I detta kapitel analyserar vi de svar vi erhållit från respondenterna med den teoretiska referensramen som vi har använt oss av.
5.1 Förväntningsgapet
Alla de revisorer som vi har intervjuat menar att förväntningsgapet existerar, men att det inte ses som ett stort problem. Revisorerna ger intrycket av att problemet inom den teoretiska forskningen ses som ett större problem än vad det egentligen är. Två revisionsbyråer ansåg att det fanns skillnader mellan små och stora bolag avseende förväntningsgapet, medan två andra upplevde att dessa skillnader inte existerade.
Enligt revisorerna så finns alla delar av förväntningsgapet i Porters modell. Enligt Öhman så beror storleken på förväntningsgapet på om det reviderade bolaget är litet eller stort.55 Vår studie ger inte belägg för att så skulle vara fallet, i stället framkommer att det är intresset hos den reviderade som styr förväntningsgapet. Ju större intresse, desto mindre gap.
5.2 Hantering av förväntningsgapet
Alla respondenter menar att det bästa sättet att minska gapet är kommunikation mellan revisor och klient, vilket stämmer överens med den teori som vi har använt oss utav. Teorin menar att en orsak till förväntningsgapet är intressenternas brist på information om hur en lagstadgad revision går till.56 Respondenterna pekade på ett annat problem som bidrar till att upprätthålla förväntningsgapet och det är intressenternas brist på intresse. En ägare till ett företag är inte alltid intresserad av vad revisorn egentligen gör utan koncentrerar sig främst på sin
kärnverksamhet. Detta leder till att hur mycket revisorn än informerar klienten så tar han/hon inte in denna information på ett sådant sätt som skulle kunna minska gapet. Revisorerna menade på att det finns olika sätt att hantera förväntningsgapet. Öhrlings använde sig av NKI-undersökningar och en revisor menade att de använde interna diskussioner för att lyfta fram problematiken angående förväntningsgapet. Vi anser att det angreppssättet som används för att behandla det förväntningsgapet som existerar spelar mindre roll, så länge som frågan kommer upp för diskussion och uppmärksammas.
55 Öhman, s. 134.
5.3 Revisorernas ovilja till förändring
Öhman menar i sin studie att det finns en motvilja från revisorernas sida till att minska gapet, därför att om finns det ett gap kan revisorn jobba ostört utan inblandning.57 Detta påstående saknar grund i svaren från våra respondenter. De intervjuade revisorerna är fullt medvetna om gapet och de försöker att minska detta gap på alla sätt de kan. Respondenterna finner inte att de på något sätt tjänar på att det finns ett förväntningsgap. Framförallt blir detta viktigare nu när revisionsplikten är på väg att försvinna.
5.4 Externa begränsningar
Det skadeståndsansvar som ligger på en revisor leder enligt teorin till att han/hon
dokumenterar revisionen löpande under hela arbetet, detta för att skydda sig vid en eventuell tvist.58 Detta finner vi hos våra respondenter som anser att den dokumentation som krävs inte är någon begränsning i arbetet men tar dock lång tid, tid som hade kunnat läggas på något viktigare område. Respondenternas största begränsningar ligger i RS utformning. RS är inte gjord för små bolag utan är från början framtagen för amerikanska börsbolag. Detta leder enligt revisorerna till att vissa saker överarbetas och gör att klienten känner att revisorn hade kunnat hjälpa honom/henne med något viktigare. Applicerar vi respondenternas svar på Porters modell om förväntningsgapet så finner vi att det största problemet ligger i ”brister i standards”.59 Genom att minska detta ”undergap” så borde det totala förväntningsgapet logiskt sätt minska.
Två respondenter menade på att skillnaderna består mer av kundens ”snålhet”. När revisorn uppnått nivån på den lagstadgade revisionen vill inte kunden ha något mer utfört på grund av kostnaderna. Detta leder till att kunden ibland inte får ut nyttig information som kunnat hjälpa honom/henne i utvecklingen av företaget.
5.5 Uppdragsbrevet
I teorin nämns uppdragsbrevet som en hjälp att minska gapet, men enligt våra intervjuade revisorer är uppdragsbrevet bara ytterliggare ett papper som kunden skriver på.60
Uppdragsbrevet fungerar i vissa fall men det beror mer på kundens intresse än på själva brevet som sådant. En revisor påpekade att det kan finnas utvecklingsmöjligheter med avseende på uppdragsbrevet som skulle kunna minska förväntningsgapet i framtiden. Genom att anpassa uppdragsbrevet till kunden borde detta får större genomslag och större effekt hos de berörda
57 Öhman, s. 109.
58 Moberg, s. 145.
59 Porter, s. 50.
parterna. Problemet här ligger då fortfarande hos revisorerna att lyckas få kunderna intresserade av vad de kan få ut av en revision.
