ScrumMaster certifiering –
kompetensutveckling eller modefluga
Scrum Master Certification - professional development or fad
ScrumMasters relevans i arbetslivetTeknik och samhälle Datavetenskap Doina Bochis Examen: Kandidatexamen 180 hp Huvudområde: Datavetenskap Program: Affärssystem Datum för slutseminarium: 2014-08-28
Handledare: Göran Hagert
Andra bedömare: Annabella Loconsole Examensarbete
Förord:
Jag vill börja med att tacka alla intervjupersoner som har varit till
stor hjälp för genomförandet av uppsatsen för att tagit sig tid och delat
med sig av sina kunskaper.
Vidare vill jag föra fram ett speciellt tack till min handledare Göran
Hargert som ständigt varit delaktig i processen och kommit med givande
feedback.
Jag vill också tacka min andra bedömare Annabella Loconsole som har
hjälp mig med konstruktiv kritik.
Tack till min familj Mathias, Alicia och Bibi!
När folk är överens med mig
har jag alltid en känsla av
att jag måste ha fel
Resumé:
I detta arbete undersöks vilka motiv ScrumMasters har att certifiera sig.
Ytterligare är målet att få en inblick i hur nyfunna kunskaperna omsätts i
arbetslivet, samt om certifieringen handlar om kompetensutveckling eller
mode. Studien har en kvalitativ forskningsmetod. Den empiriska
insamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer med personer
som har genomfört ScrumMaster certifieringen. För att komma fram till ett
svar på frågeställningen gjordes intervjuer med sju ScrumMaster och en
enkät där två av tre svarade. Resultatet från dessa intervjuer visar att
respondenterna har en blandad syn på ScrumMaster certifieringen.
Abstract:
This work examines the motives ScrumMasters have to get certified. Further,
the goal is to get an insight into how newfound skills are used in the
workplace and if certification is all about skills or fashion. The study has a
qualitative research method. Empirical data collection occurred through
semi-structured interviews with people who have good ScrumMaster
certification skills. To find the answer to the question, interviews were
conducted with seven ScrumMasters and questionnaire in which two out of
the three responded. The results from these interviews show that the
respondents have a mixed view on ScrumMaster Certification.
Begreppsspecifikation
SCRUM metod för utveckling av system, särskilt inom datorprogrammering där fokus ligger
på programvarans affärsvärde och användbarhet snarare än att följa en i förväg uppsatt tidsplan.
CMM Capability Maturity Model; modell för att utvärdera och certifiera kvaliteten på
utvecklingsprocessen hos mjukvaruorganisationer.
PSP process utvecklad av Software Engineering Institute (SEI) på Carnegie Mellon
University (CMU) i USA.
TSP metod för mjukvaruutveckling i grupp, baserad på Personal Software Process (PSP). Certifiering standardiserad prövning för utfärdande av ett certifikat (intyg), som bland
annat kan bestå av en licens, ett diplom eller yrkeslegitimation och kan utföras av en juridisk eller fysisk person som skriftligen försäkrar att innehållet i ett dokument överensstämmer med verkligheten.
Kvalité handlar om huruvida en produkt eller en tjänst uppfyller kundens krav eller kan
vara kopplat till antingen kundernas krav och således tjänsternas eller produkternas förmåga att uppfylla de krav som ställs på denne.
Trend en stabil, långsiktig förändring i samhället avseende t.ex. ekonomi, demografi,
värderingar, intressen eller konsumtionsmönster.
Agil ursprungligen från engelska och betyder smidig eller rörlig och i projektlednings
Innehåll
1.
Introduktion ... 1
1.1 Förhistoria ...1
1.2 ScrumMastercertifiering – ett nödvändigt ont? ...1
1.3 Problemställning och syfte ...3
1.4 Målgrupp ...4
1.5 Ambition och avgränsning ...4
2.
Bakgrund ... 5
2.1 Förklaring ...5 2.2 Förbättringsarbete i systemutvecklingsprocessen ...5 2.3 SCRUM ...6 2.3.1 Översikt ...6 2.3.2 Scrum roller ...8 2.4 P-CMM/SCRUM ...83.
Forskningsdesign och metod ... 9
3.1 Formulering av problemställning ...9
3.2 Val av metodansats - Kvalitativ eller kvantitativ ...9
3.3 Relation mellan teori och data ... 10
3.4 Tillvägagångssätt ... 10
3.5 Intervju och urval ... 11
3.6 Enkät och urval ... 12
3.7 Analysmetod ... 13
3.8 Etiska överväganden ... 13
3.9 Validitet och reliabilitet ... 13
3.10 Metoddiskussion ... 14
4.
Teoretiskt ramverk: Kompetensförändring ... 15
4.1 Förändring inom organisationer - tre synsätt ... 15
4.3 Effekter av utbildning ... 17
4.4 Motivationsteorier ... 18
5.
Empirisk resultat ... 19
5.1 Förklaring ... 19
5.2 Motivet till certifiering ... 19
5.3 Summering av motiv till certifiering ... 21
5.4 Nya verktyg & nya arbetssätt ... 21
5.5 Nya roller ... 23
5.6 Summering av effekter av ScrumMaster certifiering ... 24
5.7 ScrumMaster certifiering – kompetensutveckling eller mode? ... 24
6.
Analys och problematisering ... 26
6.1 Motiv till certifiering ... 26
6.1.1 Verksamhetsinriktade motiv ... 26
6.1.2 Opportunistiska motiv ... 27
6.2 Effekter av certifieringen ... 27
6.3 ScrumMaster certifiering – kompetensutveckling eller trend? ... 29
7.
Slutsatser ... 31
7.1 Samlade slutsatser ... 31
7.2 Slutdiskussion ... 32
7.3 Förslag till vidare forskning ... 32
8.
Källhänvisning: ... 33
Bilaga1 – Missivbrev ... A
Bilaga 2- Påminnelsebrev ... B
Bilaga 3- Intervjuguide ... C
1
1. Introduktion
1.1 Förhistoria
Idéer rörande hur kan man förbättra systemutvecklingsprocessen, förbättra kvaliteten och produktiviteten inom mjukvaruutveckling har legat i fokus i forskningen under det senaste decenniet [1]. Forskningen har resulterat i att generella metoder, modeller och strategier för hur förbättringsarbetet skall bedrivas har utvecklats [1]. Fokus har gått från styrverktyg och tekniker för planering och uppföljning till en ökad uppmärksamhet för kunskapsutveckling inom projekt med avseende på projektprocess samt ledar- och relationsfrågor [9, 28, 35]. Under 1990-talet ökade utvecklingen inom informationsteknologi samt det Agila tänkandet och Agila metoderna uppstod [27]. De Agila metoderna har utvecklats i IT-branschen som en konsekvens av att de traditionella utvecklingsmetoderna ansågs föråldrade och ineffektiva [2, 5, 16]. De Agila metoderna har växt fram ur frustrationen som funnits kring gamla, traditionella metoder som präglades av strikta fasindelningar och hög dokumentationsgrad [4]. Agila metoderna uppnår flexibilitet genom att främja mindre dokumentation, självorganiserande team, kundsamarbete, högre kvalitet och minskad tid till marknaden [2, 27].
Några metoder inom familjen Agile är eXtreme Programming, Dynamic System Development Method och Scrum [16]. Dessa är främst inriktade på korta iterativa cykler samt förlitar sig på kunskap inom ett team [22]. Inom Scrum exempelvis leds och utvecklas projektet av hela teamet och ScrumMaster är en ledare som coachar teamet, denne betraktas mer som en team ledare jämfört med en traditionell projektledare [45].
