I detta avsnitt kommer vi analysera våra studier om lek och digital teknik i förskolan utifrån ett genusperspektiv. Vi kommer att ta exempel från vår observation och intervju för att belysa samband mellan studien och forskningen. Samt ge svar på studiens syfte och frågeställningar.
6.1 Digital teknik på Liljan
I intervjuerna med barnen och pedagogen framgår det flera gånger att flickorna helst ritar och pysslar när de använder surfplattan. Flickorna ägnade sig vidare helst åt lugna spel och som gärna innehöll bokstäver. Pojkarna däremot gillade när det gick snabbt och frekvent hände mycket samtidigt på surfplattan.
I en intervju med en av pojkarna så frågar vi vad han tycker är roligast att spela. Han svarar att han bara spelar spel som går fort. Allt ska tydligen gå snabbt enligt pojken, även när han räknar. I en intervju med en flicka, som är lika gammal, är svaret motsatt. Hon gillar att rita och fyller gärna i fjärilar i olika färger.
Johansson (2000) skriver att det är pojkarna som har den största viljan att spela spel som handlar om sport, rally och strategispel med action i. Hos flickorna står spel som handlar om sagor, labyrinter och även enklare spel som ”peka & klicka” i centrum. Enligt Johansson finns det en förklaring till varför det ser ut så här. Barnet har genom sin omgivning lärt sig sin specifika ”könsroll” och följer denna. För små barn är det en viktig tid i livet att hitta vad som är flickigt och pojkigt för att kunna avgöra sitt genus. Detta resonemang kan liknas vid det Hirdman tar upp om vad som föreställs vara manligt och kvinnligt. Om en pojke spelar ett spel som är fyllt med action kan detta möjligtvis vara en genusmarkör som bestämmer att detta ska vara ett spel för pojkar.
I vårt resultat redogör vi för hur en flicka sitter vid ett bord med en surfplatta och spelar ett spel. Spelet går ut på att räkna frukter och klicka i hur många frukter som visas på skärmen. En annan flicka sitter bredvid och leker med tåg. Flickan med surfplattan frågar den andra flickan hur en sexa ser ut. Den andra flickan visar och ett samarbete har skapats. De båda blir glada av vad det lyckats åstadkomma. Samarbete är vanligt förekommande inom den digitala tekniken. Johansson (2000) menar att det inte bara handlar om att glädjas åt sina egna
32
framgångar i ett spel t.ex. när man klarar ett pussel. Utan det handlar även om att känna framgång tillsammans. Ett barn som inte är lika kunnig som det barnet som spelar är kan enligt Johansson tycka det är roligt att följa med när den mer kunnige kamraten spelar. Delandet av kunskaper är enormt och de lär sig av varandra, exempelvis som att tipsa varandra om bra spel och hur man löser olika banor.
Ett av de medverkande barnen tar upp samarbetet med en pedagog då de hjälps åt att lägga alfabetet. Alexandersson, Linderoth och Lindö (2001) hävdar att samspelet som skapas när barn använder digital teknik är en vinst. Deras egen studie visar att samarbetet mellan barn- barn ledde till, oavsett om det är heterogena eller homogena grupper baserat på deras olika prestationsnivåer, bättre inlärningsprestationer. Peer tutoring är ett samarbete som innebär ett den ena har större kunnande än den andra vilket bildar en expert och en novis. Experten blir den som instruerar och förklarar och även besvarar de frågor novisen ställer. Detta är något som är väldigt vanligt inom barns digitala tekniska värld enligt Alexandersson m.fl. (2001).
Alexandersson m.fl. (2001) menar att pojkar har ett större intresse för programmering och datorspel. Flickor ägnar sig gärna att åt att skapa och interagera via datorn. Detta argument från Alexandersson m.fl. är något vi inte sett i vår studie. Att flickor inte skulle ha ett lika stort intresse för digital teknik tycker vi inte stämmer överens med vad vi såg under våra observationer. Däremot håller vi med Alexandersson att flickor hellre vill skapa och pyssla via ett digitalt verktyg.
6.2 Hur gestaltas genus i leken?
Graf, Helmadotter och Ruben (1991) menar att det är svårt att se vilka manliga och kvinnliga egenskaper som är medfödda. I deras bok Visst är det skillnad refererar de till en svensk barnmorska som år 1990 menade att man märker en tydlig skillnad på hur föräldrarna behandlar flickor respektive pojkar redan när de får reda på vilket kön det blir. I många fall tror vuxna att de behandlar barnen lika oavsett kön men det finns undersökningar som visar att vuxna omedvetet behandlar och reagerar olika på allt som barnen gör. Undersökningen visar vidare att vuxna använder olika tonläge beroende på vilken färg barnet har på sig. Birgitta Odelfors (1998) menar att skillnaderna mellan könen inte är naturliga eller medfödda skillnader, utan socialt skapande. Genus ses därför som en konstruktion som är social.
