Den fråga som kom att dominera arbetet söker svar på vad det är med black metal som är provokativt, utifrån vetskapen att black metal länge betraktats som kontroversiell. Svaret på denna fråga går att dela in i två kategorier, svaret är snarlikt inom respektive kategori men förtjänar utrymme att analyseras var för sig, detta då det diskursanalytiska perspektivet används olika för respektive kategori och dess resultat.
Utifrån Thornton (1996) analyseras black metal som ett kulturellt fenomen, genom detta förs begreppet subkulturellt kapital fram, vilket består av ett förhållningssätt som positionerar deltagarna mot det normativa rådande samhället. I detta ingår stilmarkörer och beteendemönster som till viss del influerar den individuella utvecklingen. Analysen av subkulturen i samband med dess funktionalitet i samhället ledde till ett par resonemang som
advocerar för varför black metal är provokativt.
Sett till terminologin tecken och index som appliceras utefter Peirce (Turino 2008), så finns det en subjektiv uppfattning gällande tolkning av visuella intryck som stilmarkörer. Den subjektiva associationen är en del av en traderad uppfattning som föräras genom uppväxten, vilket avser en förståelse för vad någonting är, hur det låter och hur det kan identifieras av sin
omgivning. Turino menar utifrån Peirce att förståelsen för vad någonting är, eller där möjligheten att identifiera särskilda ljud inte är möjlig, så skapas en
oförståelse som leder till obehag. För att utöka argumentationen och då utgå ifrån att tecken inte enbart är den subjektiva associationsförmågan, utan att den baseras på en kollektiv föreställning om vad som är, respektive inte är gott, ont, bra, dåligt, farligt eller riskfritt, så kan tillämpningen utökas.
Genom denna utökning kan uppsatsen fråga besvaras; vad är det i och med black metal som är provokativt? Denna utökning av terminologin avser att besvara frågan med den ursprungliga tillämpningen av tecken och index, fast nu i samband med den subjektiva uppfattningen så förs även tecken in tillsammans med rådande samhällsdiskurs. I relation till detta utgår argumentationen ifrån den rådande kollektiva uppfattning som avser de grundläggande associationerna som finns i det normativa samhället.
Om den kollektiva uppfattningen grundar sig en föreställning om vad som är bra och dåligt, gott och eller ont, farligt, provokativt, otäckt eller främmande, innebär det en traderad och subjektiv kunskap och uppfattning av
medlemmar i samhället. Sett till att black metal som subkultur är
normbrytande och alltså avviker från dessa föreställningar till viss mån, är det en av många anledningar gällande varför subkulturen är provokativ. Dels kan det i viss utsträckning vara provocerande att bryta normen genom
stilmarkörer.
Stilmarkörer kan genom Peirce tecken och index associeras till någonting som inte bäraren av stilmarkören uppfattar själv, eller har för avsikt att sända ut som signal till en utomstående. En del av det här grundar sig i oförståelse från den som är utomstående. Utan bakgrundskunskap dömer och agerar människor utefter de referensramar (tecken och index) de har för att kunna hantera sina känslomässiga reaktioner. Det fungerar även för att skapa någon form av förståelse för sig själva, även om den inte alltid delas av andra, utomstående eller deltagare i subkulturen. Med det här perspektivet kan svaret alltså finnas i oförståelse inför det som är normbrytande. Detta då det normativa är den rådande maktstrukturen i samhället och det som befinner sig utanför kan inkluderas i de tecken och index som finns, både subjektivt och i en kollektiv föreställning. Dessa med betoning på att avvikande beteende, utseende eller agerande kategoriseras in under oförståelse, rädsla och obehag. Peirce benämner detta som ’grouping phenomena’ (Turino 2008, s. 6).
