ANALYS

I analysen kommer vi att jämföra vårt empirirska material med delar ur den

teoretiska referensramen. Upplägget följer fördelningen av svarsbreven på de olika

aktörsgrupperna.

5.1 Producenter

Producenter av finansiell information var den största gruppen som hade kommenterat

utkastet till IFRS 3. Först och främst anser vi att detta beror på att producenter

påverkas i större utsträckning av nya rekommendationer än andra aktörer och att

dessa har kapital vilket ger möjligheten att bära kostnaderna för lobbying verksamhet.

De utgjorde 40 procent av alla aktörer (se tabell 1). Om man utgår ifrån att

producenterna söker maximera sin nytta enligt Watts och Zimmermans teoretiska

modell, så kan man förvänta sig att ledningen lobbar för ett utkast som antingen

sänker företagets kostnader eller höjer resultatet. En teori som växer fram utifrån

detta resonemang är att producenterna av finansiell information i större utsträckning

kan förväntas vara emot avskrivningar, jämfört med andra aktörer. Detta baserat på

att Goodwillavskrivningar systematiskt belastar koncernens resultat och att

nedskrivningsmetoden bygger på bedömningar om framtida kassaflöden vilket kan

ses som en möjlighet att manipulera värdeminskningarna och på så sätt frisera

resultatet. Men eftersom producenterna var den grupp som hade jämnast procentuell

fördelning mellan grupperingarna för och emot, så ger detta utrymme för andra

tolkningar av de incitament som ligger bakom gruppens beteende. En möjlighet är att

en del producenter betraktar nedskrivningsmetoden som för komplex och

tidskrävande för att den skall kunna användas istället för avskrivningar.

För avskrivningar

Samtliga producenter som direkt svarat på frågan och inte önskade förbjuda

avskrivningar, hade sökt vikta sin ställning genom stödjande argument. Flertalet av

dessa aktörer ville se en kombination av de båda metoderna, där man genomför en

årlig avskrivning och även testar för ett eventuellt nedskrivningsbehov. Man måste

inom sammanhanget framhäva att ytterst få producenter ville se ”amortization only

approach” där man endast skriver av goodwill. Majoriteten av resonemangen var

väldigt diffusa och man intog inte någon klar ställning mellan de båda metoderna,

utan argumenterade för och mot bägge. Den försiktiga inställningen hos denna grupp

tolkar vi som en ovilja att visa var man i själva verket står då man uppfattar

kostnaderna för nedskrivningsmetoden övervägande i förhållande till nyttan. Det

största motivet till att man ville behålla avskrivningar var att internt genererad

goodwill med tiden kommer att ersätta den förvärvade och detta skulle fungera som

en buffert för eventuella nedskrivningar. En del aktörer menade också att den

föreslagna metoden var för kostsam och komplex, men detta resonemang användes

endast av ett fåtal aktörer. Resonemangen bestod ofta av pragmatiska och semantiska

tankegångar sammanvävda i ett argument. Ett exempel på semantiska argument som

förekom, var att man syftade på livslängden av Goodwill och menade att värdet inte

är bestående och av den orsaken är avskrivningar den lämpligaste metoden för skildra

en sådan verklighet. Syntaktiska argument förekom i betydligt mindre utsträckning, vi

identifierade ett sådant argument, då aktören i fråga menade att eftersom goodwill är

en immateriell tillgång skall den även redovisas som en sådan.

Mot avskrivningar

Denna grupp hade betydligt kortare svar än sin motpart. Fem stycken av aktörerna

hade bara svarat att de var för utkastet och hade inte gett några stödjande argument.

Huvudparten av dem som sökt vikta sin ställning har följt ett enkel spårigt

resonemang för nedskrivningar där man antingen syftat på högre informationsvärde

eller harmoniseringsambitionen. Följaktligen har de byggt sina argument genom

pragmatiska tankegångar då högre informationsvärde och harmoniseringen leder i

huvudsak till rena praktiska och ekonomiska konsekvenser.