1.2 ScrumMastercertifiering – ett nödvändigt ont?
Att organisera arbetet i projektform är idag en självklarhet för organisationer i jakten på ständig effektivisering [7, 36, 45]. Dess popularitet märks förutom på en stor mängd projektforskning och projektlitteratur också på den marknad för konsulter som specialiserar sig på projektarbete, projektledarutbildningar och certifiering av ledare [7, 36, 45]. Det är det ökade kraven från omvärlden som driver företag att kvalitetssäkra både sina produkter och tjänster via olika ledningssystem och certifieringar [42]. Ofta är faktorerna bakom kvalitetsarbetet kommersiella vilket kan innebära krav från kunder eller som följd av konkurrensen på marknaden [42]. Dock menar Sandholm att i västvärlden kännetecknas kvalitetsarbetet av ”trendighet eller modet för dagen” [42, s.26]. Ovannämnda kommersiella skäl ställer ytterligare förändrade och ökade krav på kompetenssatsningar [24]. På samma sätt som kvalitetsarbetet kännetecknas av ”trendighet för dagen” [42, s.26], ifrågasätter Ellström [24] om kompetenssatsningarna kan förstås som kalkylerade och rationella överväganden eller om dessa är ett uttryck för opportunism och modetrender.
Certifiering [31] är en åtgärd genom tredje part, vanligtvis certifieringsorgan. Den visar att tillfredsställande tilltro har förvärvats en produkt, process eller tjänst är i överensstämmelse med standard eller annat regelgivande dokument. Certifiera innebär att förse med certifikat (skriftligt intyg) som visar viss kompetens, behörighet [32].
Tonnquist [45] menar att certifiering ligger i tiden: en elektriker behöver behörighet för att kunna få installera elsystem, piloter måste ha flygcertifikat, revisorer skall vara auktoriserade. Det finns flera anledningar till varför certifiering: krav vid upphandlingar, effektivare processer via kontinuerlig förbättring, krav från myndigheter, nödvändighet för att möta kundernas krav, engagera personal så att alla arbetar mot samma mål [42].
2
Certifieringen [8] är en mekanism som gör det möjligt för yrkesverksamma att visa att de behärskar de grundläggande färdigheter, kunskaper och principer som är relevanta för ett visst yrkesområde. Certifikatet tilldelas efter slutförandet av en enda kurs och kräver inte erfarenhet. Certifikatet gäller för endast en viss tid. För att behålla certifieringen måste certifierad personal med jämna mellanrum visa att de har bevarat den prestandanivå som krävs för certifiering, vanligtvis med ett bevis om fortsatt utbildning eller deltagande i professionella organisationer, genom författarskap av verk som är relevanta för området praktik eller bli testat igen. [8]
Redan 2004 tog Phillips [37] upp diskussionen om varför professionell certifiering behövs och han menar att i dagens alltmer konkurrensutsatta marknad kan det minst sagt vara en utmaning att skilja sig från konkurrenterna. Ett sätt att illustrera professionalism, avancerad nivå av skicklighet, erfarenhet och förståelse för, att skilja sig från andra kandidater för en position är att skaffa sig en professionell certifiering [37]. Rainey [39] tar upp flera skäl till att en certifiering skulle vara fördelaktig, bland annat:
Det finns människor som utför uppgifter och får bra betalt för det utan att ha nödvändig utbildning, träning eller färdigheter för att göra detta arbete.
Organisationer har rätt att förvänta sig att de som de anställer förstår processen och är kvalificerade att genomföra dem. Certifieringen skulle underlätta genom att säkerställa att den certifierade personen har den kompetens som krävs.
Inom olika branscher anställs okvalificerade personer eftersom det inte finns tillräckligt med specialister. Certifieringar skulle garantera tillgång på kvalificerad personal.
Certifieringen skulle säkerställa att alla som certifierat sig uppfyller samma miniminormer.
Kruchten [25] menar att certifieringar erbjuds i olika former och storlekar, för olika kostnader och med olika grader av värde. Vissa erbjuds av leverantörer och är associerade med ett visst verktyg eller teknik, exempelvis Microsoft, IBM, eller Cisco [25]. Vissa är associerade med en professionell organisation som fokuserar på en viss domän eller underdomän för mjukvaruutveckling, exempelvis IEEE, International Institute of Business Analysis, American Society for Quality, International Software Testing kvalifikationer Board, eller Project Management Institute (PMI) och en del erbjuds av små, mer kommersiella organisationer [25]. Inom projektledning finns Project Management Professional (PMP) certifieringen som genomförs av PMI som är den mest etablerade och erkända certifieringen inom projektledning [45]. Det råder med andra ord en stark trend inom olika yrkesgrupper att skaffa sig en kvalitetsstämpel genom att bli certifierad för att få möjlighet att öka värdet på sin kompetens.
Inom mjukvaruutveckling uttrycker Khan m fl. [22] samt Mustaq och Quereshi [30] att det krävs professionella yrkesverksamma personer med erfarenhet för att bygga upp utvecklingsteamet. För att exempelvis Scrummetoden ska fungera optimalt och för att produkten ska kunna levereras i tid, kräver Scrum en viss nivå av utbildning för samtliga deltagare [22]. Ellström [24] skriver att det finns en utbredd tilltro till satsningar på utbildning och andra former av kompetensutveckling. Även om det ständigt sker stora satsningar på kompetensutveckling, så kan det konstateras att det i hög grad saknas empirisk forskning om kompetensutveckling, varför det görs och vilka resultat man uppnår och faktiskt ser på lång och kort sikt [24].
Scrummetoden har blivit populär och ScrumMaster certifieringar är generellt ett ämne som ofta diskuteras i media på senare år men förtjänar den verkligen detta rykte? Det finns ett antagande om att ett sätt för ScrumMaster att styrka sin kompetens är att bli certifierad ScrumMaster. Enligt Phillips [37] tycker visa chefer att certifiering tillför värde samt professionell trovärdighet till en individ men att certifieringen inte är absolut nödvändigt för
3
att leverera tjänster av hög kvalitet. Andra känner dock starkt att utan en grundläggande nivå av prövning av sina kunskaper och därmed certifiering, blir det svårt att fastställa en persons yrkeskunnande [37].
Tonnquist [45] menar att certifieringar är en form av kvalitetsdeklaration på det man upphandlar när man skall välja mellan två likvärdiga anbud. Dock anser författaren att vissa certifieringar haft svårt att få större spridning och därmed kan deras betydelse ifrågasättas. Tonnquist anser att felet inte ligger i själva certifieringen utan i hur den tillämpas. Det är emellertid ett dilemma gällande värdet av visa certifieringar [45]
I en förlängning menar Sandholm [42] att mycket av kvalitetsarbetet i världen, kvaliten hos allt som sker i verksamheten, även hos interna varor och tjänster kännetecknas av trendighet eller modet för dagen. Detta sker enligt honom ofta till följd av att man finner att man måste göra något åt interna tjänsternas kvalitet. [42]
1.3 Problemställning och syfte
Ellström [24] beskriver behovet av att identifiera och forska kring satsningar på kompetensutveckling i form av utbildningar och kurser. Kock [24, s.87] menar att frågor kopplade till vilka motiv som finns för att satsa på kompetensutbildning är ett intressant område. Frågorna handlar om anledningen till dessa satsningar, om det är strategiska överväganden eller om satsningarna mer är ”ett uttryck för opportunism och modetrender”. Ellström och Nilsson [13] samt Nilsson [33] uttrycker att kopplat till frågor om motivet till utbildning och kompetensutveckling samt vilka effekter som uppnås för deltagande individer kan man konstatera att det i hög grad saknas empiriskt baserad forskning. Få försök har gjorts att mer ingående studera hur frågor om kompetensutveckling uppfattas och hanteras, varför de görs och med vilka effekter [24]. Den empiriska forskningen som finns kring dessa frågor utgörs i stor utsträckning av ekonomisk forskning [24]. Det finns ett behov av att fylla kunskapsgapet förenat med ScrumMaster. Med hänsyn till ovanstående diskussion och behovet som identifieras har studiens fråga formulerats:
Hur relevant är ScrumMaster certifieringen i arbetslivet?
Vilka motiv till att ScrumMaster certifierar sig kan identifieras?
Hur framträder ScrumMastercertifieringen i det dagliga arbetet?
Handlar satsningen på ScrumMastercertifieringen om ett strategisk övervägande eller är det ett uttryck för opportunism och modetrender?
Syftet med arbetet är att undersöka och förstå hur relevant en ScrumMastercertifiering är i arbetslivet.
