6.1 Motiv till certifiering
Utifrån den samlade empirin kan det konstateras att motiven till att ScrumMaster certifierar sig är olika. Vilka motiv och drivkrafter har ScrumMasters för att genomgå certifieringen identifierades och samlades i begrepp/kategorier som redovisas i Tabell 3. Dessa identifierade motiv grupperas och analyseras/diskuteras vidare i Kapitel 6.1.1 och Kapitel
6.1.2 med hjälp av teorier.
Tabell 3. Spårbarhet till resultat/motiv
Begrepp/ kategori KF DM MM PS G B D Maria Bengt
Ledningen X X X X X X X Ny kunskap X X X X X X X Bekräftat kunskap X X Erfarenhets byte X X X X Gemensamma begrepp, terminologi X X Kvalitets stämpel X X Utöka nätverk X X X Opportunism- nyfikenhet/ mode X X
Verktyg för att fixa problem X
6.1.1 Verksamhetsinriktade motiv
Utifrån empirin framträder att det var företaget där respondenterna jobbade på som organiserade kurserna. Då sex respondenter av nio beskriver detta, kan en relativt generell bild beträffande vad som kännetecknar motivet till certifieringen skapas. De identifierade motiven och drivkrafterna bakom ScrumMastercertifieringen bekräftar det som Kock [24] kallar för verksamhetsinriktade motiv där verksamheten är motorn för kompetensutveckling för att exempelvis möta en förändrad marknadssituation eller nya kompetenskrav som följd av en övergång till ny teknik. Den bakomliggande anledningen till certifiering som kommer fram från empirin tolkas vara att organisationerna nyligen har förändrat sina arbetsorganisationer eller att organisationer har en ledning/ägare som värdesätter kompetensutveckling. Det kan även handla om att ledningen upplever ett förändringstryck som leder till att certifiering tillfälle erbjöds till respondenterna, då krävs det högre kompetens hos medarbetarna. Både KF, PS, DM och B tar upp detta. I en förlängning kan detta förenas till det modernistiska/rationella perspektivet på det sättet att det är i detta perspektiv [24, 41] kompetensutvecklingen hänger ihop med organisationens mål och det finns en systematisk planering av personalutbildning och andra former av kompetensutveckling, där medarbetarnas reella kompetens lyfts fram. Empirin visar att de olika företagen där respondenterna arbetade hade det som Kock [24] kallar för ”verksamhetsinriktade motiv” för satsningen på ScrumMastercertifieringen. En möjlig förklaring kan vara att företagen tolkar och förstår både den yttre och den inre omgivningen på så sätt att de, enligt Kock [24] sätter förändringar på dagordningen, dvs. en tolkning i linje med ovannämnda rationella perspektivet.
27
6.1.2 Opportunistiska motiv
Respondenternas svar pekar på att det i första hand är förändringar i organisationernas förutsättningar, dvs. de inre kontextuella faktorer inom olika företag som har lett till satsning på ScrumMastercertifieringen. Likväl kommer det fram att motiv till certifieringen också knyts till olika yttre faktorer såsom lågkonjunktur. MM berättade att drivkraften bakom satsningen på certifiering var ”jag hade inget för mig just den hösten”.
Förutom lågkonjunktur perspektiven kan MM s motiv ses som opportunism. Om det görs satsningar men de yttre och inre drivkrafterna inte upplevs starka finns en risk att satsningen kan komma att frikopplas, motiven är då i hög grad av opportunistisk natur, dvs. en tolkning som kan förstås och knytas till det socialkonstruktivistiska/institutionella perspektivet. Kock [24, s.89] menar att det är bland annat inom data/ITbranschen genomförs kompetensutveckling för att i första hand få ekonomiskt stöd och/eller för att vissa kurser ”ligger i tiden”. Detta kan också förklaras med alternativa synsättet på motivation. Mills [15] hänvisar till att se motiv som ord och inte gradera i olika nivåer som Maslow behövshierarki, att istället relatera dem till de sociala situationer som någon befinner sig i, exempelvis att respondenterna valde att gå ScrumMaster certifieringen som inte ger löneförhöjning eller andra förmåner eftersom vederbörande vill behålla arbetet i tider av förändring – att gamla verktyg/roller inte längre fungerar eller arbetslöshet.
Dock kommer det fram från det empiriska materialet att motiven för den gjorda satsningen är snarare problemorienterade än opportunistiska då certifieringen ses av sex av nio respondenter som ett led i en strategi, att stödja en förändrad arbetsorganisation.
6.2 Effekter av certifieringen
Det kan konstateras utifrån den samlade empirin att huvudsakliga effekterna med ScrumMaster certifieringen är tillgången till verktygslådan som Scrum innebär bättre förståelse av rollerna samt en ökad samsyn bland medarbetarna i utvecklingsgruppen som redovisas i Tabell 4.