5.2 Revisionsbolag

Majoriteten av revisionsbolagen var mot utkastet och ville därför inte förbjuda

avskrivningsmetoden. Revisionsbolagen utgjorde 28,4 procent av alla aktörsgrupper

och var därmed näst störst i antalet sända svar efter producenterna. Revisionsbolagen

var i betydande utsträckning mot utkastet i förhållande till övriga aktörsgrupper. Om

det föreligger ett ”beroende förhållande” mellan revisionsbolag och deras klienter

(företagen) och att vi därmed antar att ett revisionsbolags välgång är bundet till dess

klienters välgång så borde man kunna urskilja någon sorts samstämmighet i

resonemangen hos dessa aktörer. Denna grupp hade generellt betydligt längre och

välformulerade svar. Identifieringen av olika typer av argument var väldigt svårt då

de framställda argumenten var väldigt tekniskt inriktade.

För avskrivningar

Alla aktörer förutom en, hade utöver att delge sin ställning även försökt styrka denna.

Trots långa och rent tekniskt invecklade svar så kunde man tydligt urskilja vilken

metod som aktörerna ansåg vara mer användbar. Vår uppfattning är att man försökt

ge en så objektiv bild som möjligt av sin ställning genom en saklig presentation av de

grunder man baserar sitt ställningstagande på. Många förkastade inte utkastet helt

utan menade att det för tillfället finns brister som inte gör det möjligt att förbjuda

avskrivningar. Relativt många av revisionsbolagen hade strukturerat upp sina

argument punktvis, där de även gav förslag för förbättringar av de brister man ansåg

finnas i utkastet och även det befintliga systemet. En subjektiv tolkning från vårt

perspektiv är att resonemangen från denna grupp var betydligt mer trovärdiga och

välformulerade i förhållande till de resterande aktörerna trots att man både följde

ekonomiska och principiella resonemang. Forskare har påstått att revisionsbolag

söker visa att de förfogar över en viss kunskap och professionalism i hur de

argumenterar, vilket överensstämmer mycket väl med vårat resultat, då man lätt får en

blid av tekniskt kunnande när man studerar svaren. Även inom denna grupp var

pragmatiska och semantiska argument mer frekventa än syntaktiska. Själva kärnan i

argumenten bestod på liknande sätt av att man syftade på livslängden av goodwill och

den principiella konflikten med tanke aktiveringen av internt genererad goodwill.

Mot avskrivningar

Tre av revisionsbolagen som önskade förbjuda avskrivningar hade argumenterat för

sin position. Resonemangen här var relativt kortare än de som fördes av

revisionsbolagen som var emot utkastet. De argument som främst brukades tolkar vi

som semantiska, då de menade att det är mer troligt att goodwill minskar i värde på

grund av ekonomiska förutsättningar än att tiden är den avgörande faktorn för postens

värdeminskning.

5.3 Individer

Individer var den näst minsta gruppen som svarat på utkastet. Som vi tidigare nämnt i

teori kapitlet kan detta bero på att dessa saknar kapital för lobbyingverksamhet. Vi

förmodar att det även kan handla om en viss brist på kompetens för uttalanden inom

området.

För avskrivningar

Aktörerna berör inledningsvis motpartens argument, och utifrån vad de har framfört

resonerar man och behandlar bristerna med utkastet. Följande grupp var oerhört

subjektiva och kritiska i sitt uttalande och använde ett ”kraftfullt” språk för att

förtydliga sin motvilja till utkastet. Vi tolkar det starka språkbruket som ett sätt att

försöka hävda sig i en process där gruppen är starkt underrepresenterad. En av

individerna behandlar semantiska tolkningen på ordet vinst. Denne menar att vid

ersättning för goodwill får man inga framtida vinster, vilket motsägs i IASBs

uttalande och uppmanar till ett förtydligande i nämndens ställningstagande. Normerna

har utarbetats för svårbegripliga för användare så att det knappast kan ses som

tillförlitligt och att det leder till ett tolkningsutrymme för företag och revisorer vilket

försämrar jämförbarheten.

Till skillnad från majoriteten av de andra grupper som stödjer avskrivningsmetoden

utgår man inom denna grupp i större utsträckning, ifrån teoretiska resonemang. Detta

beror troligtvis på att man har en akademisk bakgrund och är därmed väl insatt i

redovisningens teoretiska grund och att man egentligen inte har ett kommersiellt

intresse av nämnda rekommendationer.

