Analys och tolkning

I det etnografiska tillvägagångssättet antas analys- och tolkningsarbetet av det insamlade datamaterialet ske parallellt med själva fältarbetet. Fältanteckningarna utgör i sig redan en tolkning av det som har observerats. De parallella analytiska reflektionerna guidar i sin tur observationerna vidare och borgar på så vis för en viss grundläggande kvalitet i resultaten. (Hammersley & Atkinson, 1995. Jfr Fangen, 2005) Frågan om vad som är analys respektive vad som är tolkning av datamaterial uppstod under arbetets gång. Efter vissa överväganden har jag valt att försöka göra en organiserande åtskillnad mellan analys- och tolkningsarbetet utifrån Ambrosius Madsens (2003) tankar om pedagogisk etnografi. Ambrosius Madsen definierar analys som ett sätt att bringa reda och struktur i det insamlade datamaterialet. Därefter sker en tolkning av, och reflektion över, det ordnade datamaterialet, ofta i relation till teori.

Denna organiserande uppdelning av databearbetandet fann jag användbar med hänsyn till den övergripande reflekterande hållning som eftersträvas i denna uppsats. Dock finns det vissa gemensamma utgångspunkter för analys- och tolkningsprocessen som bör framhållas, inte minst konstruktionsaspekten.

8.3.1 Konstruktion av andra graden

Både analys- och tolkningsarbetet kan beskrivas som konstruktioner av andra graden.

Med detta menas den konstruktionsprocess som en samhällsforskare företar sig i försöket att förklara de observerade aktörernas handlingar och vardagsvetande i relation till vetenskapliga procedurregler. Forskarens begreppsliga konstruktioner är således konstruktioner av något på förhand konstruerat, nämligen aktörernas sociala konstruktioner av verkligheten. (Kristiansen & Krogstrup, 1999)

Det konstruerande av andra graden som jag har genomfört baserat på fältarbetet, har haft aktörernas föreställningar om öppna förskolan i fokus. Föreställningar som i enlighet med Bergers och Luckmanns (1979) teori om konstruktionen av vardags-verkligheten bygger på socialt producerade för givet tagna kunskaper. Kunskaper som i sin tur både objektiveras och institutionaliseras i organisationer och handlingsmönster.

Att finna föreställningar som bygger på denna form av vardagskunnande innebär därför ett sökande efter "det som alla vet", men som just därför sällan klargörs.

Den norske sociologen Dag Album (1997) har arbetat etnografiskt och påpekar att analys- och tolkningsarbetet inte främst är textbundet, d.v.s. knutet till fält-anteckningarna. Istället är det snarare frågan om att med hjälp av anteckningarna återkalla bilder och situationer ur minnet. Det är sedan dessa som analys- och tolkningsarbetet baseras på. Detta är ett tillvägagångssätt som även jag har använt mig av och som jag anser är viktigt att lyfta fram i ett tydliggörande syfte.

8.3.2 Analys

Enligt Hammersley och Atkinson (1995) kan analyser av etnografisk data se väldigt olika ut, inte minst beroende på det fält som studerats. Ett tillvägagångssätt är att i det insamlade datamaterialet finna relationer och skapa teman som strukturerar detsamma.

Temana kan sedan omvandlas till analytiska kategorier som organiserar materialet ytterligare. Genom att jämföra och relatera dessa kategorier till varandra skapas nya kategorier. I kategoriskapandet ingår att kategorierna ska vara ömsesidigt uteslutande och innehålla indikatorer.

Under min dataanalys har jag utgått från Hammersleys och Atkinsons principer för kategoriskapande. Kategorigenererandet har vägletts, och inramats, av såväl den aktuella, andra frågeställningen som den teoretiska orienteringen mot vardagskunskap och "det som alla vet" ("det för givet tagna" enligt Berger & Luckmann, 1979). För att finna aktörernas föreställningar om öppna förskolan har jag kontinuerligt ställt teoretiskt vägledande frågor till datamaterialet, såsom: Vad är det som sker? Vad är det "alla vet"?

