplever att de flesta sammanbrott sker på initiativ av ungdomen själv, medan familjehemmen upplever att de flesta sammanbrott sker på initiativ av de biologiska föräldrarna. Vidare framkom tre sammanfattande teman som uppkommit i analysen av materialet för denna studie, dessa är samarbete, kommunikation och relation. I dessa teman går att urskilja att de viktigaste komponenterna för ett gott samarbete mellan familjehem och socialsekreterare förutsätter en öppen och ärlig kommunikation mellan parterna. Att samtliga parter tar tid för varandra och att det finns en förtroendefull relation där en känsla av delaktighet och teamkänsla är viktiga faktorer samt vikten av att samtliga parter tar till sig och, framför allt, lyssnar till varandras perspektiv.

Förord

Vi vill rikta ett stort och innerligt tack till samtliga intervjupersoner som valt att delta i denna studie. Vi har fått äran och nöjet att intervjua tre familjehem med olika erfarenheter av placeringar samt tre socialsekreterare med lång erfarenhet av arbetet med familjehem. Utan er

delaktighet, ärlighet och transparens hade vi inte kunnat ta del av denna kunskap. Tack för den tid ni gett oss och er ärliga och nyanserade delgivning av erfarenheter av både

sammanbrott men också av samarbetet mellan familjehem och socialsekreterare. Vi vill också rikta ett stort tack till vår handledare Anders Lindström som under hela processen av skrivandet av denna uppsats bidragit med både råd och stöd samt reflekterande

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

Syfte och frågeställningar ... 2

Arbetsfördelning ... 2

Begreppsförklaring ... 2

2. Tidigare forskning ... 3

Sammanbrott ... 3

Samarbete ... 5

Den goda relationen ... 6

Faktorer bakom framgångsrika, lyckade placeringar ... 7

Vikten av utbildning för familjehem... 8

3. Metod ... 10

Kvalitativ forskningsansats ... 10

Urvalsförfarande ... 10

Litteratursökning ... 10

Datainsamlingsmetod - semistrukturerade intervjuer ... 11

Undersökningens genomförande ... 11

Konventionell kvalitativ innehållsanalys ... 12

Etiska ställningstaganden ... 12

Trovärdighet och tillförlitlighet ... 13

4. Resultat ... 15

Presentation av informanter ... 15

Samarbete ... 15

För- och nackdelar med att två socialsekreterare medverkar i samarbetet ... 15

Samarbetet mellan socialsekreterarna, familjehemmet och de biologiska föräldrarna ... 17

Komponenter för ett gott samarbete ... 18

Kommunikationen mellan familjehem och socialsekreterare ... 20

Information ... 20

Erfarenheter av sammanbrott ... 21

Relationen mellan familjehem och socialsekreterare ... 22

Stöd och hjälp ... 22

Förståelse för varandras situation ... 23

5. Analys ... 24

Samarbete ... 24

För- och nackdelar med att två socialsekreterare medverkar i samarbetet ... 24

Samarbetet mellan socialsekreterare, familjehem och de biologiska föräldrarna ... 24

Komponenter för ett gott samarbete ... 25

Kommunikationen mellan familjehem och socialsekreterare ... 26

Information ... 26

Erfarenhet av sammanbrott ... 27

Relationen mellan familjehem och socialsekreterare ... 28

Stöd och hjälp ... 28

Förståelse för varandras situation ... 29

6. Diskussion ... 31

Studiens styrkor och svagheter ... 32

1

1. Inledning

Socialnämnden har enligt socialtjänstlagen (SFS 2001:453 5 kap. 1§) inom varje kommun, ett omfattande ansvar att verka för barn och ungas utveckling samt att de får växa upp under trygga och goda förhållanden. En del i detta ansvar innefattar att se till att barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det stöd och skydd som de behöver. I vissa fall innebär detta att vård utanför det egna hemmet ges i form av en placering. När ett barn placeras utanför det egna hemmet innebär detta ofta ett stort ingrepp i den unges liv. Därigenom har socialtjänsten ett betydande ansvar, som socialnämndens verkställande organ, att säkerställa att vården är trygg och säker för barnet samt att tillgodose utbildning, råd, stöd och annan hjälp till det ansvariga familjehemmet, vilket också anges i socialtjänstlagen (SFS 2001:453 6 kap. 6c-7a§).

Enligt socialstyrelsens statistik om socialtjänstinsatser till barn och unga under 2018 är familjehemsplaceringar den vanligaste placeringsformen och under 2018 placerades omkring 23 100 barn (48%) i familjehem (Socialstyrelsen, 2019). För att uppnå familjehemsvård av god kvalitet krävs många komponenter från både socialtjänsten och familjehemmens sida. Socialstyrelsen (2017) redogör i sin grundutbildning för jour- och familjehem att det är socialtjänstens skyldighet att rekrytera, utreda, utbilda och stödja familjehemmen. Vidare redogörs för att det är familjehemmets ansvar att ge barnet omvårdnad, vägledning och kärlek så att barnet kan få så goda förutsättningar som möjligt i vuxen ålder (Socialstyrelsen 2017).   

Inspektionen för vård och omsorg (IVO, 2017) har i ett granskande arbete identifierat ett antal brister och förbättringsbehov när det gäller socialtjänstens myndighetsutövning angående familjehemsplacerade barn. Dessa brister är bland annat långa utredningstider för barn, bristande familjehemsutredningar, att barn och familjehem inte matchas med varandra och bristande, samt i vissa fall icke existerande, vårdplaner. Dessutom avslutas många placeringar i plötsliga oplanerade avslut, så kallade sammanbrott. Detta kan ske av olika anledningar, men särskilda riskfaktorer för sammanbrott är om ett barn är äldre, ungdomar med beteendeproblematik, faktorer i vårdmiljön och om ett barn sedan tidigare flyttat inom samhällsvård (Socialstyrelsens handbok för barn och unga i familjehem och HVB, 2012). Tidigare forskning har också visat att förekomsten av sammanbrott är vanligare bland tonårsplaceringar och att placeringar hos släktingar utgör lägre risk för sammanbrott. De skyddsfaktorer som kan identifieras är om barnet har tillgång till kontinuitet i kontakt med socialsekreterare, detta minskar risken för sammanbrott på lång sikt (Skoog, Dahlin & Khoo, 2011). 

I en rapport framställd av Socialstyrelsen (2012) gällande oplanerade avbrott i

familjehemsplaceringar framkommer att sammanbrott är vanligt förekommande bland yngre barn och långvarigt placerade barn. Dessa sammanbrott föregås ofta av signaler till

socialtjänsten som bör tas på allvar för att förhindra sammanbrott och finna åtgärder

anpassade för situationen. Rapporten nämner att det finns ett behov av utökat stöd och hjälp till de placerade barnen, familjehemmen och de biologiska föräldrarna kring

2

Syfte och frågeställningar

Socialtjänsten bär det yttersta ansvaret för en placering, dock är familjehemmet en viktig grundpelare till en lyckad placering. Trots utbildning och regelbunden kontakt mellan

socialtjänst och familjehem samt tillgång till råd och stöd slutar många placeringar i plötsliga avbrott, så kallade sammanbrott (Socialstyrelsen, 2012). Av denna bakgrund är det av

intresse att undersöka vad socialsekreterare och familjehem anser vara viktiga komponenter i samarbetet för familjehemsplaceringar samt ta del av deras erfarenheter av sammanbrott. Detta övergripande syfte konkretiseras i nedan angivna frågeställningar:  

• Vilka viktiga komponenter identifieras för ett gott samarbete och för en lyckad familjehemsplacering? 

• Vilka erfarenheter har familjehem och socialsekreterare av sammanbrott?

• Vilka strategier har familjehem och socialsekreterare för att stärka samarbetet mellan varandra? 

Arbetsfördelning

Under studiens gång har författarna gemensamt kontaktat lämpliga informanter, sökt litteratur och närvarat vid samtliga intervjuer. Författarna delade upp transkriberingar och har således ansvarat för tre intervjuer vardera. Vi har gemensamt utformat det skriftliga arbetets alla delar och vi har därmed gemensamt ansvar för examensarbetets innehåll. Se bilaga 4 för mer detaljerad information om vår arbetsfördelning.

Begreppsförklaring

Avsnittet förklarar två centrala och återkommande begrepp som återfinns i studien.