Det bör även föras fram att en del av dessa tecken och index baseras på annat än visuella koder och det har funnits tillfällen som med stor sannolikhet har präglat uppfattningen kring varför black metal indikerar fara eller
provokation. Detta baseras på 1990-talets uppmärksammade händelser i
relation till black metal. Dessa inkluderar mord, kyrk-bränningar och löpsedlar om satanister. Även om dessa händelser var få till antalet var de stora för den betingning som kan ha traderats vidare, eller helt enkelt betingats när det var aktuellt och som har vuxit fram i subkulturen. Sett till detta, och sett till subkulturens yngre deltagare som var barn och inte tonåringar under subkulturens födelse och framväxt, så har dessa händelser satts i två skilda perspektiv. Ett av dessa kan vara respekt för handlingarna och den sensation som medföljer vid ett sådant starkt ställningstagande gentemot religion, dels kan det vara mildare när det baseras på intryck av berättelser och ligger längre bak i tiden. Upplevelsen av dessa händelser får helt olika betydelse beroende på hur och när informationen tolkas och av vem. De som var med under de år som kom att prägla subkulturen och synen på den ser på det annorlunda än vad nya deltagare gör. Det är en sak att läsa om något och en annan att delta, satt i relation till tecken avses det som ansågs och associerades till fara i samband med dessa händelser inte längre uppfattas på samma vis, därmed har även associationerna förändrats och kanske även i viss utsträckning förmildrats. Uppfattningen som har präglat tolkningen av black metal utifrån tecken, symbol och index som provokativ eller farlig varierar i stor utsträckning sett till ålder och generation.
Att black metal som subkultur är provokativ består till viss del av den visuella framtoning som medföljer. Detta resonemang sattes tidigare i relation till individens bruk av stilmarkörer, däremot finns det dessutom en framtoning som närvarar på scen. Ett exempel på provokation under liveframträdanden är det norska bandet Mayhem.
Aftonbladets skrev ett reportage om deras spelning på Gates Of Metal 2006 då Mayhem använde sig av kadaver och grisblod på scen i samband med inverterade kors, diverse symboler, corpsepaint och svarta kläder. Här är den visuella framtoningen en bidragande orsak till att black metal provocerar och tolkas hotfull. Associationsförmågan genom Peirces tecken och index är rätt tydlig, någonting som är hotfullt är inte bra, är det inte bra är det inte heller begripligt. Det är viktigt att föra fram en distinktion här, det som via tecken kan uppfattas som obegripligt och hotfullt avser det normativa och den utomstående individen. För deltagare i subkulturen och anhängare av black metal uppfattas generellt inte denna yttre framtoning som obehaglig eller farlig, den uppmuntras och uppskattas. Distinktionen är avgörande i den mån att det finns en normativ samhällsdiskurs baserat på rådande maktstruktur, och det finns en normativ verklighet inom subkulturer. Det som en
utomstående uppfattar obehagligt är normaliserat inom subkulturen.
Ett ytterligare tillägg till detta är det subkulturella kapitalet kontra den normativa samhällsdiskursen. Thornton (1996) menar att det subkulturella kapitalet kan brukas som en positionering mot det rådande normativa samhället, det är genom att samhället reagerar på eller mot subkulturen som deltagarna till vis del förlänas sin position och befäster den. Till viss del skapar denna befästning ett ’vi mot dem’, således subkultur mot det normativa. Det skapar även två olika positioner för samma individ. Med detta avses utanförskap, det är en sak att i grupp med andra vara utanför det normativa och en helt annat att vara utanför på egen hand. Däremot är det av vikt att förstå att det måste finnas en normativ samhällsdiskurs för att det skall kunna gå att bryta mot den. Att black metal som subkultur normaliserar sitt bruk av saker, symboler och handlingar som bryter från det normativa är ett sätt att befästa sin egen norm inom subkulturen, och på så vis även förläna sig både som deltagare i subkulturen och som musiker inom black metal, den tillskrivna värderingen för begreppet autentisk och ’true’. Det ökar
distinktionen mellan rådande samhällsnorm och subkultur och fungerar som ett sätt att bryta sig loss från rådande norm. Detta genom att bejaka icke-normativa handlingar, beteenden, tankar, mönster och på så vis provocera genom att avvika. Det subkulturella kapitalet i relation till autenticitet av de tre band som analyserades bör belysas. Dels sprider banden sin musik på tre olika sätt: Marduk som har tillgång till en studio behöver inte använda sig av samma low-fi ljud som det Janaza har, däremot saknar Janaza samma
resurser som Marduk när det kommer till inspelningsmöjligheter. Marduk räknas in som ’old school’ black metal dels för att bandet har varit aktiva sedan 1990-talet, dels för användningen av genrens stilmall i sin musik.
