I analyskapitlet behandlas den insamlade empirin tillsammans med tidigare teorier och studier. Likheter och skillnader som styrker eller motsäger sig forskarnas frågeställning ska diskuteras.
I empirin framkommer det att det finns stora skillnader mellan bankerna som studerats, Handelsbanken och Swedbank utmärker sig med att båda har publicerat fler
köprekommendationer samt att de slagit OMXSPI både på kort och lång sikt. Nordea och SEB har historiskt sett haft bättre utveckling en dag efter rekommendationen än vad
rekommendationen gett på lång sikt. Att ta i beaktning är att både Handelsbanken och Swedbank publicerat mer än dubbelt så många rekommendationer jämfört med SEB och Nordea vilket påverkar medelavkastningen och totalavkastningen.
5.1 Kort sikt
Det finns tydliga samband mellan rekommendation och kursrörelser en dag efter
rekommendationen publicerats, där samtliga banker har skapat en överavkastning gentemot index. Det kan förklaras av det som Ritter (2003) talade om i sin studie om Behavioural finance. Människan är inte alltid rationell och till skillnad från Fama (1970) som menar att ny information måste framkomma för att en omvärdering av bolaget ska ske, tyder kursrörelserna på att en omvärdering sker trots att det endast är en köprekommendation och inte någon fundamental information om bolaget som publicerats.
Trots att Swedbank presenterat mer än dubbelt så många köprekommendationer som SEB och Nordea, har de den högsta procentuella förändringen gentemot index, 0,379% under jämförbara perioder. SEB har slagit index på kort sikt med 0,29% medan Nordea hade i jämförelse med index en procentuell ökning med 0,13%. Alla jämförelser är i genomsnitt per affär vilket ger de banker med färre antal rekommendationer lägre totalavkastning än de med fler. Handelsbanken hade bara en relativ skillnad på 0,06% gentemot index, men med tanke på att de hade flest rekommendationer gav det dem en större totalavkastning än Nordea.
Summeras utvecklingen på kort sikt har samtliga banker slagit index, men i olika utsträckning.
Swedbank och SEB är de banker som givit störst överavkastning till de som följt deras rekommendationer, med 187,7% och 56,8%. Handelsbanken har presterat en överavkastning gentemot index på 42,7% och Nordea 30,04%.
Den bevisade överavkastningen som samtliga banker uppvisat i olika utsträckning kan också förklaras av flockbeteende som Gyllenram (2001) diskuterade. Vi människor har en historia av att ständigt befinna oss i en flock och beslut som tas i en annan riktning kan enligt Gyllenram (2001) vara svår för den enskilda individen. Även professionella investerare hade svårt med detta innan finanskrisen 1987, där Scharfstein et. al (1990) beskrev hur professionella investerare inte ville sälja sina innehav även om majoriteten trodde att det var större
sannolikhet att börsen gick ner än upp. Det kan också förklara varför en dags kursreaktioner i
bankernas köprekommendationer slagit index. Den enskilda investeraren vill inte missa en
eventuell uppgång om bankerna har rätt men kan ändå känna sig trygg i att vid en eventuell nedgång är hen åtminstone inte ensam.
Det finns även vissa kopplingar mellan Gyllenrams tes om flockbeteende med Nofsinger och Sias (1999) teori om flockbeteende på aktiemarknaden, där de menar att plötsliga förändringar på marknaden kan påverka aktiekursen. En förklaring till detta skulle kunna vara
köprekommendationen som påverkar aktiekursen i någon riktning. Alla fyra bankerna har slagit index på kort sikt men studerar vi största respektive minsta reaktionerna varierar de kraftigt. SEB är den banken som har den största skillnaden på köprekommendationen där den lägsta procentuella utvecklingen var -12,9%. Medans deras högsta procentuella utveckling var +36,1%.
Antalet köprekommendationer som haft en positiv avkastning under en dag var 755 stycken vilket motsvarar 47,5% av det totala antalet rekommendationer. Jämförs det med antal rekommendationer som haft en negativ avkastning var det 744 stycken, motsvarande 46,8%.
Det betyder att 5,7% inte haft någon påverkan alls på aktiemarknaden. I vår studie är antalet positiva och negativa reaktioner snarlika. Detta stämmer bra överens med Burtons (2003) studie om “The random walk”, där han menar att nyheter påverkar aktiekursen på ett eller annat sätt, men att människor som tar in nyheterna uppfattar dem på olika sätt vilket leder till att aktiekursen både kan gå upp och ner.
Även om antalet aktier som visade positiv respektive negativ avkastning varit snarlika efter en dag hade de aktier med positiv avkastning en större reaktion än de aktier med negativ. Det har åtminstone historiskt sett möjliggjort för investerare att profitera på. Den banken med bäst historisk avkastning under en dags utveckling har varit Swedbank, men samtliga banker har möjliggjort en överavkastning.