Familjehem: I Socialtjänstförordningen (SFS 2019:630) 3 kap. 2 § beskrivs familjehem som ett enskilt hem som genom uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad. Verksamheten bedrivs inte yrkesmässigt.

Sammanbrott: I Socialstyrelsens (2012) rapport om oplanerade avbrott i

3

2. Tidigare forskning

Under detta avsnitt redovisas relevanta källor som berör de olika ämnen som behandlas i denna studie. Avsnittet tar upp aktuell forskning som rör sammanbrott i

familjehemsplaceringar, samarbete mellan familjehem och socialsekreterare, forskning om relationens påverkan i samarbetet, faktorer för framgångsrika placeringar samt vikten av utbildning för familjehem. Denna forskningsöversikt utgör studiens enda teoretiska ram.

Tidigare forskning kring ämnet barn i familjehemsvård belyser till stor del barns upplevelser, men liten del av den svenska forskningen tar upp familjehemmens upplevelser av

samhällsvård (Andersson, 2001). Vad gäller forskning i ämnet om faktorer för lyckade familjehemsplaceringar finns en del forskning som belyser familjehems upplevelser av viktiga faktorer för en lyckad placering (Brown, 2008). Viss forskning berör också

socialsekreterares perspektiv och kunskap i ämnet (Norgate, Warhurst, Hayden, Osborne & Traill, 2012). Statistik och rapporter om sammanbrott i placeringar finns även att ta del av, samt forskning som belyser bakomliggande faktorer till sammanbrott i placeringar

(Vinnerljung, Sallnäs & Westermark Kyhle, 2001). Men det finns begränsad forskning som belyser samarbetet och relationen mellan socialtjänst och familjehem och dess relevans för en lyckad placering.

Sammanbrott

Vinnerljung et al. (2001) skriver i en rapport att tydliga sammanbrott exempelvis innebär att familjehemmet avbryter vården trots att socialtjänsten inte vill det, att ungdomen rymmer eller inte vill stanna kvar trots att socialtjänsten vill det samt att socialtjänsten avbryter placeringen för att de inte är nöjda med vårdmiljön. Vidare skriver Vinnerljung et al. (2001) att 41% av alla placeringar av ungdomar i familjehem avslutas inom fem år på grund av ett sammanbrott. Många gånger sker sammanbrottet på grund av ungdomen själv eller på grund av vårdmiljön. När sammanbrottet sker på grund av ungdomen själv så innebär det att

ungdomen antingen rymmer och vägrar komma tillbaka. När sammanbrottet sker på grund av vårdmiljön innebär det ofta att familjehemmet inte orkar mer eller att de inte vill vara

familjehem längre. Vinnerljung et al. (2001) menar också att det finns olika faktorer som kan öka risken för sammanbrott, men också minska den risken. Enligt författarna beror de största riskfaktorerna på ungdomen själv, att ungdomen har ett asocialt beteende, psykiska problem eller en uppväxthistoria med rymningar. En närmiljöplacering är den enda riskfaktor för sammanbrott som inte beror på ungdomen själv. Att placeras i närmiljön innebär att

ungdomen flyttas 10 mil eller mindre från sin hemort, detta är en risk då ungdomen enklare kan återvända till destruktiva miljöer eller beteenden. För att minska denna risk kan man istället göra en distansplacering (Vinnerljung et al., 2001).

4 framkom det att familjehemmen signalerat detta till socialsekreterare under en längre tid. Det andra och tredje skälet berodde på att familjehemmet upplevde att de inte hade resurser och förmåga att möta ungdomens behov och att familjens relationer påverkades negativt av placeringen. Författarna fann att barn som har ett våldsamt beteende eller om det placerade barnet är en ungdom utgör riskfaktorer för sammanbrott. Skoog et al. (2012) menar slutligen att sammanbrott i placeringar skapar instabilitet i samhällsvården, vilket bör uppmärksammas för att möjliggöra ett förbättringsarbete. Studiens resultat visar att samtycke från barnets föräldrar och från ungdomar ses som en skyddsfaktor för att minska sammanbrott. Att ta familjehemmens signaler på allvar och uppmärksamma deras situation ses som

livsnödvändigt för att motverka sammanbrott och möjliggöra stabilitet i samhällsvården (Skoog et al. 2012).

I Socialstyrelsens (2012) rapport om oplanerade avbrott i familjehemsplaceringar presenteras en studie som har undersökt hur vanligt det är med sammanbrott bland yngre barn (0-10 år) och bland långvarigt placerade barn i familjehem. De yngre barnen hade bott i familjehem i minst tre månader, medan de långvarigt placerade barnen hade bott i samma familjehem i mer än fyra år. Det framkom att sammanbrott var vanligare bland långvarigt placerade barn, där 24% av placeringarna avslutade i ett sammanbrott. Detta på grund av att många

familjehem hade egna problem såsom skilsmässa eller sjukdom och därför inte ville eller kunde fortsätta som familjehem. Bland de yngre barnen var det 13% av placeringarna som avslutade i ett sammanbrott. I denna rapport av Socialstyrelsen (2012) var

familjehemsföräldrarna, de biologiska föräldrarna eller barnet själv de vanligaste initiativtagarna till sammanbrott.

Socialstyrelsen (2012) skriver också i rapporten att sammanbrott för yngre barn skedde när de varit placerade i familjehem i fem månader, medan sammanbrott för långvarigt placerade barn skedde när de varit placerade i samma familjehem i tio år. När det gällde sammanbrott för långvarigt placerade barn skriver Socialstyrelsen (2012) att det ofta sändes ut

varningssignaler från antingen familjehemmet eller från barnet till socialtjänsten.

Varningssignalerna bestod bland annat av att barnet berättade att hen inte trivdes eller att familjehemmet på olika sätt uttryckte sig negativt om barnet. Efter att dessa varningssignaler kommit till socialtjänsten renderade 60% av placeringarna i ett sammanbrott.

Norgate et al. (2012) fann i en studie om socialarbetares perspektiv på vilka faktorer som påverkar instabiliteten i placeringar och varför vissa barn förflyttas flera gånger inom samhällsvården, att socialsekreterare beskrev bristen på tillgång till vård för psykisk ohälsa som en anledning till den instabila samhällsvården. Många socialsekreterare önskar att kunna erbjuda familjehem och barn som möter särskilda svårigheter på grund av barnets beteende, terapeutisk vård. De önskar också att denna vård är snabbt tillgänglig att kunna ges i ett tidigt skeende innan krisen är som värst, för att hjälpa familjen och barnet att kunna hantera

situationen så att en förflyttning av placeringen inte behöver ske. Norgate et al. (2012) fann också att själva placeringen i sig ofta kan vara anledning till förflyttningar av placerade barn.

Detta på grund av att barn många gånger placeras i hem som inte är direkt matchade

5 tvingas fatta beslut om att placera barnet på grund av tidsbrist i brådskande ärenden. Studien fann också att barn som har svåra beteendeproblem och familjehem som inte förmår ta hand om dessa, eller är ovilliga att göra det, är en bidragande faktor till ostabil vård.

Sammanfattningsvis identifierar Norgate et al. (2012) utifrån socialsekreterarnas perspektiv, att genom att bidra med mer hjälp till familjehem och bistå dem på olika sätt så att

familjehemmen förmår möta de svårigheter som kan uppstå i placeringar förhindrar man att barnet tvingas flytta. På lång sikt bidrar detta till en reducering av att barn inom samhällsvård förflyttas.

När sammanbrott sker på initiativ av familjehemmet fann Brown och Bednar (2006) i en studie att familjehem kan tänka sig att avsluta en placering om det uppstår fara för deras egen familj på grund av placeringen, om barnet inte kan acklimatisera sig till familjen eller om familjehemmet inte förmår hantera barnets beteende. Brown och Bednar (2006) fann också anledningar såsom om ett barn har komplexa hälsoproblem, det finns problem med

socialsekreterare eller om man flertalet gånger försökt få en placering att fungera skulle dessa anledningar utgöra orsak till att en placering avslutas. Brown och Bednar (2006) uppgav att bristen på respekt och uppskattning från socialsekreterarens sida gentemot familjehemmen uppges vara orsak till att vilja avsluta en familjehemsplacering. Att inte känna sig delaktig i beslut gällande barnet samt brist på hjälp från socialsekreterare och negativa upplevelser av socialtjänsten var också anledningar till att vilja avsluta en placering. Brown och Bednar (2006) uppmärksammar att kvalitén på relationen och samarbeten mellan familjehem och socialsekreterare utgör en viktig faktor för en lyckad placering. Likväl utgör bristen på stöd, öppen och tillitsfull kommunikation mellan socialsekreterare och familjehem orsaker till negativa effekter på placeringar.

