Analys av normer och värderingar

Utifrån den empiriska datan får vi ta del av att många av informanterna uttrycker en förvirring och osäkerhet i de fall där de kommer i kontakt med olika kulturer de inte är bekanta vid. Våra informanter tar upp exempel rörande hedersproblematik som ett område som inte alltid är tydligt och självklart vilket kan resultera i både underrapportering och överrapportering beroende på hur man grundar sina normer och värderingar. En av våra respondenter

exemplifierar denna osäkerhet genom att säga […] jag visste inte om jag skulle orosanmäla detta

då det för mig var ett självklart faktum att man ska kunna ingå i grupper med killar, det är ju så vårt samhälle ser ut.. hur ska hon göra sen när hon börjar jobba och så vidare? Men samtidigt så ville jag inte inskränka på hennes kulturella normer… detta blev en utmaning för mig.

Det finns två perspektiv att blicka detta fall ifrån. Väljer man att orosanmäla allt som tycks kännas avvikande från den svenska kulturen kan det anses vara en överrapportering, då allt som är avvikande inte nödvändigtvis innebär oro eller fara. Det kan snarare innebära att man som yrkesverksam inskränker i enskilda individers sätt att fostra och leva utan att det är befogat. Men den som väljer att inte orosanmäla kan också kritiseras utifrån det faktum att det kan ske problematiska levnadsförhållanden i familjen som motstrider de svenska normer och lagar som finns, vilket kan behöva utredas av socialtjänsten som eventuellt kan behöva vidta åtgärder.

Respondentens exempel om att en elev trotsar de samhälleliga normerna som är inpräglade i skolan kan analyseras utifrån Michel Foucaults etiska aspekter inom professionsetik. Foucault har studerat framväxten av moderna institutioner i relation till social kontroll och

disciplinering av de avvikande. Han använder skolan som ett sådant exempel där lärare med sin monopoliserade kunskap ser till att elever inordnar sig i moderniseringens led till

samhällets fördel. Skolan ska utgöra den institution som socialiserar barn och hela tiden skapar unga vuxna som senare ska ut i arbetslivet och passa i det det moderna samhället (Christoffersen 2017). Denna ståndpunkt stämmer överens med respondentens oro kring hur eleven ska ut i det moderna samhället när hon blir äldre. Respondenten gör det tydligt att de normer och värderingar som präglar det svenska samhället krockar med de normer och värderingar som flickan lever utifrån. Foucaults teoretiska perspektiv lyfter denna kollision genom att prata om inrättandet av moderniseringens led. Detta kan tolkas utifrån att

människor med annan kulturell bakgrund som inte överensstämmer med västvärldens människosyn ses som avvikare på grund av att de inte faller in i de svenska samhälleliga normerna (Christoffersen 2017). Detta kan ligga till grund för respondentens utförande av en orosanmälan. “Så det tog mig ett tag innan jag faktiskt gjorde en orosanmälan. Och när jag

tillslut gjorde en så var det för att jag hade flickans bästa i åtanke.. Hennes kulturella normer började påverka hennes utbildning när hon inte ville interagera i grupp eller göra de

uppgifterna som var satta”.I detta fall baserar respondenten sin orosanmälan utifrån de direktiv och riktlinjer som råder på arbetsplatsen. Informanten används, enligt Foucault, som redskap för samhällets sociala kontroll. Arbetsplatsen som i detta fall är skolan, utövar sin makt som en funktion av det politiska uppdraget vilket handlar att anpassa sig till de svenska normer som finns. Foucault menar däremot att direktiv från högre mandat inte behöver innebära att dessa leder till det bästa utfallet för berörda personer, i detta fall eleven. Foucault öppnar för ett kritiskt perspektiv på professionernas funktion i samhället och menar att

professionsutövaren istället ska fungera som ett skydd mot politik och samhället för att beskydda sina patienter och klienter i möjligaste mån mot politikernas och samhällets beställningar (Christoffersen 2017).

