I detta avsnitt analyseras all insamlad information i relation till varandra. Detta avsnittet ska leda fram till slutsatser som tillsammans med analysen besvarar de forskningsfrågor denna studie baseras på.
5.1 Traditionella utlandsbetalningar
Processen för traditionella utlandsbetalningar är inte någonting som kan beskrivas enbart på ett vis. Olika banker har olika förutsättningar och väljer att samarbeta med olika parter, detta påverkar förstås också deras processer inom och kopplade till verksamheten som till exempel utlandsbetalningar vilken är en process som flera parter involveras i. Däremot kan man baserat på vår insamlade information, med vissa särskilda avgränsningar beskriva hur en traditionell utlandsbetalning kan se ut mellan två banker.
Enligt Informant Y är första steget i en utlandsbetalning initieringen av en banks kund. Kunden tar kontakt med banken, antingen via internet eller genom att ta sig till ett kontor, och instruerar banken om att denne vill göra en utlandsbetalning. För att använda sig av internetbanken involveras flera steg som säkerhetshantering och identifikation av konsumenten. Därefter tas betalningsinstruktionen in i bankens betalprocessningssystem där ett SWIFT-meddelande skapas, i samband med detta bokför banken betalningen mot deras reskontror där deras nostrokonton finns. Under processens gång genomförs olika kontroller som validering av betalningen och sanktionskontroller.
När den avsändande banken skickat iväg ett meddelande via SWIFTNet tjänsten FIN, exempelvis MT 103 , kontaktas mottagarbanken alternativt korrespondentbanken som tar emot och skickar tillbaka information i form av SWIFT-meddelanden, i de fall bankerna är SWIFT-anslutna (SWIFT 2018). Är avsändarbanken SWIFT-ansluten men inte mottagarbanken, beskriver Informanterna X och Informant Y att en korrespondentbank används för att ta emot och föra vidare uppdraget till mottagarbanken via ett clearing hus. I Sverige används Riksbanken som intermediär i dessa fall enligt Informant Y. Då mottagarbanken använder en korrespondentbank ber avsändarbanken korrespondentbanken att vidarebefodra uppdraget i lokal clearing vilket innebär att korrespondentbanken ber mottagarbanken kreditera kundens konto enligt Informant Y.
Processen kan enligt Informanterna X och Informant Y skilja sig till viss del beroende på om det är en bank som är SWIFT-ansluten eller inte. De flesta storbankerna är SWIFT-anslutna men det finns ett stort antal mindre banker runt om i världen som inte är det. Informanterna X menar att utlandsbetalningar inom Europa är effektiva då i princip alla banker är anslutna till SWIFT samt använder sig av IBAN-nummer.
Att processer inom bankindustrin såsom utlandsbetalningar är komplicerade och svåra att förstå i detalj var väntat. Det som gör att utlandsbetalningar är särskilt svåra att kartlägga är att de skiljer sig åt genom ett flertal faktorer. Vilka kunderna är, vilka banker betalningen ska skickas mellan, var någonstans bankerna och kunderna befinner sig, vilka meddelandesystem (SWIFT, xCurrent eller annan) som används, vilka intermediärer som behöver involveras. Bara hur meddelande-förmedlingen ser ut
27
beskrivs av SWIFT (2018) i en bild som visar nostroflöden. För den som inte är insatt i SWIFT-systemet blir bilden svår att förstå och detta är bara en del av hela processen för utlandsbetalningar och bilden är dessutom simpelt illustrerad. Att processen för utlandsbetalningar är så komplex, gör att det självklart blir ett stort projekt att ersätta den traditionella tekniken med en ny blockkedjebaserad teknik. Samtidigt har processen för traditionella utlandsbetalningar effektiviserats sedan SWIFT lanserade SWIFT gpi, vilket inneburit tids-och kostnadsreduktioner för banker som är anslutna till SWIFT gpi.
5.2 Tid, kostnad och säkerhet i traditionella utlandsbetalningar och utlandsbetalningar baserade på blockkedjeteknik
Det finns mycket som talar för blockkedjeteknik i den finansiella sektorn. För att förstå varför är det viktigt att ha en insikt i de möjligheter som blockkedjetekniken medför. Decentralisering av finansiella system medför enligt Ali m.fl. (2017) och Gradstein m.fl. (2017) att behovet av intermediärer och annan central auktoritet minskas då avsändaren och mottagaren ansluts direkt. Det leder till reduktion i både tid och kostnad. Informanterna X förklarar däremot att en stor utmaning är att bankindustrin som den ser ut idag är centraliserad, vilket kan vara en bidragande faktor till det förtroende konsumenter har för banker.