Samarbete

Socialstyrelsen (2012) skriver i sin rapport om barn och unga i familjehem och HVB att relationen mellan familjehemmet och socialsekreteraren har en stor betydelse för hur en placering påverkas, speciellt i början av placeringen. Socialtjänsten har det största ansvaret för att utveckla ett samarbete med familjehemmet, men familjehemmets samarbetsförmåga och vilja till att söka och ta emot hjälp bör ses över redan i utredningsprocessen. Familjehem har många gånger upplevt en brist på stöd och förståelse från socialtjänsten och anledningen till detta kan bero på många saker. Det kan till exempel finnas en brist på kompetens,

lyhördhet och olika stödresurser hos socialtjänsten. Det kan också finnas

kommunikationsproblem och otydligheter kring uppdraget. Oavsett orsak till att

familjehemmet upplever brist på stöd och förståelse så menar Socialstyrelsen (2012) att både familjehemmet, men främst socialtjänsten, har ett ansvar att lösa samarbetsproblemen så att de inte går ut över barn eller vårdnadshavare. Om problemen anses vara allvarliga och inte går att lösa genom dialoger eller genom chefen, så bör man överväga byte av handläggare eller eventuell omförhandling i avtalet. Det är dock hela tiden viktigt att socialtjänsten och socialsekreteraren agerar professionellt och har en tydlig kommunikation med

6 frågor såsom vårdplan, barnets skolgång och hälsa samt umgänge med vårdnadshavarna. Samarbetet bör kännetecknas av en respekt för varandras uppgifter och olika roller.

Socialstyrelsen (2012) skriver också att det ställs stora krav på familjehem när de förväntas ta emot ett barn eller en ungdom. De ska behandla barnet som en familjemedlem, bygga upp en bra relation samt lära känna barnet, allt detta under obestämd tid. Utöver detta förväntas det också att familjehemmet ska ha en positiv och öppen inställning till barnets vårdnadshavare och dela med sig av barnets vardag. Samtidigt som familjehemmet försöker göra allt detta så har de inget att säga till om när det gäller placering eller olika beslut som berör barnet. Allt detta är komplext och på grund av den komplexiteten så måste familjehemmet få utbildning samt stöd och hjälp. Det är också av största vikt att det finns en god relation och ett gott samarbete mellan familjehemmet och socialtjänsten.

Austerberry, Stanley, Larkins, Ridley, Farrelly, Manthorpe och Hussein (2013) redogör i en artikel om hur familjehem i England ser på sin roll i kontakten mellan dem och den

biologiska familjen samt vilken hjälp de erbjuds från socialsekreterare utifrån denna uppgift. Vad gäller samarbetet mellan familjehemmen och socialsekreterarna fann Austerberry et al. (2013) att familjehemmen uppskattade när socialsekreterarna var engagerade i frågor rörande umgänget och när de bidrog med olika beslut som förbättrade förhållandena för barnet, familjen och föräldrarna kring umgänget. Resultaten från studien visar på att familjehemmen uppskattar och värderar när socialsekreterare bekräftar olika ståndpunkter som

familjehemmen uppmärksammat, samt när de har ett gott och tydligt samarbete där information och regelbunden kontakt är grundpelare. De negativa erfarenheter som

familjehemmen upplevde utifrån kontakten med socialsekreterare var när socialsekreterarna satte den biologiska familjens behov högre än barnets, var oförmögna att hantera konflikter som uppstod i umgänget på ett sätt som innebär det bästa för barnet samt när de frångick att se till barnets eller familjehemmens perspektiv vad gällde barnets bästa (Austerberry et al. 2013).

Den goda relationen

Bruhn och Källström (2018) anser att en bra och fungerande relation mellan klient och socialarbetare är nödvändig för att kunna utföra ett professionellt socialt arbete. Många gånger ses relationen mellan klient och socialarbetare som en självklarhet, trots att

relationsarbete är komplext och utförs inom bestämda ramar och villkor. Dessa ramar och villkor är ofta institutionella, vilka Bruhn och Källström (2018) anser vara dåligt anpassade för relationsarbete.

Men vad innebär egentligen relationsarbete och varför är det så viktigt? Flygare (2018) skriver att relationsarbetet mellan klient och socialarbetare till stor del består av att utreda och fastställa klientens behov av olika insatser såsom till exempel behandling, vård, bistånd, försörjning, råd och stöd. Ett lyckat och framgångsrikt relationsarbete kan dock innebära mycket mer, då det på olika sätt kan bidra till klientens utveckling och ökat välbefinnande genom att tillgodose och stärka de transaktionella behoven. Dessa behov är:

7 med andra människor samt behov av verklighetsuppfattning. De transaktionella behoven är enligt Flygare (2018) något som alla människor strävar efter att tillgodose för att bevara och för att öka sin sociala kompetens.

Bruhn (2018) menar att en lyckad och fungerande relation mellan en klient och en

socialarbetare skapar goda förutsättningar för att uppfylla och tillgodose grundliga mänskliga behov. När en klient känner sig sedd, lyssnad på, uppskattad och tillitsfull så skapas en fungerande arbetsallians som är grunden till framsteg. Bruhn (2018) anser att arbetsalliansen skapar en möjlighet för socialarbetaren att se det som är specifikt och speciellt i den situation som klienten befinner sig i samt skapar en motivation och känsla av delaktighet hos klienten. Eide och Eide (2006) menar också att den professionellas förmåga att skapa en god relation är viktig för behandlingens resultat. För att kunna hjälpa och skapa motivation hos klienten är det avgörande att den professionella har förmågan att lyssna, att förstå klienten samt att skapa en arbetsallians.

Enligt Aronsson (2018) är kärnan i socialt arbete relationen och relationen ska kännetecknas av ömsesidighet och engagemang. För att en relation ska fungera behövs det en dialog och för att en dialog ska fungera behövs det en relation, eftersom det handlar om ett utbyte mellan två människor. Ur detta utbyte uppstår en så kallad relationell dialog som innebär samhörighet och ömsesidighet. Den relationella dialogen är ett band som uppstår mellan två människor och som är präglat av respekt och empati. För att omvandla en vanlig relation och dialog till framgångsrikt socialt arbete krävs det enligt Aronsson (2018) att dialogen skapar och upprätthåller en stabil relation. Det innebär inte att socialarbetaren ska ha goda sociala förmågor och ha lätt för att skapa relationer, utan om en professionell förmåga att utveckla socioemotionell kompetens. Socioemotionell kompetens innebär att socialarbetaren ska kunna hantera olika situationer och samtidigt kunna hantera både egna och andras känslor när det krävs. Konkret betyder det enligt Aronsson (2018) att socialarbetaren ska klara av att skapa relationer, samarbeta med olika människor, hålla i samtal, skapa nya kontakter samt kunna lösa de konflikter som eventuellt uppstår.

Faktorer bakom framgångsrika, lyckade placeringar

8 men önskar bli betraktade som en del av den grupp som bistår barnet med vård och på så vis få tillgång till mer insikt om placeringen och att bli belyst om processen kring placeringen.

Buehler, Cox och Cuddeback (2003) redogör också för familjehems upplevelser av faktorer som möjliggör eller hämmar chansen till framgångsrika placeringar. Buehler et al. (2003) fann i sin studie att de faktorer som förbättrar oddsen för en lyckad placering är bland annat tron på och stöd från religiösa sammanhang, en stor omsorg för barn, tolerans, starka relationer. Ytterligare faktorer som nämns är att ha en samarbetsvillig partner samt en

fungerande vardag med rutiner, struktur och förmågan att vara flexibel utifrån barnets behov. De faktorer som hämmar framgångsrika placeringar beskriver Buehler et al. (2003) som uppfostringsstrategier där barnet inte är i fokus, olika omständigheter som kräver föräldrars tid och energi, oförmåga att vara flexibel samt svårigheter att hantera situationer där man har starka band till barnet och det eventuellt måste flytta. Familjehemmen uttrycker i denna studie att få göra en skillnad i ett barns liv och att få se dem växa och utvecklas utgör viktiga belöningar för familjehem. Att däremot fostra barn som har svåra beteende- och

känslomässiga problem utgör den största stressfaktorn för familjehem. Buehler et al. (2003) finner ett trängande behov av att i familjehemsutbildningen och under rekryteringsprocessen fokusera på att stärka familjehemmen och utbilda dem så att de har förmåga att skapa tydliga upprätthållande rutiner och förväntningar i familjen samt förmåga att kunna vara toleranta.