Respondenten nedan framställer ett tydligt exempel på hur kulturella kollisioner mellan två olika yrkesverksamma kan se ut i praktiken. Detta ser ut på följande vis:

[...] Som till exempel om man är hemma hos en unge och ser att hans mamma pratar med honom i hög ton. Vi måste ha förståelse för olika kulturer.. I vissa kulturer pratar man högre.. I vissa är det socialt acceptabelt att skrika.. I andra inte.. Och då kan man inte göra en orosanmälan och förstöra en relation för en sån grej.. Ibland kan jag gå med en svensk kollega på hembesök eller låt säga en svensk

praktikant.. Och då måste jag påminna dom att de inte ska känna sig hotade om ljudnivån blir hög.. För jag känner mig absolut inte hotad och jag vet att läget är under kontroll för jag är van vid den typen av dialoger.. Ibland kan jag märka att den kollegan blir lite rädd.. och ser det som ett olägligt förhållandesätt.. Så det är viktigt att berätta för dem att kulturer är olika och att de inte behöver vara rädda|[...] (C, Öppenvård 2019)

Här drar respondenten ett exempel på hur två yrkesverksamma med olika kulturell bakgrund ser på en och samma händelse på olika sätt. Vi har en yrkesverksam som är van vid den typen av dialoger och ser inte högljudda konversationer som ett tecken på problematik eller

missförhållanden medan den andra yrkesverksamma blir rädd och ser den höga tonen som problematisk. Detta går att jämföra med vår tidiga forskning vid namn “Reporting suspected

child maltreatment’’ som pratar om hur egna erfarenheter om uppfostran och disciplin kan ha

en subjektiv påverkan på bedömningsförmågan kring huruvida en situation innebär att ett barn far illa och därmed behövs orosanmälas, eller inte. Studenterna i studien fick ta del av ett case där ett barn utsätts för våld av sin förälder i disciplinering syfte. De studenter som tidigare upplevt disciplin kopplat till någon form av våld ansåg detta mycket mer som en normal del

av uppfostran medans de andra förknippade denna situation som ett självklart fall till

orosanmälan. I vårt fall har den ena yrkesverksamma istället erfarenhet av dialoger i form av höga toner vilket inte väcker några oroskänslor. Medan den andra yrkesverksamma som inte delar samma erfarenhet, ser denna situationen som problematisk och ett felaktigt sätt att föra konversationer med sina barn på. Om barnet i ovanstående scenario far illa kan vi inte

säkerligen veta då höga toner inte per automatik behöver innebära missförhållanden. Men det går ändå att jämföra hur olika kulturella bakgrunder eller erfarenheter om uppfostran och disciplin kan generera i olika sätt att resonera på när det kommer till utförandet av en orosanmälan.

Slutligen vill vi presentera och analysera det scenario som respondent “D’’ förde fram i resultatdelen. Man kan analysera texten utifrån att personen i respondentens utsaga drar förhastade slutsatser om en viss kultur vilket kan leda till en främlingsfientlig bedömning. Detta kan analyseras utifrån två av fem professionsetiska punkter i Parsons teori. Den ena utgår från universalism som handlar om att professionsutövaren behandlar alla klienter lika utifrån universella principer där ingen särbehandling äger rum. Den andra punkten är prestationsinriktning vilket handlar om att klienter bedöms utifrån sina handlingar som inte baseras på ras, kön, religion eller andra faktorer av liknande art. Dessa två punkter går den yrkesverksamma emot vilket respondenten reagerade starkt på. Respondenten menade på att hade pojken istället varit etnisk svensk och kommit från ett välbärgat område så hade utfallet sett annorlunda ut.

Vi kan utifrån resultatdelen och analysen dra en slutsats om att kulturella skillnader och olika normer och värderingar leder till subjektiv påverkan av bedömningsförmågan när man står inför en orosanmälan. Denna påverkan kan i sin tur leda till eventuell underrapportering eller överrapportering beroende på vilken infallsvinkel man väljer att analysera utifrån.