Hur vet aktörerna detta? Var och hur uttrycks detta allmänna vetande? I relation till vem och vad sker detta? Hur styrs aktörerna av vetandet? Hur försvaras och bekräftas vetandet?

I skapandet av strukturerande föreställningskategorier om öppna förskolan har sökandet i första hand inriktats mot det generella och gemensamma, inte det enskilt specifika och personliga. Under kategoriskapandet har jag pendlat mellan att se till sammanförande och särskiljande helheter och delar i materialet. Speglingar och jämförelser mellan de olika aktörsgrupperna föräldrar, personal och ledningsansvariga har också skett. Till sist redovisas de emellertid var för sig. De slutliga föreställningskategorierna är inom varje

aktörsgrupp ömsesidigt uteslutande. Kategoribenämningarna är i sin tur formulerade i syfte att åskådliggöra aktörsföreställningarna. Som sådana ska de betraktas som beskrivande, inte som värdeomdömen.

8.3.3 Tolkning

Medan analysen bygger på det insamlade datamaterialet, baseras tolkningen på de framanalyserade föreställningskategorierna. Tolkningsarbetet har utförts i relation till uppsatsens teoretiska utgångspunkter och strukturerande begrepp som återfinns i kapitel 4. Även en reflekterande återkoppling till forskningen i kapitel 2 har skett. För att bredda förståelsen av föreställningskategorierna har också referenser till ytterligare forskning gjorts. Forskning vars värde för uppsatsen aktualiserats först efter fältstudien.

8.3.4 Att skriva etnografi

I den etnografiska metoden är den slutliga, skrivna produkten – etnografin – traditionellt förknippad med särskilda överväganden om skrivsättet. Hur den etnografiska text-produkten skrivs beror på hur etnografen väljer att rekonstruera den omvärld han eller hon rapporterar om. Hammersley och Atkinson (1995) utgår från att det i själva begreppet etnografi ingår en beskrivning av forskningsprocessen å ena sidan och dess textprodukt å andra. De framför även att det inte finns några rätt eller fel sätt att skriva etnografi. Dock bör etnografen ta ansvar för hur hon eller han väljer att presentera sig själv och andra i den text som produceras.

Enligt sociologen John van Maanen (1988) finns det tre olika genrer för skrivandet av etnografier. Han benämner dessa som "bekännande", "realistiska" och

"impressionistiska". I den bekännande är forskarens röst närvarande och i den realistiska hörs dennes röst inte alls. I den impressionistiska varianten är syftet istället att genom ett kreativt och ofta dramatiskt skrivsätt på olika sätt överraska läsaren. (Jfr Fangen, 2005, och Hammersley & Atkinson, 1995)

Fangen anser att idag (2005) är det allt vanligare att fältarbetande (sociologer) skriver i en mer bekännande stil. På det viset får läsaren inte bara ta del av en berättelse om deltagarna, utan också en reflekterande och förtydligande skildring av själva forsknings-processen. Fangen bedömer att den bekännande stilen även kan användas analytiskt eftersom den visar hur forskarens förståelse för fältet växer fram på olika sätt.

Hon rekommenderar dock en växling mellan bekännande och realistisk stil för att undvika att forskaren hamnar i navelskådande fokus.

Den etnografi jag skapat om realiseringsarenan är utformad mot bakgrund av ett fältarbete med etnografiska förtecken (se 8.2.1). Med det menar jag att den etnografiska ansatsen främst märks i det att mina egna reflektioner, och min egen roll, framträder i analys- och tolkningsavsnitten. Etnografin är således inte att betrakta som en berättelse, utan snarare som en berättande – och reflekterande – analys och tolkning av det studerade. Jag har strävat efter att använda den av Fangen rekommenderade pendlingen mellan realistisk och bekännande stil. Skälen till detta är dels för att öka transparensen i studien, dels för att framhålla respekten för de studerade, deltagande aktörerna (jfr även Hammersley & Atkinson ovan).