Vikten av utbildning för familjehem

Enligt socialstyrelsens föreskrifter om socialnämndens ansvar för barn och unga i

familjehem, jourhem eller hem för vård eller boende (2012) ansvarar socialnämnden för att familjehemmet får den handledning och utbildning som krävs för att de ska kunna utföra uppdraget på ett bra sätt och skapa en trygg och bra placering åt barnet.

Fredriksson och Kakuli (2011) skriver att tre av fyra omhändertagna barn placeras i

familjehem och för att dessa barn ska ha den trygghet och det stöd som de behöver så krävs det en fungerande familjehemsvård. Många kommuner i Sverige har fått kritik över att det inte skett tillräckliga utredningar av familjehem, att det inte skett tillräckliga uppföljningar och ibland inga uppföljningar alls samt att både barn och familjehem får för lite stöd och hjälp. För att barnen ska få den trygghet och det stöd som de behöver samt för att placeringen ska bli bra är det viktigt att utbilda familjehem. Utbildningarna ger familjehemmen en större kunskap samt möjlighet till att träffa andra familjehem i samma situation. Utöver utbildningar måste familjehem också få regelbundet stöd för att klara av uppdraget, speciellt då många barn bär på hemska upplevelser och erfarenheter. Fredriksson och Kakuli (2011) anser att det allra viktigaste är kommunikationen som finns mellan barnet och socialsekreteraren och att den relationen bygger på erfarenhet och lyhördhet.

9 mer personliga. Vid en grupphandledning finns det en samlad kompetens och familjehemmen kan känna igen sig i varandras situationer. Danielsson och Jansson (2014) menar att det viktigaste inte är vilken typ av handledning som ges, utan snarare att den ges.

Holmsten (2012) skriver också om vikten av en bra utbildning för familjehemmen. En grundläggande utbildning bör ges till alla familjehem och för att den ska bli bra behöver den innehålla vissa delar. Dessa delar bör till exempel bestå av lagstiftning, socialtjänstens arbete, skyldigheter och rättigheter som familjehem, aktuell forskning, kunskap om

funktionsnedsättningar samt barnets hälsa och skolgång. Utbildningen som ges till

familjehemmet bör enligt Holmsten (2012) också vara lätt att förstå, innehålla reflektioner och diskussioner samt samtal om svåra saker. Det är även viktigt att utbildningen hänger samman med den handledning som ges till familjehemmet. Utöver den utbildning och handledning som ges kan också en egen hemsida för familjehem vara till hjälp vid allmänna frågor och funderingar.

Andersson (2001) anser att den svenska forskningen i för liten utsträckning berör

familjehems perspektiv gällande deras erfarenheter av att vara familjehem och vilken hjälp de får för att lyckas med sitt uppdrag. I stället handlar stor del om forskningen om de brister som finns inom svensk familjehemsvård och om barns upplevelser av familjehemsvård.

Andersson (2001) avsåg i sin studie att studera de bakomliggande orsaker till varför en familj väljer att bli ett familjehem. I studien fann författaren fyra bakomliggande orsaker, det första motivet är släktingar som känner nöd för ett barn och därför erbjuder sig att vara familjehem. Ett annat motiv är familjer som önskar att ha barn men som själva inte kan få barn, eller att de önskar ge sina egna barn ett till syskon. Andra familjer valde att bli familjehem av

10

3. Metod

Kvalitativ forskningsansats

Studiens primära utgångspunkt är att ta del av socialsekreterares och familjehems upplevelser av samarbete samt erfarenheter av sammanbrott. Kvalitativ forskning syftar till att utforska sociala fenomen genom att tolka och förstå individens, eller fenomenets, uppfattning av verkligheten. Den kvalitativa ansatsen lägger tonvikten på ord snarare än siffror vid insamlingen av data. Då vi var intresserade av att ta del av upplevelser, erfarenheter och åsikter innebär detta att studien studerar verkligheten utifrån en idealistisk ontologisk synpunkt. Denna studie har en abduktiv syn på förhållandet mellan teori, praktik och ord. Detta innebär att forskaren rör sig mellan teori och empiri och låter förståelsen successivt växa fram, eventuella slutsatser och teorier genereras utifrån vårt insamlade material (Bryman, 2018).

Urvalsförfarande

Urvalet för denna studie består av tre informanter som jobbar på socialtjänsten med ansvar för familjehemsplaceringar samt tre informanter som har eller har haft ett uppdrag som familjehem. Informanterna består av både män och kvinnor i varierande åldrar. Ett målstyrt urval samt ett bekvämlighetsurval har använts för att få kontakt med studiens sex

informanter. Valet av informanter från socialtjänsten skedde genom ett målstyrt urval, vilket betyder att informanterna som valdes ut tillhör en specifik kategori, eller besitter specifika egenskaper som är av intresse för att besvara studiens syfte och frågeställning (Bryman, 2018). För att få kontakt med aktuella familjehem användes istället ett bekvämlighetsurval, vilket innebar att vi valde ut individer som enkelt kunde tillgås genom personliga kontakter och som var lämpliga och relevanta för studien (Bryman, 2018). Då studien ägt rum under en kort tidsperiod har studien fåtts begränsas till sex stycken kvalitativa intervjuer. Studien har inget bortfall.

Vidare har några av de informanter som deltog i studien personliga kopplingar till författarna på olika sätt. En av författarna har en koppling till några familjehem, men inte till

socialsekreterarna och den andra författaren har en koppling till några socialsekreterare, men inte till familjehemmen. Vidare diskussion kring etiska ställningstaganden och reflektion till denna situation återfinns under “etiska ställningstaganden”.

Litteratursökning

Relevant forskning och information har hittats genom olika källor såsom artiklar, böcker, uppsatser, tidigare forskningsreferenser samt myndighetsrapporter. För att ta del av dessa källor har sökmotorerna och databaserna SwePub, Google, SocINDEX samt DiVA använts. De sökord som har använts är familjehem, foster care, foster parents, socialtjänst,

11

Datainsamlingsmetod - semistrukturerade intervjuer

För att samla in data användes semistrukturerade intervjuer, detta med anledning av att det är en lämplig metod för att ta del av individers känslor, tankar, upplevelser och handlingar i en specifik situation (Alvehus, 2019). Som forskare är det en effektiv metod att använda eftersom forskaren interagerar med intervjupersonerna och på så sätt kan fråga om till exempel motiv bakom en handling, hur personen ser på en händelse eller hur personen framställer och beskriver ett specifikt fenomen. En intervju kan utformas och genomföras på olika sätt, och ett av dessa sätt är en semistrukturerad intervju (Alvehus, 2019). Den

semistrukturerade intervjun kännetecknas av att det finns en uppsättning teman, alternativt ett antal övergripande frågor som vägleder samtalet, dessa sammanfattas i en intervjuguide (Bryman, 2018). I en semistrukturerad intervju finns inga nedskrivna följdfrågor, vilket innebär att intervjupersonen har en större möjlighet att påverka innehållet i intervjun och att intervjuaren aktivt måste lyssna för att kunna ställa relevanta följdfrågor (Alvehus, 2019).

Undersökningens genomförande

För att komma i kontakt med socialsekreterarna kontaktades en enhetschef med ansvar för placeringar på en socialtjänst i norra Sverige och därefter skickades ett informationsbrev (se bilaga 1) om studiens innehåll till enhetschefen på socialtjänsten, som sedan ansvarade för att rekrytera deltagare till studien och tillgodose deltagare med informationsbrev. För att komma i kontakt med aktiva familjehem togs direktkontakt via telefon eller mejl och

informationsbrevet (se bilaga 1) skickades via mejl eller Messenger till de familjehem som ville delta.

