Analys av material

Här presenteras analysen av materialet ovan. Idéerna analyseras som en samling idéer, utifrån idealtyperna nyliberalism och socialdemokrati, för att urskilja om idéerna kan kategoriseras som någondera, i någon utsträckning. I vilken utsträckning kan idéer i den opinionsbildande journalistiken, gällande statens roll under Coronakrisen, kategoriseras som nyliberala eller socialdemokratiska?

4.2.1 Analys av idéerna i den utvalda opinionsbildande journalistiken, utifrån idealtyperna nyliberalism och socialdemokrati

Sokolnicki menar i artikel 1 att statens roll är att skydda befolkningens frihet, vilket går i linje med nyliberalismens syn. Samtidigt menar skribenten att vårdfrågor är någonting som staten ska hantera, att bristen som råder inom medicin och skyddsutrustning är statens ansvar. Denna idé liknar mer vid socialdemokratin, där staten bistår en mer omfattande välfärd. Visserligen kan det hävdas att nyliberalismens idé om att skydda individens frihet, också utgörs av vårdväsendet, dock endast på en basal nivå. Privatisering av statligt ägd medicin och skyddsutrustning, som Sokolnicki är kritisk mot, ligger snarare i linje med nyliberalismens idéer. Socialdemokratin behöver nödvändigtvis inte äga produktionsmedlen för att kontrollera dem, dock anses en omfattande sjukvård gå under statens roll. Sokolnickis idéer går här att urskiljas i likhet med den socialdemokratiska idealtypen.

Sokolnicki skriver i artikel 9 att staten begick samma misstag vid tsunamin 2004 som de begår idag. Åtgärder och politiskt ledarskap saknas samt att den medicinska bristande situationen gör inte saken enklare. Att vara försiktig är att vara solidarisk, menar skribenten. Efterfrågan på åtgärder, kan inte tillägnas den ena idealtypen mer än den andra, då åtgärder i allmänhet kan ligga i bådas intresse. Samma sak gäller för politiskt ledarskap, även om nyliberalismen i mindre utsträckning vill se politiska inslag, utan hellre marknaden som styrande. Den bristande medicinska situationen, där statligt ingripande efterfrågas, går i linje med socialdemokratins idealtyp. Solidaritet är också ett begrepp som ofta kopplas till socialdemokratin. Samtidigt kan det urskiljas idéer från nyliberalismens idealtyp, såsom skydd av frihet, vilket ett statligt ingripande kan innebära. Dock specificerar nyliberalismen att det skydd av individers frihet som staten ska tillgodose begränsas till lagar och förordningar, basal sjukvård och grundskola samt infrastruktur. Basal sjukvård kan i och för sig innebära medicin och sjukvårdsutrustning, dock kvarstår argumentet om att privatisera stora delar av statens roll. Den statliga efterfrågan i Sokolnickis idéer liknar därför mer vid den socialdemokratiska idealtypen än den nyliberala.

Helmerson menar i artikel 2 att “staten borde se till att sjukvårdsregionerna har minst tre månaders omsättningslager av materiel och läkemedel”. Detta tyder på att skribenten ser på statens roll som ansvarstagande för sjukvård och dess utrustning. Helmerson menar även att statens tillit till internationellt samarbete är naivt och att vi, Sverige, måste kunna lita på vår egen förmåga. Kring Helmersons idé om sjukvård och medicin dras samma slutsats som kring Sokolnickis idéer. Sammanfattningsvis främst socialdemokratiska drag.

Den andra idén som Helmerson nämner i artikel 2, att staten ansvarar för att Sverige ska kunna klara sig självständigt, kan kategoriseras som socialdemokratisk. Socialdemokratin ser staten som den största aktören och att den därför bör kunna se efter sig själv, även om mellanstatliga samarbeten inte är uteslutet. Nyliberalismens idealtyp för inget resonemang om att Sverige inte bör kunna klara sig självt, dock förespråkas internationella samarbeten och internationell frihandel. Protektionism bör motarbetas och ingripanden i marknaden anses omoraliskt menar nyliberalismen. Dessa idéer skapar ett beroende mellan stater vilket gör det svårt för Sverige att klara sig självt. Helmersons idé uttrycker drag som liknas vid den socialdemokratiska idealtypen.

Stenbergs idéer i artikel 3 om statens roll utgörs av en kritik mot Sveriges decentraliserade system samt det överstatliga- och mellanstatliga systemet. Skribenten är också, liksom Sokolnicki och Helmerson, kritisk till privatiseringen av medicin och skyddsutrustning. Kritiken mot det decentraliserade systemet, där

myndigheter och experter tar det ansvar som staten borde, är en önskan om ett starkare statligt ingripande. Detta tyder på socialdemokratiska drag. Decentralisering innebär en förskjutning av makt, nedåt eller utåt. Nyliberalismen förespråkar makt åt marknaden, vilket inte kan tolkas som en decentralisering. Dock vill nyliberalismen se ett större medborgerligt inflytande, vilket kan innebära förflyttning av makt nedåt eller utåt. Nyliberalismen är dock kritisk till statens starka roll, vilket motsäger Stenbergs önskan om centralisering och en ökad statlig roll. Därför urskiljs Stenbergs idé om kritik mot decentraliseringen som socialdemokratisk.