Mot avskrivningar

Ett av svarsbreven inleder med att ta upp varför man är kritiskt till alternativen och

hur dessa skulle kunna förbättras. Svaret börjar med att identifiera de möjliga metoder

för redovisning av goodwill och utifrån dessa kritiskt motiverar varför dem bedömer

nedskrivningstest utan systematiskt avskrivning är lämpligast. Om användning av

testet ska vara en möjlighet bör lämpligen den göras mindre besvärligare och

tidskrävande.

Två av de tre individer som stöder nedskrivningstestet har kortfattat redogjort för

utifrån ett pragmatiskt synsätt. Dem ser periodisk avskrivning endast som en praktisk

lösning och inte som pålitlig redovisning eftersom det inte går att bestämma

livslängden på övervärdet. Utifrån deras diskussion har det valt att rekommendera

förbättringar och inte specifikt valt en metod som de anser är korrekt.

Svaren kan inte tolkas som att de uppfattar systematisk avskrivning som en metod

som måste undvikas vid redovisning av goodwillposten utan att de istället inte avvisar

användning av testet pga. principiella motiv som reliabilitet och jämförbarhet.

5.4 Statliga institutioner

Denna grupp var minst i antalet sända brev. Bristen på deltagande hos denna grupp

tolkar vi som ett tecken på att man antingen inte anser sig kunna påverka eller mer

troligt, att man egentligen inte har något intresse i frågan. Eftersom goodwill

behandlas inom koncernredovisningen finns det i realiteten inte några skattemässiga

effekter av det metod val man gör för redovisa denna post. Då vi ser de skattemässiga

konsekvenserna av rekommendationer som den avgörande faktorn för statliga organ

så är föregående resonemang en rimlig förklaring till avsaknaden av svar från denna

grupp.

Statliga organisationer som ansåg att avskrivningar bör tillåtas skådar frågan från ett

mer pragmatiskt synsätt. Samtligas uppfattning är att vid ett företagsförvärv blandas

aktiviteter vilket i sin tur gör det praktiskt omöjligt att urskilja förvärvad goodwill

från det innan förvärvet existerande goodwill.

Stödjande argument organisationerna brukar är att kritisera utkastet med hjälp av

brister i det rekommenderade testet, de poängterar pragmatiska svårigheter med

nedskrivningstestet istället för att behandla de semantiska fördelarna med systematisk

avskrivning och resonera för reliabilitet och nyttighet av informationen. I de samtliga

svar uppfattar vi en neutralitet. Fastän de föredrar en fortsatt användning av

systematiskt avskrivning blir det svår att tyda deras ställning vid några tillfällen,

genom att de konstant återkommer till fördelarna med rekommenderade testet. Deras

ganska opartiska svar kommer förmodligen från att de inte direkt gynnas av

rekommendationerna i lika hög grad som företag och andra aktörer och ser därför inte

potentialen att påverka mer än själva röstandet.

Alla de olika aktörernas svar betonas med att påstå så länge det finns situationer där

livslängden på en tillgång kan bedömas är avskrivningar en bättre praktisk lösning

som inte bör uteslutas. Den bästa lösning enligt organisationerna är en blandning av

en årlig avskrivning samt ett nedskrivningstest vid behov.

5.5 Konsumenter

Konsumenter var den enda intressentgrupp där majoriteten var för utkastet. En möjlig

förklaring

till

ett

sådant

ställningstagande

kan

vara

att

man

ser

nedskrivningsprövningarna som en indikator. Nedskrivningsmetoden är en

värderingsmetod då man testar för värdet av goodwill posten och undersöker om det

föreligger en värdeminskning. Om någonting tyder på en sådan innebär detta att

förutsättningarna de kassgenererande enheterna har förändrats och framtida vinster

troligtvis kommer att utebli. Det faktum att framtidens vinstprognoser nu blir synliga

på de finansiella rapporterna kan ses som en värdefull signal för analytiker i deras

arbete.

För avskrivningar

Precis som majoriteten av alla svarsbreven till förslaget som är för bibehållning av

den

gamla

metoden,

ser

följande

grupp

pragmatiska

problem

med

rekommendationerna. Innehållet av svarsbreven ger detaljerad beskrivning av

konsekvenser av den föreslagna metoden.