Vid samtliga intervjuer användes samma intervjuguide (se bilaga 2), dock var vissa frågor specifikt inriktade för att besvara familjehemmens bakgrund och socialsekreterarnas arbetserfarenhet. Flera följdfrågor användes för att följa upp det som intervjupersonerna berättar av intresse, vilket inte motstrider den semistrukturerade intervjuns tillvägagångssätt. Våra frågor var utformade som övergripande teman, och kategorier och därav uppkom

naturliga följdfrågor dock olika utformade, för varje intervjutillfälle. Vid varje intervjutillfälle hade en av forskarna en mer central roll och därför ett större ansvar över utformningen av intervjun. För att se till att samtliga intervjuer var så lika som möjligt gick båda författarna igenom ramarna på samma sätt samt såg till att ställa samtliga frågor från intervjuguiden. Utöver detta var även den andra författaren närvarande i rummet under intervjun. Två av intervjuerna med familjehemmen skedde hemma hos en av författarna och intervjun med det sista familjehemmet skedde i deras privata hem. Samtliga intervjuer med socialsekreterarna skedde på deras arbetsplats i ett konferensrum. Val av intervjuplats diskuteras i

metodreflektionen. En viktig uppgift för författaren är att vara uppmärksam på det

12

Konventionell kvalitativ innehållsanalys

När samtliga intervjuer hade genomförts transkriberades det insamlade materialet och analyserade detta med hjälp av en konventionell kvalitativ innehållsanalys (Bryman, 2018). Den konventionella kvalitativa innehållsanalysen separerar materialet i två delar, vilka beskrivs som den manifesta nivån och den latenta nivån. Detta innebär att det som direkt uttrycks i texten är att ses som den manifesta nivån, medan den latenta nivån är en djupare underliggande mening i materialet som framkommer i det sista steget i den kvalitativa innehållsanalysen som betecknas som det tema som framkommer i materialet (Bryman, 2018).

Analysen utfördes i fem steg, det första bestod av att författarna läste igenom intervjuerna, det transkriberade materialet, flertalet gånger tillsammans. Sedan valdes det ut olika

meningar, så kallade meningsbärande enheter, som var kärnfulla och relevanta för att besvara studiens frågeställning. Detta gjordes genom att färgmarkera de meningar som var intressanta för att besvara frågeställningarna. Sedan kortades dessa meningsbärande enheter ned genom att en kod tillsattes som sammanfattade meningen, dessa koder gick författarna tillsammans igenom och sedan sorterades de in i kategorier. Till sist gick författarna igenom samtliga kategorier och koder och valde ut särskilda koder som bäst sammanfattade innehållet i en kategori, dessa lades in kodningsschemat (se bilaga 3) och i resultatdelen. Vid genomgång av koderna och kategorierna gick det att urskilja tre teman, dessa teman beskrivs som det latenta innehållet i studien (Bryman, 2018). De teman som identifierades i studien var samarbete, kommunikation och relation (se bilaga 3). Genom dessa steg har materialet bearbetas utifrån de två nivåer som beskrivs som den manifesta och den latenta nivån (Bryman, 2018).

Etiska ställningstaganden

För att värna om informanternas integritet och självbestämmande finns det fyra olika krav som forskare bör förhålla sig till och dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Informationskravet är grunden till

samtyckeskravet och bör innehålla grundlig information om studien. Deltagarna bör få reda på syftet med själva studien, vilken metod som kommer användas, hur materialet kommer att förvaras, om det finns några risker med att delta, vem som har yttersta ansvaret för studien, att deras deltagande är frivilligt och att de därmed kan avbryta när helst de vill samt

information om deltagarnas anonymitet (Vetenskapsrådet, 2002). Utan denna information kan inte deltagarna ge sitt samtycke och därmed inte medverka i studien (Kalman & Lövgren, 2019).

För att uppfylla dessa krav skickades ett informationsbrev (se bilaga 1) med grundläggande information om studien till enhetschefen, som sedan skickade vidare detta till

13 intervjupersonerna benämns socialsekreterarna och familjehemmen fortsättningsvis som “familjehem Sara, familjehem Sandra och familjehem Simon & Sanna. Och socialsekreterare Eva, Erik och Emma.” Varken kommun, län eller landsting benämns i studien, istället

används “norra Sverige” som ett vagt begrepp för att ytterligare stärka och skydda intervjupersonernas integritet.

Samtyckeskravet innebär att det krävs ett samtycke från deltagaren eller deltagarens vårdnadshavare för att kunna medverka i studien. Kalman och Lövgren (2019) förklarar att konfidentialitetskravet värnar om individen då det innebär att man som forskare är noggrann med hur man hanterar materialet, hur man säkert förvarar materialet och på vilket sätt resultatet presenteras. Det är väldigt viktigt att ingen obehörig kan komma åt materialet eller att det går att identifiera deltagare. Efter konfidentialitetskravet kommer nyttjandekravet som handlar om att materialet endast får användas för forskningsändamål och deltagarna ska kunna lita på att uppgifterna i materialet inte används på fel sätt (Vetenskapsrådet, 2002). Detta säkerställs genom att enbart presentera materialet i examensarbetet.

För att säkerställa att den personliga kopplingen till informanterna inte påverkar innehållet i intervjun, har den författare som har en koppling till informanten intagit en mer passiv roll vid intervjutillfället. Båda författarna har suttit med i samma rum vid intervjutillfällena, men då antagit en mer aktiv eller passiv roll beroende på vilka informanter som intervjuats. Då ämnet för studien inte varit att ta del av personliga frågor eller ämnen kopplat till

informanterna eller forskarna anses det att den personliga kopplingen till informanterna haft en ringa påverkan på studiens etiska överväganden. Vidare diskussion återfinns i

metodreflektionen.

Trovärdighet och tillförlitlighet

I syfte att problematisera och diskutera kring studiens trovärdighet och tillförlitlighet används begreppen pålitlighet, trovärdighet, tillförlitlighet samt överförbarhet.

Bryman (2018) skriver att begreppet pålitlighet används för att beskriva studiens

tillförlitlighet. Pålitlighet menar på hur forskarna tillsammans har tolkat materialet samt huruvida undersökningen kan upprepas igen. Lundman och Hällgren Graneheim (2012) menar att en presentation av citat från intervjuer samt en noggrann beskrivning av analysarbete och urval ger läsaren en möjlighet till att bedöma studiens giltighet. En noggrann beskrivning av analysarbetet är därför nödvändigt för att stärka tillförlitligheten i studiens resultat.

För att stärka tillförlitligheten i studien har författarna varit noga med att vara transparenta i våra beskrivningar av arbetsprocessen. Tillförlitligheten har stärkts genom att tydligt

14

Vidare förklarar Bryman (2018) att studiens tillförlitlighet kan förklaras utifrån begreppen trovärdighet och överförbarhet. Trovärdighet fokuserar på hur väl forskarens observationer och teoretiska idéer överensstämmer, medan överförbarhet utgår från huruvida resultaten kan överföras till andra situationer. Bryman (2018) menar att studiens trovärdighet ökar om det insamlade materialet, begreppen som används och de observationer som gjorts har en likhet. Lundman och Hällgren Graneheim (2012) anser att trovärdighet handlar om huruvida resultatet är överförbart till andra situationer och att det är läsaren som ska avgöra om

resultaten är överförbara eller inte. För att underlätta detta har det konsekvent getts noggranna beskrivningar av studiens utförande, kontext, deltagare, urval, datainsamling samt analys.

Lundman och Hällgren Graneheim (2012) förklarar att det är svårt att efterlikna sociala situationer som undersöks i kvalitativa studier, därför utgör detta en problematik för forskare att kunna uttala sig om studiens överförbarhet till andra sociala kontexter. Studiens empiriska material består av ett begränsat antal semistrukturerade intervjuer vilket försvårar studiens möjlighet att kunna uttala sig huruvida resultatet kan implementeras till större sammanhang. I syfte att väga upp detta har det återgetts tydliga motiveringar och noggranna beskrivningar av val av metod, studiens kontext samt av deltagarna. Något som även talar för studiens

15

4. Resultat

Detta avsnitt ämnar till att ge en presentation av informanterna samt att redovisa resultatet från studiens sex semistrukturerade intervjuer tillsammans med tre familjehem och tre familjehemssekreterare. Studiens insamlade data analyserades med hjälp av en konventionell kvalitativ innehållsanalys och tre övergripande teman framkom: Samarbete, Kommunikation och Relation. Inom varje tema redovisas sedan underrubriker som bidrar till att tydliggöra framställningen av resultatet.

Presentation av informanter

Målgruppen för denna studie var socialsekreterare som arbetar med familjehemsplaceringar och familjehem som har eller har haft placeringar hos kommunen. Kraven för deltagande i studien var att socialsekreterarna skulle jobba med placeringar vid intervjutillfället och att familjehemmen har eller har haft ett uppdrag av kommunen.

Författarna har mött sex olika individer i varierande åldrar och med olika kön.