4
1.4 Målgrupp
Denna studie kommer att rikta sig till personer som verkar inom området för mjukvaruutveckling. Främst till de som arbetar med Agil utveckling och speciellt till dem som arbetar med Scrum. Vidare vänder sig studien till de som är intresserade av att skaffa sig en ScrumMastercertifiering eller som har ett intresse för vidare forskning inom det valda området. Ambitionen är att använda generella och vedertagna termer för det valda området. Detta för att göra denna studie lätttillgängligt för de som är är insatta i området, utan att göra det otillgängligt för de som inte är insatta.
1.5 Ambition och avgränsning
Ambitionen i denna studie har varit att öka kunskapen om varför ScrumMaster certifieringen sker samt vilka effekter som uppnås genom certifieringen utifrån de deltagande individernas perspektiv.
Uppsatsen fokuserar på att utreda vilka motiv som leder ScrumMaster till att vilja certifiera sig och hur certifierade ScrumMaster ser på certifiering samt hur kunskaperna används i det dagliga arbetet. Inriktningen är inte att komma fram till vad en ScrumMaster certifiering kan innehålla eller att mäta kvaliteten på certifieringskursen. Processen att forma en fullständig certifiering är något som tar lång tid att göra och inte en aktivitet som enstaka personer kan göra [45]. Målet är inte heller att undersöka om organisationerna som har hållit certifieringen är ackrediterade eller inte eller på något sätt granska dessa organisationer. Denna studie ämnar endast att studera ScrumMastercertifieringar inom mjukvaruutvecklingsbranschen.
5
2. Bakgrund
2.1 Förklaring
Kvalitetsbaserad systemutveckling handlar om att utveckla system som håller hög kvalite och dessutom att göra detta så kostnadseffektivt som möjligt. CMMI/PSP/TSP ansatser är bland flera potentiella val som kan leda till förbättrade processer inom mjukvaruutveckling. Kapitlet beskriver och jämför dessa ansatser och förklarar slutligen på vilket sätt dem förhåller sig till ScrumMaster certifieringen.
2.2 Förbättringsarbete i systemutvecklingsprocessen
Kvaliteten på en vara, tjänst eller process kan definieras som dess lämplighet för användning och huruvida den som använder varan eller tjänsten tycker att den lämpar sig för användning [42]. Om den uppfyller förväntningarna anses varan eller tjänsten vara av god kvalitet. Vidare kan kvalité handla om huruvida en produkt eller en tjänst uppfyller kundens krav eller kan vara kopplat till antingen kundernas krav och således tjänsternas eller produkternas förmåga att uppfylla de krav som ställs på denne. [42]
Fram till strax efter andra världskriget [19], handlade kvalitetsstrategin i de flesta industriella organisationer endast om testning. Det fanns särskilda kvalitetsavdelningar för att hitta och åtgärda problemen efter produkter hade producerats [19]. Enligt Paulk m fl. [36] var tongivande av principer för kvalitetskontroll Walter Shewart och dessa vidareutvecklades av W. Edwards Deming och Joseph Juran. Det var Deming och Juran som övertygade den amerikanska industrin att fokusera på att förbättra hur människor gjorde sina jobb och inte längre på testning [10].
Idéer rörande hur kan man förbättra systemutvecklingsprocessen, förbättra kvaliteten och produktiviteten inom mjukvaruutveckling fokuserats i forskningen under det senaste decenniet under samlingsbegreppet Software Process Improvement (SPI) [1]. Flertalet av de nämnda koncepten har utvecklats under ledning av Software Engineering Institute (SEI) vid Carnegie Mellon University i USA [36]. Forskningen har resulterat i att generella metoder, modeller och strategier för hur förbättringsarbetet skall bedrivas har utvecklats, bland annat Capability Maturity Model (CMM) [1]. Under slutet av 1980-talet skapades CMM efter en beställning av det amerikanska försvaret
”upplevde att olika leverantörer levererade resultat med stora skillnader i kvalitet och
det fanns ett behov av en metod/modell för att utvärdera leverantörernas förmåga att leverera med jämnare och bättre kvalitet” [18, s.39].
CMM är ett mognadsramverk framtaget för att stödja organisationer som arbetar med system- och programvaruutveckling och syftet är att vägleda hur man kan få kontroll och förbättra processerna, dvs. de aktiviteter, metoder och arbetssätt som används inom mjukvaruutveckling [36]. Enligt Paulk m fl. [36] bygger CMM på ovan nämnda principer om produktkvalitet. Ytterligare anpassades principerna av SEI i ett ramverk som fastställer en grund för kvantitativ kontroll av mjukvaruprocessen, vilket ses som grunden för kontinuerlig processförbättring.
CMM syftar till att utvärdera mognadsgraden gällande organisationens processer, definiera nivåer av mognad för att kunna bedöma mjukvaruutvecklingsprocesserna i organisationer. Enligt denna modell bestäms kvaliteten på en mjukvara i hög grad av kvaliteten på de processer som används vid utvecklingen. Tanken är att genom att mäta organisationens
6
processförmåga hjälper det även till att förutsäga ett projekts förmåga att uppnå sina mål. [36]
Koncept för integrerad förbättring i systemutvecklingsprocessen har utvecklats, bland annat Personal Software Process (PSP) och Team Software Process (TSP) [18, 19, 20]. Dessa koncept syftar till att underbygga ett effektivt och kvalitetspräglat systemutvecklingsarbete på individuell respektive gruppbaserad nivå [20].
PSP [20] hjälper den enskilde systemutvecklaren att förbättra sin förmåga att bedriva systemutveckling. PSP utvecklades av Watts S. Humphrey och syftet med metoden är att hjälpa professionella utvecklare att förbättra sin planeringsförmåga och minska antalet fel i produkterna och på så sätt förbättra kvaliteten på arbetet. En av de viktigaste delarna i denna metod är att samla in data under genomförandefasen. [20] Den insamlade datan används senare för att skräddarsy utvecklingsprocessen till ett nytt projekt och att förbättra planeringen av projektet. PSP kan användas på ett iterativt sätt genom att göra varje
inkrement1 av programmet in i en PSP-projektet. Ramverket beskriver metoder för att hjälpa
utvecklingsgruppen att på ett disciplinerat sätt, arbeta, kontrollera, leda samt förbättra sitt arbetssätt. PSP är en guide om hur man kan höja kvaliteten på utvecklingsprocessen som har väl definierade steg, formulär, standarder och manus. [20]
TSP [20] ramverket fokuserar på teamet och stödjer dess arbete att förbättra sin förmåga att bedriva systemutveckling, guida mjukvaruutvecklingsgrupperna, hjälpa organisationer etablera en mogen och disciplinerad teknisk praxis som ger säker och pålitlig mjukvara på kortare tid och till lägre kostnader. TSP beskriver hur kriterierna för att förvalta kvaliteten på produkter och processer på grupp nivå ska mätas och fastställas [18].
2.3 SCRUM
2.3.1 Översikt
Scrum [16, 44] är en Agil systemutvecklingsmetod som utvecklats i USA. Teknikchefen Jeff Sutherland [5] besökte olika arbetslag och sökte efter modeller för hyperproduktiva team. Han hittade en modell som blev grunden till SCRUM. Ordet Scrum [16, 44] hittades i en artikel från 1986 skriven av två japanska managementforskare vid namn Hirotaka Takeuchi och Ikujiro Nonaka som jämförde modern utveckling med vattenfallsmodeller. Takeucho och Nonaka [16] menade att Scrum, som är kopplat till icke-sekventiell utveckling, liknar mer rugby än stafettlopp, vilket vattenfallsmodellen, som ansluts till sekventiell2 utveckling
liknas vid. Jeff Sutherland tillsammans med Ken Schwaber formaliserade sedan Scrum [16]. Grundidén med Scrum är att alla projektdeltagare har ett delat ansvar och att alla gruppens medlemmar har tillräckligt kompetens för att utföra arbetet i projektet [16].