Detsamma gäller Stenbergs fördömande av det internationella samarbetet i artikel 3. Internationella samarbeten kan minska den egna statens roll, vilket Stenberg är kritisk mot. Internationella samarbeten förespråkas av nyliberalismen, vilket utesluter idén från att kategoriseras som nyliberal. Gällande Stenbergs kritik mot privatisering av medicin och skyddsutrustning är kategoriseringen lik Sokolnicki och Helmersons, det vill säga socialdemokratiska drag kan urskiljas i denna idé.

Stenberg uttrycker i artikel 6 idéer om vårdpersonalens risker, i och med bristen på skyddsutrustning. Skribenten ifrågasätter även hur äldreboenden med hög andel sjuk personal ska klara sig. Hur ska bristen på vårdpersonal, i samband med smittspridningen hanteras? Ekonomiska medel från staten räcker inte. Staten måste också agera genom att exempelvis förbjuda publika arrangemang. Då Stenberg kritiserar sjukvården kan socialdemokratiska drag anas här. Nyliberalismen förespråkar basal sjukvård, resterande bör styras av marknaden. Brist på skyddsutrustning och personal kan härledas till brist på statliga resurser. Att ifrågasätta det går emot nyliberalismens idéer. Socialdemokratin vill se en stark stat, medan nyliberalismen anser att politiskt ingripande, som förbud av publika arrangemang är kränkande. Dock kan nyliberalismen förespråka statligt ingripande om staten skulle skydda medborgare från eventuell smitta, det vill säga Coronaviruset. Trots det, bör staten inte styra över individens frihet, enligt nyliberalismen. Såvida det inte gäller att skydda individer från hot som andra individers utgör, vilket Coronasmittan kan anses innebära. Därför kan idén om förbud mot publika arrangemang inte kategoriseras som enhetligt nyliberalt eller socialdemokratiskt.

Stenberg skriver i artikel 8 att staten är förvirrande i sin kommunikation. Staten borde förbereda sig för det värsta scenariot, inte bara för de 1,5 promille som Sverige beräknar ska insjukna i Corona. Skribenten ifrågasätter huruvida vi verkligen kan lyssna på staten när den uppmanar till lugn. Då Stenberg efterfrågar fler statliga förberedelser, kan socialdemokratiska drag urskiljas. Samtidigt kan även nyliberalismen förespråka statliga förberedelser gällande att skydda medborgares frihet. Frihet kan innebära skydd från sjukdom, Coronaviruset. Dock förespråkar endast nyliberalismen basal sjukvård och inte omfattande

statliga förberedelser. Samtidigt kan en hävda att basal sjukvård utgörs av att förbereda sig inför det värsta scenariot. Å andra sidan primeras marknaden över staten gällande att tillgodose medborgerliga preferenser och för stora statliga ingripanden anses kränkande. Omfattande sjukvård, tillgodosett av staten, ingår inte i nyliberalismens idealtyp. Att förbereda sig inför det värsta scenariot genom statlig sjukvård, går mer i linje med socialdemokratins idealtyp. Misstron mot lugnet som staten uppmanar till, som Stenberg uttrycker, kan anses nyliberal då det är ett ifrågasättande av staten. Samtidigt uttrycker inte socialdemokratin att sådana ifrågasättanden inte bör förekomma. Medborgerlig kontroll, vill socialdemokratin regera under. Idén kan inte kategoriseras som nyliberal eller socialdemokratisk.

Stenberg är i artikel 10 kritisk till Sveriges krisberedskap. Sjukvården går på knäna och dess brister försvårar situationen. Beredskapen behöver bli bättre och staten måste se till att den blir det, menar Stenberg. Också här urskiljs socialdemokratiska idéer, då mer resurser till sjukvården efterfrågas och ett större statligt ansvarstagande.

Almered Olsson skriver i artikel 4 att staten, i och med Corona, fått en ny chans att bedriva hållbar politik. Politik som dels gynnar miljön, men också nationell krisberedskap. Skribenten menar att staten inte tagit sitt ansvar och inte heller globala beslutsfattare gällande klimathotet tidigare. Dessa idéer går inte att kategorisera gällande de hållbara politiska idéerna, då varken idealtypen socialdemokrati eller nyliberalism innehåller statens roll i hållbarhetspolitik. Dock kan det nämnas att nyliberalismen är emot statliga ingripande som kränker individens frihet, medan socialdemokratin vill utjämna ojämlikheter. Detta gör att åtgärder mot miljöproblem ligger mer i linje med socialdemokratins idealtyp. Önskan om ökad nationell krisberedskap som sådan går inte emot någon utav idealtyperna. Ett större statligt ansvar efterfrågas dock och på den punkten kan socialdemokratiska idéer urskiljas.