Familjehemmen har en bred och varierande erfarenhet, alltifrån 1 år till över 20 år som familjehem. Två av tre familjehem har pågående placeringar medan ett av familjehemmen precis har avslutat en placering. Socialsekreterarna har också en bred och varierande erfarenhet, de har jobbat mellan 9 och 15 år inom socialtjänsten och har jobbat med 40-100 familjehem var. Varje socialsekreterare jobbar för tillfället med runt 16-17 olika familjehem. Informanternas respektive antal år av erfarenhet av att arbeta med familjehemsplaceringar visas nedan.

Socialsekreterare: Eva - 15 år, Erik - 11 år, Emma - 8 år.

Familjehem: Sandra - 20 år, Sara - 2 år och Simon och Sanna - 2 år.

Samarbete

Det första temat som kunde identifieras berörde faktorer som handlade om samarbetet, framförallt de komponenter och hinder som kan finnas för ett gott samarbete (se bilaga 3). Temat berörde också hur samarbetet med olika parter fungerar samt upplevelserna av att ha två socialsekreterare och hur detta påverkar samarbetet mellan familjehem och

socialsekreterare. I detta avsnitt framkom det att det är många bitar som behöver falla på plats för att samarbetet ska fungera och bli så bra som möjligt.

För- och nackdelar med att två socialsekreterare medverkar i samarbetet

16 socialsekreterarna två och två, vilket innebär att båda socialsekreterarna gör hembesök

tillsammans. Denna arbetsfördelning är en strategi för att underlätta arbetsbelastningen.

Familjehemmen hade splittrade åsikter och upplevelser om att ha två olika socialsekreterare. Familjehemmet Sandra ansåg att det var positivt och de uttryckte även en förståelse över uppdelningen. Familjehemmet Simon & Sanna hade inga åsikter eller upplevelser eftersom de bara hade en socialsekreterare. Familjehemmet Sara ansåg däremot att det bara var

negativt eftersom de kände att socialsekreterarnas arbete hör ihop samt att det blev för många samtal att ringa. Familjehemmet Sara beskrev även att de kände sig som en tidstjuv när de ringde barnets socialsekreterare och berättade om sina upplevelser, när de egentligen ska ringa deras egna socialsekreterare och ventilera där.

Då ska jag först ringa barnets handläggare, men jag får inte ha några känslor kring det när jag pratar med den personen utan då ska jag ringa till min handläggare. Det blir ju så många samtal! Det borde gå att lösa på ett bättre sätt. Fast hon lyssnar ju också om jag berättar något, men det är då jag känner att jag är en tidstjuv för den handläggaren för då får ju hon lyssna på min historia. - Familjehem Sara

Jag tycker att det är bra som det är nu att nu har vi en egen socialsekreterare, det hade vi inte då från början. Så det tycker jag är till det bättre, för den kan man då lätta sina bekymmer för och hen kan möta oss där och hjälpa oss. När vi började var det samma socialsekreterare och hen hade ju inte tid och ork, och ändå hade ju vi jättebra socialsekreterare som förstod oss och mötte oss också. - Familjehem Sandra

Samtliga socialsekreterare beskrev arbetsuppdelningen med att ständigt vara två som arbetar tillsammans, som något överlag positivt och som en bra lösning på fördelning av

arbetsuppgifter. Men ansåg att det ibland kan vara svårt när man inte tänker likadant som sin kollega. De uttryckte även att det är viktigt att ha en samsyn samt en dialog med den man jobbar med. Socialsekreteraren Erik beskrev att arbetet blev mindre ensamt när man jobbar två och två och att man nu hade någon att bolla med. Socialsekreteraren Emma ansåg att man har fått ett bättre helhetsperspektiv medan socialsekreteraren Eva ansåg att man hade blivit mer specialiserad och nu har ett större fokus på familjehemmet vilket har lett till att

familjehem idag får mer stöd än tidigare. Med detta menade socialsekreterare Eva att hon nu genom denna arbetsfördelning har mer tid att tillägna familjehemmen än tidigare.

Alltså man blir mer specialiserade, man har mer fokus på familjehemmet. För när det är liksom både barn, föräldrar och familjehem då blir det barnet man jobbar mest med, så är det ju. Det prioriterar ju sig själv. Familjehemmen (...) får ju mer stöd idag än vad de har fått tidigare, om man säger så. – Eva

17

Samarbetet mellan socialsekreterarna, familjehemmet och de biologiska föräldrarna

Kring samtalsämnet om samarbetet mellan familjehem och socialsekreterare framkom även information om hur samarbetet skett med övriga parter, alltså med de biologiska föräldrarna. När det kommer till samarbetet mellan de olika parterna socialsekreterare, familjehem och biologiska föräldrar är det många bitar som behöver falla på plats för att detta skall fungera. Bland annat benämndes kommunikation och tydlighet som viktiga faktorer för att samarbetet mellan alla parter skulle fungera.

Familjehem Sara nämnde att det är av stor vikt att se sin egen bidragande del till att stärka samarbetet mellan dem och de biologiska föräldrarna. Bland annat uppnås detta genom att familjehemmet talar gott om de biologiska föräldrarna inför barnet och socialtjänsten, samt att man i samarbetet bör fokusera på barnet och förstå att barnet gynnas av ett gott samarbete från alla parter.

Familjehem Sandra menade att inställningen till samarbetet bör ses som en viktig faktor för att få samarbetet att fungera mellan de olika parterna. Att familjehemmet inte kan ha en fientlig inställning till socialtjänsten utan måste kunna acceptera dem som samarbetspartner till barnet. Familjehemmens önskan för samarbetet är att båda parter, familjehemmet och socialsekreteraren, lyssnar på varandra och tar till sig av varandras råd och se varandras behov. Familjehemmet Sandra nämnde också att socialtjänsten fungerar som en bro mellan dem och de biologiska föräldrarna och att det därför är viktigt hur socialsekreterarna talar om familjehemmet gentemot föräldrarna.

Hur socialtjänsten speglar familjehemmet gentemot biologiska föräldrar, för dem pratar om oss till dem, hur de pratar till oss om de biologiska föräldrarna, vad skapar de för kommunikation mellan dessa parterna. Socialtjänsten ska ju fungera som en bro emellan oss tänker jag. - Familjehem Sandra

Samtliga socialsekreterare lyfte aspekten av tydlighet i kontakten mellan de olika parterna, att det är viktigt att vara tydlig med vad uppdraget innebär och vad som förväntas av

familjehemmet från socialtjänstens sida. Men även att se till att familjehemmet tillgodoses med rätt information så att de kan skapa rätt förutsättningar för att kunna vårda barnet.

För det har ju hänt att man har jobbat hem barnet till sin biologiska familj men det har sagts att det kommer bli en uppväxtplacering till familjehemmet och då blir det ju jättefel. Alltså man säger inte det idag, för det går inte att lova det. Men vissa känner ju att det här har jag blivit lovad liksom, att de här barnen ska stanna. Familjehemmet kämpar ju för barnen. - Eva

18 Socialsekreterarna benämnde olika saker som de ansåg vara viktiga delar för att stärka

samarbetet gentemot familjehemmen. Dels att vara öppen för kulturella olikheter, att kunna vara anpassningsbar gentemot familjehemmen och visa intresse för dem genom att lyssna och genom att höra av sig till dem för att se hur de mår. Men även att socialsekreterarna ska försöka hjälpa familjehemmen att lösa deras problem och finnas där för dem när de behöver dem.

Komponenter för ett gott samarbete

Att få en ökad kunskap om och identifiera viktiga komponenter för samarbete är en stor del i studiens syfte, vilket gör det här avsnittet till den mer omfattande kategorin. Samtliga

informanter beskrev de komponenter de tyckte var viktiga för ett bra samarbete samt de hinder som kan finnas för att skapa ett gott samarbete.

Familjehem Sara berättade att om man har en god relation med sina socialsekreterare så är man också stöttad som familjehem, vilket innebär att man som familjehem är tryggare i sin roll och därmed kan ge en tryggare omvårdnad till barnet. Familjehemmet Sara uttryckte också en önskan om att socialsekreterare ska bli lite mänskligare, då hon i vissa situationer upplevt att de glömt bort att familjehem är vanliga familjer med känslor, vilket påverkar samarbetet och relationen till andra parter. Familjehemmet Sara uttryckte att de hade respekt för socialsekreterare men att socialsekreterare många gånger jobbar under tidsbrist med hög arbetsbelastning. Familjehemmet Sara beskrev även en känsla av att vara ifrågasatt i sin föräldraroll eftersom de kände sig granskade, att de blev baktalade av de biologiska

föräldrarna kombinerat med att de inte får någon positiv respons tillbaka från socialtjänsten. Familjehemmet Sara uttryckte att ett stort hinder för ett gott samarbete är socialsekreterarnas brist på tid.