33
förskolan. Flickorna uppfostrar och beskyddar dem. Under leken där flickor och pojkar leker tillsammans är det oftast flickorna som delar in rollerna. Då får pojkar ofta vara barn, hundar eller busungar. Flickorna själv blir mammor, mor/far-mor eller fröken. Detta såg vi tydligt när vi gjorde våra observationer på Liljan. I de situationer där barnen lekte i dockvrån var det oftast flickorna som styrde. De berättade tydligt om för pojkarna vilka roller de skulle ha i leken. Detta hände ännu en gång under vår observation. Då var det två flickor och en pojke som lekte tillsammans inne i dockvrån och en utav flickorna delar in deras roller i leken. ”Jag är mamma” säger hon, ”du får vara pappa” säger hon till pojken och till den andra flickan säger hon, ”du får vara barn och du måste vara ett flickbarn”. Man märker att flickan som är mamma har tagit mamma rollen på allvar, hon lagar mat, byter blöja och städar. Pappan sitter på golvet och sätter ihop frukter, flickbarnet slår sig ner vid hans sida en stund. Pappan är inte riktigt intresserad av att vara med i leken, men tar sig an flickan när hon sätter sig bredvid honom.
I dockvrån tar flickorna större plats och ansvar. Det verkar som att pojkarna accepterar flickornas dominans. Man kan dra paralleller till det Hirdman (2006) beskriver om vård- och teknikarbetsmarknaden. Kvinnorna dominerar i vårdyrket och männen i teknikyrket.
Dockvrån ses som ett rum för omhändertagande där flickorna tar plats och känner sig trygga.
Flickorna är tydliga med vad de tycker och tänker om pojkarna, är en pojke störig så berättar flickorna det för honom. Flickorna tycker att pojkarna bråkar mycket och kan ibland känna rädsla för dem. Är det liv och mycket rörelse i en lek vill flickorna inte vara med om där inte finns en vuxen med i leken. En fyraårig flicka berättar under våra intervjuer på avdelningen att hon och några andra flickor leker med pojkarna ibland men att hon upplever att de skriker mycket och det tycker det är jobbigt då hon får ont i öronen. Pojkarna berättar också vad de tycker om flickorna. En pojke på fem år säger till oss under intervjuerna att han leker med flickor ibland, men att flickorna alltid ska bestämma när de leker. När det kommer till brottning eller att springa snabbt säger pojkarna att flickorna inte kan göra det. De saker som ska ske snabbt, som att köra bil, tåg eller traktor anser pojkarna att de är bäst på. Under en lek med tågbanan på Liljan sitter där två pojkar och tre flickor, de har byggt upp en stor tågbana och samsas om med att köra runt tågen på banan. Pojkarna blir lite sura när flickorna kör för långsamt, den ena pojken rycker ett tågsätt ur handen på en utav flickorna. Flickan acceptera det och satt kvar och väntade tills hon skulle få köra med ett annat tåg. Odelfors (1998) skriver att flickor dominerar i inomhusleken och pojkar i utomhusleken.
34
Graf, Helmadotter & Ruben (1992) förklarar att det i situationer som samling och mellanmål är killarna som styr och hörs trots att flickor är mer verbalt tränade. I samlingar räcker flickor oftast upp handen och pratar inte förens man får ordet av en vuxen. Pojkar räcker oftast inte upp handen och väntar inte på sin tur utan pratar rakt ut. Under fruktsamlingen på Liljan observerade vi hur en av pojkarna pratade rakt ut när en pedagog frågade vad det var för dag. Pedagogen tillrätta visade honom och bad sa åt honom att räcka upp handen. Två flickor satt och räckte upp handen med besvikna miner och när pedagogen bad en annan utav flickorna att säga vilken dag det var svarade hon blygsamt och tyst.
6.2.1 Barns skilda lekmönster
Odelfors (1998) skriver att det finns det många undersökningar som visar att pojkar oftast leker i stora grupper där en eller två pojkar är ledare. Flickor leker mest i par eller i mindre grupper. I några enstaka fall leker flickor och pojkar tillsammans men oftast leker de var för sig. I leken mellan pojkar skryter de ofta om styrka, snabbhet och materiella ting. De pojkarna med mest materiella ting, snabbhet och styrka får mest makt i leken. Man kan utläsa i vår intervju med pedagogen Lena att hon anser att pojkars lek är mer tävlingsinriktad. De ska tävlas i hur snabbt man kan brotta ner en kompis på avdelningen till hur snabbt man äter upp maten. Pojkarna har enligt Lena också en mycket högre ljudvolym än vad flickorna har. Flickorna är överlag lugnare och leker mycket stillsammare, även om flickor också kan brottas så blir det inte på samma våldsamma sätt. Odelfors (1998) menar att flickor också vill visa upp snabbhet och styrka men gör det in mildare grad och förhållandet mellan flickorna var med jämnbördiga. På avdelningen Liljan lekte pojkar och flickor tillsammans ett par gånger under dagen, då lektes det oftast i dockvrån, flickorna ville gärna ha med pojkarna i leken för att det ä är viktigt att ha en pappa i familjen. Under leken där barnen var uppdelade flickor och pojkar lekte flickorna mest i par och några flickor lekte ensamma. Pojkarna däremot lekte i grupper om tre till fyra stycken, det var en mer högljudd lek i pojkarnas lekar.
35