Läroplanen för förskolan, Lpfö 98 säger att en av förskolans uppgifter är att lägga grunden för ett livslång lärande. Hur detta uppnås kan se olika ut. Ett exempel är att arbeta utifrån en musikprofil som den förskola vi undersökt.
Huvudfrågan i vår frågeställning är om man kan upptäcka några skillnader i språkutveckling, självtillit och motorik hos barn som gått på en musikprofilskola gentemot barn som inte gjort det. Efter att vi analyserat vårt intervjumaterial anser vi att vi inte kan ge ett svar på denna fråga. I följande text kommer vi att lyfta fram varför.
6.1 Personal
I vår frågeställning ställde vi frågan om vilka förkunskaper som krävs för att får en tjänst på profilskolan. Förskolepedagog A hävdar att man för att få en tjänst på profilskolan skulle man kunna spela gitarr. Hon var dock glad över att ha fått tjänsten i alla fall, utan att kunna spela gitarr eller annat något instrument. Detta verkar även vara fallet hos de två andra förskolepedagoger vi intervjuat. Föreståndarinnan D anser att en bra social kompetens och personkemi är viktigare att ha än någon formel utbildning som passar profilskolans verksamhet. Detta får konsekvensen att bara ett fåtal av personalen på varje avdelning är utbildade förskolelärare. Detta vill vi ställa i kontrast till vad Björkvold (2005) anser att man inte automatiskt blir en musisk lärare bara för att man är en musisk människa. Han anser att det krävs en ”god kreativ förmåga att umgås med barn och unga och givetvis entusiasm och ämneskunskap” (Björkvold 2005:131). Törnquist (2006) säger att i pedagogens läroprocess kan denne lära sig av både kollegor och barn, och lära sig om kollegor och barn, samt om sig själv. När det gäller hantverket att framföra musikaler kan de outbildade pedagogerna säkert lära av barnen, de utbildade pedagogerna eller sådana som gjort det tidigare.
Om de däremot lär sig något om barnen, kollegorna och sig själva kan vi inte visa genom vår undersökning.
6.2 Kulturellt kapital
Vi ville även undersöka om barnen som gått på profilskolan har fått ett större kulturellt kapital än barn som inte gjort det. Föreståndarinnan D säger att det inte är lätt att jämföra profilskolan med andra förskolor men ”jag vet att de barn som gått här i regel har ett större självförtroende och en större sångskatt än andra barn och att de gärna sjunger för de andra barnen på sina nya skolor”. Förskolepedagog B berättar om att man vid avdelningens egen samling ofta använder sig av CD- skivor med profilskolans egna låtar, och att barnen sällan använder sig av instrument. Vid de observationer vi gjort var det bara vid Astrid Lindgrens 100-års dag man spelade andra sånger än de som profilskolan själva skrivit.
Det kulturella kapitalet innebär att det kapital som finns i litteratur, konst och musik enligt Jan Carles (1991) tolkning. Carle (a.a.) säger också att ”det kulturella kapitalets symboliska värden kan överföras till andra sociala sammanhang och tidsepoker” (Carle 1991:366). När det gäller barn från profilskolan kan förskoleklasspedagogerna E och F inte se någon skillnad mellan dessa och andra barn. E säger att profilskolans barn ”inte utmärker vare sig språkligt, musikaliskt eller på något annat sätt”.
6.3 Habitus och den sociokulturella teorin
En av de frågor vi ställde vid intervjuerna med profilskolans personal var om man kunde se något som antydde att föräldrarna medvetet valt att placera sina barn på profilskolan på grund av deras uttalade musik och teaterprofil. Denna fråga ställde vi för att undersöka om barnens habitus formats av föräldrarnas eget musik och teaterintresse. Genom intervjuerna visade det sig att så var inte fallet. Det habitus vi upptäckt var att många av föräldrarna kom från en högre samhällsklass än genomsnittet.
De båda profilskolorna är geografiskt placerade i bostadsområden där invånarna tillhöra högre eller över medelklass. Enligt A är det något av en ”statuspryl” att ha sitt barn på den profilskola vi undersökt. Enligt pedagogerna på profilskolan var det bara ett fåtal föräldrar som hade någon form av kulturellt intresse.
Den sociala miljö barnet växer upp är en avgörande faktor för barnets utveckling och lärande säger Vygotskij (Evenshaug och Hallén 2000). Barn som går på denna profilskola borde därför ha goda förutsättningar att utvecklas till musiska människor. Därför är det svårt för oss att säga om det är musiken eller det övriga habitus som formar och påverkar barnens utveckling.