Jag brukar säga såhär till mina socialsekreterare att jag aldrig i mitt liv ifrågasatt min föräldraroll förrän jag blev familjehemsmamma. Då helt plötsligt började jag ifrågasätta, jag började tänka att jag kanske inte duger, jag är nog ingen bra mamma. Därför att allting hela tiden ställs mot sin spets, man känner sig granskad, man känner sig ovärdig uppdraget, därför att man hör från dem biologiska

föräldrarna att vi är bara skit minsann, och man får ingenting som väger tillbaka. -

Familjehem Sara

Familjehem Sandra ansåg att man som familjehem behöver känna att man deltar i ett

19 ett gott samarbete om socialtjänsten inte lyssnade och om dessa inte kunde möta upp

familjehemmets behov av stöd.

Familjehem Simon & Sanna uttryckte tydligt att de inte längre har något förtroende för socialtjänsten på grund av hur dåligt behandlade de blivit. Familjehemmet Simon & Sanna ansåg att det bland annat hade saknats ett bra samarbete samt viktiga komponenter för att skapa ett samarbete överhuvudtaget. Familjehemmet Simon & Sanna beskrev att ett

samarbete ska bestå av tydlig kommunikation, tillit till varandra samt ett förtroende mellan alla berörda parter. Familjehemmet Simon & Sanna uttryckte att det blir ett hinder för ett gott samarbete om socialtjänsten inte lyssnar på vad familjehemmet säger.

Socialsekreterare Eva berättade att ärlighet, att familjehem känner att socialsekreteraren finns där och verkligen försöker, att familjehem känner sig lyssnade på samt att de har ett stöd i socialsekreteraren var viktiga komponenter för ett bra samarbete. Eva uttryckte en önskan om att familjehem ska våga berätta om sin situation i tid, att de inte ska vara rädda för det. Eva var också väldigt noga med att uttrycka att sammanbrott eller ett erkännande om att det inte fungerar längre inte är att ses som ett misslyckande.

Socialsekreterare Erik uttryckte precis som Eva en önskan om att familjehemmen ska våga berätta allting, vad det än är. Han berättade att det är deras roll att stötta familjehemmen och för att kunna göra det behöver de information för att veta om familjehemmet behöver stöd och hjälp. Erik ansåg också att det behövs ett förtroende för att familjehemmen ska våga berätta vad som helst och för att kunna skapa ett samarbete. Han beskrev att man som professionell behöver vara inlyssnande, uppmuntrande samt kunna ge positiv kritik till familjehemmet. Erik ansåg att stora hinder för ett gott samarbete är bland annat brist på tid, stor personalomsättning samt svår problematik hos barnet.

Nämen det är ju som jag kommer tillbaka till att vara inlyssnande, det tycker jag är jätteviktigt. Att dem ska få säga sitt, utan att jag kör på mitt liksom. Och att säga också att vi är tacksamma för att ni ställer upp och att vara noggrann med att påminna dem om det, att dem gör ett bra jobb, påminna dem om det. Men ge dem feedback, positiv kritik, det tror jag är viktigt. - Erik

Socialsekreterare Emma beskrev att en öppen dialog, ärlighet, tydlighet och humor är de viktigaste komponenterna för ett bra samarbete. Den öppna dialogen möjliggör att båda parter vågar ta upp svåra som lätta saker och att man inte är konflikträdd. Hon uttryckte också att humor och att kunna ha roligt skapar en lättsam dialog, vilket gör så att man lär känna varandra och därigenom kan skapa ett bra samarbete. Emma ansåg att oärlighet från familjehems sida samt avsaknad av rak och ärlig kommunikation var ett stort hinder för ett gott samarbete.

20

Kommunikationen mellan familjehem och socialsekreterare

Det andra temat som kunde identifieras berörde faktorer som handlade om kommunikationen mellan familjehem och socialsekreterare. Bland annat utifrån aspekten om vilken information som familjehem tilldelas och vilken information som ibland utelämnas. Men också utifrån aspekten av sammanbrott i vilken det framkom att kommunikationen mellan familjehemmen och socialsekreterarna är en viktig faktor för att dels undvika sammanbrott men också för att förtydliga uppdraget och på så vis ge familjehem bättre förutsättningar att klara av ett

sammanbrott.

Information

I intervjuerna med familjehemmen framkom det att samtliga familjehem önskade en tydligare beskrivning om hur det är att vara familjehem och vad som förväntas av familjehemmet. Familjehemmen önskade även att få mer detaljerad information om barnet, dess bakgrund och behov samt fortlöpande information om nya uppgifter gällande placeringen. Det framkom även att socialsekreterare ofta får möta en misstro från familjehemmen när det kommer till den information socialsekreterarna ger. Socialsekreterarna upplevde att denna misstro uppstår då familjehem känner att viss information undanhålls från dem, vilket inte är fallet enligt socialsekreterarna. Socialsekreterarna önskade också att det skulle finnas en bredare kunskap bland familjehemmen om hur lagen och socialtjänsten fungerar.

Familjehemmen Sara och Sandra upplevde att bristen på information gör att de känner sig oförberedda inför ett uppdrag och menade att om de skulle få mer information om själva uppdraget så skulle det också gynna familjehemmets förutsättningar för att kunna ta hand om barnet. Familjehem Sara uttryckte också att de önskar mer information om det mesta gällande att vara familjehem, särskilt till en början när man är ny som familjehem. När man är nya som familjehem uppstår många frågor kring uppdraget, till exempel vilka de får kontakta och hur saker och ting går till. Familjehemmet Simon & Sanna upplevde en irritation över de gånger som informationen skiljt sig från vad familjehemmet blivit informerad om och vad de biologiska föräldrarna blivit informerade om. I vissa fall leder detta till onödiga konflikter eller missförstånd mellan familjehemmet och de biologiska föräldrarna när det kommer till umgänge eller annat kring det placerade barnet.

Men från början när man är ny som familjehem får man liten och ingen information alls om hur allting funkar, så att jag fattade ju inte vem det var jag skulle ringa till från början, eftersom man får sån liten information om barnet innan det kommer, så har man väldigt mycket processande som familjehem, att gå igenom. Allting är nytt, man undrar - vad får jag göra? vad får jag inte göra? vem ska jag kontakta? vem ska jag inte kontakta? - Familjehem Sara

21 familjehemmets sida. Att familjehemmet tror att socialsekreteraren undanhåller information från familjehemmet. Eva menade att ny information om barnet kan tillkomma allt eftersom när barnet blivit placerat, dock misstror vissa familjehem socialsekreteraren och tror att socialsekreteraren undanhållit information för att kunna placera barnet.

Många gånger kan det ju ha blivit så att det blir en, vad ska man säga, misstro att vi inte berättar allt till exempel. När vi placerat ett barn så efter ett tag upptäcker man vissa saker... vissa tror ju liksom att det här har dem mörkat för oss bara för att vi ska ta emot placeringen – Eva

Erfarenheter av sammanbrott

I samtliga intervjuer ställdes det frågor kring sammanbrott och om informanternas erfarenheter av ett sammanbrott. Detta för att ta reda på hur vanligt förekommande ett sammanbrott är och vilka anledningar som kan ligga bakom sammanbrottet. Något som tydligt framkom i samtliga intervjuer var att informanterna hade någon form av erfarenhet av sammanbrott och att det är en svår upplevelse för framförallt familjehemmen. För två av tre familjehem avbröts placeringen på grund av de biologiska föräldrarna, och för ett familjehem avbröts placeringen på initiativ av socialtjänsten.

I samtal med socialsekreterarna om erfarenheter av sammanbrott framkom det att de flesta sammanbrott skett på grund av barnet eller ungdomen, men att det i enstaka fall har skett sammanbrott av andra anledningar som till exempel på grund av att familjehemmen inte orkar mer eller på grund av biologiska föräldrar. En strategi för att undvika sammanbrott i familjehemsplaceringar är att erbjuda stöd till barnet och familjehemmet. Det är även av stor vikt att familjehemmen har rätt inställning till vården, att de förstår att utgångspunkten för vården av barnet är att barnet ska återförenas med den biologiska familjen.