Janaza har inte varit aktiv förrän 2010, men befäster sin position som autentisk i genren genom att musiken är low-fi producerad och därmed i genren tillskrivs värderingar som äkta, ’true’ och ’old school’. Funereal Moon har varit aktiva sedan 1993, och kan därför räknas in som ’old school’
black metal, då till trots att de själva särskiljer sin musik ifrån resterande black metal. Detta genom att peka till sin autenticitet som ’true’ för att bandet inte följer en ’old school’ stilmall för black metal, utan istället har myntat sin egen, ”Funereal metal”.
Kategori två för att besvara frågeställningen utgår från black metal som musikalisk genre. Vad är det i och med musiken som är provokativt och varför? Hörs det?
Resultaten gällande respektive band delar till viss del gemensamma nämnare, däremot delar de inte samma resultat i tolkning och analys av låttexterna. Om
vi först ser till den klingande musiken och vad det är i den som är
provokativt bör vi återvända till Peirces tecken och index (Turino 2008), som baseras på associationer. Dessa är en kombination av subjektiva
associationer, likväl den traderade kollektiva samhällsnormativa uppfattningen. Inom black metal finns det ett par specifika drag som är vanligt förekommande och som genom tecken är normbrytande. Skulle en jämförelse mellan Janaza och Per Gessle skrivas fram, då enbart med fokus på sångstil är det en ytterst liten chans att Gessles sångstil skulle associeras med obehagskänslor, rädsla eller fara.
Både Marduk, Funereal Moon och Janaza har en liknande sångstil. Denna består till viss del av gutturala läten och growl, utdragna, hesa skrik och en aggressiv framtoning. Att den här typen av sångstil uppfattas som aggressiv och väcker obehagskänslor, tecken, är inte särskilt märkligt. För någon som är en inbiten lyssnare av black metal kan det förvisso väcka andra typer av tecken, däremot försvinner inte den referensram som traderats genom tecken under uppväxten. Den delar symbol i det avseendet att det är en accepterad uppfattning gällande vilka ljud som uppfattas aggressiva och mindre lyssnarvänliga.
Andra gemensamma nämnare gällande den klingande musiken består av en intensiv ljudbild med ett högt BPM (undantag gäller för eventuella melodiska mellanspel), att ljudbilden är skränig och rörig sett till mängden distorsion på elgitarrerna, samt tempot och volymen. Inom black metal är blastbeat ett frekvent stildrag. Marduk, Funereal Moon och Janaza frångick detta och använde inte blastbeat överhuvudtaget i låtarna som analyserades, vilket var ett förväntat stildrag. Musiken räknas fortfarande in som black metal även utan blastbeat, däremot inkräktar frånvaron av blastbeat till viss del på tillskrivningen av att vara ’true’ (autentisk). Att musiken uppfattas som provokativ i en kontext där den framförs är förståeligt, sett till tidigare nämnda exempel med Mayhem och deras liveframträdande på Gates Of Metal 2006. Användningen av griskadaver och slaktavfall fungerar enbart som en rekvisita för bandet. Det är däremot inte vanligt att använda denna typ av rekvisita. Det har förekommit tidigare inom black metal, i nutid och sedan några år tillbaka är det istället vanligt förekommande att se kranium ifrån djur. Att använda sig av kadaver är inte i enlighet med reglerna gällande smittskyddslagar från Jordbruksverket (Aftonbladet 2006). Utöver detta exempel brukar liveframträdanden med black metal-band benämnas som ritualer, specifikt Mayhems sångare Csihar har under flera framträdanden haft ett litet altare med sig på scen som inkluderar tända ljus, eld och benbitar. Diverse ockulta och satanistiska symboler förekommer dessutom
som rekvisita. Att det är provokativt grundar sig ännu en gång i oförståelse för subkulturen och musikgenrens funktionalitet, en utomstående kan reagera med obehag och en deltagare uppskattande. Det som är normbrytande för det rådande normativa samhället är alltså normativt inom subkulturen.