6.4 Slutsatser
Vi väljer att i detta avsnitt försöka svara på frågorna om det finns någon skillnad i utveckling hos barnen på profilskolan när det gäller språk, självtillit och motorik som de intervjuade pedagogerna upptäckt.
När vi arbetat igenom intervjumaterialet har ytterligare frågor väckts, bland annat om barnen som gått på profilskolan verkligen får en rik musikskatt som föreståndarinnan D hävdar. Järvinen (2003) tolkar det kulturella kapitalet som ”ett slags finkulturella färdigheter som innebär att man behärskar den legitima kulturens koder (culture générale). Den som besitter kulturellt kapital har hemma och i skolan lärt sig tolka kulturens referenssystem” (Järvinen 2003:409). Frågan är om barnen kan tillgodogöra sig kulturens referenssystem om de till största delen sjunger de sånger som profilskolan själva skrivit.
När det gäller habitus kan vi inte dra den slutsatsen att det var föräldrarnas egna kulturella intresse som styrde valet av skola. Enligt de intervjuade pedagogerna på profilskolan var det inte många av föräldrarna som hade några större kulturella intressen. Det kan mycket väl vara så att barnen utifrån den sociokulturella teorin inte bär med sig något större kulturellt kapital hemifrån. Detta kan vi inte belägga varken för eller emot.
Gardner (1998) säger att den musikaliska talangen kan vara nedärvd, men att det är miljön barnet lever i som avgör om denna talang kan blomma ut. Om hemmiljön eller profilskolan gör detta ger inte vår undersökning svar på.
Utifrån den forskning om musikens påverkan på människor vi satt oss in i kan musik leda till att individen känner sig lugnare och att inlärningen av språk och matematik stimuleras. Förutom detta och att barnen från profilskolan ibland hade svårt att sitta still och svårt att ta tillsägelser, har ingen av de förskoleklasspedagoger vi intervjuat upptäckt att barnen som tidigare gått på profilskolan utmärker eller skiljer sig från övriga barn. Här kan vi i vår undersökning inte säga att vi ser det som den sociokulturella teorin hävdar, nämligen att man formas av sin omgivning. Frågan är om denna miljö formar barnen till en musisk människa eller inte.Gardner (a.a.) hävdar att det i viss utsträckning finns anknytningspunkter mellan den musikaliska intelligensen och de andra intelligensformerna. I den undersökning vi gjort kan vi inte finna belägg för att detta är varken sant eller falskt. Ritzer (2000) tolkar habitus som resultatet av att individen under en längre tid ingått i en specifik social miljö. Inte heller detta ger vår undersökning stöd för. Ritzer (a.a.) säger även att habitus inte uttrycker sig på samma sätt hos alla, utan att habitus enbart föreslår individens tankar och handlingar. Detta anser vi vara det närmsta vi kommer på just denna fråga.
Vi antog att om man arbetade med musik i förskolan och har en uttalad musikprofil, då baserar sin verksamhet på en pedagogisk och vetenskaplig grund. När vi intervjuade profilskolans personal berättade de att de hade hittat ett eget sätt att arbeta på som de tyckte fungerade. Förutom att man tagit ett visst intryck från Montessoripedagogiken arbetar man alltså inte utifrån någon uttalad pedagogisk teori. Ytterligare en sak som har kommit upp är att den entusiasm som pedagogerna på profilskolan känner över uteverksamheten inte delas av de pedagoger som tar mot barnen i förskoleklassen Dessa anser att dessa barn saknar kunskaper som exempelvis penngrepp och svårt att sitta still och inte tycker det är roligt att gå ut.
När det gäller vår frågeställning drar vi slutsatsen att vi inte kan ge ett vetenskapligt bra svar eftersom vi bara undersökt en profilskola och intervjuat bara ett fåtal förskoleklasspedagoger som finns i samma område som profilskolan ligger i. Kan man då säga att vår frågeställning var naiv? På detta vill vi svara nej. Vårt musikintresse gjorde detta till en frågeställning vi var genuint intresserade att få reda på något om. En fråga vi inte kan svara på genom vår undersökning, men som ändå är intressant att fundera över, är om profilskolan arbetar medvetet musiskt. Frågan kan vidgas till musikskolor i hela västvärlden om man använder begreppen sikia och ngoma (Björkvold 2005) I den afrikanska kulturen får barnet behålla den värld av ljud, rörelse och rytm det upplevde som ofött. Den har mer kontakt med mamman, som i större utsträckning än i väst, bär runt barnen vid till exempel arbete och fest och dans. Helhetssynen i musiken bevaras. I forskningsexempel tre kan man se att vaggvisor baserade på människans hjärtslag lugnade barnet. Om man på den undersökta profilskolan tänker utifrån detta kan vi som sagt inte svara på, men det kunde ha varit intressant att få veta.