Det är viktigt att familjehemmen har ett synsätt att det här är ett barn som vi vårdar under en begränsad tid, vi ska vårda det som vårt eget men vara beredd på att lämna ifrån oss det. Det är det stora svåra för familjehemmen. - Erik

I intervjuerna med familjehemmen framkom beskrivningar om upplevelsen och känslan av att vara med om ett sammanbrott. Alla tre familjehemmen beskrev sammanbrott som ett trauma och som ett misslyckande. Familjehemmen kände också en överhängande rädsla över att när som helst förlora barnet.

22

Relationen mellan familjehem och socialsekreterare

Det tredje temat som kunde identifieras berörde faktorer i relationen mellan socialsekreterare och familjehem. Framför allt vilket stöd och vilken hjälp socialsekreterare erbjuder

familjehemmen och vad familjehemmen efterfrågar gällande detta. Temat tar också upp aspekter av förståelse, hur socialsekreterare resonerade kring sin inställning till

familjehemmen och deras uppdrag samt hur familjehemmen kände för sitt uppdrag i relation till hur de blivit bemötta och förstådda av socialsekreterare.

Stöd och hjälp

Detta avsnitt berör de komponenter som familjehem och socialsekreterare tog upp gällande stöd och hjälp. Avlastning, uppmuntran, utbildning samt att bli lyssnade på beskrevs som fyra väsentliga komponenter för att bibehålla familjehemmens ork. Socialsekreterarna beskrev uppmuntran och att lyssna på familjehemmen som viktiga delar i deras arbete för att hjälpa familjehemmen.

Samtliga familjehem uttryckte att de önskar att socialsekreterare skulle lyssna mer på familjehemmen och ta till sig av deras perspektiv. Familjehemmen upplevde att de känner barnet bäst eftersom de av naturliga skäl spenderar mest tid tillsammans med barnet och kan tydligt se om det sker en förändring i barnets mående. Många familjehem efterfrågade också konkreta råd från sina socialsekreterare kring sin situation samt mer utbildning. Några socialsekreterare uttryckte en frustration över att inte räcka till för familjehemmen, de upplevde att arbetsförhållandet begränsar deras möjlighet att hjälpa familjehemmen på det sätt som de skulle vilja. Både familjehemmen och socialsekreterarna nämnde att det är viktigt att ha regelbunden kontakt och att ge extra stöd till familjehem som är nya eller som tagit på sig ett nytt uppdrag. Utöver detta uttryckte samtliga familjehem att de vill ha avlastning som stöd då de anser att det är en viktig faktor för att orka med som familjehem.

Man behöver få en paus om det så bara är för en helg i månaden, det är jätteviktigt. Att man får den hjälpen, att dem gör allt dem kan för att hitta avlastningsfamiljer. Jag förstår att det är jättesvårt. Men där har jag tipsat om några som dem har lyssnat på mig och så har dem tagit kontakt med dem och så har vi fått det nu då. Så... det känner man ju att då är man ju ett team då. - Familjehem Sandra

Samtliga socialsekreterare nämnde att bland det viktigaste i deras uppdrag är att lyssna på familjehemmen och låta dem få ventilera om sina upplevelser, medan socialsekreteraren får härbärgera. Dessutom ansågs det att ta tid för familjehemmen och finnas där när det behövs som en viktig aspekt.

Jamen de får ösa på åt mig liksom, jag får härbärgera det och så. Att nu är det omöjligt, det här går liksom inte... ibland kan ju det räcka, att de bara får prata av sig. Då kan det liksom bli bättre. - Eva

Jag försöker prata mycket med mina familjehem och visa att jag finns där för dem

23 Något som samtliga familjehem efterfrågade och som socialsekreterarna upplevde att de brister i är att ge uppmuntran och peppning. Många familjehem önskade att socialsekreterare skulle ge mer uppmuntran till familjehemmet så att familjehemmen vet att de gör ett bra jobb. Två av tre familjehem upplevde att de orkar med uppdraget samt kände sig trygga med att utföra uppgiften om de får någon form av uppmuntran. Samtliga socialsekreterare beskrev uppmuntran som en av de viktigaste delarna i sitt arbete med att stötta familjehemmen trots detta upplevde de att de brister i att ge detta.

Jag tänker att det dem egentligen behöver mest det är ju uppmuntran och visa på att dem gör ett gott jobb, eller får det bekräftat liksom. – Emma

Förståelse för varandras situation

Familjehemmen benämnde förståelse utifrån en önskan att bli förstådda, att deras upplevelser som familjehem ska valideras och förstås av socialsekreterarna. Det som socialsekreterarna tog upp gällande förståelse var utifrån aspekten av hur de ser på sina uppdragstagare, familjehem, och vilka krav de ställer på dem utifrån detta synsätt.

Samtliga familjehem upplevde att det är svårt för socialsekreterare att förstå hur det är att vara familjehem. Särskilt om socialsekreteraren inte har egna barn och därmed inte till fullo kan förstå hur det är att vara familjehem och ta hand om någon annans barn, eller om dem kommer direkt från utbildningen och därav inte hunnit få erfarenhet av att jobba med familjehem. Familjehemmen beskrev även att det har varit värdefullt att jobba med

socialsekreterare som har stor erfarenhet av att jobba med familjehem, som gjort det i många år eller som också har erfarenhet av att vara familjehem.

Men att ta hand om barn som är familjehemsplacerade den insikten, man kan aldrig förstå vad det innebär förrän man varit familjehem, eller är familjehem. För det är så annorlunda, så ibland skulle man vilja önska kanske att familjehem kanske skulle dela med sig av sina erfarenheter mellan varandra - Familjehem Sandra

Två av tre socialsekreterare tog upp att det är viktigt att se på familjehemmen som vanliga människor som inte besitter några professionella kunskaper och att man därmed bör anpassa sina krav och förväntningar på dem. Men att man också ser på familjehemmen som otroligt värdefulla och som en del av ett team som hjälper barnet.

Man måste ha i bakhuvudet att det är vanliga familjer, vanliga människor, helt vanliga familjer som vill ställa upp. Det är inga experter, inga professionella och med det sagt så är dem inte perfekta, dem har brister som alla människor. Men dem är tillräckligt bra för att göra det här jobbet. - Erik

24

Sammanfattning

Sammanfattningsvis visade resultatet på att familjehemmen och socialsekreterarna hade olika erfarenheter av sammanbrott samt olika erfarenheter av vilka det är som är initiativtagare till sammanbrottet. Resultatet i studien fann tre övergripande teman som kännetecknar ett gott samarbete mellan familjehem och socialsekreterare. Det som identifierades som viktiga komponenter för gott samarbete är kommunikationen mellan parterna, att parterna tar tid för varandra samt vikten av en förtroendefull relation där samarbete och delaktighet är viktiga grunder. Utöver detta belyste resultatet vilka stödinsatser som ges till familjehemmen, hur socialsekreterare resonerar kring sitt eget arbete, hur förståelsen för de olika parternas arbete påverkar samarbetet samt reflektioner kring socialsekreterarnas arbetsuppdelning.

5. Analys

Detta avsnitt avser att besvara studiens frågeställningar, analysera studiens empiri med utgångspunkt i studiens tre teman samarbete, kommunikation och relation, i förhållande till rådande forskning samt utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv.

Samarbete

För- och nackdelar med att två socialsekreterare medverkar i samarbetet

I studiens resultat framkommer det något som författarna tidigare inte har tänkt på: betydelsen av att ha två socialsekreterare. Resultatet visar att detta är något som påverkar samarbetet mellan familjehemmen och socialsekreterarna men att det finns delade åsikter om denna uppdelning. Socialsekreterarna upplever uppdelningen som något positivt då de kan reflektera med och få stöd av en kollega, medan familjehemmen upplever uppdelningen som både positiv och negativ.

Detta perspektiv är något som inte framkommer eller berörs av den tidigare forskningen som har studerats för denna uppsats. Utifrån den aspekten är det intressant att i vidare forskning studera detta element. Vad finns det för upplevelser och erfarenheter av arbetsfördelningen bland socialsekreterare avseende arbetet med placerade barn och hur påverkar detta

samarbetet mellan aktörerna familjehem, socialsekreterare och biologiska föräldrar?

Samarbetet mellan socialsekreterare, familjehem och de biologiska föräldrarna