I det följande kapitlet analyseras den information som har kommit fram under såväl den teoretiska som empiriska datainsamlingen.
Kunskapsdatabasen används frekvent i arbetet vid samtliga av de tre företag vi intervjuat, och innehåller i samtliga fall en stor mängd av den kunskap som krävs i arbetet. Det som skiljer företagen åt var att bankens beroende av systemet var avsevärt mindre än de andra två, då intervjupersonerna på banken var övertygade om att de hade klarat sig utan systemet.
Verkstadsföretaget var övertygad om att de hade kompetensen inom företaget, men eftersom all felsökning och eventuella instruktioner finns i systemet skapar det ett beroende. För det tredje fallföretaget, energibolaget, är systemet ett måste. Energiföretagets säkerhetskrav var i vissa fall så pass höga att de var tvungna att följa de rutiner som finns lagrade i systemet.
Trots att banken påstår att de klarat sig utan systemet så var det inget de var intresserade att göra utan de, liksom de övriga två, såg systemet som en mycket viktig kugge i det dagliga arbetet. Lika otänkbart som att de skulle arbeta utan systemets hjälp tycktes det vara att de skulle förlita sig helt på systemet. Detta kan kopplas till McDermotts (1999) motsträvighet till att låta ett informationssystem ta över. Många författare (bland annat Davenport och Prusak, 2000; Nonaka & Takeuchi, 1995; Lang, 2001) håller med honom om att det krävs mänsklig interaktion för ett fungerande system. Intervjupersonerna på banken såg möjligheten att lagra ännu mer kunskap i databasen men uttryckte det samtidigt att det var de sista procenten som kostade och att det inte skulle vara värt kostnaden.
Samtliga fallföretag ansåg att det utbyte av kunskap som skedde direkt mellan de anställda var ett nödvändigt komplement till systemet. Nonaka och Takeuchi (1995) visar i sin SECI-
modell de olika sätten att förmedla kunskap. Samtliga företag hade ett aktivt arbete med att föra in ny kunskap i system, enligt Nonaka och Takeuchis externalization. Särskilt banken hade kommit långt i sitt arbete med externalization, då hela deras kunskapsdatabas var uppbyggd av medarbetare som kontinuerligt för in ny kunskap. För samtliga företag gäller att informationen som registreras i systemet ska finnas tillgänglig för de andra anställda vid organisationen och på så vis utbilda dem så att kunskapen lever vidare. En kretsloppsliknande
idé som känns väl igen från Nonaka och Takeuchis (1995) SECI-modell som visar hur kunskapsbevarande i organisationer sker genom att kunskapen byter form.
Vid upplärandet av ny personal användes även socialization på energibolaget, delvis eftersom en del av introduktionen var att gå bredvid en erfaren medarbetare och utnyttja hans/hennes kunskaper men också på sina möten där de träffades på veckobasis och diskuterade lärdomar och problem. Socialization på verkstaden skedde visserligen inte via ett formellt utbyte, men enligt intervjupersonen skedde det naturligt på arbetsplatsen. Banken hade briefingar innan varje arbetspass samt ett upplägg som främjade att personalen frågade varandra och
driftledare om de inte hade svaret själva, vilket också är enligt Nonaka och Takeuchis
socialization. Detta sociala komplement till informationssystemet känns mycket väl igen från ett flertal författare. Hansen et al.(1999) uttrycker formen som personalisering. Även Lang (2001) är inne på samma spår, och uttrycker personaliseringen som nödvändig för att bibehålla kunskapen.
Greengard (1998) poängterar vikten av att se till att skapa värde för användaren av systemet. I verkstadens fall kan detta behöva utvecklas, då deras anställda var lite äldre och mer
motstridiga att använda datorsystemet. På energibolaget arbetar avdelningen aktivt med att öka förståelsen till varför systemet används, och på så vis höjs värdet för användaren. I motsats till vad Davenport (1994) menar har alltså ledningen aktivt arbetat med utvecklingen av såväl system och användandet av det. Även Al-Alawi et al., (2007) och Davenports (1998) andra teori om att den mänskliga dimensionen glöms bort i arbetet med systemet motbevisas av energibolaget, där arbetet pågår med att föra in det i användandet. Dock styrks deras påståenden av verkstaden, där systemet är implementerat utan att ha fått med sig användarna ordentligt.
Uttrycket form syftar i SECI-modellens fall på vilken typ av kunskap som berörs. Även om forskarna är långt ifrån överens om hur många olika typer av kunskap som finns, så finns det två övergripande typer, explicit och implicit. Även om Beckman (1997), Tobin (1997), Bierly et al. (2000) med flera skulle misstycka, är det dessa två former som ständigt återkommer i forskningen och därmed även kommer att användas i vårt arbete.
Att helt likställa Nonaka och Takeuchis (1995) SECI-modell med fallföretagens
bekräftelse på att implicit kunskap går att lagra i ett informationssystem. En bekräftelse som går emot Kalling och Styhres (2003) uppdelning där informationssystemet bevarade den explicita kunskapen och den implicita bevarades genom social samverkan. Även Langs (2001) tankar om att kunskap skapas på kollektiv basis genom kommunikation går åt samma håll. För att återvända till Nonaka och Takeuchis idéer om hur kunskapen byter form, så menar de att den implicita kunskapen byter form till explicit först när den formuleras.
Problematiken ligger i så fall i att framkalla själva formuleringen för att ha möjlighet att lagra den då explicita kunskapen i systemet.
Informationssystemet står i fallföretagens fall för den största andelen av kunskapen. Det talades om att upp till 90 % av den kunskap som används skulle finnas lagrad i systemet. Denna andel bevaras i fallföretagen på ett sätt som för tankarna till Hansens et al. (ibid.) andra strategi som går under namnet kodifiering. En process som även den bygger på de anställda, men i detta fall är det kommunikationen mellan människan och informationssystemet som är intressant. All kunskap i systemen kommer ursprungligen från personalen och avsikten med samtliga tre fallföretags system är att det kontinuerligt ska komma in ny kunskap från de anställda till systemet.
Det finns en möjlighet att det är just den implicita kunskapen som medför att samtliga tre fallföretag anser sig vara beroende av en viss social samverkan för att bevara kunskapen. Ett uttryck som användes av samtliga intervjupersoner var förståelse. De uttryckte vikten av att personalen hade en övergripande förståelse för hur saker och ting fungerade. Först då kunde de nyttja kunskapen som systemet tillhandahöll på att effektivt sätt. Lang (2001) använde uttrycket perspektiv när hon skrev om en framgångsrik inlärningsprocess. Hon menade att sättet man såg informationen på avgjorde nyttan med den. En tanke som till stor del liknar intervjupersonernas uppfattningar.
Såväl Lang (ibid.) som McDermott (1999) har uttryckt sig liknande när de förklarat att
kunskap involverar tänkande med information. Det är alltså först när en person analyserar och nyttjar informationen som den blir kunskap, och kanske sträcker sig så långt som till att bli visdom.