Liby Troein efterfrågar i artikel 5 statlig hantering av medicin och skyddsutrustning. I vanliga fall bör staten inte blanda sig i produktionsfrågor, menar skribenten, detta är dock ett undantag. Detta skildrar att Liby Troein, i vanliga fall, har en nyliberal syn på statens roll gällande produktionsmedel. Nu uttrycker skribenten dock socialdemokratiska idéer, då statliga åtgärder efterfrågas.

Wolodarski kallar i artikel 7 Sveriges hantering av krisen lam och efterfrågar trygghet. Inte bara i Coronakrisen, utan också gällande krig och kriminalitet. Skribenten menar att globalismen riskerar att dö ut om inte staten har koll, då det öppnar upp för nationalister. Utan tryggheten, riskerar nationalismen att växa fram. Staten måste ta sitt ansvar. Att efterfråga skydd mot pandemi, krig och kriminalitet går i linje med nyliberalismens idéer. Det går också i linje med socialdemokratiska idéer. Wolodarski vill se hårdare

tag från staten, vilket visserligen går i linje med socialdemokratin men inte motsäger nyliberalismen, då det gäller skydd av individens frihet och rätt till liv. Dock är eventuellt de åtgärder som Wolodarski efterfrågar inte förenliga med nyliberalismen, beroende på hur omfattande statens roll är i de efterfrågade åtgärderna. Detta framgår inte. Idéerna kan därför inte uteslutas som nyliberala och skribentens idéer placeras här någonstans mittemellan idealtyperna.

Kronqvist beskriver i artikel 11 att Sverige är dåligt förberedda, då vi inte varit utsatta för liknande pandemier tidigare. Visserligen har vi dålig krisberedskap, dock möjliggör det en ny chans för staten att rusta upp inför nästa kris. Långsiktig krisberedskap är vad som behövs. Dessa idéer kan innehålla nyliberala drag då nyliberalismen ser det som statens roll att skydda medborgares frihet och rätt till liv, vilket krisberedskap kan innefatta. Vilka åtgärder Kronqvist efterfrågar är dock väsentligt. Ett omfattande statligt ingripande motsäger nyliberalismens idealtyp. Idealtypen anser att marknaden ska hantera de flesta frågor. Socialdemokratin vill se en stark stat med omfattande statliga reformer, vilket Kronqvist genom ökad krisberedskap kan anses efterfråga. Krisberedskap i sig, utan att veta vad det innebär, är varken socialdemokratin eller nyliberalismen emot. Här kan idéerna inte kategoriseras som nyliberala eller socialdemokratiska, utan hamnar någonstans i mitten.

Rayman undrar i artikel 12 hur samhället ska fungera under Coronakrisen. Vad händer inom sjukvården, polisen och andra samhällsfunktioner? Vad händer utan medicin och skyddsutrustning? Rayman vill se de åtgärder som väntas på. Dessa idéer präglas av socialdemokratiska drag, då kritik mot bristande välfärd inom sjukvård, polis och andra samhällsfunktioner riktas. Nyliberalismen vill att staten endast ägnar sig åt basala samhällsfunktioner samt lag och förordning och Raymans idéer uttrycker ett behov av fler statliga åtgärder än så. De präglas därför främst av socialdemokratiska drag.

Nyberg är i artikel 13 kritisk till privatisering av medicin- och skyddsutrustning, just-in-time-leveranser och konkurrens inom vårdproduktion. Skribenten menar att politikerna har låtit marknadskrafterna ta över och att bristen på beredskap är systematisk. Dessa idéer stämmer väl överens med idealtypen socialdemokrati som vill se en stark stat, statliga åtgärder och inte styrande marknad.

Ilona Häyrynen ifrågasätter i artikel 14 det faktum att Sverige är beroende av privata läkemedelsjättar, vilket resulterat i att hyllorna nu gapar tomma. Skribenten efterfrågar statlig vaccintillverkning och starkare beredskap vid nästa smitta. Dessa idéer går emot nyliberalismen, som är för marknaden och privatisering. Istället går idéerna i linje med socialdemokratins idéer.

Rosén menar i artikel 15 att åtgärderna som vidtas riskerar att resultera i mer negativa effekter än smittan själv. Ifrågasättandet av Folkhälsomyndigheten och regeringen, är uppseendeväckande, menar skribenten. Rosén saknar analyser om åtgärdernas konsekvenser och om en realistisk avvägning. Dessa idéer, präglas inte direkt av varken socialdemokratins syn på staten eller nyliberalismens. Skribenten menar att staten inte bör ifrågasättas och att vetenskap framför politik bör prioriteras. Då fler statliga åtgärder i denna text, inte efterfrågas, skiljer den sig från många andra idéer i denna uppsats. Idéerna placeras inte som nyliberala eller socialdemokratiska, då skribenten inte uttrycker idéer om statens roll bör minska eller öka.