5.2 Lång sikt
Det skiljer även mellan bankerna på längre sikt. Swedbank och Handelsbanken är de bankerna som fortsatt överpresterat där de har en medelavkastning per rekommendation på 2,52%
respektive 4,06% i jämförelse mot OMXSPI per år. Nordea och SEB har under jämförbara perioder presterat -2,38% respektive -2,72%. Totalavkastningen för Nordea var trots det positiv men underpresterade i jämförelse med index. SEB var den enda banken som presterade negativ totalavkastning under 15 årsperioden.
Även om samtliga bankerna lyckats överprestera gentemot index på kort sikt har de på lång sikt skiljt sig åt vilka banker som presterat över OMXSPI:s utveckling. Teorin som Fama (1970) beskrev om effektiva marknader skulle kunna förklara varför aktiekursens utveckling har varierat kraftigt. Den initiala uppgången som förklarades av bland annat flockbeteende, har enligt vår studie inte kunnat fortskrida om inte bolagen sedermera har presterat vad marknaden förväntar sig. Fama (1970) menade att priset på en aktie ska motsvara all tillgänglig
information som finns om bolaget, vilket tyder på att om den informationen gett sämre
framtidsutsikter för marknad eller för bolaget i fråga bör aktien minska i pris. Det beskriver Fama (1970) som semi-stark form. Fama gjorde med hjälp av martingale-modellen ett test där han studerade om priset på aktier reflekterade dess fundamentala värde med hjälp av
information om aktiesplitar, årsredovisningar och liknande information. Det kan vara
förklaringen till att bankerna som har underpresterat under lång sikt valt bolag vars marknad eller framtidsutsikter har försämrats under perioden. Detsamma gäller för de banker som överpresterat gentemot index, i detta fallet Swedbank och Handelsbanken. Skillnaden är att de analyserat bolag vars framtidsutsikter har förbättrats under perioden vilket har bidragit till överavkastning. Det är ingenting som kan styrkas eftersom vi inte har studerat förändringar i bolagens fundamentala värde utan bara den kursutveckling som bolaget har haft under perioden.
En annan syn på att vissa banker har underpresterat kan vara Fischhoff et. al (1977) förklaring om överoptimism. Han gjorde studier på människors önsketänkande och menade att saker som människor var helt säkra på bara inträffade 80% av gångerna och de saker som de inte är helt säkra på bara inträffar 20% av gångerna. Det skulle kunna betyda att även om analytikerna är helt övertygade om bolagets framtida utveckling är det inte säkert att deras analys faktiskt stämmer. Det kan förklara varför vissa bolag haft en negativ utveckling även om analytiker har gett en köprekommendation.
Det är två perioder som sticker ut i studien, vilket visas tydligt i figur 12 i emperikapitlet på lång sikt. Den första är inte helt oväntat perioden 2007-2008, då finanskrisen slog till mot hela världsekonomin. Tre av fyra banker gör sina sämsta år sett till procentuell avkastning under denna perioden. Anmärkningsvärt är att Nordea inte publicerade en enda köprekommendation under hela 2007, och lyckas således undgå den negativa trenden. Förklaringen till varför de inte gett ut någon rekommendation framgår inte. Den andra perioden som utmärker sig är mellan 2010-2011. Under dessa två åren är det endast Handelsbanken som 2010 påvisar en positiv avkastning på de rekommendationer de publicerar. Förklaringen till nedgången under denna perioden anser vi vara efterdyningar av finanskrisen några år tidigare.
Vissa investeringar har fluktuerat så mycket som -93,2% på ett år, vilket kan förklaras av det som beteendeekonomin kallar en övervärdering. Mest troligt är dock att bolaget under denna perioden har försämrat sina framtidsutsikter och/eller annan information publicerats som gjort att marknaden spår en betydligt sämre framtid för bolaget.
Även om det finns exempel på negativ avkastning och då främst SEBs köprekommendationer har investerare också haft möjlighet att göra stora vinster på sina investeringar. Swedbank har kunnat ge investerare en avkastning på 344,7% under ett år, Handelsbanken har kunnat ge 326% på enskilda investeringar. I jämförelse mot indexutvecklingen 2009 som motsvarade 42,1% är det en relativt stor skillnad.
Under en 15-årsperiod har bankernas totalavkastning varierat kraftigt, Swedbank är i topp med
en totalavkastning på 4 377%, den är en positiv relativ utveckling med 1 236% i jämförelse
mot index. Handelsbanken lyckades under samma period nå en totalavkastning på 3 893,3%,
men lyckades överträffa Swedbanks överavkastning med 2716%. OMXSPI har under jämförbara perioder som Handelsbankens köprekommendationer presterat sämre, vilket har gjort att Handelsbanken lyckats ha en större överavkastning än sina konkurrenterna.
De två bankerna med färre köprekommendationer än de ovan nämnda har lyckats prestera sämre än index. Nordea hade en totalavkastning på 1195,95%, men tappade cirka -529,67% i jämförelse mot OMXSPI. SEB har under perioden 2002-2017 haft en tuff period.
Köprekommendationerna från banken har resulterat i en totalavkastning på -64,9%, i
jämförelse mot index blev det ännu sämre, hela -531,3%. SEB har enligt Privata affärers
databas lyckats publicera som flest rekommendationer då börsen haft en topp.