Vår tolkning är att decentraliseringen blockkedjetekniken medför skulle förändra hela konceptet och strukturen vilka banker bygger på. Framför allt om det gäller publika eller semi-privata blockkedjor. Privata blockkedjor behöver inte nödvändigtvis betyda en decentralisering av processen i fråga eller industrin. Eftersom blockkedjeteknik möjliggör att alla medlemmar i blockkedjan kan få en kopia av liggaren blir systemet transparent, vilket tillsammans med det minskade behovet av en central auktoritet resulterar i lägre kostnader för uppgörelse.
Informant Y förklarade att lagen kräver penningtvättskontroller och sanktionskontroller vid utlandsbetalningar och detta innebär att hela processen måste kunna övervakas av banken. Det innebär att banker, vid användning av blockkedjeteknik, måste använda sig av privata blockkedjor vid utlandsbetalningar istället för publika, vilket även intygas av Guo och Liang (2016) som också menar att semi-privata blockkedjor kan användas av banker.
Jämför man de tre olika typerna av blockkedjor blir det enligt oss lätt att se att den legala aspekten kan begränsa nyttan blockkedjan kan tillföra banker vid just utlandsbetalningar. Exempelvis är publika blockkedjor mer decentraliserade än privata och semi-privata blockkedjor vilket beskrivs av Guo och Liang (2016). Informant Y menar även att interoperabiliteten mellan olika system uppbyggda av privata eller semi- privata blockkedjor kommer att bli en utmaning att uppnå men han tror att det med tiden kommer att kunna ske. Informant Y nämner även att det redan finns nätverk som använder sig av semi-privata blockkedjor vid utlandsbetalningar, exempelvis ripple- nätverket, vilket kan ses som ett mellanting mellan privata och publika blockkedjelösningar som banker kan använda sig av.
Vår tolkning är att semi-privata blockkedjor kan ses som en kompromisslösning för de företag som skulle föredra publika blockkedjor framför privata men inte kan använda en publik blockkedja på grund av den legala aspekten. Informant Y nämner dock att exempelvis ripple-nätverket använder sig av XRP vid överföring av pengar vilket kan vara en anledning till att denna lösning inte passar alla. Det går däremot att använda blockkedjetekniken vid utlandsbetalningar med fiat-pengar utan att behöva använda sig
28
av kryptovalutor, vilket Informant Y säger att Bank Y gör via en privat blockkedja. I samma linje som Informant Y menar Informanterna X att lösningar som baseras på exempelvis XRP inte är rimligt att använda sig av för utlandsbetalningar i banker som det ser ut idag. Vidare förklarar Informanterna X att det beror dels på att Ripple kontrollerar majoriteten av XRP men även för att den legala aspekten angående kryptovalutor är annorlunda samt likviditeten av valutan. Han menar på att det finns för mycket osäkerheter kopplat till XRP.
Däremot har informanterna X nämnt att stater börjat undersöka i utvecklingen av E- valutor. Ett möjligt framtidsscenario är då enligt vår tolkning att kryptovaluta- marknaden kan komma att växa till att inkludera både decentraliserade kryptovalutor (så som det ser ut idag) men även centraliserade kryptovalutor i form av E-valutor som stater tagit fram. Detta bör öppna upp möjligheterna att använda kryptovalutor inom bankindustrin då en centraliserad kryptovaluta förmodligen hade varit mycket stabilare än dagens volatila, decentraliserade kryptovalutor. Principerna med den statliga E- valutan hade förmodligen varit samma som fiat-pengar, den stora skillnaden hade varit tekniken bakom valutan som enligt vår tolkning troligtvis skulle vara baserad på DLT, mer specifikt blockkedjetekniken.