Under analysen av Janaza och Funereal Moon fick det kulturpolitiska
klimatet musikern och musiken befinner sig i tas i beaktning. Detta för att det finns en stor distinktion för hur och vad i låttexten som är provokativt, sett till vilken samhällsdiskurs och vilket religiöst klimat musiken motsätter sig.
Janaza kommer ifrån Irak, till skillnad ifrån ’old school’ black metal så består inte hennes textinnehåll av hat mot kristendom som varvas med satansim, djävulsdyrkan, isolation och ångest. Janazas fokus ligger förvisso i linje med Marduk, det är anti-religiöst i det avseende att det fortfarande är kritiskt gentemot religion, däremot inkluderade låten som analyserades kritik mot antikrist, något som påverkar hennes omdöme som ’true’ (autentisk).
Janaza kritiserar uteslutande islam och koranen, det är under ett enda tillfälle satanism förs fram och då kritiserad, inte hyllad. Detta skiljer sig ifrån Marduk vars textanalys överraskade av helt andra anledningar. Janazas låttexter är provokativa sett till hur explicita de är. Satt i det sammanhang hon verkar med risk för sitt liv är det ett oerhört mod att kritisera islam på det vis hon gör. I Irak är black metal synonymt med blasfemi och belagt med dödsstraff. Att kritisera koranen och islam är att häda, det bryter det normativa samhället styrt av Iraks maktstruktur. Skillnaden här ligger egentligen i att det inte längre handlar om hur enskilda individer upplever musiken, utan av det tolkningsföreträde som representeras av Iraks islamiska tro, maktstruktur och Ministry of Culture.
Detta tolkningsföreträde förbjuder musiken dels för att den är blasfemisk enbart genom den subkultur den härstammar från, dels för att den för fram blasfemiska och anti-religiösa budskap. Att låttexter som ”Islamic lies! For all mankind! Islamic lies! And you are blind!” är provokativa är inte svårt att begripa. Frånsett låttexterna är musikens sound aggressivt och inte socialt accepterat i Irak, detta sett till att Irak har regler för vilken typ av musik som är godkänd. Janazas musik står i stor kontrast till vad som är godkänt att dels lyssna på och även att spela i Irak. Janazas musik associeras med djävulen genom sin aggressiva framtoning med distorsion på gitarrerna, gutturala skrik och höga tempo. Janaza bryter mot de regler som finns för vilken typ av musik som är godkänd i Irak av deras Ministry of Culture and Arts, vilket etablerades 1973, då främst för att övervaka Iraks School of Music and Ballet. Efter Saddam är Irak mer eller mindre utan musik. Den enda typ av musik som är godkänd spelar efter samma typ av melodi och tempo, mycket
då musik anses som ett stort hot (Dabrowska & Hann 2008, s. 286).
Marduks texter lägger inte samma tyngd vid ett anti-religiöst budskap som Janazas gör. Fokus är snarare ett anti-humant istället. Stora delar av Marduks låttexter romantiserar krig och krigsföring, detta sker i samband med verkliga personer ifrån sagda krig, som Heydrich i The Blond Beast. Det förekommer även en del mytologi och religiösa representanter som Azrael, dödsängeln hämtad ifrån den muslimsk-judisk-kristna traditionen. I The Blond Beast jämställs Azrael med Heydrich. Det är denna typ av krigsromanticism och avsaknaden av empati för de som föll offer under Heydrich och nazismen som är provokativ. I samband med Marduks aggressiva framtoning i musiken där sången utgår ifrån ett mellanregister med ett growl som utstrålar
auktoritet, indikerar musiken aggression, stress och fara, sett till Peirces tecken och index. Det är genom denna framtoning som musiken är provokativ.