Tabell 4. Spårbarhet till resultat/effekter
Begrepp/kategori KF DM MM PS G B D Maria Bengt
Själva metoden X X X X X X X
Bättre helhetsbild X X X X X X
Kunskap roller X X
Nya verktyg, nytt arbetssätt X X X X
Förbättrade processer X X Förbättrad samverkan X X X X X X Nätverk X X X Ökad motivation för lärande X X
Ökad tillit till det
personliga kunnandet X
Inga förmåner/belöning X X X X X X X X X
Gemensamma begrepp, terminologi
28
Det visas också i svaren att ScrumMastercertifieringen bidrar till en ökad tillit till det egna kunnandet samt till ett större handlingsutrymme, i diskussion med andra yrkesgrupper. Både Ellström och Byström [24] upplyser om att det är svårt att mäta effekterna som uppnås och det är svårt att avgöra om det beror på kompetensutveckling eller andra faktorer som påverkat insatsen. Dem menar dock att kompetensutveckling kan ge ökad yrkeskompetens och motivation [24]. Men respondenterna betonar inte ökat yrkeskunnande mest utan personerna anser i första hand att de fått ökat intresse och motivation till att lära nytt. Fem av nio respondenter menar att de, efter ScrumMastercertifieringen, skulle vara intresserade att utveckla sina rådande kunskaper om det skulle gå att kombinera Scrum med fler metoder och hur man skulle kunna göra det. Detta pekar på effekter på individnivå – ökad motivation för lärande [24, s.38]. Detta är intressant på flera sätt och kan vara av stor vikt för organisationer där respondenterna jobbar. Byström [24, s.137] menar att ”den
ökade motivationen för att lära nytt kan ses som en ökad efterfrågan på kompetensutveckling från de anställda”. Slutsatsen kan dras att det inom organisationer i mjukvarubranschen
finns ett ökat kvalitetsmedvetande.
Respondenterna pekar tydligt på att ingen av dem idag jobbar som ScrumMaster och fem av respondenterna jobbar inte alls efter Scrum metoden. Anledningen till detta kan vara att kursen inte har lett till ökade förmåner. Det är, enligt Hertzberg [15], möjligheten till befordring och lön som är avgörande för individens motivation. Risken blir att de nyfunna kunskaperna, om respondenterna inte blir peppade genom dessa motivationsfaktorer - befordring och lön - att idéerna löskopplas. Med detta menas att de tas in utan att användas eller att dem de tas in på praxisfältet men stöts bort eller att idén får oförutsedda effekter, exempelvis att positiva effekter uteblir [41]. Att fem inte alls jobbar med Scrum innebär dessutom att möjligheten försvinner att de lär andra i organisationen. I sin tur leder detta till ökad risk att kunskapsöverföringen misslyckas, då det saknas translatorkompetens. Enligt Røvik [41] det krävs translatorkompetens för att lyckas med överföringen av idéer mellan olika kontexter.
Respondenternas svar siktar samtidigt på att certifieringarna inte har lett i arbetet till utvecklingsinriktade effekter då ingen av dem har fått mer kvalificerade arbetsuppgifter eller fått ett ökat inflytande ”Man behöver en som pekar med hela handen […] Och då är det inte
ScrumMaster” (B) utan att det handlar mycket om bättre trivsel i relation till uppgifterna och
ökad yrkeskunnande ”Jag vet att jag kan det och känner mig säker” (KM),”På något sätt
känns allt enklare nu” (Maria). Detta bekräftar Byströms [24] teori om att det är svårare att
åstadkomma effekter som är av utvecklingsinriktad karaktär än att generera effekter som är inriktade mot anpassning. Detta stämmer bra med det som Bengt tar upp att i praktiken används ”visa delar av metoden” som kan tolkas att metoden anpassas i praktiken till egna behov.
Vidare belyser empirin effekter i form av ökad gruppdynamik ”vi-andan”. Fyra av intervjupersonerna nämner flera gånger under intervjun att Vi-känslan och samhörigheten har stärkts i arbetsgruppen men att det finns faktorer på ”minussidan” också då dem anser att om alla i utvecklingsgruppen inte genomgått kursen förloras tid på att lära upp dem andra eller nya medarbetarna i gruppen. Svaren kan förenas och bekräftar Gustavssons [16] antagande att inom agila projekt är det svårt att ta in nya medlemmar då detta är resurskrävande. Samtidigt, att endast en eller få i arbetsgruppen skickas/ går ScrumMastercertifieringen kan dessutom ledda till det som Røvik [41] kallar för dåligt översättningsarbete i framtiden, att idéerna inte konkretiseras tillräckligt eller på rätt sätt för att kunna bli praxis - det sker en svag kontextualisering.