Blockkedjetekniken kan påverka kostnaderna för utlandsbetalningar till en relativt hög grad vilket framgår tydligt i både litteraturstudien och i intervjuerna. En bild från McKinsey (2016) visar att kostnaderna kan minska från 26 dollar till 15 dollar per utlandsbetalning med blockkedjetekniken. Detta är en reducering med cirka 42%. Kostnadsreduceringarna bilden illustrerar är en estimation och den visar även att det är intermediärer i form av banker samt valutakrav/valuta konvertering och andra driftkostnader som utgör denna skillnad. I samma linje förklarar Informant Y att lokala sparbanker som inte är SWIFT-anslutna i exempelvis USA kan ha stor nytta av blockkedjetekniken eftersom amerikanska intermediärbanker ofta tar mycket betalt för att vara intermediärer åt dessa mindre banker. Han förklarar vidare att med blockkedjetekniken kan bankerna ta sig förbi detta steg med intermediärer och genomföra en utlandsbetalning direkt till mottagarbanken. Förutsättningen för detta är att nårbarheten är tillräcklig, att både mottagarbanken och avsändarbanken är med i samma blockkedjenätverk eller att interoperabilitet råder mellan blockkedjorna. Möts inte dessa förutsättningar förblir samma beroende av intermediärbanker.
Nätverkandet mellan banker verkar enligt oss vara en avgörande faktor för om banker i framtiden ska kunna lyckas med att använda blockkedjetekniken på global nivå för utlandsbetalningar. Som vi har förstått det finns tekniken för att genomföra utlandsbetalningar via blockkedjeteknik men för att få det att fungera på global nivå kan det bli problematiskt, till stor del tror vi att det är på grund av att det ännu är relativt få banker som investerar i och utforskar potentialen med blockkedjetekniken i tillräckligt hög grad. Vi tänker oss att om t.ex. alla som just nu utforskar tekniken skulle implementera den för utlandsbetalningar skulle det inte inte uppstå någon större skillnad gentemot de traditionella systemen eftersom intermediärer fortfarande skulle behövas i form av korrespondentbanker och clearing hus. Med tanke på vilket jätteprojekt en implementering av en helt ny teknik för denna processen skulle innebära, både tidsmässigt och kostnadsmässigt är det kanske smartare att vänta tills fler aktörer börjar utforska tekniken samt tills fler samarbetspartner uppstår.
En annan faktor som gör att den blockkedjebaserade lösningen kan reducera kostnader är den så kallade “delade sanningen” som beskivs av Gradstein m.fl. (2017). De menar att en uppgörelse blir överflödig då det råder en “delad sanning” i samband med
29
användningen av en blockkedja. Vi tolkar det som att när en ändring sker, t.ex. en ny betalning, bekräftas detta av de andra noderna (användarna) genom konsensus mekanismen vilket gör att processen effektiviseras. Informant Y är inne på samma spår och förklarar att eftersom t.ex. en betalning blir momental med en blockkedjebaserad lösning kan den inte reverseras och blockkedjan garanterar och validerar också korrekthet vilket innebär att bokning och reservering på både avsändarbanken och mottagarbankens sida inte längre behöver göras. Han berättar att det idag finns avdelningar som sköter just dessa uppgifter och att de i dessa fall blir överflödiga, vilket även Dalsenius bekräftar då han säger att automatiseringen kan minska uppkomsten av fel.
Tekniken bakom blockkedjan (kryptografin) medför garanterad säkerhet i form av hashar, nycklar och digitala signaturer. Konsensus mekanismen garanterar validiteten av datan som överförs och lagras via blockkedjan samtidigt som kryptografin skapar en hash som innebär en säkerhet genom att hålla datan privat för nätverket (Gradstein m.fl. 2017). Även Dalsenius menar på att blockkedjetekniken medför en ökad säkerhet. Automatiseringen och tekniken som blockkedjan medför borde också enligt oss innebära ökad säkerhet i samband med utlandsbetalningar. Den mänskliga faktorn spelar stor roll när uppgifter sköts manuellt. När en person ska läsa, uppfatta och föra vidare information är det helt naturligt att det ibland uppstår missförstånd eller felaktigheter. T.ex. kan det ske fel när en anställd på en bank ska sköta bokningen av en betalning. Skulle det ske automatiskt garanteras det att betalningen sker så länge systemen fungerar korrekt.