Avslutningsvis är min uppfattning att black metal är provokativt dels för hur den tolkas av rådande samhällsdiskurs, dels genom hur deltagare väljer att representera sig själva visuellt. En annan bidragande orsak finner vi i låttexterna, i Janazas fall är låttexterna provocerande för att de öppet
kritiserar islam och koranen. I Marduks fall är texterna provocerande för att de förskönar och romantiserar krig, nationalsocialism och nazism. Avseende Funereal Moon är låttexten provokativ genom romantiserandet av självmord.
Satt i relation till den samhällsdiskurs bandet befinner sig i där katolicismen har ett starkt fäste, är romantiserandet av självmord provocerande då
självmord räknas som en synd. Romantiserandet av självmord är provokativt även utanför denna samhällsdiskurs då det finns en socialt accepterad
förståelse för hur självmord påverkar anhöriga. Med detta avses att romantiserandet av självmord inte är socialt accepterat oberoende av den samhällsdiskurs musiken befinner sig i. Sett till Funereal Moons sound så skiljer det sig markant från vad som ingår under ’old school’ black metal, bandet själva skapade en distinktion där de kallar sin musik för ”Funereal metal”. Däremot provocerar musiken genom tillämpningen av vissa ljud som i relation till Peirces tecken och index indikerar obehag istället för välbehag, vilket går i linje med hur black metal generellt provocerar.
4.1 Avslutande sammanfattning
Utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv söktes svar på frågan kring varför och specifikt vad det är i och med black metal som är provokativt och hur de använder gemensamma medel för provokation. Det blev en djupdykning i kulturstudier som gränsade över till ett kultursociologiskt perspektiv. I första
delen av arbetet redogörs det till stor del för kulturens framväxt, utformning och hur den fungerade i praktiken under 1990-talet. Detta i samband med det då rådande kulturpolitiska klimatet för att förstå vad det var som allmänheten reagerade starkt på. Fanns det belägg för att rädas svartsminkande tonåringar som bar patronbälten och pentagram? Varför provocerades människor av denna subkultur? För att bättre förstå det gavs en del exempel satta i relation till det teoretiska ramverk som används. Ena delen av detta ägnar sig åt hur signaler som sänds ut även mottages, samt hur dessa avses tolkas.
Tolkningarna kan variera beroende på vem som observerar. En deltagare i subkulturen observerar och tolkar utifrån de ramar och den kollektiva
föreställningsvärld som en förvärvar genom att delta i kulturen, denna typ av självklarhet gäller inte för den som är utomstående. För att vidare förstå hur dessa signaler i form av stilmarkörer, händelser och visuell representation kan uppfattas avskräckande och vara en bidragande orsak till obehag eller oro, så fick Peirces tecken och index ett stort utrymme i arbetet. Det intressanta med termen tecken är att termen är en del i en kollektiv
föreställningsvärld, precis som den självklarhet som finns inom subkulturen så finns tecken i den och även utanför den. Det är en generell uppfattning som kan användas för att förstå vad som är farligt genom associationer.
Dessa associationer är inte enbart en individs egna och högst personliga upplevelser, utan en sociologiskt traderad självklarhet. ’Sunt förnuft’, är en term som påminner om tecken.
Begreppet autenticitet tillskrivs stor värdering inom black metal, både som genre och subkultur. Tidigare i uppsatsen förs det fram en distinktion till hur begreppets värdering har förändrats under de dryga 40 år som har passerat sedan genren ’föddes’. Det är däremot fortfarande ett högaktat begrepp som än idag tillskrivs värdering, nu grundas den framförallt i hur musiken
värderas som autentisk (’true’) eller inte, framför att det sker en värdering av subkulturens deltagare. I analys och diskussion utröns denna tanke
ytterligare, då i relation till de tre band som analyserades. Varför tillskrivs musiken och musikern begreppet autentisk och vilka skäl ligger till grund för att värderingen görs? Dels grundar sig värderingen i hur länge ett band har varit aktiva, då sett till om aktiviteten går att härleda till 1990-talet när
ytterligare, då i relation till de tre band som analyserades. Varför tillskrivs musiken och musikern begreppet autentisk och vilka skäl ligger till grund för att värderingen görs? Dels grundar sig värderingen i hur länge ett band har varit aktiva, då sett till om aktiviteten går att härleda till 1990-talet när