5.6 Oberoende, väsentlighet och risk
Vid användandet av agentteorin så framkommer det att revisorns oberoende kan ifrågasättas, eftersom de arbetar nära den de är satta och revidera.61 Det finns en risk för att viss
information stannar hos den reviderade samt revisorn och att den aldrig kommer ut till de övriga intressenterna. Våra respondenter medger att detta kan vara ett problem men säger samtidigt att som revisor behövs ett stort civilkurage. Om du som revisor inte vågar säga ifrån och slå näven i bordet så har du valt fel yrke. Teorin menar på att revisorernas oberoende kan ifrågasättas dels med tanke på att de får betalt av den part de granskar, dels att de arbetar närmare den reviderade än de övriga intressenterna.62 Revisorernas svar tyder på att de inte ser denna problematik, utan de betonar vikten av professionalitet i sin yrkesutövning. Enligt FAR/SRS yrkesetiska regler om revisorns finansiella oberoende får revisorns arvode inte vara otillbörligt stort i förhållande till de totala intäkterna.63 Den här bestämmelsen medför att problemet med att revisorerna får betalt från den de är satta att granska kan minskas, eftersom det är lagstadgat att revisorns arvode från en kund inte får utgöra en otillbörlig del av de totala intäkterna. Problematiken att revisorn arbetar närmare den intressent de är satta att granska ser revisorerna själva inte som något problem, utan oberoendet gäller även här.
Ett angreppssätt att analysera revisionsprofessionen är genom agentteorin och då se företagsledningen och revisorerna som agenter och att se ägarna som principalen.64 Detta skulle enligt teorin kunna vara ett problem inom revision då revisorn och företagsledningen arbetar närmare varandra än revisorn och ägarna. Då både företagsledningen och revisorn sitter inne på information som ägarna vill ha, kan detta ge upphov till det som kallas för informations asymmetri.65 Detta ses inte som något problem enligt de revisorer som vi har intervjuat. Det arbetar helt enligt rådande lagar och regler och de anser att just detta med oberoende är en sådan självklar del i deras profession att det inte uppstår några problem.
Revisorerna menar att de lägger upp sin granskning efter faktorerna väsentlighet och risk. Det faktum att revisorerna utgår från dessa faktorer gör att förväntningsgapet kan öka. Vad gäller 61 Öhman, s. 29. 62 Ibid. 63 www.farsrs.se 64 Öhman, s. 24f. 65 Norrman, s. 16.
väsentlighet så är det en bedömning som revisorn gör för att kunna fastställa vilka data som han/hon ska granska. Kunderna har inte alltid samma uppfattning om vad som kan klassas som väsentligt och det kan där uppkomma meningsskiljaktigheter. Två respondenter tog upp exemplet med att de måste vara med vid lagerinventering, och att kunderna inte förstår innebörden av detta.
Med revisionsrisk kommer också en bedömning från revisorns sida om vad de ska granska med avseende på inneboende-, kontroll- och upptäcktsrisk. Det handlar till exempel om revisorn behöver gå in och detaljgranska eller om det räcker att se över företagets interna kontrollsystem. Väsentlighet och risk är bra verktyg för företaget när det gäller att visa en rättvisande bild av räkenskaperna.
En av revisorerna menar på att det finns kunder som tror att revisorn granskar allt. Alla revisorerna poängterar dock att det inte är deras uppgift att granska allt utan de tar då hjälp av faktorerna väsentlighet och risk för att bedöma vad, och hur, det ska granskas. Då kunderna och intressenterna inte alltid förstår hur revisor väljer att granska företaget utifrån väsentlighet och risk, kan detta bidra till att öka förväntningsgapet.
5.7 Revisionspliktens försvinnande
Vid ett borttagande av revisionsplikten kommer enligt rådande förslag cirka 98 % av Sveriges bolag inte behöva en revision.66 Enligt Peter Clemendtson kommer detta betyda att
förväntningsgapet minskar och revisionen blir mer efterfrågestyrd.67 Detta delas av alla våra respondenter, som även menar att det blir viktigare för revisorsbranschen att informera och utbilda sina klienter i vad revisorn verkligen gör och vad de kan få ut av en revision. Vidare tror de att revisionen kommer att ändras till att bli mer åt intygshållet det vill säga att företagets kreditgivare kanske beställer ett intyg från revisorn på att lagret och
kundfordringarna är rätt i företagets balansräkning. Revisorerna tror att större delen av deras kundkrets kommer att behålla sin revisor, även om de faller utanför revisionsplikten. Det stora problemet ligger även här på revisorn som, i och med en mer efterfrågestyrd revision,
kommer att behöva informera om vilka möjligheter som finns med en revision och även motivera intressenterna och nyttan de kan ha av en utvecklad bokföring.
66 www.riksdagen.se