Olika beståndsdelar inom Scrum (Figur1) [43]:
Product backlog en lista med krav på systemet som ska utvecklas, Produktägaren
ansvarar och prioriterar för backlogen,
Sprint arbetet bedrivs i cykler som kallas sprintar och en sprint är en tidsperiod som är
förutbestämd, vanligtvis två till fyra veckor [16, 44],
1
Inkrement är det som skapas i varje sprint, exempelvis ett system som får ett tillägg av nya funktioner
2
Sekventiell utveckling- innebär att man vid ett nytt moment bygger på tidigare kunskap, processen består av ett antal olika faser och man innan man övergår till nästa fas skall ha avslutat den föregående
7
Sprint backlog är den delen av produktbacklogen som utvecklingsgruppen åtar sig att
implementera under en sprint (att-göra-listan),
Daily Scrum är det dagliga planeringsmötet för utvecklingsgruppen som får ta upp till
15 minuter. Var och en i gruppen besvarar på följande tre frågor: Vad har du gjort sedan igår? Vad har du planerat att göra nu intill nästa Daily Scrum? Vad hindrar dig?
Sprint review är en sprintgranskning som görs i sluten av sprinten, en fyra timmars
möte där status presenteras inför Produktägaren och andra intressenter,
Spring retrospective är ett återblickmöte där gruppen tillsammans med ScrumMastern
och Produktägaren går tillsammans igenom erfarenheter från sprinten och identifierar möjliga förbättringar till nästa sprint,
Sprint planning Produktägaren, Scrum Master och utvecklingsgruppen går igenom de
önskemål som finns, teamet bryter ner kraven och estimerar sedan aktiviteterna,
Inkrement är det som skapas i varje sprint, exempelvis ett system som får ett tillägg av
nya funktioner.
Under en sprint sker två parallella processer samtidigt [16]:
Den ene processen som fokuserar på de viktigaste funktionerna, börjar med ett
sprintplaneringsmöte som är till för att planera vilka funktioner som ska utvecklas de
kommande veckorna och de högst prioriterade kraven tas i backloggen. Efteråt bryts dessa ner tills alla i teamet förstår vad som förväntas byggas. Sprinten slutförs med
demo där man visar upp fungerande, färdigtestad mjukvara för olika intressenter
och alla kan komma med synpunkter på det som demonstrerats och föreslå förbättringar.
Den andra processen handlar om hur man förbättrar sitt sätt att arbeta och förutsättningen är periodiska återblicksmöten – Retrospektive som sker i slutet på varje sprint där teamet tillsammans med produktägaren diskuterar hur de ska arbeta bättre under kommande sprint.
Figur1 Illustration över Scrum processen, egen ritning [5, s.7].
Dagliga Scrum Dagliga Scrum Dagliga Scrum Dagliga Scrum Sprint Backlog --- --- --- Produkt Backlog --- --- ---
Första veckan Andra veckan
Sprint -planering Återblicksmöte Demo Release Dagliga Scrum
8
2.3.2 Scrum roller
Inom Scrum finns det tre olika roller, där samtliga har olika ansvar och arbetsområden:
Produktägaren ansvarar för att produktutvecklingen genererar så mycket kundvärde
som möjligt och måste ta tillsyn till alla intressenter och deras önskemål [16]. Denne är representant för samtliga personer som är delaktiga i projektet och bär på ansvaret för att identifiera produktegenskaper, tolka dessa i en lista över funktioner, besluta vilka som prioriteras för nästa Sprint, och kontinuerligt reprioritera och förfina listan [44].
Utvecklargruppen bygger själva produkten som beställaren i slutändan ska använda
och består normalt sett av fem till åtta personer med rätt kompetens och kunskap [16]. Det är en självorganiserad grupp [16, 44] med hög grad av självständighet och ansvarstagande. Medlemmarna sitter tillsammans och bestämmer själva vem som ska ansvara för vad. Det finns ingen lagchef eller projektledare i Scrum.[16]
ScrumMaster har ansvaret att allt fungerar som det ska under Scrum processen, att
gruppmedlemmarna kan jobba strukturerat, ostört och effektivt [5]. ScrumMastern har rollen som coach, ordningsvakt och vaktmästare [5]. Eftersom Scrum handlar mycket om att projekt bedrivs och leds av hela gruppen så är ScrumMasterns roll att coacha gruppen, vilket skiljer sig från den traditionella projektledarens uppgifter [45].
2.4 P-CMM/SCRUM
Fler och fler organisationer antar agila arbetssätt [46]. Agile förutsätter att en organisation har en professionell arbetsstyrka, som leds och stöds på ett sådant sätt att den kan göra sitt arbete på ett effektivt sätt. CMM används för att förbättra mjukvaruprocessen och modellen fokuserar inte på frågor kopplade till humakapitalen i organisationen. Enligt Curtis, Hefley och Miller [46] är People- Capability Maturity Model (P-CMM) ett verktyg i form av ett ramverk som kan tillämpas i syfte att hjälpa företag att utveckla personalens förmåga att skapa värde för företaget. Modellens komponenter används som riktlinjer för att sköta personalprocesser i form av hantering och utveckling av personalstyrkan. P-CMM har utvecklats för att överrensstämma med CMM, som en stödmodell till CMM och används på organisatorisk nivå. [46]
Scrum [16] är en minimal projekt hanteringsmetod. Inom Scrum ligger fokus på gruppnivå, på samarbete och anpassningsförmåga till projektmiljön [40]. Dess styrka ligger i att den kan ses som en vägvisare med riktlinjer för hur olika processer bör utföras, vem som prioriterar och bestämmer vad som ska göras, vilka som tidsuppskattar, vem bestämmer hur arbetet ska göras och vem som bör ansvara för att utföra processen (Figur 1) inom gruppen [16]. Till skillnad, hjälper P-CMM organisationer att etablera och förbättra sin arbetsstyrka och säkerställer att de rätta villkoren fastställs för olika Scrum team för attdessa ska kunna förbättra sina resultat [46].
I Kapitel 1.2 har nämnts att det krävs inom mjukvaruutveckling professionella yrkesverksamma personer med erfarenhet för att bygga upp utvecklingsteamet [22, 30]. För att exempelvis Scrum metoden ska fungera optimalt och för att produkten ska kunna levereras i tid, kräver Scrum en viss nivå av utbildning för samtliga deltagare [22]. ScrumMastercertifieringen kan då bli en mekanism som gör det möjligt för yrkesverksamma att visa att de behärskar de grundläggande färdigheter, kunskaper och principer som är relevanta för yrkesområdet [8].
9
3. Forskningsdesign och metod
3.1 Formulering av problemställning
Undersökningar börjar med att någon är intresserad av att få veta mer om ett avgränsat ämne [21]. I detta fall började det med frågan: ”Hur relevant är ScrumMastercertifieringen i
arbetslivet?”. Konkretiseringen av denne problemställning inleddes med informationsökning
och teorigranskning inom ämnet certifiering, Scrum och förändringsarbete.
Det finns flera typer av forskningsinriktningar att välja mellan, bland annat den explorativa, den beskrivande och den testande [6, 21]. Enligt Bryman [6] går den explorativa på djupet och används när man vill utveckla ny kunskap om ett fenomen eller undersöka ett fenomens innehåll. Den testande metodansatsen går på bredden och här undersöks istället flera fall [21]. Då intresset berör en fördjupning i ScrumMaster certifiering området, har denna studie en explorativ avsikt eftersom tanken är att granska området ScrumMastercertifiering genom att utforska vad som finns skrivet tidigare i ämnet och intervjua människor som genomgått certifieringen. Samtidigt har studien, till viss del, en beskrivande karaktär då undersökningen syftar till att beskriva hur certifieringen är och inte hur den borde vara.
3.2 Val av metodansats - Kvalitativ eller kvantitativ
Denna metod ses även som en iterativ process där forskaren har möjlighet att förändra problemställning och datainsamlingsmetod under arbetets gång. I en kvantitativ metod är faserna mer sekventiella och därmed är undersökningsupplägget mindre flexibelt än vid användandet av en kvalitativ ansats [21]. Avgörande är om avsikten är att finna kvantifierbara resultat eller resultat av mer interpretativ karaktär [6]. Den mest uppenbara skillnaden mellan kvalitativ och kvantitativ forskning är just att den kvalitativa forskningen är mer inriktad på ord än siffror. Genom denna forskningsmetod skapar man en djupare förståelse med hjälp av insamling av olika typer av data [6, 21, 14, 26]. Till skillnad från kvantitativa är den kvalitativa uppläggningen flexibel och datasamlingen kan anpassas till den verklighet som forskningsobjektet befinner sig i [6, 21, 26].