Denna grupp har lagt tyngd på att beskriva hur ineffektivt och besvärligt ett

nedskrivningstest är med den rekommenderade kalkylen. I situationer där man

allokerar goodwill till olika enheter är det fördelaktigt att använda sig av systematisk

avskrivning med tillämpning av ett nedskrivningstest av den orsaken att

sammanslagningar och omstrukturering orsakar komplikationer för övervakning av

goodwill. Majoritet av argumenten består av uppgifter där man säger att förslaget inte

för tillfället kan användas, man har valt att fokusera på bristerna i nedskrivningstestet

och nämner inte fördelarna med avskrivningar. Konsumenterna anser att den

föreslagna kalkylen för nedskrivning inkluderar både förvärvad och upparbetad

goodwill, det är därför inte realistiskt att förvänta sig att testet ska kunna

uppmärksamma en värdeminskning. Dessa aktörers huvudsakliga kommentar till

förslaget är att den praktiskt användbara lösningen är en kombination de olika

tillvägagångssätten, i vissa fall är lämpligt att visa goodwill till förvärvskostnad och

utsätta den för regelbundet nedskrivningstest.

Mot avskrivningar

Denna grupp var den enda bland de större grupperna där samtliga aktörer

argumenterat för sin position då man varit för utkastet. Svaren här skiljde sig ifrån

resterande aktörer med avseende på flera aspekter. Inom denna grupp kunde vi

identifiera de enda argumenten bland alla svarsbreven där man utgått ifrån ett

syntaktiskt resonemang förankrat i teorin. Argumentet bestod bland annat av att man

syftade på fortlevnadsprincipen där man menade att värdet av goodwill representerar

denna princip. Då fortlevnadsprincipen innebär att ett företag är en bestående enhet

vars livslängd är oändligt, kan avskrivningar inte vara den lämpligaste metoden med

tanke på att de baseras på en begränsad livslängd av goodwill.

Av erfarenhet anser de att avskrivning av goodwill inte tillför någon betydelsefull

information till investerare medan en nedskrivningstest tillhandahåller information till

användare av den finansiella rapporten. Fastän det kan vara besvärligt att mäta,

kontrollera och värdera goodwill så är det inte mer jobb än vad det går åt att utvärdera

en annan tillgång. Avskrivning av goodwill gör att investerare minskar fokusering av

företagsvinst och förlitar sig på mindre reglerade resultat.

5.6 Nationella normsättare

En klar majoritet, relativt till antalet normsättare som kommenterat utkastet ville se

att man behåller avskrivningar som rekommendation.

För avskrivningar

Samtliga aktörer inom denna gruppering hade kommenterat ED 3. Flertalet var strikt

för avskrivningar och förespråkade inte på något sätt för någon sorts medelväg mellan

de båda metoderna. De fanns även vissa som framhöll en blandning av de bägge som

det bättre alternativet. Inom denna grupp kunde man urskilja tydliga tecken till kritik

mot harmonieringsambitionen, där man menade att harmoniseringen för själva sakens

skull inte bör gå så långt att man försämrar kvalitén på den finansiella informationen.

En del semantiska argument kunde urskiljas då man syftade på tidsperspektivet. En

av de nationella normsättarna använde sig av vad vi tolkar som ett syntaktiskt

argument. Man syftade på logiken i resonemanget och menade att vissa som

argumenterar mot avskrivningar, påstår att analytiker och investerare utesluter

avskrivningar från sina analyser och därför har metoden inget värde för användarna.

Men

på

liknande

sätt

exkluderar

användarna

omstruktureringskostnader,

räntekostnader, forsknings och utvecklingskostnader etc. Även pragmatiska argument

förkom i kommentarerna, man hävdade här att nedskrivningsmetoden är kostsam och

komplex.

Mot avskrivningar

Vad gäller de normsättare som höll med IASB i utkastet och vill förbjuda

avskrivningar, så förmådde de sig inte att stärka sin position i vidare mening. Deras

kommentarer var korta och inga starka argument kunde identifieras.

In document Normeringsprocessen : En studie om lobbying kring Redovisningen av goodwill (Page 36-44)