29
6.3 ScrumMaster certifiering – kompetensutveckling eller trend?
Utifrån det empiriska materialet framkommer det tydligt att det inte alls fanns någon form av uppföljning på certifieringskursen på arbetsplatsen. En trolig förklaring kan vara att det kanske inte finns det som Ellström [24, s.93] kallar för ”en gemensam uppfattning mellan
ledning och personal beträffande motivet för kompetensutveckling”, dvs. att medarbetarnas
uppfattning är att satsningen genomförs av mer eller mindre opportunistiska skäl. Det snarare är icke-rationella processer som styr satsningen på utbildningen, satsningen ses som bestämd av ”strävan efter ökad legitimitet både mot omvärlden och mot den egna
organisationen” [24]. Enligt Røvik [41] har idéerna fått en enorm genomslagskraft och många
organisationer applicerar dem i ett försök att hålla jämna steg med sina konkurrenter snarare än att ha ett behov av att förändra verksamheten.
Resultaten från denna studie indikerar:
För det första att själva begreppet certifiering präglas av skepsis eftersom fyra av respondenterna har en tvivlande inställning till certifieringen. Anledningen översättas ligga i det som resultatet framställer kopplat till förhållandet mellan själva kursen och intyget. Intervjupersonerna gör skillnad mellan certifiering och certifikat. Själva utbildningen avses som värdefull fast kommersiell. Dock var fem av nio inte intresserade om att skapa certifikat. Orsaken tolkas vara att de inte fick befordran eller högre lön efter kursen. En annan anledning kan emellertid vara att intyget inte längre ”gäller” efter två år. Samtidigt kan svaret vara att det är med mening dessa kurser är tänkta att vara kommersiella, att ha ”fint emballage” (MM) då förutom innehåll och mängd är det viktigt, enligt Røvik [41, s.191] hur idéerna är
”paketerade”. Förutom att själva ”förpackningen” kan vara avgörande om
ScrumMaster certifieringskursen framstår som acceptabel och legitim, men denne förpackning kan också vara avgörande för hur populär kursen blir och hur stor spridning den får [ 41, s.191].
För det andra handlar en viktig fråga om att det inte finns någon utarbetat uppföljning av ScrumMastercertifieringen. Detta, enligt Nilsson och Svensson [24] leder till att det inte finns någon möjlighet till att skapa sig en samlad bild av satsningen på denne utbildning som i sin tur påverkar möjligheten till att framställa vilka eller om några långsiktiga effekter som satsningen på kursen avsätter i praktiken. Att ScrumMaster kursen ”gäller” i två år ses inte heller med positiv inställning av respondenterna. Förutom att efter två år ”försvinner” beviset på att man har gått kursen är en till nackdel kopplat till samverkan då man inte längre har tillgång till Scrum Alliance nätverk efter två år. Resonemangen ovan kring certifieringen, knyts samman med den teoretiska referensramen på så sätt att Nilsson & Svensson [24] menar att en hållbar kompetensutveckling kräver samverkan och förutsätter medvetenhet, tid, resurser, kompetens handledning och uppföljning för att fungera.
Satsningarna på ScrumMaster certifieringen med utgångspunkt i opportunistiska motiv kan förstås utifrån socialkonstruktivistiska synsättet, institutionella perspektivet vilket innebär att dessa satsningar i hög grad är styrda av organisationen (ledningen) som troligen strävar efter att anpassa sig till förväntningar i organisationens omvärld, dvs. vill uppnå ökad legitimitet. Det kan också ses som ett uttryck för tilltro till formell utbildning som finns i samhället i sin helhet då ”man läser väldigt olika åsikter på bloggar som ibland är helt mot
varandra och jag ville ha en bekräftelse” (KF). Enligt Kock [24] finns då en risk att
satsningarna som görs är mer kortsiktiga snarare än långsiktiga, dvs. att det blir en ”modetrend”. Dessa faktorer och den saken att sex av dem nio respondenter inte alls jobbar
30
idag enligt Scrum och ingen av dem som ScrumMaster kan dessutom ses som frikoppling [41] vilken innebär att man som organisation adopterar nya recept men håller dem frikopplade. Detta för att idéerna endast skall få en liten grad av styrande styrka på organisationens aktiviteter. Enligt Røvik [41] sker detta eftersom organisationer måste hantera problemen med effektivitet och legitimitet. Organisationer förväntas vara effektiva men även legitima genom att adoptera nya idéer och recept för att ses som moderna av sin omgivning [41]. De socialkonstruktivistiska antagandena förser organisationer med legitimerade retorik medan praxis fältet, som styrs av äkta effektivitetslogik förblir oberört. Som det också nämndes i Kapitel 4.2 är det pragmatiska institutionalismen som utmärks av att den lyfter fram tvetydigheten i många av de fenomen som de nya organisationskoncepten står för. [41]
Det är i detta sammanhang viktigt att poängtera att denna studie till stor del grundar sig på individers uppfattningar, vilket i vissa fall kan göra studien subjektiv. Detta kan i sin tur göra att en studie av organisationernas syn på denna skillnad kan vara olik vår på grund av individernas personliga åsikter.
31