Utifrån studiens problemställning och syfte ansågs det lämpligt att använda en kvalitativ ansats. Studiens fokus ligger på att fånga hur deltagarna uppfattar den verklighet de lever i Enligt Bryman [6] är ett beslut
att fatta vid en akademisk studie, att överväga om forskningsstrategin bör vara kvantitativ eller kvalitativ. Den valda metoden skall spegla vilken typ av information forskaren är intresserad av, dvs. vilken typ av
problemställning denne vill ha belyst eller besvarad [6]. Den kvalitativa ansatsen, se Figur 2, kan ses som en öppen metod där forskaren inte på förhand har bestämt vad han eller hon ska leta efter.
Figur 2 Den kvalitativa undersökningsprocessen som en iterativ process [24, s.143]
Analys
Datasamling Problemställning
10
och vad som intresserade av vad som motiverar dem att certifiera sig. De ges möjlighet att med ord berätta hur kunskaperna omsätts i arbetslivet, samt att de tillåts berätta det utan någon begränsning.
3.3 Relation mellan teori och data
I relationen mellan data och teori finns det enligt Bryman två huvudsakliga tänkesätt:
deduktiv och induktiv [6]. Den deduktiva ansatsen innebär att utifrån det man vet inom ett
visst område och de teoretiska överväganden som rör detta område, härleder en eller fler hypoteser som ska underkastas empirisk granskning och översättas till operationella termer [6]. Induktion innebär att forskaren beskriver konsekvenserna av resultaten för den bakomliggande teorin, som styr undersökningen [6].
Ett deduktivt förhållningssätt till teori hade för denna studie inte varit applicerbart med tanke på det kunskapsgap studien ämnar fylla. För att ha framgång i att fylla ett sådant kunskapsgap krävs kvalitativ data med många nyanser och därför vi måste vara öppensinniga under insamlingen av data.
3.4 Tillvägagångssätt
För att uppnå syftet med studien och kunna svara på studiens forskningsfråga har först en bakgrund/översikt skapats utifrån den tidigare forskning som fanns inom området metoder/modeller för förbättring av systemutvecklingsprocessen. Denna referensram har haft som mål att bestå av vetenskapliga artiklar. Vid brist på sådana har även publikationer från certifieringsorganisationer och liknande samt artiklar från tidningar använts för att sammanställa en komplett referensram. Utifrån den inledande datainsamlingen har det framkommit tre begrepp som påverkat utformningen av frågor: Scrum, certifiering och
kunskapsutveckling/förbättringsarbete. Vidare används två datasamlingsmetoder: sju
semi-strukturerade intervjuer och två enkäter. Båda är kvalitativa tillvägagångssätt. Genom att använda båda typerna av data kan forskaren få en mer varierad bild och större överblick och därmed styrka resultaten [6, 21, 14].
Teori
Observationer/ resultat
Studien har även ett iterativt förhållningssätt (se Figur 3). Att utföra ett arbete iterativt innebär en rörelse som går fram och tillbaka mellan data och teori [6].
Ett induktivt angreppssätt skulle innebära att vi skulle utgå från den samlade empirin för att sedan analysera datan och komma fram till teorier [21]. Jacobsen [21] menar att den induktiva ansatsen kritiseras eftersom det är omöjligt och naivt att någon kan gå ut i verkligheten med ett öppet sinne om vad som skulle studeras.
Figur 3 Iterativ angreppssätt – egen tolkning efter Bryman [6]
11
Figur 4 Upplägg för strukturen kopplat till Empiri, teori och begrepp.
I takt med att studien byggs på ett iterativt arbetssätt har det påverkat rapportens struktur. Utifrån relationen mellan teorier/begrepp samt empiri ser förhålandet mellan teorier och data ut som Figur 4 visar. Datan som samlats in från intervjuer och enkäter låg till grund för ytterligare teorier och begrepp: förändring och motivation som tagits upp i
Kapitel 3 och användes som verktyg i analysen av den insamlade empirin.
3.5 Intervju och urval
Intervjun är en metod som enligt Bryman [6] sannolikt är den mest använda inom kvalitativ forskning. Det som gör intervjumetoden så attraktiv är flexibiliteten. Frågorna konstruerades utifrån frågeställningens riktlinjer och utformades som en halvstrukturerad intervju, det vill säga med en låg grad av standardisering. Öppna frågor användes för att kunna få så öppna svar som möjligt och för att få en så god inblick som rimligt av informantens livsvärld (se Bilaga 2) [6].
Jacobsen [21] beskriver att kvalitativa metoder är resurskrävande, vilket är problematiskt då det ofta inte går att få ett representativt urval på grund av att det inte finns resurser för många intervjuer. Urvalet styrs av syftet med undersökningen, vilken slags information forskaren vill få och vem som besitter den informationen. Enligt Jacobsen [21] är ett sätt att besluta om urvalet är att vända sig till personer som undersökaren vet kommer lämna riklig och god information och som är villiga att dela med sig av den. Problemet kan vara att veta hur goda informationskällor personerna är. [21]
För att säkerställa att respondenterna lämnar riklig och god information relevant för denna studie fanns huvudsakligen två urvalskriterier. Ett kriterium var att personen skulle vara certifierad ScrumMaster. Det andra kriteriet för urvalet var att personerna arbetade inom mjukvarubranschen.
Det första som gjordes i sökandet efter respondenter var att fråga lärare på Malmö högskola om de kände någon. Då ingen vidare kontakt kunde skapas började sökandet via LinkedIn. Nackdelen med detta alternativ är att det endast går att kontakta ett begränsat antal personer. Vi lyckades dock att skicka mejl med information om vår studie till 62 personer inom hela Sverige, både män och kvinnor. I mejlet bad vi dem ställa upp på en intervju. Mejlet var kort, på 300 ord (begränsning som ställs av LinkedIn) där de fick förhandsinformation om intervjun samt kontaktuppgifter till oss. Första mejlet följdes av ett missivbrev (se Bilaga 1), ett brev där det bland annat står vad studien handlar om, varför personen är kontaktad och varför deras deltagande är viktigt för studien. Missivbrevet följdes av ett påminnelsebrev och en intervjuguide med de tänkta frågorna. Detta för att vi
Intervju/Enkät Motivation Förändring Kunskap/Effekt er Scrum Certifiering CMM/PSP/TSP/P-CMM
12
inte fick något svar på missivbrevet. Tre personer tackade ja till intervju. Via personliga kontakter fick vi kontakt med ytterligare fyra certifierade personer.
I tabellen nedan (Tabell 1) finns en kort beskrivning av intervjupersonerna samt hur intervjuerna genomfördes. Anledningen till att en sammanfattande tabell har gjorts är för att personerna ska förbli anonyma. Intervjupersonerna har fått fiktiva Namn Kolumnen Datum innebär när intervjun ägde rum, Tid beskriver hur lång intervjun var, Plats innebär var intervjun ägde rum, Position är intervjupersonens position vid intervjuns tillfälle.
Tabell 1. Beskrivning av intervjupersoner
Namn Datum Tid: Plats: Position
KF Maj 2014 37.17 Utanför
arbetsplats utvecklare
DM Juni 2014 24.09 Restaurang utvecklare
MM Maj 2014 49.01 Kontor lärare
PS Juni 2014 19.37 Restaurang Arbetslös
G Juni 2014 38.14 Kontor lärare
B Juli 2014 29.20 Restaurang utvecklare
D Juli 2014 26.42 Kontor utvecklare
För att intervjupersonerna skulle känna sig trygga fick de själva välja plats för intervju. Intervjuerna byggdes alla efter ett semi-strukturerat format, vilket betyder att det fanns en lista med redan formulerade frågor, det vill säga en intervjuguide [6]. Detta för att sammanhanget för samtliga intervjuer ska vara detsamma och för att intervjuprocessen skulle vara mer flexibel och öppen för följdfrågor.