5.3 Blockkedjetekniken inom finansiella sektorn
Många artiklar och studier visar på att blockkedjetekniken kan tillämpas i många olika områden och skulle kunna revolutionera flera olika marknader och inte minst den finansiella sektorn och bankindustrin. Fördelar som blockkedjetekniken beskrivs medföra är lägre kostnader till följd av kapade intermediärer, effektivare transaktioner, större överskådlighet samt ökad säkerhet att genomföra överföringar till följd av att det görs i realtid. Det som sällan nämns i dessa artiklar och studier är hur verkligheten ser ut inom bankindustrin samt vilka delar av processerna som skapar mest bekymmer för bankerna. SWIFT (2018) trycker på just dessa punkter i deras “Proof of Concept” av DLT, där de förklarar att likviditetsproblemen med nostrokonton samt driftkostnaderna kopplade till uppgörelserna (reconciliation) inom banker skulle kunna lösas av blockkedjetekniken i framtiden, däremot är inte bankindustrin redo för att handskas med den typen av problem på global nivå. Detta är även någonting som Informanterna X tar upp under intervjun och förklarar att blockkedjetekniken inte klarar av att lösa bankernas största bekymmer vid utlandsbetalningar. Informant Y är inne på samma spår och menar på att även om ett blockkedjenätverk skulle bli lika stort som SWIFT skulle fortfarande nostrokonton behöva användas i samma omfång. Detta eftersom betalningar fortfarande skulle behöva gå genom korrespondentbanker för att nå ut till de banker som inte är sammanslutna i samma nätverk. Ett sådant stort nätverk skulle dessutom ta lång tid att bygga upp. Även Dalsenius betonar att uppbyggnaden av ett blockkedjebaserat nätverk är ett gigantiskt projekt, samtidigt menar han att det är nödvändigt att banker ska samarbeta med den nya tekniken för att kunna hålla sig konkurrenskraftiga i framtiden. Både konsumenter och världsorganisationer som FN ställer allt högre krav. Enligt Dalsenius är ett FN-mål att alla utlandsbetalningar inte ska kosta mer än 3% av transaktionsbeloppet.
30
Aste m.fl. (2016) diskuterar hur blockkedjetekniken kan påverka bankindustrin i framtiden och presenterar ena utfallet som att bankerna tar sig an teknologin för att effektivisera olika processer inom verksamheten. Det andra utfallet är att blockkedjetekniken ses som en ny institutionell teknologi för att samordna människor peer to peer med hjälp av en publik blockkedja och att teknologin kommer att konkurrera med bankerna. Ett exempel på en sådan lösning inom finansiella sektorn är det som många förknippar med blockkedjeteknik, nämligen Bitcoin.
Ali m.fl. (2017) argumenterar för att tekniken bakom traditionella utlandsbetalningar är komplext och att en konsekvens av det är att det finns risk för att fel kan förekomma. Med ett nytt finansiellt system som är decentraliserat kan finansiella system simplifieras genom att ta bort intermediärer. Vidare menar Ali m.fl (2017) att kryptovalutor kan öppna upp finansiella system för aktörer och människor som för närvarande är exkluderade och sänka kostnaderna för inträdesbarriärer samt att kryptovalutor kan bidra till en bättre konkurrens inom finansiella sektorn.
Flera fintech 1.0-bolag ser säkerligen blockkedjetekniken som en ny institutionell teknologi som kan skapa möjligheter för nya aktörer att plocka marknadsandelar i den finansiella sektorn. Ett av problemen med blockkedjetekniken ur bankernas perspektiv är att det är storskaliga och tidskrävande projekt som krävs för att kunna adoptera tekniken och arbeta utefter dess potential. Sådana projekt kräver stora samarbeten, vilket konsortiet R3 är ett exempel på. Det återstår att se hur lång tid det tar innan banker använder blockkedjeteknik som standardlösningar för utlandsbetalningar och fram till dess kan nya aktörer komma in på marknaden med innovativa lösningar.
Vi, liksom Badi m.fl. (2017) menar på att samarbetet mellan fintech och banker är ett rimligt utfall av blockkedjetekniken i den finansiella sektorn och att det är ett steg i rätt riktning inför framtiden med tanke på utvecklingen av nya teknologier och lösningar inom den finansiella sektorn. I tabellen av Guo och Liang (2016) kan man se att det optimala scenariot för framtiden inom bankindustrin är just alliansen mellan banker och fintech-bolag (fintech 2.0). Tabellen visar att kostnaden blir lägre om banker och fintech-bolag samarbetar. Effektiviteten inom verksamheterna ökar och säkerheten stärks. Allt detta leder också rimligtvis till ett bättre värdeerbjudande. Vi tror att banker kan gynnas av att samarbeta med fintech-bolag av olika anledningar. En anledning är att investeringarna i fintech-bolagen ständigt ökar, forsknings och utveklingspotentialen är hög. En vanlig inriktning bland fintech-bolag är utlandsbetalningar och samarbetar banker med fintech-bolag kan de rimligtvis behålla en större del av de marknadsandelar som annars ligger i riskzonen att förloras till fintech-bolag som specialiserar sig på utlandsbetalningar.
31