Med respondenternas godkännande spelades intervjun in. Det valda tillvägagångssättet gav en tydlig bild av vad som sades under intervjun. Således kunde intervjuaren fokusera på vad respondenten sa och vad dennes kroppsspråk visade. Inspelningen av intervjun underlättade även analysen av empirin då det tar bort och kontrollerar okunniga tolkningar från intervjuarens sida [6].
3.6 Enkät och urval
Enkätens frågor är utformade precis som intervjun (se Bilaga 2). Detta för att underlätta sammanställningen av data samt jämförelsen av dem emellan. Enkäterna skickades ut via en kontaktperson till 3 personer. Antal svar som kom in var 2. Urvalet för respondenterna till enkäten var därför ett bekvämlighetsurval då respondenterna via kontaktpersonen fanns tillgängliga för oss [6]. Utifrån de svar som kom in finns tabell (Tabell 2) över respondenterna där upplägget på kolumnerna Position är personens position vid enkätens tillfälle och Namn är deras fiktiva namn samt Svar när datan kom in. Vissa begrepp som såsom exempelvis ”effekt” användes inte för att försöka få respondenterna att fundera kring ämnet.
13
Tabell 2. Beskrivning av enkätrespondenter
Namn Position: Svar:
Bengt Systemutvecklare 27 juni 2014
Maria Projektledare/Konsultchef 12 juli 2014
3.7 Analysmetod
Efter datasamlingen fanns det en hel del primärdata att utgå ifrån. Jacobsen [21] förklarar att om en undersökare ska kunna tolka informationsmängden är det viktigt att reducera komplexiteten. Detta gjordes med hjälp av Jacobsens [21] tre steg: beskrivning, där datan transkriberades och systematiseras, kategorisering, där information reducerades samt
kombination, där datan tolkades och relaterades till teorier och begrepp.
Även när data analyserats valdes ett iterativt förhållningssätt. Data har samlats in, analyserats genom kort utvärdering som gjordes efter varje intervju för att sedan gå vidare till ytterligare datainsamling och analys. Redan vid genomförandet av intervjuerna gjordes en viss analys av vad respondenterna sa och gjorde, byggt på förväntningar och tidigare teoriförståelse. Det vill säga det har pendlats fram och tillbaka mellan datainsamling och analys. De kvalitativa data som har samlats in har tolkats och sedan läst igenom igen för att sedan komma fram till olika nyckelbegrepp och teman som Bryman tar upp i kvalitativ dataanalys [6]. Intervjuerna och enkäterna har analyserats utifrån dessa nyckelbegrepp och teman.
3.8 Etiska överväganden
Enligt Bryman [6] handlar etiska ställningstaganden om frivillighet, integritet, konfidentialitet samt anonymitet. De individer som valdes som respondenter behandlades enligt de etiska ramarna.
Respondenters deltagande har varit frivilligt och de har informerats om deras möjlighet till att när som helst avbryta medverkandet. Respondenternas svar har behandlas konfidentiellt. För att skydda respondenternas integritet har påhittade namn använts: KF, DM, MM. PS, G, B, D, Bengt, Maria. De har också blivit informerade om att resultatet av intervjuerna enbart kommer att användas i forskningssyfte och inte till någon annan undersökning eller för kommersiellt bruk. Det utskickade missivbrevet (se Bilaga 1) gav deltagandets förutsättningar.
3.9 Validitet och reliabilitet
Validitet handlar om relevans och giltighet och är ett mått på att undersökningen mäter det
den avser att göra, att det som har mätts uppfattas som relevant och att det som mäts hos några få gäller för flera också [6, 21]. I studien handlar det helt enkelt om att det som undersöks verkligen är det som är syftet med uppsatsen, alltså hur ScrumMaster upplever certifieringen. Enligt Bryman [6] handlar extern reliabilitet om studiens replikerbarhet. Detta kan vara komplext vid en kvalitativ undersökning då en social miljö aldrig exakt kan återskapas. Intern reliabilitet handlar enligt samma författare om hur forskare tolkar informationen samt att denna ska vara logisk i det avseende att en annan forskare skulle tolka resultatet på ett snarlikt sätt [6].
14
Vi inser att resultaten av forskningen inte kommer att kunna representera andra personer än de studerade då det är deras åsikter som tagits upp i studien, men en försiktig generalisering kan göras eftersom urvalet representerar olika människor som jobbar i olika företag, har olika ålder och har gått certifieringskursen vid olika tidspunkter.
Reliabilitet [6] är tillförlitlighet hos en mätning. Det berör frågan om replikerbarhet och
således huruvida resultaten från en undersökning skulle bli desamma om den gjordes på nytt [6]. Intervjuguiden finns bifogad i rapporten och bidrar till transparens och ökad förståelse. Vad som bör nämnas är likväl den omständigheten att fenomenet som undersöks, ScrumMaster certifieringen är relativt nytt och komplext. Utveckling inom ämnet kan därför innebära förändringar tills nästa undersökning görs.
3.10 Metoddiskussion
En flermetodsundersökning i sig inte behöver vara bättre än den undersökning där man använt sig av enbart en metod, kvalitativ [6]. För att komma fram till en mer utförlig och fullständig redogörelse av det uppsatta ämnet och triangulära (högre validitet) resultatet skulle fler metoder som tillhör fler forskningsstrategier kombinerats [6]. Arbetet skulle nå högre reliabilitet genom att komplettera med exempelvis observationer. Vidare skulle arbetet nå en högre reliabilitetsnivå om en upprepning av undersökningen gjordes. Detta genom att använda samma typ av metod och frågeformulär, vid flera olika tillfällen och få samma resultat. Graden av reliabilitet avgör i vilken mån arbetet är vetenskapligt [6, 21]. Mason [29] menar att det är arbetets validitet, reliabilitet och generaliserbarhet som är mått på arbetets kvalitet [6].
Kritik som kan ges mot metoden och kvaliteten av studien är att frågorna skickades ut i förväg till respondenterna. Detta gjorde att respondenterna kunde leta upp information kring frågorna innan intervjuerna genomfördes. Övrig metodkritik kan kopplas till att forskarna känner kontaktpersonen som i sin tur har rekommenderat personer att svara på enkäten, vilket även kan ha påverkat svaren. Det kan även vara en nackdel då det är svårt att hålla det professionellt när man känner personen privat. Nackdelarna med att göra en enkät är respondenternas möjlighet till att få frågorna förklarade vid oklarheter eller tillfället att ställa följdfrågor för att få respondenten att utveckla sina svar utgår [6]. Vidare finns det en risk för att intervjuaren inte får all information som han eller hon behöver [6].
Vi anser att syftet med undersökningen är uppfyllt, området är dock stort vilket innebär att det säkert finns aspekter som vi inte har berört. Det kan tänkas att mättnaden3 till detta
arbete inte är fullständig, eftersom den enbart bygger på material från nio personer och därmed endast representerar just nio informanternas åsikter, å andra sidan är syftet med den kvalitativa forskningen att få fram personens världsbild 4och det tycker vi framgår
genom resultatet.
3
Mättnad [6] det vill säga att man inte längre upptäcker nya saker hos materialet; den teoretiska mättnaden uppstår då så pass mycket material samlats in att den kvalitativa undersökaren bedömer att vidare granskning kring problemområdet inte behövs
4
Världsbild -begrepp som avser den förnimbara, subjektiva, världen som den enskilda människan upplever den, i motsats till världen som representation eller analys.
15
4. Teoretiskt ramverk: Kompetensförändring
4.1 Förändring inom organisationer - tre synsätt
Porter [38] introducerar competitive advantage redan 1985 vilket har medverkat till en ökad fokus kring organisationers värdekedja samt hur olika aktiviteter behöver fungera för att skapa effektivitet och konkurrensfördelar. Vidare anser Porter att det är centralt att ständigt arbeta för att utveckla värdekedjan [38]. Det har i sin tur lett till en omfattande forskning kring begreppet värdekedja och hur organisationer ska göra för att optimera den [17]. Det ses av Røvik [41] som en av anledningarna till att en rad olika idéer vuxit fram genom åren. På senare tiden har flera riktningar inom organisationsforskning som behandlar frågor gällande utveckling, överföring, mottagande och tillämpning av nya organisationsidéer kommit upp [41]. Det föddes nya begrepp med tydlig kontrast till det föråldrade tänkandet, bland annat Kaizen, ständiga förbättringar av arbetsprocessen och Lean, att minimera lagerkostnader och produkter i arbete [15].
Røvik [41] grupperar dessa recept5 i två stora synsätt som handlar om hur
organisationsförändring kan uppfattas och tolkas: det modernistiska/rationella samt det
socialkonstruktivistiska synsättet. Vidare nämner Røvik att det rationella synsättet är
dominerande under organisationsvetenskapens historia och kännetecknas av tre väsentliga drag: en framstegs- och utvecklingsoptimism, tron på organisering och organisationer samt vetenskaps- och kunskapsoptimism. Organisationer ses som ett system som, trots lokala variationer, verkar utifrån universella regler. Det socialkonstruktivistiska perspektivet dominerar olika institutionella6 synsätt och kännetecknas, likt rationella, av tre
huvudsakliga drag:
skepsis mot positivistisk organisationsvetenskap med universellt gångbara lösningar för vitt skilda organisationer,
idén om den socialt konstruerade verkligheten som menar att organisationer alltid befinner sig i socialt skapade ramar,
skepsis till instrumentalismen vilket innebär att organisationer inte enbart anses vara ett instrument eller redskap för att nå olika mål.
Røvik [41] identifierar ett tredje synsätt som kommer mellan och i förlängningen av dessa två- den pragmatiska institutionalismen. Vidare menar författaren att pragmatisk institutionalism utmärks av att den lyfter fram tvetydigheten i många av de fenomen som de nya organisationskoncepten står för till skillnad från de ovanstående två paradigmen som är mer ensidiga i sitt budskap. Dessa har blivit varandras motpoler. De utgår från att det finns ett glapp mellan ledningens ambitioner och medarbetares arbetsprestationer medan Røvik har en mer mångtydig och öppen inställning till de moderna organisationskoncepten.
Translationsteorin7 är enligt Røvik [41, s.46f] en kunskapsöverföringsprocess som behandlar
dekontextualisering och kontextualisering och som fokuserar på vad organisationerna kan
göra med idéerna. Dekontextualiseringen består av att översätta identifierad praxis till en
5
Recept [41 syftar på hur olika delar av organisationen bör utformas. Dessa recept uppfattas som
ändamålsenliga, effektiva och moderna. Exempel på sådana recept är det som idag uppfattas som dagens sätt att organisera sig på är kvalitetssäkring och kvalitetsstyrning
6
Institutionell teori är en teoribildning som belyser varför organisationer inte fungerar som de rationella verktyg de är tänkta att vara. Den sätter fokus på hur organisationer styrs av omgivande faktorer, invanda mönster och tillfälliga moden snarare än av rationalitet.
7 Translationteorin som handlar om vad organisationen kan göra med de recept som idéerna utgör, om
16
idé för att göra den överförbar till den egna organisationens kontext. Det innebär att identifiera vad som skulle kunna göra idén effektiv för den egna organisationen och översätta det till sin egen idé. Kontextualiseringen innebär att introducera idén i en organisation för att ta den i bruk. Det handlar om att anpassa idén till den lokala kontexten för att idén ska kunna bli verksam och fungera lokalt.
Genom translation studies8 framställer Røvik översättningsteorin9, där både de
modernistiska och de socialkonstruktivistiska synsätten kritiseras. Det modernistiska ifrågasätts på grund av sitt antagande att överföringen skulle vara en relativ enkel process. Med translationsteorin som stöd avser Røvik att idéernas formbara karaktär motsäger detta faktum. Vidare utmanas det socialkonstruktivistiska perspektiven vars utgångspunkt är att “idéer visserligen kan tas in men att de inte nödvändigtvis tas i bruk” och han kallar det för
löskoppling [41, s 276]. Idéer kan enligt ett translationsteoretiskt perspektiv materialiseras
till praxis, vilket till viss del motsäger tanken om frikoppling10 av idé och praxis.
Förutsättningen för att lyckas med överföringen av organisationsidéer är kopplad till att hantera utmaningarna, exempelvis utmaningen som består i att översättare måste kunna utforma varianter av det som ska överföras så att det blir begripligt för, passar in och får det avsedda verkningarna inom de berörda organisationerna. Med andra ord kontextualisera.[41]
4.2 Kompetensutveckling
Ellström [12, s.21] definierar kompetens som:
"En individs potentiella handlingsförmåga i relation till en viss uppgift, situationen eller kontext. Närmare bestämt förmågan att framgångsrikt (enligt egna eller andras kriterier) utföra ett arbete, inklusive förmågan att identifiera, utnyttja och om möjligt, utvidga det tolknings-, handlings- och värderingsutrymme som arbetet erbjuder"
Enligt Kock [24] innebär kompetens individens samlade kunskaper och färdigheter som krävs för att utföra dennes arbetsuppgifter och kompetensutveckling är den process där en individ kan ta till sig ny kunskap och erfarenheter. Kvalitet och kompetensutveckling [24] spelar idag en central roll i de flesta företag och efterfrågan på kompetenta medarbetare ökar dagligen. Under 1990-talet [24] har det teknisk-rationella perspektivet på utbildning som dominerat. Detta perspektiv ser på kompetensutbildning som en planerad strategi för att exempelvis möta nya eller ökade kompetenskraven som uppstår beroende på förändrade förutsättningar i omvärlden eller förändringar i organisationen [24]. Dessa ökade kompetenskrav tillgodoses genom skolutbildning samt vuxenutbildning men även i form av personalutbildning. Kompetensutvecklingen kan ske på både organisation- och individnivå beroende på vilket samband individen kommer i kontakt med kompetensen. [24]
8
Translationsstudier [41, s.213] handlar om att göra texter förståeliga på andra språk än de ursprungliga, fält som har blivit akademiserat under de senaste decennierna; ett snabbt växande antal universitet erbjuder idag studieprogram och examina i translation.
9
Översättning: uthämtning, överföring och mottagande av organisationsidéer; ”något” hämtas från en kontext, omformas och placeras in i en eller flera andra kontexter
10
Ffrikoppling ett sätt att tackla detta dilemma är att adoptera moderna koncept, men se till att hålla den
frikopplade så att de endast i ringa grad får styrande verkningar på aktiviteterna, i alla fall på de aktiviteter som är viktiga för organisationens förmåga att producera beslut, varor och tjänster på ett effektivt sätt
17 Bevis på kompetens ska bedömas objektivt, vanligtvis på följande sätt [8]:
genomföra ett kompetensprov,
utföra en demonstration som skall bevisa färdighet,
erhålla en nödvändig grad av erfarenhet inom området,
uppfylla en standard som krävs för både prestation och erfarenhet.
Organisationer satsar idag stora summor på utbildning och kompetensutveckling av personalen och enligt SCB, Statistiska Central Byrån, satsades, exempelvis under 2008, cirka 70 miljarder åt detta ändamål [24]. Per-Erik Ellström nämner olika strategier för kompetensutveckling bland annat kurser på arbetsplatsen, kurser anordnade utanför arbetsstället eller deltagande i nätverk. Dock, menar Ellström att i praktiken kombineras ofta dessa strategier och att det är t.o.m. eftersträvansvärt att integrera strategierna med varandra. [24]
4.3 Effekter av utbildning
Ellström avser med effekter av utbildning en förändring hos en individ eller en grupp av individer som resultat av denna utbildning [24]. Effekterna kan vara av olika slag: de kan uppträda på kortare eller längre sikt, generella eller mer specifika, önskvärda eller icke-önskvärda, generella eller mer uppgiftsspecifika [24]. Ellstöms och Nilsson [13] menar att en uppdelning även kan göras mellan:
effekter av anpassningsinriktad karaktär som innebär ökat yrkeskunnande, ökat ansvar eller bättre trivsel i relation till arbetsuppgifterna,
utvecklingsinriktade effekter som innebär mer kvalificerade arbetsuppgifter eller ett ökat inflytande.
Kirkpatrick [23] föreslår en indelning av effekter som bygger på en åtskillnad mellan fyra effekter eller resultatnivåer:
Deltagarnas attityder till och värdering av exempelvis en utbildning och dess resultat;
Effekter på individnivå i form av uppnådda kunskaper eller färdigheter men även i form av förändrade attityder, exempelvis inställning till utnyttjande av ny teknik;
Effekter i form av att individen blir bättre på att utföra vissa arbetsuppgifter;
Effekter i form av förbättrade prestationer på verksamhetsnivå.
I en norsk studie från 1985 som baseras på ett urval av 299 personer kan urskiljas tre olika effekter av kompetensutveckling [34]:
Motivation för fortsatt lärande (ökat intresse för fortsatt utbildning, ökat allmänt intresse för lärande);
Möjligheter till psykosocial utveckling (främst nya vänner, ökat självförtroende, självförverkligande);
Möjligheter till karriärutveckling (främst befordran, intressantare arbete, ökad självständighet).
Andra effekter som visats är [13]:
Ett ökat yrkeskunnande i termer av att man bättre klarar sina nuvarande arbetsuppgifter;
Ett ökat intresse att lära nytt i arbetet, dvs. en ökad motivation för lärande;
Att man fått en bättre helhetsbild av arbetet;
Att man fått större ansvar;
18
4.4 Motivationsteorier
4.4.1.1 Herzbergs tvåfaktorteori
Hertzberg [15] menar att det finns två faktorer, vilka påverkar de anställdas motivation. Det ena är hygienfaktorer som exempelvis möjlighet till befordran, lön, fysisk arbetsmiljö. Det andra är motivationsfaktorer som exempelvis prestation, erkännande, arbetet i sig. Hertzberg [15] menar att motivationsfaktorerna är en förutsättning för att motivation skall skapas bland de anställda. Samtidigt är det möjligheten till befordring och lön som är avgörande för individens motivation.
4.4.1.2 Maslows behovshierarki
Enligt Maslowsteori [15] behovshierarki finns det fem medfödda behov hos människan:
fysiologiska behov – att människan har tillgång till det allra mest grundläggande för
att överleva;
trygghetsbehov – att människan har den stabilitet och trygghet som ett hem ger;
sociala behov – att människan kan interagera med andra och ha en social relation;
behov av status och prestige – att människan på något sätt känner att man gör
skillnad genom uppskattning från andra;
behov av självförverkligande, att människan känner att denne kan förverkliga sig
själv.
Den bakomliggande idén med Maslows behovstrappa [15] är att en människa måste tillgodose det första behovet innan denne blir motiverad att gå upp ett trappsteg och tillgodose behovet på det andra trappsteget.
Motiv, enligt Mills [15] är inte kopplade till något inuti människan utan är beroende av den situation som hon befinner sig i och är ett argument som förklarar varför man gör saker. Dock menar vidare Mills ” för att ett motiv ska bli begripligt så måste det sättas i ett
19
5. Empirisk resultat
5.1 Förklaring
Motivet till att presentera svaren i en förkortad version är att det ska vara lättläst och enkelt för läsaren att förstå kontexten, samtidigt som en röd tråd i arbetet hålls. Selektionen av svar som valts att presenteras i detta kapitel är de svar som bedömts relevanta för att svara på studiens frågeställning. Nedan följer de utvalda delarna som bedöms som sammanfattade och talande för respondenternas uppfattning om certifieringen. Dessa präglades framförallt av fem begrepp: motivet till certifiering, nya verktyg & ny arbetssätt, nya roller, fördelar/nackdelar med certifiering. Kapitlet presenteras därför uppdelat utefter dessa begrepp.
5.2 Motivet till certifiering
Under intervjun angav KF att anledningen till certifiering var att teamet som han jobbade med började arbeta med teamet som ett Scrum team och implementera Scrum. Vidare menar han gällande motivet att
”[…] företaget där jag jobbade ville börja arbeta efter Scrum metoden då den var ganska ny. Dels ville man ha en så komplett bild som möjligt och lära sig så mycket som möjligt eftersom det var något man ville jobba med” (KF)
Ett till motiv till att han gick i kursen var att han ville bekräfta den kunskapen han hade samt för att få ”personlig coachning” genom läraren som höll i kursen. Han menade att han redan hade kunskaper om vad Scrum metoden går ut på men enligt honom
”man läser väldigt olika åsikter på bloggar som ibland är helt mot varandra och jag ville ha en bekräftelse på det jag kunde” (KF)
Samtidigt, åsyftar han på att det finns så många olika åsikter inom varje team för vad som är rätt eller fel och han tyckte att det var intressant att få in kunskaper från kursen, från materialet i kursen för att arbeta utifrån det och inte utifrån vad man har hört eller läst på bloggar.
DM ser positivt ser på att det var väldigt blandade deltagare, från dem som ”bara var där av
nyfikenhet till visa som hade flera års erfarenhet”. Enligt honom
”[…] är det många som kom för att de hade hört talas om och hoppades på att kursen skulle hjälpa de att fixa problem som de redan satt i. Sen fanns det dem som kom ditt och inte alls kunde så mycket och gick också utan att verka kunna mer än när de kom” (DM)
MM berättar att tidigt 2000-talet började företaget där han jobbade på använda Scrum och då läste han om Scrum metoden. Han gick i ScrumMaster certifieringskursen hösten 2011. Respondenten (MM) jobbade då som konsult och just den hösten hade han inget uppdrag och så passade han på att
20
MM gick då ScrumMaster och test certifieringen och tycker att ”folk certifierar sig för att ha
dokumenterat bevis på kunskap”.
G gick certifieringen under 2009 och på frågan om varför, vilket motiv han hade för att gå certifieringen svarar han
”Har i många år haft en kurs i projektledning och i den har jag försökt att uppdatera
hela tiden med olika, nya typer av metoder, ansatser, tumregler för bra projektledning. När det gäller ScrumMaster gick jag kursen för att visa mina studenter att jag har den, för att de ska tro på vad jag berättar, för att projektledningskursen verkligen skulle vara uppdaterat när Scrum kom” (G)
Ett till motiv var att:
”[…] om vi säger att du och jag är certifierade, då delar vi en begreppsvärld… jag kan
prata om sprint, jag kan prata om backlog, jag kan prata om burndown och vi behöver inte slösa tid på att förklara för varandra utan det finns där. Globalt är det viktigt att ha en gemensamt begreppsvärld… jag från Sverige kan faktiskt delta i ett projekt i USA. Om alla har de kunskaperna, kommer projektet att känna på. För det andra är det som ett märke, det är som högskoleprovet… jag har visat en gång att jag kan det, det är som en kvalitetssäkring” (G)
Marias motiv till certifiering ”Vi började jobba med den nya metoden och företaget
organiserade ScrumMaster certifiering kursen. […] det handlar om att visa att man är uppdaterad med ny kunskap för andra och för sig själv. Det var roligt också att kunna träna engelskan och få tillgång till ett gemensamt språk vid arbete utanför Sverige.”
Bengt svarar att ”Motivet inte var själva certifieringen utan att lära mig mer om
Scrum.”
PS jobbade redan som utvecklare och coach – konsult och gick kursen för att
”[…] jag ville lära mer just om den delen, om ScrumMaster som coach rollen […]
samtidigt var jag intresserad av att skapa kontakter då jag funderade på att byta jobb och då gick jag två av kurserna som företaget bjöd på just då” (PS)
B gick kursen 2011 för att
”[…] min chef skickade mig och några till på kursen. [ …] att svara nu i efterhand på vad som blev bra var att alla gick samtidigt, vi fungerade bra som grupp då alla kunde metoden efter certifieringen. Det var någon som berättade att det i praktiken är ett minus om endast en eller få kan metoden då man förlorar tid på att lära upp medarbetarna” (B)
D menar att ”[…] det kom dem från Softhouse och vi hade en två dagars kurs på företaget där
jag jobbade och alla i utvecklingsgruppen var med … ville lära mig om Scrum metoden […]… det var lärorik men vi jobbar inte efter Scrum idag.”
